28 apr. 2015

klara, färdiga, dö!

Klara, färdiga, dö! (ljudbok)

Klara, färdiga, dö! - kommissarie T-Rex är tillbaka! Jag vet inte varför, men jag finner den hopplöse mannen som totalt saknar självkritik oemotståndlig. Jag har lyssnat på två böcker om honom nu och jag längtar redan efter bok nummer tre.

T-Rex, som egentligen heter Torsten Rexelius, har en växande mage och en väldigt vilja att lösa mordgåtor. Han är en erkänt duktig kriminalkommissarie men i omorganisationens tidvarv sitter inte ens Torsten Rexelius säker. Hans senaste brottsutredningar har inte varit några framgångssagor, så han behöver verkligen lyckas nu. Men, det hela börjar inte så särskilt bra för hans iver att uppvakta sin nya sambo, Ulla nummer två, gör att han hamnar mitt i ett pågående brott utan att han ens märker det. T-Rex måste på något sätt fria sig själv från alla misstankar innan de ens uppstår. Han har dessutom ingen som helst förståelse för att det enda vittnet påstår att mannen som flydde från platsen var fetlagd. Torsten har liksom inte riktigt upptäckt sin svällande mage än.

T-Rex är charmig mitt i sin odräglighet och jag inser att jag absolut aldrig skulle stå ut med honom i verkligheten, men i bokform träffar jag honom gärna. Han vill verkligen bara väl, men han trasslar in sig i situationer som är svåra att komma ur, som när han för att imponerar på sin ex-fru och hennes nya man, lovar Ulla nummer två en stor altan trots att han inte har en aning om hur han skall bygga en sådan. Som kommissarie är han lite snabb i vändningarna och hamnar väl i ärlighetens namn ofta på fel spår, men jag hejar ändå på honom och vill att han löser brottet.

Förra veckan hade Kulturkollo tema humor och den här boken hade passat utmärkt in där. Om man gillar den här typen av humor vill säga, och det gör uppenbarligen jag. Fast, jag tror att det måste vara i ljudboksversion. Skulle jag läsa själv och inte få med uppläsarens, i detta fall Torsten Wahlunds, tolkning av huvudpersonen är jag inte säker på att jag skulle vara lika road.

2 kommentarer:

  1. Jag läste den och skrattade faktiskt för mig själv ibland. Jag gillar att det är en ganska oförarglig humor i boken, ingen satir och inga elakheter. Ibland kanske det är precis vad man behöver :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oförarglig humör är det verkligen och det är nog det jag gillar. Ingen kommer till skada, allt löser sig och under tiden blir jag underhållen. Perfekt! :)

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.