31 dec. 2012

bokslut 2012



I traditionsenlig ordning kommer här ett bokslut som en sista sammanfattning över bokåret 2012. Vad har hänt under året? Under våren och sommaren kände jag alltmer att blogg.se inte längre var en bloggplats för mig så i augusti bytte jag till blogger och ångrar mig inte en sekund. Antalet inlägg har ökat - ett tecken så gott som något på att jag trivs och det verkar ni också göra av lässtatistiken att döma. :) Efter flytten har också antalet recensionsexemplar ökat tämligen dramatiskt - tack alla förlag!

Bokmässan skulle ha nordiskt som tema och jag höll väl lite tyst om ambitionen att läsa nordiskt, men tanken fanns där förstås. Nu blev det mest svenskt som vanligt, men väl på Bokmässan gjorde det inte så mycket. Jag och mina kollegor hade två toppendagar.

För första gången hoppade jag på några läsutmaningar. Det började med klassikerutmaningen och jag läste bland annat Lady Chatterleys älskare och En dåres försvarstal. I utmaningen Tre på tre valde jag Nordafrika som tema men hann bara läsa två av böckerna. Lite synd, men ingen katastrof. Böcker om böcker blev årets tredje läsutmaning. Den pågår till och med april och hittills ligger jag i fas. Läsutmaningar har varit ett trevligt sätt att tvingas läsa sådant som kanske inte alltid blir av annars så jag kommer nog att haka på någon utmaning nästa år också.

Totalt läste och lyssnade jag på 85 böcker och noveller under 2012 vilket är tretton fler än förra året. Böckerna har också varit bättre än under föregående år så på det stora hela är jag mycket nöjd med läsåret som gått.

Årets författare: August Strindberg (för att han hade sådant schvung i språket i En dåres försvarstal!)
Årets deckarförfattare: Anna Bovaller
Årets upptäckt: Nawal El Saadawi
Årets debutant: Per Naroskin
Årets ungdomsboksförfattare: Åsa Anderberg Strollo

Årets tantbok: Endera dan av Birgitta Stribe
Årets feminist: Du hasar av trygghet av Elin Grelsson
Årets förr-i-tiden: Sågverksungen av Vibeke Olsson
Årets mörka framtidsvision: Corpus delicti av Juli Zeh
Årets socialrealism: Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson
Årets angeläget-att-berätta: Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad
Årets mest berörande: Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell
Årets semesterbok: Profetmorden av Mehmet Murat Somer
Årets rulla-in-en-boll: Jag är Zlatan av Lagercrantz/Ibrahimovic
Årets borde-fått-mig-att-löpträna-men-nej: Heja, heja av Martina Haag
Årets strulande familj: Sommarhuset av Anna Fredriksson
Årets sjukaste humor: Hello Kitty måste dö av Angela S. Choi
Årets troll och knytt: Stallo av Stefan Spjut
Årets fattar-ingenting: Skugga-Baldur av Sjón
Årets mest snabblästa: Om det var krig i Norden av Janne Teller
Årets titel: Och i wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink
Årets ljudbok: Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer
Årets klassiker: Lady Chatterleys älskare av D H Lawrence

Årets första: Kulturchefen av Christer Hermansson
Årets sista: Bastarden från Istanbul av Elif Shafak
Årets positiva överraskning: Rikitikitavi av Rikard Wolff
Årets negativa överraskning: Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper

Årets allra bästa: Stål av Silvia Avallone
Årets allra sämsta: Svart inka av Ingrid Boström

Gott nytt bokår 2013 önskar jag er alla!

bastarden från istanbul

Bastarden från Istanbul (pocket)

Avslutar bokåret 2012 alldeles lysande med Elif Shafeks Bastarden från Istanbul. Redan när jag köpte den misstänkte jag att det skulle vara en bok precis i min smak så jag har medvetet sparat den till ett par dagar av lugn och ro. Vad passar bättre än jullovet?

I boken möter vi en familj bestående av kvinnor eftersom männen inte är närvarande på grund av att de dött unga, blivit lämnade eller aldrig blivit insläppta. Kvinnornas bror Mustafa har sedan länge varit bosatt i Amerika och aldrig återvänt hem. De är skara egensinniga kvinnor och jag tycker om dem alla, särskilt sierskan som tämjt två djinner för att få reda på allt hon vill och ibland sådant som hon önskar att hon inte fått veta. Zeliha, den yngsta av systrarna med en förkärlek för korta kjolar och höga klackar, födde nittion år tidigare en dottern Asya - en oäkting. Ingen vet vem fadern är.

I USA lever Armanoush, jämngammal med Asya. Hon har en armenisk pappa och en amerikansk mamma och slits ständigt mellan sina två ursprung. De veckor hon tillbringar med pappan och sin armeniska släkt skiljer sig på många sätt från den tillvaro hon har hos mamman och lojaliteten sätts ständigt på prov. Något som ytterligare komplicerar saken är att mamman gift om sig med en turkisk man och via ett Internetforum har hon lärt sig att turkar är ondsinta människor som hatar armenier och bland annat har utsatt dem för ett folkmord 1912. Armanoush känner att hon måste åka till Turkiet och Istanbul för att få veta mer som sin bakgrund och i brist på andra ställen att bo vänder hon sig till sin styvpappas familj - naturligtvis Asyas familj.

Det är alltid lika trevligt att åka till Istanbul med hjälp av litteraturen! Det myllrar av folk och det doftar av mat i varje gathörn. I den här boken äter de dessutom väldigt mycket och jag blir mer än en gång sugen på en börek. Boken är, förutom en släktsaga med hemligheter, en inblick i det moderna Istanbul där öst möter väst och gamla föreställningar och värderingar slåss med allt det nya. En snabbkurs i historia är det också och jag slås än en gång av hur turbulent och ganska svårbegriplig Turkiets historia är. Boken utkom 2007 och om jag inte minns alldeles fel har Turkiet sedan dess erkänt att händelserna 1912 var ett folkmord och bett armenierna om ursäkt.

Om du inte redan läst Bastarden från Istanbul så rekommenderar jag den verkligen!

30 dec. 2012

Litterär världskarta



Jag har rätt ofta en känsla av att jag borde läsa böcker från fler länder än vad jag gör. Det är ju lärorikt att vidga sina litterära och kulturella vyer och dessutom är det roligt. För att se hur (illa) det är ställt med läsande av böcker som utspelar sig i andra länder än Sverige gjorde jag en lite sammanställning och så här blev det:

Sverige 36 st
Norge 5 st
Danmark 1 st
Finland: 1 st
Island: 3 st

England 7 st
Irland 2 st
Frankrike 1 st
Tyskland 2 st
Schweiz 1 st
Italien 1 st
Turkiet 3 st
Ryssland 2 st

Marocko 1 st
Egypten 1 st

USA 7 st

Australien 1 st
Nya Zeeland 1 st

I några böcker är handlingen förlagd till två länder:
Sverige/Österrike 1 st
Sverige/Irak 1 st
Sverige/Peru 1 st
Sverige/Ungern 1 st
Sverige/Europa 1 st
Sverige/Kongo 1 st

Rumänien/USA 1 st

Det finns påhittade länder också:
Panem 1 st
Berghendia 1 st

Den nordiska och europeiska dominansen är uppenbar precis som jag misstänkte. Inte så konstigt egentligen och så kommer nog min läsning alltid att se ut, men lite mer från andra kultursfärer tänker jag nog ändå läsa under 2013. Fick en av Mo Yans böcker i julklapp så ett litterärt besök i Kina blir det i alla fall. En bok av Hisham Matar ligger också här hemma och väntar på att bli läst så då blir det en tur till Nordafrika igen - alltid trevligt! Afrika nedanför Sahara, Mellanöstern, Sydostasien och Östeuropa är delar av världen jag känner för att utforska. Tar gärna emot tips på bra böcker från dessa områden!



29 dec. 2012

En första sammanfattning

Snart är ännu ett bokår till ända och det är dags att sammanfatta året som gick. Brukar bara göra en sammanfattning men i år kan det nog hända att jag bjuder på ett par tre stycken. I den här första handlar det om antal och vilka som varit bäst och sämst varje månad.

Januari
Antal lästa böcker: 5 st
Bäst: Svårt för alla böckerna var bra, men Marie Hermansons Himmelsdalen var nog ändå favoriten.
Sämst: Kulturchefen av Christer Hermansson. Nådde inte allas upp till samma nivå som Ich bin ein Bibliothekar.

Februari

Antal lästa böcker: 4 st
Bäst: Vinterstaden av Arnaldur Indridason. En ständigt återkommande favorit.
Sämst: Nattönskningen av Anne B Ragde. Tilltalade mig inte alls, men lätt att läsa.

Mars

Antal lästa böcker: 6 st
Bäst: Stjänlösa nätter av Arkan Asaad var mest angelägen, men Sommarhuset av Anna Frediksson tyckte jag också mycket om.
Sämst: Min kamp 1 av Karl Ove Knausgård. Kommer aldrig att läsa de andra delarna av kampen.

April

Antal lästa böcker: 7 st
Bäst: Hoppas av Åsa Anderberg Strollo. Riktigt bra ungdomsboksförfattare!
Sämst: Svart inka av Ingrid Boström. Utgiven på eget förlag. Kommenterar inte mer än så.

Maj

Antal lästa böcker: 7 st
Bäst: Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson. En bok jag fortfarande tänker på. Mycket bra.
Sämst: Namnsdagsflickan av Leandoer/Ekström. Tyckte varken historien eller bilderna funkade riktigt bra.

Juni

Antal lästa böcker: 9 st
Bäst: Lady Chatterleys älskare av D H Lawrence och Stål av Silvia Avallone. Kan inte välja mellan dem.
Sämst: Om min första kärlek av Maksim Gorkij. Gav mig egentligen ingenting.

Juli

Antal lästa böcker: 13 st
Bäst: Läste väldigt olika böcker under juli och alla hade sina poänger. Jonas Gardell - så klart. Sara Beischer om svensk åldringsvård, Elly Griffiths med vår älskade arkeolog och Strindberg som försvarade sin dårskap.
Sämst: Välsignade ost av Sarah-Kate Lynch. Egentligen en rätt mysig bok men inte med samma kvalité som övriga just denna månad.

Augusti

Antal lästa böcker: 6 st
Bäst: Novellen Med strömmen av Hjalmar Söderberg som verkligen drabbade mig.
Sämst: I gryningen tror jag mamma ska väcka mig av Christina Wahldén. En bok jag ändå rekommendera varmt till alla högstadielärare och högstadieelever. Den hamnar som sämst bara för att den var lite tunn.

September

Antal lästa böcker: 8 st
Bäst: Det dyrbara av Linn Ullmann. Så klart!
Sämst: Himmel över London av Håkan Nesser. Vad hände här? Segt och oengagerat. Inte alls likt Nesser.

Oktober

Antal lästa böcker:  7 st
Bäst: Romanen som försvann av Nawal El Sadaawi är i en egen liga, men Naroskins debut och Niemis vattenmassor imponerade också.
Sämst: Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper. Förstår fortfarande inte varför jag inte gillade den.

November

Antal lästa böcker: 7 st
Bäst: Rikitikitavi av Rikard Wolff. Lyssna på Piaf och läs den!
Sämst: Nu jävlar! av Heidi Linde. För lite nu jävlar helt enkelt.

December

Antal lästa böcker: 6 st
Bäst: Har inte riktigt läst ut den än men vet att det kommer att bli Bastarden från Istanbul av Elif Shafak.
Sämst: Eldar och is av Birgitta Stenberg. Hoppigt och dåligt flyt. Lite trist helt enkelt.

människans lott

Människans lott (pocket)

Människans lott av Kari Hotakainen börjar lovande och jag är riktigt road den första halvan av boken. Därefter tappar jag lite intresset för berättelsen, vilket nog mest hänger ihop med att den biperson jag är minst intresserad av får mycket utrymme. På det stora hela är det dock en helt OK bok, men absolut inte Hotakainens bästa, Löpgravsvägen vinner fortfarande den titeln. Boken är skriven med mycket humor, där ämnet, en hård verklighet där alla inte lyckas och många kämpar, framgår tydligt, men kanske blir det trots allt lite för mycket allvar för att vara riktigt roligt och lite för roligt för att vara riktigt allvarligt.

Bokens huvudperson Salme Malmikunnas har, efter ett liv som garnhandlare, gått i pension. På en bokmässa, dit en av döttrarna släpat henne, träffar hon en författare som drabbats av skrivkramp och han erbjuder henne pengar för att berätta om sitt liv för honom och i gengäld skall han använda hennes livsberättelse för att skriva en ny roman. Salme går med på detta, även om hon tycker att allt som skrivs skall vara precis som hon säger medan författaren vill göra viss tillägg för att få till en bra berättelse. Salme börjar berätta en ganska trivsam berättelse om ett rätt vanligt liv med make, barn och jobb, men snart sipprar en annan sanning fram. Kanske att barnen inte har det riktigt så lätt i sin liv som hon först vill påskina.

Vi läsare möter de vuxna barnen i kapitel där de själva är huvudpersoner. Sonen är inte den framgångsrike vd:n, han är helt utblottad och svälter ständigt. Han klarar livhanken på gratisätning i charkdiskar och på begravningskaffe. Döttrarna har visserligen jobb, men den ena är djupt olycklig och den andra försöker få nåt sålt som telefonförsäljare. Inget är riktigt bra och Salme, som inte riktigt känner till hur barnen har det men anar, skickar vykort med livsvisdomar och praktiska tips till dem. Vykorten känns kanske lite märkliga i en bok som utspelar sig i nutid, men ett fungerande inslag är det trots allt.

Den här boken läste jag som en del av läsutmaningen Böcker om böcker som Västmanländskan anordnar. 

slagskämpen

Fick lite läsenergi innan jag åkte till mor för att fira jul så jag läste ut boken jag hållit på med oväntat länge, men energin räckte inte riktigt till för ett blogginlägg om Mikey Walsh bok Slagskämpen, så det kommer nu istället.

Slagskämpen (pocket)

Egentligen skulle boken kunna sammanfattas med ordet brutal. Mikey (som är ett fingerat namn, precis som alla andra namn i boken) blir slagen av sin far och tvingad till boxningsträningar när har bara är några år gammal. Mikey är född in i en romsk kultur där manlighet i form av att inte visa känslor och vara hård premieras högt, men Mikey är inte den son fadern vill ha eftersom han hatar att slåss och hellre vill leka utklädningslekar med sin storasyster. I tonåren inser Mikey att han är homosexuell, något som i hans kulturella miljö är helt otänkbart och att välja att leva som homosexuell är detsamma som att välja utanförskap. Som om inte all misshandel och alla uppbrott vore nog blir Mikey dessutom sexuellt utnyttjad av sin farbror som säger sig älska Mikey samtidigt som han inte tar några hänsyn alls till den lilla pojken han förstör. Hemskt är vad det är.

Vill man läsa en bok som inte bekräftar de gamla fördomar om romer som finns i Europa är det här helt fel bok att läsa. Mikey och hans familj bor i husvagn, de flyttar mellan olika husvagnsläger. Det dricks en hel del och barn och fruar misshandlas. Pappan och de andra männen tjänar pengar på tveksamma sätt och lurar till exempel av folk en hel del pengar på dålig asfaltsläggning. Kvinnorna är underordnade männen och förväntas gifta sig tidigt. I boken görs också en stor poäng att det är en väsensskild skillnad på irländska resande och romer (eller zigenare som Walsh själv påfallande ofta skriver). Det är tydligt att Walsh är mycket stolt över att vara rom och inte irländsk resande.

28 dec. 2012

27 dec. 2012

Soffläge ...

... och läsning av månadens bok i läsutmaningen Böcker om böcker. Bäst att vila ut lite innan hemresan imorgon. :)


26 dec. 2012

Julklapp

Lillebror höll stilen och lade bok av Nobelpristagaren under granen även i år. Nu är det bara att börja läsa!

22 dec. 2012

en julhälsning



Önskar alla min läsare, bokbloggarkollegor och vänner en riktigt

God Jul!



21 dec. 2012

vi överlevde!

22.33 och jorden har inte gått under. Inte utan att man känner sig lite snuvad på konfekten ... Men apropå konfekt så betyder ju detta att vi kan fortsätta att läsa böcker och äta praliner - en klar fördel!

19 dec. 2012

julläsning



Funderar lite på vad jag ska läsa under jullovet. Har ett antal timmar på buss och tåg  framför mig, men då blir det nog ljudbok för det är rätt skönt att lyssna på en berättelse samtidigt som man avslappnat kan titta ut genom fönstret. För tillfället är det Håkan Nesser och Styckerskan från Lilla Burma som får mig att bli så avkopplad att jag somnar rekordsnabbt på kvällarna. Under dagarna hos mor blir det nog inte så mycket läst misstänker jag. Tar nog bara med mig de två böcker som jag påbörjat men inte avslutat - Människans lott av Kari Hotakainen och Slagskämpen av Mikey Walsh.

När jag kommer hem igen har jag några böcker som ligger i att-läsa-högen som jag verkligen sett fram emot att läsa, t ex Bastarden från Istanbul av Elif Shafak och Springa med åror av Cilla Naumann, men visst vore det skönt och avkopplande med en deckare? Känner för en tur till Skottland och ett besök hos Ruth Galloway. Det är ju alltid lika trevligt.

Vad har ni får julläsningsplaner?

16 dec. 2012

bokbloggsjerkan 14 - 17 dec

jerka11

Hänger på den sista jerkan före jul och svarar på följande fråga:

Vi tar en enkel fråga så här sista gången innan juluppehållet: Vad läser du just idag?

Idag är det vårt första framträdande med kören, så jag sitter här och bankar in de textrader jag är lite osäker på. "You're a bum, you're a punk, you're an old slut on junk ..." har av någon anledning satt sig utan alltför mycket ansträngning ... Gillar verkligen Fairytale of New York!

I övrigt måste jag nog läsa lite inlämningsuppgifter som mina elever har slitit så hårt med och om det blir någon liten tid över fortsätter jag att läsa den brutala skildringen av en romsk pojkes uppväxt på 80-talet i England - Slagskämpen av Mikey Walsh.

Inte riktigt så här min läsning brukar se ut, men omväxling förnöjer! :)

13 dec. 2012

Orken tog slut

Egentligen är jag inte ett dugg julstressad så jag har tid att både läsa och blogga (och för all del även besöka gymmet ...), men slutet-på-terminen-tröttheten ligger tung över mitt huvud så det blir varken det ena eller andra.

Luciadagen till ära satte jag på mig en tomteluva och gick med i personalens (inte alltför skönsjungande ...) luciatåg. På vår skola lussar lärarna för eleverna och inte tvärtom - ett uppskattat inslag! På söndag och två dagar nästa vecka har vi framträdanden med den opretentiösa kören jag är med i. Mycket sång och mindre bokläsning, men sångtexter är ju för all del också värda att läsa och, för den som känner sig manad, analysera.

Lyssnar gör jag mer än läser, just nu till Håkan Nesser och hans Styckerskan från Lilla Burma. När det trots allt blir några sidor lästa handlar det om en romsk pojke som inte vill boxas och dessutom är homosexuell - Slagskämpen av Mikey Walsh.

10 dec. 2012

två gånger frame

Ansikten i vattnet / Doftande trädgårdar för de blinda (inbunden)

Janet Frame var en okänd författare för mig fram tills Excess gav ut två av hennes böcker Ansikten i vattnet och Doftande trädgårdar för blinda. Språket är fantastiskt, jag njuter av formuleringarna, men ... jag kommer aldrig riktigt in i någon av berättelser vilket känns märkligt och lite tråkigt.

Ansikten i vattnet är en slags dokumentärroman om Frames år på mentalsjukhus under 1940-50-talen på Nya Zeeland . Även om jag inte helt orkar ta mig in i skildringen finns det saker som stannar kvar, som ångestskriken vid elchockerna och de hierarkier som fanns på mentalsjukhusen. Olika avdelningars speciella stämningar och hur vissa avdelningar inte visas upp vid "fint besök". De inte alltid så trevliga sköterskorna som på något sätt bekräftar min bild av hur mentalsjukhusen fungerade på den här tiden. Tyvärr orkade jag inte läsa ut den, eftersom jag aldrig riktigt kom in i boken , men jag är glad för att jag läst så mycket som jag gjorde.

Även om jag inte själv blev helt såld på Frame så rekommenderar jag Ansikten i vattnet till alla som vill läsa mer om livet på mentalsjukhus under den aktuella tiden. Det är ett skickligt skrivet tidsdokument och en påminnelse om hur vi inte vill att vård av psykiskt sjuka skall gå till.

Doftande trädgårdar för blinda (en underbar titel!) påbörjade jag, men kom inte särskilt långt. Tror att jag skall spara den till ett annat tillfälle. Två Frame på rad blir för mycket.

(Rec.ex från Pocketförlaget/Excess)

9 dec. 2012

utmaningen tre på tre



Jag var med i utmaningen Tre på tre hos Pocketlover. Den gick ut på att under september till november läsa tre böcker på ett visst tema. Mitt tema var Nordafrika och hur gick det då? Inte riktigt som jag hoppades ...

Jag började med att läsa  Den stulna romanen av Nawal El Saadawi. Tyvärr inte i september, men jag hade ändå gott om tid tyckte jag. Fortsatte med att läsa Min mamma av Tahar Ben Jelloun och den läste jag ut den sista dagen i oktober. Så var det då bara en bok kvar, Analys av ett försvinnande av Hisham Matar, och när jag gick till biblioteket för att låna den visade det sig att den inte bara var utlånade utan att det dessutom var kö på den. Det hade jag inte räknat med. Hann inte få den under november utan jag hämtade den på biblioteket först igår. Synd.

Utmaningen blev alltså inte slutförd i tid, men jag är glad för att jag deltog för Nordafrika har gett mersmak, precis som jag visste att det skulle göra.

tävling hos boktjuven



Bloggen Boktjuven firar ett år och lottar ut valfri bok hos Adlibris. Klart jag vill vara med och tävla! Du också kanske?

eldar och is

Eldar och is (pocket)
På baksidan av Birgitta Stenbergs bok Eldar och is står det om en lärarinna som förälskar sig i en prästfru, en dotter som gör allt för att undkomma fattigdom och om Birgitta som till slut vill berätta hur allt var. Det låter med andra ord precis som en bok för mig. Lite klasskillnader, chans till torp och supande män (något jag av underliga anledningar alltid gillar att läsa om), och en släkt med hemligheter. Visserligen innehåller bok allt detta och lite till, men jag måste säga att boken är en besvikelse. Det blir för lite djup och därmed faller mitt engagemang i berättelsen och dessa personer.

Handlingen i boken går tidsmässigt snabbt framåt. Det blir hoppigt och inget riktigt flyt. Jag kan ha överseende med böcker som hoppar framåt i rask takt, men jag vill känna sammanhanget, och i berättelser som denna ett visst lugn i berättarstilen. När jag läser Stenbergs bok funderar jag ibland varför vissa avsnitt alls är med och ibland känns det som att avsnitten lämnas ouppklarade, som historier utan poäng. (Vill här än en gång skjuta in hur problematisk jag tycker att den självbiografiska genren är.) Får väl erkänna att jag mot slutet läser i raskare takt än vad jag brukar vilket aldrig är ett gott betyg.

Detta var min första bok av Birgitta Stenberg och den gav inte mersmak.

8 dec. 2012

bokbloggsjerkan 7 - 10 december



Den här veckan undrar Annika följande i bokbloggsjerkan:

Finns det någon bok som du på ett eller annat sätt alltid återvänder till? Naturligtvis är det alltid trevligt med en motivering, men så här i juletid kan jag ha visst överseende med om tiden inte riktigt räcker till.

En både svår och lätt fråga (och garanterat ett något babbligt svar ...). Jag läser i princip aldrig om böcker så på det sättet återvänder jag inte till några böcker. Det finns säkert böcker som jag då och då tänker på, men jag kan inte komma på någon på rak arm. Skulle möjligen vara Nessers Berättelse om Herr Roos eftersom jag gärna, och lite smått ironiskt, använder mig av ett visst litet "Tjoflöjt" som Läsdagboken är välbekant med. :) Efter Styckerskan från Lilla Burma kanske även "luguber lunch" kommer att tillhöra mitt vokabulär. Är väldigt förtjust i nesserskt språkbruk.

När jag möblerar om i bokhyllan eller flyttar blir det återvända på ett annat sätt. Jag bläddrar i böckerna, försöker komma ihåg vad de handlade om, vad jag tyckte om dem etc. Förvånansvärt många böcker glömmer jag alldeles bort vad de handlar om så jag skulle säkert kunna läsa om dem och nästa uppleva det som en helt ny läsupplevelse. :)

6 dec. 2012

kvinnan han älskade


Kvinnan han älskade (inbunden)

Det är så skönt att läsa enkla böcker ibland. Ni vet sådana där böcker som blir ren avkoppling. Som inte innehåller några pretentiösa försök till att vara samhällsskildrande eller ta upp djupa frågor. Just precis en sådan bok behövde jag nu och det hittade jag i Dorothy Koomsons Kvinnan han älskade. Efter en lite småseg läsperiod har jag längtat lite efter att komma hem och koppla av med Koomsons bok och det är alltid en skön känsla.

Huvudpersonen Libby träffar Jack och blir efter en tid passionerat förälskad i honom och de inleder en relation som snart leder till förlovning och äktenskap. Jack har varit gift tidigare och hans förra fru Eve är som en ständig skugga över dem. Libby och Jack är med om en bilolycka och i samband med det börjar en misstanke sprida sig i Libby. Kan Jack ha arrangerat bilolyckan för att hon skulle dö? Eve dog i en mystisk fallolycka och Libby får reda på att Jack varit misstänkt i utredningen.
Libby tillbringar efter olyckan nästa all tid hemma i huset och av en slump hittar hon Eves gömda dagböcker. I dagböckerna framträder en annan Eve, med ett allt annat än anständigt förflutet och stämningen i boken blir mer laddad.

Boken är som en kombination av vanlig, lättsam roman och spänningsroman. Det är inte fråga om spänning som får blodet att isa, men ändå en väl fungerande krydda i berättelsen. Utan spänningsmomentet hade det i ärlighetens namn blivit en rätt banal historia. Av karaktärerna är det den döda Eve jag tycker bäst om. I hennes dagböcker blir hon mänsklig med alla sina fel och brister och allt hon tvingas göra på grund av omständigheterna och hon är också den enda av karaktärerna som egentligen utvecklas. Frågan är om man inte egentligen skall se henne som huvudperson just därför. Libby, Jack och alla bipersoner förblir mest desamma boken igenom.

Koomson är en författare jag skulle kunna tänka mig att läsa mer av, men bara de stunder då jag behöver något som  är trivsam underhållningsläsning och inget annat (vilket väl i ärlighetens namn är oftare än vad jag kanske vill erkänna …)

(Rec.ex från Norstedts)

dagarna går ... även utan internet!

NY Start Macbeth   

Den dator- och internetlösa veckan i hemmet har förflutit utan större smärta måste jag säga. Jag har läst lite mer än vanligt, varit på teater med några vänner och sett en uppsättning av MacBeth och börjat använda Storytel för mitt ljudbokslyssnande (och är hittills mycket nöjd). Livet och boklivet rullar uppenbarligen vidare, men jag saknar att läsa andra bokbloggares inlägg eftersom jag bara kollar enstaka bloggar via mobilen. Men, å andra sidan så har jag ju en massa intressant inlägg att läsa under helgen. Kul!