2 juni 2015

djurens gård

Djurens gård (mp3-bok)

Enligt O nämnde för någon vecka sedan boken Djurens gård (eller Djurfarmen som jag fortfarande vill kalla den) i ett av sina blogginlägg och när jag skulle välja ny ljudbok så fanns den plötsligt där bland tipsen, som något av en lycklig slump. Det finns så många klassiker och jag har verkligen inte läst alla – George Orwells Djurens gård var en sådan, men det har jag nu rått bot på!

Att boken är en satir och att det är det totalitära Sovjetunionen som får sig en känga tror jag är känt av de flesta. Det är också svårt att missa när man läser, eller som i mitt fall, lyssnar på den. Djuren på gården upplever att de är förtryckta av bonden och under ledning av grisarna driver de bort honom från gården. Tillsammans bygger de upp ett nytt samhälle på gården, styrt av den nya filosofin animalismen och till tonerna av kampsången Oh, Englands djur. Animalismens sju grundpelare skrivs med stora bokstäver på ladugårdsväggen och grunden i filosofin är att alla djur är lika mycket värda och människan är ond. Eller som fåren så gärna bräker: fyra ben bra, två ben dåligt.

I början är allt fridsamt på gården, djuren är mätt och belåtna och jobbar tillsammans för att utveckla gården. Sakta men säkert smyger sig dock elitistiska tankar in. Grisarna tar alltmer över makten, manipulerar de andra djurens minnen, ändrar i animalismens grundtankar och snart sliter de andra djuren ont medan grisarna, särskilt ledargrisen Napoleon, lever gott i husbondens villa.

Visst har boken sina poänger. Den visar tydligt hur man kan styra en befolkning in i en diktatur genom att hela tiden göra små förändringar i systemet. Till slut vet ingen vad som en gång var, vad som var målet med allt och vad som är en lycklig tillvaro. Eller, jo, det finns ju dem som gör det, men i Djurens gård bildas ingen sådan motståndsgrupp. Kanske hänger det samman med att boken kom ut redan 1945 och det vi vet idag hade till viss del inte hänt då. Jag tror att boken gör sig bäst i t ex en bokcirkel eller i en skolklass. Den är på något sätt som gjord för diskussion. Faktum är att jag nästan ser den mer som ett diskussionsunderlag än en skönlitterär bok. Det gör också att det inte är någon stor läsupplevelse, men ändå en på något sätt givande text att ha tagit del av.

------------------------------------------
Bokbingo: Kryss i rutan An audiobook

2 kommentarer:

  1. Läste denna någon gång på 80-talet och jag älskade den. Tycker den visar på hur lätt det är att få folk att tro att man gör vissa saker för deras eget bästa, men i stället gör dem ofria.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är nästan övertydlig i det budskapet. Men, jag kan inte påstå att jag älskar den. Det blev lite för uppenbart och förutsägbart. Men, ett utmärkt lektionsmaterial för såväl historia som samhällskunskap och svenska är det.

      Radera