Augustenbad en sommar

Augustenbad en sommar är en långsam och lite småtrist bok som jag ändå tycker om. Anneli Jordahl tar mig med till en liten kurort där doktor Liljedahl tror blint på vattnets läkande kraft. Under sommaren bor alltifrån syfilissjuka till alkoholister på Augustenbad och lindas in i iskall lakan och dricker källvatten. Allt och alla kan botas av vatten. Det enda undantaget är cancersjuka.

Huvudpersonen, poeten Andreas Öman, har fått ett ultimatum av sin fru - han måste bli nykter. Eftersom han själv är utan pengar betalar hennes familj en tremånadersvistelse på Augustenbad åt honom. Han genomlider behandlingen, promenerar omkring och leds. Blir bekant med rättsrådinnan Amanda Eggers trots att doktor Liljedahl avråder. Andreas och glansstrykerskan Marias vägar korsas också och midsommaraftonen avlöper som midsommaraftnar så ofta har gjort och med den konsekvens som ibland är oundviklig.

Jordahl skildrar skickligt klasskillnaderna på kurorten. De olika byggnaderna. Vem som får och bör samtala med vem och om vad. Sjukdomarnas olika status. Lika skickligt skildrar hon den leda som både Andreas och de andra upplever under den långa vistelsen. Gästerna fuskar, bryter mot reglerna, sköter inte sina möten med doktorn, rent av ifrågasätter doktorn. Det är dessa delar som är bokens styrka och de är dem som gör att jag tycker ganska bra om boken. Lika bra som Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) är den dock inte. Långtifrån faktiskt.