24 nov. 2012

tåg till trieste

Tåg till Trieste (inbunden)

Så retfullt det är när andra saker i livet kommer före läsningen. Hann till exempel inte riktigt läsa klart Tåg till Trieste av Domnica Radulescu till recensionsdatumet, men igår kväll blev det lite lästid igen. Skönt.

Boken, då? Jo, en positiv överraskning måste jag säga. Rumänien är ett rätt okänt land för mig, men jag känner förstås till kommunistregimen och minns tydligt bilderna från Ceausescus avrättning 1989. Radulescus bok utspelar sig till stor del under kommunisttiden med fokus på 70-80-talet och vi får följa Mona som är en ung kvinna på väg att bli vuxen. Hon bor i Bukarest med sin familj, men åker till Karpaterna under somrarna och förälskar sig där som 17-åring i Mihai. De är en passionerad kärlekssaga som är så tydligt ungdomlig och intensiv. 

I diktaturens Rumänien kan dock ingen lita på någon och efter en del indikationer blir Mona alltmer osäker på Mihai. Kan hon verkligen lita på honom? Samtidigt håller Monas pappas på med "antikommunistiska" aktiviteter som kan utsätta både honom och familjen för fara. Situation blir allt mer ohållbar och via tåg till Jugoslavien och den italienska staden Trieste smugglas Mona ut ur landet och hamnar till slut i USA där hon under tjugo år bygger upp ett liv med barn och man, men tankarna på Rumänien, Karpaterna och inte minst Mihai finns hela tiden där tillsammans med en längtan efter att få veta Mihai egentligen var. 

Boken är delade i två delar och det är i den första delen, som utspelar sig i Rumänien, som Radulescu är allra bäst. Jag känner osäkerheten, det kusliga i att ständigt ha en man från hemliga polisen, Securitate, som följer ens varje steg. Just stegen i mörkret, som stannar varje gång Mona själv stannar, är nog det som kommer att stanna kvar hos mig långt efter läsningen. Den ständiga jakten på mat som eventuellt dyker upp i affären är en vardagsdetalj som författaren använder för att visa hur folket hade det. Bukarest i sig gör mig också nyfiken. Det framstår som en så vacker stad. Lite fördomsfullt tänker jag - kan det verkligen vara så? Jag blir sugen på att besöka staden nu när den otrygga och klaustrofobiska stämningen som diktaturen skapade har försvunnit.

Den andra delen som utspelar sig i USA är inte lika välskriven. Den hoppar snabbare i tid vilket allt som oftast betyder att djupet i berättelsen försvinner och så även här. Lite synd efter den starka första delen, men boken är ändå som helhet klart läsvärd och något av ett måste inför nästa års Bokmässa då just Rumänien är fokusland. Att läsa något som utspelar sig efter kommunisttiden hoppas jag också hitta att läsa innan vi når fram till september 2013.

(Rec.ex från 2244)

2 kommentarer:

  1. Vi verkar ha tyckt ganska lika om boken. Jag hoppas nu att vi ses på nästa mässa, om inte annat för att prata Rumänien :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi får boka en Rumänienträff. :)

      Radera