4 sep. 2012

örfilen

Örfilen (inbunden)

För någon vecka sedan fick jag hem Christos Tsiolkas Örfilen från Booked och jag har nu läst ut alla de 512 sidorna (ovanligt tjock bok för mig alltså!). Enligt blurben på framsidan skall det vara "Ett modernt mästerverk", men det skulle jag kalla för en klar överdrift. Boken är bra, varken mer eller mindre. TV-serien, som enligt ryktet kommer att visas i SVT i höst, är garanterat sevärd för en hel del i den här boken gör sig nog bättre på TV än i bokform. Knark, sex, relationer, kulturella spänningar, föräldraskap, svärföräldrar och så händelsen som allt kretsar kring -örfilen - en bok som har allt som en bra TV-serie behöver!

Boken då? Ja, upplägget är riktigt bra. Genom olika personer i samma vänskaps- och släktkrets följer vi livet efter den ödesdigra grillfesten där en man ger en treårig pojke, som inte är hans son, en örfil. Vännerna splittras i två läger, de som förstår varför det hände och de som kategoriskt fördömer händelsen. Föräldrarna till pojken tar saken till rättegång och även detta har vännerna och släktingarna olika åsikter om. Det märkliga med boken är kanske hur lite plats denna händelse trots allt får. Boken handlar mycket mer om relationer och det mångkulturella Australien, men det funkar bra det med.

Den del av boken som jag finner mest läsvärd är Rosies del. Rosie är mamma till pojken som fått örfilen och hon kämpar verkligen med att blunda för allt som inte stämmer i  hennes tillvaro, inte minst det faktum att hennes man Gary dricker alldeles för mycket alkohol och att hon nog motvilligt måste sluta amma sin son för snart börjar han förskolan. Det finns andra delar av boken som det i sig inte är något fel på, men som jag inte heller tycker tillför lika mycket och det är då jag börjar fundera på om inte boken gjort sig ännu bättre som en novellsamling med en ramberättelse som det sammanfogande kittet. Jag tror faktiskt att det hade funkat ännu bättre än romanformen.

Det som stör mig allra mest i boken är den kassa kvinnosyn som i princip alla manliga karaktärer har. Det skulle kunna vara ett medvetet grepp av författaren för att illustrera vissa kulturella skillnader (och i så fall är det trist stereotypt), men något säger mig att det inte är så för det finns ingen större reflektion kring det. Det liksom bara är så och när jag väl lagt märke till det är det svårt att sluta tänka på det och en viss irritation växer inom mig.

Så på det stora hela en bra bok, men inte något mästerverk.

(Rec.ex. från Booked och Leopard förlag)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar