12 okt. 2014

mrs sinclairs resväska

Mrs Sinclairs resväska (inbunden)

Ja, men se där! En helt vanlig roman, kanske lite förutsägbar, men lättläst och trevlig på alla sätt och inget gjorde ont. Skönt! Kändes som att jag behövde det på något sätt. Inser också under min läsning att jag gillar engelskt så mycket mer än amerikanskt och att jag kan identifiera mig mycket mer med miljöer och människor när böcker är brittiska och inte amerikanska. Kanske var det därför det kändes extra mysigt när jag läste boken samtidigt som regnet trummade mot fönsterbrädan. Åh, vad hösten inbjuder till läsning!

Vad handlar då Mrs Sinclairs resväska av Louise Walters om? Jo, till och att börja med så är det om Roberta, som nog är typ jämngammal med mig, men en rätt ensam kvinna som har ett intetsägande förhållande med en gift man. Hon arbetar sedan flera år tillbaka i en liten bokhandel i Oxford som säljer både nya och gamla böcker, och Roberta älskar alldeles särskilt när det ramlar ut brev eller lappar ur de begagnade böckerna. Ett brev är också det som startar bokens andra berättelse, den om Robertas farmor, en kvinna som nu hunnit passera hundra med flera år och bor på ett hem. I en av farmoderns böcker hittar Roberta ett brev från farmoderns make, som dog under kriget, och Roberta börjar förstå att det finns något som inte stämmer, att det finns en familjehemlighet.

Som läsare får vi ta del av farmoderns berättelse och vad som hände under kriget och hur hon kom att ha det polska efternamn som även Roberta bär. Jag tycker mycket om den delen av boken. För mig är det nästan alltid så att när en bok har två parallellberättelser så föredrar jag den ena och i detta fall är det definitivt farmoderns.

Så, är du sugen på en fin berättelse som sprider värme och därmed är perfekt för en regnig höstdag rekommenderas Mrs Sinclairs resväska, boken med höstens kanske finaste omslag.

(Rec.ex från Lind & co)

8 kommentarer:

  1. Jag vill väldigt gärna arbeta i en bokaffär i Oxford och hitta små lappar i böckerna. Det vore inte dumt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst blev man lite sugen på att jobba där! Oxford lockar alltid på något sätt.

      Radera
  2. Tyckte också den var mysig och hemtrevlig, men kanske lite intetsägande. Den grep inte tag i mig så som jag hade hoppats riktigt :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår vad du menar, men som en verklighetsflykt en dag är den, enligt mig, helt perfekt.

      Radera
  3. Jag gillade den också :) Bäst tyckte jag om berättelsen i dåtid :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma här. Den kändes mest genomarbetad.

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.