15 maj 2013

när livet tränger sig på

Det har varit mycket på sistone och det har gjort att både bloggandet och läsningen blivit lite lidande. Främst har en väntan på att få veta om jag blir varslad eller inte tyngt mig, men igår kom beskedet. Inget varsel. Puh! Fortsätter jobba mina 80% även nästa år och det känns så skönt. Kände verkligen hur mina axlar sänktes ett antal centimeter och jag hoppas nu slippa den spänningshuvudvärk som jag haft till och från i flera veckor. Idag är det klart lättare och andas och jag märker att jag nog varit mer orolig än vad jag velat erkänna.

Kvar denna termin är sista rycket med rättning för detta år och sedan betygssättning. Jag är också mentor för en avgångsklass så jag skall gå på bal och dela ut betyg vid högtidlig avslutningsceremoni i kyrkan. Lite stress, men ändå känns allt bara bra.

Imorgon vankas bokcirkel där vi skall prata om Innan floden tar oss av Helena Thorfinn (hoppas jag hinner läsa ut den idag!) och därefter blir det teater - Jag ringer mina bröder. Nu känns livet roligt igen!

7 kommentarer:

  1. varsel! helt klart en anl till oro, särskilt på en arb.plats där man trivs.

    slutet-på-terminen-stressen. den minst angenäma delen av yrket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, usch, det har varit en småjobbig tid och många har varit oroliga. Men slutet-på-terminen-stressen har man ju rutin på så den ska vi väl överleva även i år. Heja, heja! :)

      Radera
  2. Härligt att läsa att det vänt! Önskar dig ett skönt slut på terminen :-)

    SvaraRadera
  3. Vad roligt med positivt besked och superkul att du ska se Jag ringer mina bröder. Skriv gärna vad du tyckte sen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har du sett Jag ringer min bröder? Jag kommer absolut att skriva något om den på bloggen.

      Radera
    2. Ja jag såg den när den spelades i Stockholm
      http://sincerelyjohanna.blogspot.se/2013/04/kulturdag-med-mamma-del-2.html

      Radera