28 feb. 2014

ryssar är såna som gillar björkar

Ryssar är såna som gillar björkar (pocket)

Olga Grjasnowas bok Ryssar är såna som gillar björkar läste jag för mer än en månad sedan men jag har alldeles glömt bort att blogga om den. Kanske för att jag inte visst vad jag skulle skriva om den direkt efter att jag läst ut den och så funderade jag lite och så blev det liksom ingenting av det. Varför då? För att jag inte förstår vad det är som gör att boken inte passar mig. När jag läst om den på olika bokbloggar tänkte jag att det verkade vara en bok för mig och inledningsvis var det också det. En bit in i boken kände jag mig trots det lite färdig med boken som är skriven på ett osentimentalt och smått distanserat sätt. Huvudpersonen Masja är en människa som tycks sväva mitt emellan allt i tillvaron och alla henne språk hjälper henne inte alls när det kommer till det sorgen gör med henne. Brukar ju gilla sånt, men inte den här gång. Eller, inte i sin helhet den här gång. Första halvan uppskattade jag.  Kanske skulle jag ha lyssnat på den istället. Ja, jag vet inte men jag och boken med den fantastiskt fina omslaget (i pocketversionen) fann inte varandra.

Vill ni veta mer om boken kan klicka in på t ex  Bokus

26 feb. 2014

konsten att höra hjärtslag

Konsten att höra hjärtslag (inbunden)

Det har gått några dagar sedan jag läste ut Konsten att höra hjärtslag av  Jan-Philipp Sendker och den har börjat blekna lite, men inte för att den var dålig utan snarare för att den var en sån där bok som är behaglig och fin för stunden men som inte stannar i minnet för evigt.

Jag tycker om att berättelsen utspelar sig i Burma för det är ett land jag mycket sällan befinner mig i litterärt. Det är glimtar av landsbygd och byliv, som alltid är så påfallande lika överallt i världen, och doft av burmesiska curryrätter mellan varven. Framför allt är det dock en kärlekssaga mellan den blinde unge mannen Tin Win som kan höra minsta fågels hjärtslag och den unga kvinnan med missbildade fötter som gör att hon inte kan stå. Det är en  varm berättelse om kärlek som aldrig bleknar trots att mannen, på grund av omständigheter jag inte vill nämna för er, flyttar till USA och skapar ett liv där medan kvinnan blir kvar i Burma. En sådan där kärlekssaga vi alla vill ska vara sann eftersom kärleken är så fin, evig och självklar och för att den värmer alla läsares hjärtan.

Jag tycker den här bok är lite som en saga men en ramberättelse där Tin Wins dotter åker till Burma för att hitta sin far som bara försvann en dag utan att någon visste vart. Istället för sin far möter hon en äldre man på ett tehus som under några dagar berättar hela Tin Wins livshistoria, åtminstone hans liv som ung, blind och förälskad i Burma. Kanske kommer jag att ha glömt den här boken i slutet av året. Det gör ingenting. Den är fin att läsa trots allt. Det bli lite varmt om hjärtat, och att få sig en kärlekssaga utan påträngande klyschor till livs kan aldrig vara fel.

(Rec.ex från Bokförlaget Forum)

21 feb. 2014

bokbloggsjerka 21 - 24 februari

jerka11

Den här helgen är det rena skräckscenariot i bokbloggsjerkan:

Om du bara fick läsa en bok för resten av ditt liv, vilken skulle det vara?

Det är ju nästan omöjligt att svara på. Oavsett vilken bok man väljer kommer man ju garanterat att tröttna på den. Tänker att det därför måste vara någon form av större projekt. Jag har t ex aldrig läst hela Bibeln så det får nog bli den. Känner ju till en del om Bibeln och den bjuder ju egentligen på allt. Spänning och äventyr i en mängd av berättelserna ur Gamla Testamentet, kärlekslyrik i Höga Visan, massa gnäll och gny i Jeremia och hårda prövningar i Jobs bok. Starka kvinnor skall det som jag förstår inte krylla av i Bibeln, men Judit är ett undantag och kanske finns det fler. Eftersom jag inte är religiös tänker jag att jag kommer att uppleva Bibeln mer som en samling mycket varierade berättelser än som rättesnören för mitt liv och därför skulle jag välja den om jag nu var tvungen att bara läsa en bok under resten av mitt liv. Ve och fasa! 

20 feb. 2014

mitt grymma öde

Mitt grymma öde (pocket)

Jag kan inte så mycket om klassisk musik men jag tycker om att lyssna på det. Vissa kompositörer har jag lite bättre koll på än andra och Händel är en sådan. Vi pratar barockmusik och vem kan motstå barock liksom! Jag hade helt missat att det kommit en skönlitterär bok om Händels liv, men där stod den i pockethyllan och jag tänkte att det kunde ju vara intressant att få veta lite mer kompositören. Det lockades också med prat om kastratsångare och det är något jag finner märkligt fascinerande och en smula  motbjudande om jag skall vara ärlig.

Ni förstår själva att jag väntade mig en rätt intressant bok och det är väl inget större fel på innehållet. Händel är inte någon sympatisk typ och dessutom är han fet, rätt argsint och troligen ful. Hans lust riktas, bortsett från musiken, mot män, men det är ont om romantiska yttringar. Snarare är allt ganska rått, inte bara Händels kärleksliv, utan hela berättelsen beskrivning av samtidens miljöer och personer. Inget fel med det heller egentligen. Problemet för mig är språket. Carl-Michael Edenborg som skrivit Mitt grymma öde, är idéhistoriker och det märks. Språket är en mix mellan knastertorr akademisk text, lite mer lättillgängligt essäspråk och däremellan en smula skönlitterärt. Det fungerar inte alls för mig. Det flyter inte på och jag saknar själ och hjärta. Jag anar att Edenborg på något sätt ser det hos Händel, men han lyckas inte förmedla det till mig. Jag känner mig besviken och ger upp på sidan 119. Tyvärr.

19 feb. 2014

enkätdags

Hittade en enkät hos Bokmania och som så många bokbloggare älskar jag enkäter så jag måste förstås besvara den. :)

Antal böcker jag äger:
Eftersom jag inte är hemma och eftersom jag kanske inte skulle orka räkna dem även om jag var hemma, så tar vi det i bokhylleformat istället. Jag har tre och en halv Billy full med böcker. I två av hyllorna har jag extra hyllplan. I den ena, den med enbart pocketböcker är det nog sex eller möjligen sju hyllplan, tror jag. Pocketböckerna har invaderat även de andra hyllorna eftersom jag älskar pocketformatet. Ja, jag vet alltså inte hur många böcker jag har, men jag rensar ibland och spar inte allt nytt jag köper. Finns ju begränsningar i utrymmet som vi alla vet ... :) (Den där sista halva bokhyllan undrar ni? Ja, där har älsklingen tidskrifter som Frame och liknande)

Senaste boken jag köpte:
Gjorde ett inköp på Pocketshop förra veckan och fick med mig dessa hem:
Dålig karma av David Safier
På ön av Tracey Garvis Graves
Mitt grymma öde av Carl-Michael Edenborg

Senaste boken jag läste:
Lex bok av Sara Kadefors. Utläst igår.

Böcker jag läser parallellt just nu:
Delirium av Lauren Oliver och Paradisträdgården av Amy Waldman. Frågan är om jag kommer att läsa ut någon av dem ...

Fem böcker som betyder mycket för mig: 
Det här är svårt för jag har en tendens att inte bli berörd av böcker på det sättet att jag tycker att de förändrar min värld. Jag gör därför ett försök att nämna några böcker som jag ändå tror haft betydelse för mig på olika sätt.

Lilla syster Kanin eller berättelsen om den feta näktergalen av Ulf Nilsson. Nämner den alltid för det var min stora favorit som barn och jag är övertygad om att det är kärleken till den berättelsen som lade grunden till min kärlek till böcker.

Katitzi-böckerna av Katarina Taikon tror jag öppnade mitt barnasinne för andra världar och andra sätt att leva (även om det är en aning stereotypt, men jag är uppväxt på 80-talet och böckerna var som de var då) Det där med andra sätt att leva är fortfarande något som lockar mig i valet av böcker att läsa.

Kulla-Gulla-serien av Martha Sandwall-Bergström var mitt första litterära möte med torp och fattigdom (i släkten fanns förstås riktiga berättelser från farfars uppväxt med stampat jordgolv etc). Jag har fortfarande en förkärlek för såna böcker men uppskattar också arbetarlitteratur och då alldeles särskilt ...

... Kvinnor och äppelträd av Moa Martinsson. Scenen när de två kvinnorna badar i bakstugan lever i mitt minne och jag tänker att när man känner så för en bok betyder det att den träffat något i ens inre. Något som skapar samhörighet över fiktions- och tidsmässiga gränser.

Till sist vill jag nämna Främlingen av Albert Camus som gjorde så starkt intryck på mig under mina litteraturstudier och som jag faktiskt läst om ett par gånger efter det. Existentialismen blev ett begrepp jag förstod i och med den boken och inledningsmening är i en klass för sig: "Idag dog mamma. Eller kanske igår, jag vet inte."

18 feb. 2014

lex bok

Lex bok (häftad)

Lex är en outsider som inte vill vara en del av det ytliga och betygsstressade livet som alla omkring henne på gymnasieskolan i förorten lever. Hon är inte social, har egentligen bara en kompis som heter Jonathan, och tycker bäst om att ligga på sängen i sitt rum och tänka ut scener till actionfilmer. Pappan sitter i fängelse sedan några år tillbaka och mamman har träffat Bruno på zumban. Bruno är en halvt misslyckad författare av ungdomsromaner och Lex vill inte ha honom och hans bajsränder i lägenheten. Bruno gör ändå sitt bästa för att få kontakt med Lex och när hon börjar, på ett starkt överdrivet och fantastifullt sätt, berätta om allt hemskt som hennes kriminelle pappa varit inblandad i och hur det påverkat henne ser han det som ett uppslag till en ny ungdomsbok. Nu skall han äntligen slå igenom! Lex har dock andra planer. Hon vill knäcka honom och se till att boken aldrig ges ut. Som den artonåring hon är startar hon en blogg under namnet Maya, en hemlighetsfull och sensuell karaktär, som berättar samma historia som hon matat Bruno med. Bloggen blir oväntat en succé och Maya blir namnet på allas läppar. Lex, eller rättar sagt Maya, blir en ofrivillig kändis med inbjudningar till en mängd olika fester och events. Starkt påhejad av sin kompis Jonathan, självutnämnd stylist, går det på några av festerna och hon får allt svårare att vara den passiva Lex hon tidigare älskat att vara.

Lex bok av Sara Kadefors är en ungdomsroman med drag av samhällskritik, men den ger också en känga till genren ungdomslitteratur. Kadefors gör det med humor och genom beskrivningarna av Brunos problembaserade böcker, så tillrättalagda att Lex avskyr den enda av hans böcker hon lyckas ta sig igenom. Som den trettioplussare jag är kan jag småle åt det hela och påminna mig om precis hur hemskt illa  jag själv tyckte om liknande böcker. Samhällskritiken handlar om ungdomskulturens krav på ärlighet i en tid då det mesta är tillrättalagt och manipulerat. Där vår (för det gäller väl snart alla och inte bara våra ungdomars) längtan och strävan efter att vara rätt och ha koll på vad som gäller just nu kanske gör oss blinda för vilka konsekvenser det kan få på sikt och hur vi reagerar när vår önskade bild av verkligheten inte riktigt stämmer. Det är en tudelad värld vi alla lever i just nu och jag märker det på mina elever också. Inget älskas så högt av dem som ärlighet, trofasthet och sanning, men samtidigt är de ständigt beredda att göra avkall på detta om situationen är den rätta. Det är svårt att hålla fast vid sina övertygelser. Det gäller Lex, det gäller ungdomarna och det gäller även oss vuxna i mångt och mycket.

dålig karma

Dålig karma (pocket)

Sugen på en smågalen bok med vissa sedelärande new age-vibbar, men inte fler än att man kan le åt dem? Läs Dålig karma av David Safier! Det här en bok där det bara är att köpa läget, le stort åt diverse komiska situationer som huvudpersonen hamnar i när hon blir det ena djuret efter det andra. Riktig avkoppling och klart underhållande!

Vad det hela handlar om? Jo, Kim Lange är en tysk mycket framgångsrik tv-personlighet som kanske inte behandlat alla så väl på vägen till berömmelsen och make och dotter har hon också glömt bort att ge den uppmärksamhet de kanske behövt. Istället drömmer hon om sex med en manlig kollega. Ja, inte bara drömmer om förresten ... Låt oss helt enkelt säga som det är: hon har samlat på sig mycket dålig karma under sitt liv. Att livet slutar med att ett tvättställ från en rysk rymdstation träffar just henne gör att livet kanske inte slutar så glamouröst som Kim önskat. När döden väl inträffar blir det inte direkt bättre. Hon finner sig återfödd till en myra och möter en övergödd Buddha-myra som kortfattat redogör för hennes situation. Det tar ett tag innan Kim fattar det här med karma, men vad hon däremot fattar rätt snabbt är att hon saknar sin dotter och att hon till varje pris vill vara nära henne. Jakten på god karma och en bättre återfödelse inleds, och som oväntad vapendragare har hon en viss Casanova som sedan några århundraden befinner sig mitt i återfödelsens kretslopp. Min favoritpassage i boken är när Kim och Casanova återföds  som syskon i samma desperat pipande marsvinskull.

Berättarglädje är måhända ett slitet uttryck, men det är precis det jag tror Safier kände när han skrev Dålig karma. Det är nästan så att man kan höra honom fnissa sig fram genom berättelsen och fundera över vilken situation han skall försätta den alltmer svartsjuka Kim härnäst. Ja, för tiden går ju och det dyker upp en annan kvinna som är ute efter Kims make. Död eller inte, marsvin eller inte, hon skall inte få honom!

17 feb. 2014

ljus, ljus, ljus

Ljus ljus ljus (häftad)

Jag gråter aldrig när jag läser böcker. Det händer liksom inte, men någon gång skall det väl hända att även jag kämpar med tårarna. Det gjorde det på ett tåg genom Sverige och i slutet av Ljus, ljus, ljus av Vilja-Tuulia Huotarinen. Jag kände mig närmast knockad av boken. Det är språket som gör det. Ett poetiskt, alldeles eget språk som jag inte mött hos någon annan författare. En berättarstruktur där läsaren tilltalas direkt och där berättaren reflekterar över sitt eget skrivande samtidigt som berättelsen förs framåt. Det är ljus, ljus, ljus när Maria träffar Mimi i åttiotalets Finland, då Tjernobyl just har inträffat, och katastrofen vävs samman med Marias och Mimis egna öppna sår. Det är passion, lyrik, prosa. Det är sorg och kärlek och allt som är komplicerat med att vara människa. Det här är ingen vanlig ungdomsbok. Det här är så mycket mer. Jag har helt ärligt sällan läst något som fångat mig så och därför kan jag inte hitta orden att recensera denna bok. Jag lämnar handling, upplevelse och språk till er att upptäcka.

(Rec.ex från Gilla böcker)

16 feb. 2014

bokbloggsjerkan 14 - 17 feb

jerka11

Den här helgen undrar Annika:

Skriv om för- och nackdelar med att vara slav under böckerna, och ge gärna tips för hur du brukar skapa mer tid för mer läsning.

Jag tycker ju inte att jag är någon slav under böckerna eftersom det är helt självklart för mig att läsa och har varit så ända sedan jag lärde mig läsa. Jag har därför svårt att se några nackdelar med det. Skulle väl vara att andra ibland kan tycka att man är lite tråkig som har läsning som det stora intresset, men det är inget jag bryr mig om. Fördelarna är alla kopplade till att läsning på olika sätt berikar min värld och öppnar mitt sinne för andra människor och andra sätt att tänka och se på världen. Att det dessutom är avkopplande är bara en bonus.

Trots min kärlek till böcker har jag aldrig känt någon press att jag måste läsa ett visst antal minuter/timmar varje dag. Det kan bli fem minuter innan jag somnar, eller tre timmar en söndagseftermiddag. Blir det för stressigt i mitt liv sjunker lästiden för att jag har svårt att fokusera men då tittar jag på tv utan minsta dåligt samvete. Läsning är lust och glädje, aldrig tvång. Men, om man nu ändå känner att mer lästid är eftersträvansvärt så är mitt råd att lägga den där smarta telefonen i ett annat rum eller i alla fall så långt bort att du inte når den. Stänga av tv:n är ett annat säkert tips. Häromsistens hade jag en läshelg. Jag handlade hem alla mat jag kunde tänkas vilja ha, stängde dörren, var helt osocial och bara läste. Det gav verkligen en riktig läs-kick!

15 feb. 2014

hemligheter

Hemligheten (pocket)
Philippe är något av en besvikelse för sina föräldrarna. Dessa atleter som ständigt tränar sin kroppar har fått ett barn som vekt, sjukligt och har en insjunken bröstkorg, men de älskar honom trots allt. Pappan och mammans profession är också kopplat till idrottande då de driver en butik för sportkläder på en liten bakgata i Paris. Sonen skickar de med jämna mellanrum till grannbutiken där sjukgymnasten/massören Louise håller till. Philippe går förresten gärna dit på eget bevåg eftersom han uppskattar Louise sällskap. Som kompensation för sin egen klenhet skapar Philippe en låtsas-storebror. En starkare, mer fysiskt begåvad storebror som han brottas med på nätterna. Tidsmässigt befinner vi oss i efterkrigstiden och familjen bär på hemligheter som Philippe till en början knappt anar, men som läsare får man redan i inledningen veta att familjen är judisk och att namnet Grimbert är en förfranskad variant av Grinberg. Det ger en liten ledtråd till resten, men inte till allt.

Inledningsvis är jag rätt förtjust i denna knappt tvåhundra sidor korta boken. Då är kapitlen korta, läsaren får delvis bygga berättelsen själv på samma sätt som Philippe för göra, men så börjar Louise berätta för honom om hur det varit under kriget och vad som hänt med hans föräldrar och då blir det mer en vanlig roman av det hela. Inget fel med det egentligen, men boken lovad mer i början. Kanske blir boken Hemligheter en aning tudelad eftersom den bygger på Philippe Grimberts egen familjs liv och öden. Självbiografiska berättelser har en tendens att inte hålla riktigt hela vägen tycker jag.

Jag tror dock att för den som inte läst så många skildringar av liknande öden under andra världskriget kan det här nog vara en riktigt bra bok. Vi har den på vårt skolbibliotek och jag tror att det finns många gymnasieelever som skulle ta den här berättelsen till sitt hjärta. Skall absolut tipsa elever om den!

14 feb. 2014

pocketshopping

Jag har bara en deckare och en novellsamling av Alice Munro kvar att läsa hemma och då är man faktiskt värd att bokshoppa lite på Pocketshop! Den ligger så bra till där på Göteborgs central och något skall man ju göra medan man väntar på nästa tåg. De här böckerna hamnade i den lila kassen:

Mitt grymma öde (pocket) Dålig karma (pocket) På ön (pocket)

Självklart glömde jag inte bort att köpa en av deras anteckningsböcker med Muminmotiv. De är hur fina som helst!


Och som en bonus detta år då vi alla är Muminfrälsta kommer här för ovanlighetens skull en inredningsbild. Det här köket skulle jag inte ha något emot att äta frukost i!

Bild 3
http://bloggar.capdesign.idg.se/hammarqvistdesign/2010/06/17/mumin-som-tapet/



11 feb. 2014

Sportlovsläsning

På torsdag tar jag sportlov och eftersom jag tror på blandad läsning så lånade jag hem några böcker från skolbiblioteket idag. Någon som läst någon av böckerna? Bra/dålig? 



9 feb. 2014

bokbloggsjerka 7 - 10 februari

Efter en galet spännande skiathlon-tävling där Hellner tog silver och jag fick puls i klass med ett spinningpass, lugnar jag nu ner mig med veckans jerka:

Hur håller du reda på alla böcker som du har läst? Förlitar du dig helt på din blogg eller har du en backup plan att dela med dig av? 

För min del finns det ett före och efter bloggen. Före bloggen gjorde jag aldrig någon form av listor över lästa böcker. Efter bloggen är det just själva bloggen som är det sätt jag håller koll på lästa böcker. Något mer känner jag inget större behov av, men så är jag inte heller någon list- och statistikmänniska. En annan aspekt är att det inte föreligger någon större risk att jag av "misstag" skulle låna eller köpa en bok jag redan läst. Det har nog bara hänt mig en gång att jag lånat en bok och insett halvvägs in att jag redan har läst den. Det kommer ju ständigt nytt och allt gammalt har jag inte heller läst. En sak som jag har dock har märkt och som får räknas som ett plus är att jag minns böckerna, eller känslan som boken gav mig, lite bättre när jag skriver om dem på bloggen.

8 feb. 2014

swing

Swing : roman (inbunden)

Det lät ju så bra med en bok om ett medelålders par som bestämmer sig för att gå på swingerklubb, men ... Jag hade egentligen bestämt mig för att inte läsa fler böcker av Bengt Ohlssons efter ett par besvikelser, men så dök Swing upp i Vårens böcker och med det ämnet är ju alla värda en chans till, men ... Nu är det verkligen slut mellan mig och Ohlsson. Swing är ingen hit. Det är snarare en roman om en trött man som också tycks vara skriven av en trött man.

Hanna och Åke är ett medelklasspar bosatta i en småstad och de har varit gifta runt femton år. De har en gemensam dotter och Hanna har en son sedan tidigare, en son som Åke mest verkar tycka är ett småjobbigt inslag i tillvaron. Som i de flesta äktenskap i medelåldern har de kommit in i en trivsam lunk där förutsägbarheten är självklar. (Tack och lov har Ohlsson i alla fall undvikit klyschan att kärleken har svalnat.) När Hanna får höra att en av hennes väninnor har varit på swingerklubb blir även Hanna intresserad av pröva detta. Åke går efter en tids funderande med på detta och det finns något rörande över deras tafatthet och nakenhet under första besöket på klubben. När ett par från klubben tar kontakt med Hanna och Åke för ett privat möte i deras hem måste de börja fundera över nästa steg och vad de egentligen vill med det hela.

Åke är en man som analyserar sönder det mesta i sitt liv, och det tycks även gälla sexet. Hanna har fler erfarenheter än Åke och han går ständigt runt och känner sig i underläge. Men underläget gäller inte bara det som händer i sängkammaren. Han är lite obekväm med det mesta. Inte ens i sin yrkesroll som träslöjdslärare är han säker och han tänker och funderar över minsta sak. Han är faktiskt en av de absolut tråkigaste män jag någonsin stött på i litteraturen. Att läsa om Åke är lite som att sakta dö av tristess. Jag vill bara att han skall försvinna ut ur mitt liv, och det gör han tack och lov efter 180 sidor. Hanna är inte speciellt intressant hon heller. Det finns liksom inget extra med de här två. Inget oväntat. För mig är den här boken något Ohlsson var tvungen att skriva av sig, men var fanns förläggaren? Kunde ingen ha sagt att "det här är för skrivbordslådan, Bengt. Nu är det dags att börja med nästa projekt".

(Rec.ex från Albert Bonniers förlag)

6 feb. 2014

höglandet

Höglandet (inbunden)

Det är något med den isländska naturen som lämpar sig särskilt väl för berättelser med en krypande obehagskänsla och Steinar Bragi använder det skickligt i sin thriller Höglandet.

Två par, där männen känner varandra bättre än kvinnorna, med på ytan perfekta liv lämnar Reykjavik bakom sig för att besöka det isländska höglandet (som tydligen är klassat som öken fick jag lära mig). Lika mycket som en utflykt är det en flykt från en fasad som havererar i samband med finanskrisen som drabbade ön hårt. Höglandets sand, dimma, mörker är ständigt närvarande och parens bil går sönder i samband med att de krockar med ett hus och tvingas övernatta hos det märkliga äldre par som bor där ute i ingenstans. Under dagarna som följer försöker de lämna huset och ta sig någonstans där de kan få hjälp att ta sig hem, men alla försök misslyckas och kväll efter kväll tvingas de återvända till huset där allt blir mer och mer kvävande och obehaget växer för varje sida.

Thriller är en genre jag inte läser så ofta eftersom jag inte är särskilt förtjust i att bli rädd, men Bragis berättelse fångar mig. Den är på rätt sida skrämselgränsen på den där psykologiska sättet som gör att jag vill rationalisera samtidigt som jag rycks med i handlingen. Att boken lämnar mig med en känsla av "vad hände egentligen?" och att jag inte helt hänger med på upplösningen passar på något sätt. Höglandet fortsätter på så sätt att vara närvarande även efter sista sidan och jag känner ingen som helst lust att besöka denna ensliga plats.

(Rec.ex från Natur & Kultur)

4 feb. 2014

värdig vinnare

Grattis till vinnaren av årets Bokbloggarnas Litteraturpris: Förr eller senare exploderar jag av John Green.

Det får man väl säga är en värdig vinnare för det är en riktigt bra (ungdoms)bok som jag skrev om här på bloggen i mars förra året. Har du inte läst den redan så låna den, köp den eller smygläs någons exemplar!

När jag läste den hade den detta omslag:

Förr eller senare exploderar jag (häftad)

Nu har den fått ett nytt omslag och tur är väl det!

Förr eller senare exploderar jag (pocket)


3 feb. 2014

läshelg ftw!

Marguerite Reading av Guy Rose

Vilken skön helg det har varit! Efter att ha haft svårt att hitta den där riktiga läslusten under januari och efter två sociala helger kände jag ett starkt behov av att verkligen läsa, läsa, läsa. Isolerade mig därför medvetet under helgen, plockade fram filten och kaffemuggen och det viktigaste av allt: böckerna! Och som jag har läst! Med tv:n avstängd infinner sig en helt annan ro och jag har njutit av alla timmar tillsammans med böckerna! 

Vad har jag då läst? I fredags började jag med att läsa ut bokkaramellen Mirakelverkstaden av Valérie Tong Cuong. Hade väl ungefär hundra sidor kvar i den. Fortsatte sedan under fredagskvällen och lördagen med thrillern Höglandet av Steinar Bragi (recension kommer 6 feb). Efter Mello och Sherlock på lördagskvällen påbörjade jag Farväl för nybörjare av Anne Tyler som är en lågmäld berättelse om sorg och om att gå vidare. De sista timmarna av helgen läste jag halva Ryssar är såna som gillar björkar av Olga Grjasnowa som hittills överraskat positivt. Det blev alltså varierad läsning och dessutom från fyra olika länder: Frankrike, Island, USA och Tyskland. Inte illa för en bokmal som inte är medlem av snabbläsarklubben!

Läshelg är verkligen det ultimata botemedlet mot sviktande läslust, men också mot vintertrötthet och allmän seghet upptäckte jag. Nu ska jag låta tv:n och dessa spel jag har på mobilen vila lite och fortsätta läsa mer även i vardagen. Hej läslust!

2 feb. 2014

farväl för nybörjare

Farväl för nybörjare (inbunden)

Vill du läsa om vanliga människor och om det strävsamma vardagslivet? Vill du dessutom att det skall vara skrivet av en författare med djup respekt för det vardagliga och för sin romankaraktärer? Då är Anne Tyler författaren för dig! Jag har tyckt om alla böcker av Tyler som jag läst och Farväl för nybörjare är inget undantag.

Aaron är 36 år och jobbar på familjens förlag som ger ut print-on-demand-böcker och en serie böcker som alla har "... för nybörjare" i titeln. Till följd av ett lättare handikapp har hans nu döda mamma försökt klema bort honom och hans syster är också smått överbeskyddande. När Aaron är tjugofyra år möter han den åtta år äldre läkaren Dorothy och hennes sätt att inte ömka honom tilltalar honom så mycket att han gifter sig med henne efter bara någon månad. Äktenskapet blir under det kommande decenniet en stillsam historia fram till det osannolika händer: ett träd faller över huset och dödar Dorothy. Aaron går in i en djup sorg, flyttar in hos sin syster och klarar inte att besöka det sönderslagna huset. En dag dyker Dorothy upp igen och Aaron värnar om dessa stunder tillsammans med sin döda fru, även om det förstås bara är han som kan se henne och prata med henne. De korta stunderna med Dorothys spöke (för så får vi nog ändå kalla det även om Tyler själv aldrig använder ordet) hjälper Aaron framåt och nyanserar hans bild av deras tid tillsammans.

Det är varsamt berättat. Lågmält och försiktigt. Med omsorg om Aaron, men också om Dorothy och hans syster Nandina. Det är ett vanligt liv, ett vanligt äktenskap, en vanlig sorg och som vanligt är det med värme jag stänger en bok av Tyler när jag läst sista sidan. Ingen kan som hon fånga den enkla människans känslor och liv. Det finns en sak som jag inte riktigt får ihop i denna berättelse och det är Aarons ålder. Jag upplever honom hela tiden som betydligt äldre än vad han är. Kan inte sätta fingret på exakt vad det är, men något i hans sätt att bete sig påminner mig mer om en människa i femtioårsåldern. Det är dock inget som stör läsningen. Viss är ju trots allt äldre i sinnet än de år de levt.

Tyler är en av mina absoluta favoritförfattare och jag är så glad för att jag såg den här boken på biblioteket. Bokskyltning på bibblan kan var så inspirerande!