10 sep. 2013

min mormor hälsar och säger förlåt

Min mormor hälsar och säger förlåt (inbunden)

Alltså, det är ju orättvist att vara författare ibland. Att som Fredrik Backman skriva en bok som En man som heter Ove och sedan förväntas skriva en till bok. Det är liksom inte schysst. Och det är inte heller något fel på Min mormor hälsar och säger förlåt.Inget fel alls egentligen, men det är inte Ove. Jag visste att det inte kunde vara Ove, för jag älskade Ove och älskar fortfarande Ove. Inte bara boken om Ove utan just Ove. Han är en fin människa under allt det där paragrafrytteriet.

Elsa är också en fin person och lite annorlunda, men det är ett barn och det är nog en av problemen för mig. Jag kan liksom inte riktigt köpa att hon bara är sju år, snart åtta. Nog för att barn kan var lillgamla och smarta, men hon är lite för vuxen på något sätt. Samtidigt får hon mig att le med sin wikipediakoll och träffsäkra iakttagelser av vuxenvärlden. Jag vill att hon och alla andra barn som är annorlunda skall få vara det och jag önskar att alla fick ha en person lik Elsas mormor i sin närhet. Någon som är lite galen och går sin egen väg. Synd bara att hon dör, men uppdraget hon lämnar efter sig är en god tanke. Den påhittade sagovärlden som Elsa och mormor har skapat tillsammans tråkar dock ut mig och även om den fyller en funktion vill jag bara hoppa över de avsnitten.

Jag känner mig väldigt kluven till den här boken. Språket är ibland finurligt med roliga små formuleringar och samtidigt kan det trötta ut mig. Kanske var språket likadant i Ove, men den lyssnade jag på och det är ju något annat än att läsa i bokform. Elsa är fin karaktär samtidigt som hon inte är helt trovärdig. Budskapet har jag dock inga invändningar mot och jag önskar att vi alla ger varandra utrymme att vara annorlunda.

(Rec.ex från Forum) 

6 kommentarer:

  1. För mig var det lite för många likheter med Safran Foer som störde mig. Där finns lekfullhet i språket som jag gillar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ju inte läst Safran Foer, men likheter har en tendens att störa. Så var det för mig med Hundraåringen. Lite för mycket Forrest Gump över upplägget.

      Radera
  2. I början så förstod jag inte alls mig på sagovärlden men när jag såsmåningom förstod att varenda liten del hade en underliggande betydelse och att det hade väldigt många bottnar då fastnade jag helt. Kan inte heller köpa Elsas ålder, men det var så charmigt ändå att jag översåg med det;-)
    Det är ingen Ove, men samtidigt - det kändes inte rättvist att jämföra heller:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Elsa är charmig, absolut! Så svårt att inte jämföra och på något sätt tror jag att jag kommer att uppskatta Backmans tredje bok mer än denna för då har Ove fått sällskap med Elsa i min hjärna och förväntningarna är inte skyhöga utan bara inställda på trivsam läsning.

      Radera
  3. Jag ska börja på den här nu och jag hoppas inte att jag blir besviken. Det här är nog den första recensionen jag läser som inte är helt positivt inställd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså, boken är helt OK, men jag har genrellt lite svårt för böcker med översmarta barn. Elsa är dock det översmarta barn jag gillat bäst eftersom hon är så charmig. Det är pckså en fin bok, men inte någon favorit.

      Radera