1 maj 2013

gräspojken

Gräspojken

En lättsam skröna utan pekpinnar som få en att le trots att det handlar om en 12-årig marijuanaodlare - det är Christer Lundbergs debutroman Gräspojken.

Det är en smått hejdlös berättelse om en pojke, Kalle, med en fågel vars fröföda en dag faller i en blomkruka och upp kommer en skranglig planta som får mamman att stirra så chockat att hon helt missar att henne son fastnat i pallen han just har haft intimt umgänge med ... En klart ovanlig start på en berättelsen! Mamman drar till Indien, pappan och sönerna till Holland. Kalle, pappan och lillebror har snart hela sommarstugekällaren full av plantor och det visar sig att de har talang för marijuanaframställning. Allt hänger på budsen. Det går bra, riktigt bra, till en början, mycket tack vare Tobbe som de lärde känna på sin rekordkorta bilsemester till Holland. Fast sen strular det så klart till sig för det måste det ju göra i en bok som denna och mer än så tänker jag inte berätta. :)

Jag ler och rycks med, blir lite utmattad mellan varven och tänker "nej, men nä ...". Fast på det stora hela är detta riktigt underhållande mitt i sin hejdlöshet. Allt är möjligt i en tolv-trettonårig pojkes värld och så även i denna bok. Rekommenderas för alla som längtar efter lite lättsam läsning!

(Rec.ex från Pocketförlaget)

9 kommentarer:

  1. Underhållande men lite utmattande är en bra sammanfattning:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rätt vanligt att skrönor är en aning utmattande. :)

      Radera
  2. Just ordet skröna skrämmer mig lite... man jag är riktigt nyfiken på denna. Är den rolig på riktigt eller är det mer buskis ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle nog säga att den är mer rolig på riktig än buskis. Tänk lite Paasilinna.

      Radera
  3. Haha ovanlig start var nog bara förnamnet där ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en mycket komisk scen! :)

      Radera
  4. Definitivt lättsam läsning men den faller mig i smaken. Får lite känsla av Hundraåringen emellanåt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillade inte alls Hundraåringen, men visst kan man se vissa likheter i uppbyggnad. Gräspojken är dock befriande nog helt tom på märkliga möten med statsmän från förr. :)

      Radera
  5. Köpte denna som e-bok för ett tag sedan, men den har inte blivit läst ännu. Låter som att jag har något trevligt framför mig. Paasilinna är en av mina favoritförfattare, så detta verkar lovande.

    SvaraRadera