31 jan. 2016

billgren, hannah och karlsson

Den här helgen har det inte blivit några långa läspass, men ibland är det ju annat som lockar, t ex shopping och slötittande på play-kanaler. :) Två noveller i ljudboksformat har jag i alla fall tagit mig tid till och dessutom har jag läst ut en bok som jag hållit på med en evighet. Måste verkligen lära mig att begränsa mitt slalomläsande så jag slipper ha sådan där bokslattar som liksom aldrig tycks bli lästa eftersom boken känns mer eller mindre utläst trots att det är femtio eller sjuttio sidor kvar.

Monogrammorden : ett nytt fall för Hercule Poirot (inbunden)  Man kan vinka till varandra från balkongerna (häftad)  Spår i snön (e-bok)
                           Bilder från Bokus

Monogrammorden är en nyskriven (utkom 2014) bok om Agatha Christies välkända detektiv Hercule Poirot. Jag tycker författaren Sophie Hannah har lyckats väl med att behålla Poirots speciella personlighet och det småputtriga i berättelsen. Det är en pusseldeckare, förstås, och jag borde verkligen ha läst den mer sammanhållet. Nu gick det så långt mellan gångerna att jag hade svårt att hålla reda på alla personer som på olika sätt är indragna i morden som begåtts på det fashionabla Bloxham Hotel. Kommer det fler böcker om Poirot skrivna av Hannah kommer jag absolut att läsa dem, men en aning mer koncentrerat. 

Novellen Man kan vinka till varandra från balkongerna är Elsa Billgrens första skönlitterära text och jag tycker den är en fin liten historia om två tonåringars vänskap och om ungdomlig förälskelse. Platsen är Sorrento i Italien och lite sol och värme, om än bara i litterär form var välkommet (även om jag nu gillar minusgrader).

Jonas Karlsson är en av få novellister som jag verkligen uppskattar att läsa för hans noveller lyckas alltid fånga mig på något sätt. Allra helst lyssnar jag i och för sig, för när Karlsson läser Karlsson är det lika bra som när Nesser läser Nesser. Spår i snön är en berättelse om att komma till ett litet samhälle, om utanförskap, om hämnd och det svåra att låta gamla oförrätter vila. Helgens bästa läsning!

26 jan. 2016

små svarta lögner - jag ger upp

Små svarta lögner (inbunden)

Älskade av typ alla som har läst den, men Små svarta lögner av Sharon Bolton var inte alls min grej. Jag känner ingenting för huvudkaraktärerna, jag dras inte in i berättelsen och det hela känns bara långt och segt. Det enda jag egentligen gillar är Falklandsöarnas natur som Bolton låter bli en självklar del av berättelsen. I sedvanlig ordning när det gäller rec.ex jag inte faller för direkt, har jag gett den en ärlig chans både som vanlig bok och som ljudbok. Jag kom längre i ljudboken (ganska precis halva) än när jag läste själv, men nu lägger jag inte mer tid på den här boken.

Vill ni läsa blogginlägg från några som tyckte om boken kan ni kika in hos t ex Hyllan och Johannas deckarhörna.

(Rec.ex från Modernista)

25 jan. 2016

där vägarna möts

Där vägarna möts (inbunden)

I Tommi Kinnunens roman Där vägarna möts får vi följa en familj under 1900-talet och det är främst genom familjens tre kvinnor vi får det hela berättat. Först Maria under tidigt 1900-tal, sedan genom hennes dotter Lahja och till slut genom Kaarina som är Lahjas svärdotter. Deras liv löper naturligtvis tidvis parallellt och de delar också hus vilket ger en extra dimension till berättelsen. Det är en familjehistoria, men eftersom den utspelar sig under nästan ett helt sekel är det också en berättelse om samhället och de förändringar som samhället genomgår.

Maria är i början av 1900-talet en nyutexaminerad barnmorska med skinn på näsan, en dotter och ingen man. Hon bosätter sig i en liten by i nordöstra Finland och hjälper de fattiga kvinnor genom svåra förlossningar och viskar tröstande ord i deras öron. Bokens inledningsscen är stark - fysisk, kraftfull och närmast ångande. En sådan scen man inte kan värja sig mot, som gör att man är fast i boken.

Lahja är Marias dotter och hon tänker inte bli någon barnmorska i obygden. Hon lär sig istället att fotografera. Hon träffar också Onni, mannen hon skall komma att dela sitt liv med. Han är en bra far till hennes barn. Han super inte, han är händig och snäll, men det är ändå inte en man för Lahja. Hon är förbittrad. Visst går det, ju längre in i boken man kommer, att förstå varför, men det betyder inte att jag tycker om henne. Jag tycker däremot om att läsa om henne och jag tycker att hennes person är bokens mest intressanta och på något sätt viktigaste att berätta. Kvinnan som hamnade i fel liv, trots att hon valde själv. 

Kaarina är den som tar oss med in i moderna tider. Hon är gift med Lahjas son Johannes och delar det stora och märkliga huset med sin svärmor som väl inte alltid har ett gott öga till henne. Kaarina gör 1996 en upptäckt som avslöjar något av det som alltid förtigits i familjen som hon gift in sig i.

Jag tyckte så mycket om att läsa den här boken och att följa den här familjen! Det är något som alltid tilltalar mig med familjehemligheter och livsberättelser där smärtan får utrymme och detta är inget undantag. Bokens komposition, där de tre kvinnorna får framträda i olika decennier, ger berättelsen en slags naturligt framåtskridande rytm med barn som föds och gamla som dör och det moderna samhället som sakta smyger sig in  i var mans liv. Jag skriver inte mer om boken nu för det är risk att jag avslöjar för mycket då, men jag hoppas att boken läses av många för det är den väl värd.

(Rec.ex från Norstedts)

23 jan. 2016

som en sten i ett jordskred

Som en sten i ett jordskred (häftad)

Maria Barbal tar oss i  romanen Som en sten i ett jordskred med till Spanien under första halvan av 1900-talet. Där möter vi Conxa som tvingas lämna sitt barndomshem i tidiga tonår för att istället bo hos sin barnlösa moster och hennes man. Som vi alla kan föreställa oss är detta inledningsvis svårt för Conxa, men tiden går och hon börjar bli en del av sin nya hemby Pallarès. Så möter hon en dag Juame, sitt livs kärlek. De möter lite motstånd i början men gifter sig och bildar familj. Allt är inledningsvis lugnt, om än fattigt, men Juame skall komma att bli politiskt engagerad samtidigt som Spaniens inbördeskrig kommer allt närmare.

Det ryms så mycket på dessa 125 sidor. Ett helt liv och ändå känns det aldrig som att författaren hoppar över något viktigt eller lämnar läsaren förvirrad. Berättelsen löper så smidigt och så koncentrerat och jag läser den i ett svep, medan jag sörplar i mig både en och två muggar kaffe. Det är helt enkelt en skickligt komponerad roman och väldigt tilltalande läsning, helt utan onödig utfyllnad. Att det är en debut, som gavs ut första gången 1985, är svårt att förstå. Den är helt enkelt lite för bra för att vara en debut.

Míssa inte den här kortromanspärlan i vårens bokflod.

(Rec.ex från Nilsson förlag)

bokbloggsjerka 22 - 25 jan

jerka11

Den här veckan är det lurigt i bokbloggsjerkan. Först förstod jag inte riktigt frågan, men nu har Annika varit snäll och förtydligat den. Inte för att det gjorde det lättare! :)

"Jag hade egentligen tänkt ställa frågan om vilka utmaningar du har tänkt ge er i kast med i år, men jag har sett att väldigt många redan har besvarat den så den får bli en bonusfråga som ni får svara på om ni vill.

I stället vill jag veta vilken bok/vilka böcker du tycker är bäst som är baserad/e på tv/film. Det är även möjligt att vända på den här frågan: tv/film -> bok/böcker. Du väljer själv vilken variant du vill svara på.

Ber om ursäkt för att jag ställer något  ”luddiga” frågor. Förtydligande: Bok/böcker som baseras på tv-serie/film (som mitt exempel, med det undantaget att handlingen i den inte har något med själva serien att göra eftersom Sarah och Holder möts för första gången här),  alternativt tv/film som baseras på en bok (filmatisering)."

Jag tror faktiskt att jag aldrig har läst en bok som är baserade på en tv-serie eller en film. Visste knappt att det fanns. TV-serier och filmer baserade på böcker har jag däremot sett ett otal och när det gäller film blir jag ofta lite besviken, medan tv-serier kan vara riktigt bra, så jag väljer en tv-serie baserad på en bok när jag besvarar veckans jerka. (Även om jag fortfarande tror att jag missuppfattat frågan en aning)

Jane Austen är en författare jag inte alls kommer överens med. Tycker hennes böcker är rent urtrista, men filmerna och tv-serierna däremot - jag älskar dem! Bästa av dem alla är fortfarande BBC:s miniserie Pride and Prejudice/Stolthet och fördom från 1995 där jag och många andra för evigt förälskade oss i Mr Darcy. Jag har sett om den ett par tre gånger och mina ögon tindrar fortfarande. :)

19 jan. 2016

hur är det med kulturvanorna?



Myndigheten för kulturanalys presenterade idag en rapport som visar att kvinnor är mer kulturellt aktiva än män. I kulturell aktivitet ingår allt från att skriva dagbok till att teckna, lyssna på musik, gå på teater, bio och konstutställningar. Alltså, både att själv utöva och att konsumera kultur. Självklart fanns läsning också med.

Högutbildade är mer kulturaktiva än lågutbildade, särskilt när det kommer till klassisk kultur som t ex opera och teater. Kvinnor deltar i fler kulturaktiviteter än män bland både hög- och lågutbildade. Män spelar mer online-spel än kvinnor och män lockas mer om det finns ett tävlingsmoment kopplat till aktiviteten. Att gå på pop- och rockkonsert lockar lika många män som kvinnor.

Jag tror ingen blir förvånad över denna rapport. Den bekräftar den bild jag själv har av de kulturevenemang jag bevistar och även om de kanske inte supermånga på ett år, så är kvinnor alltid i majoritet. Man kan också uttrycka det som att jag väljer den typen av kultur som kvinnor tenderar att välja och att jag gott kunde vidga mina vyer och ägna mig mer åt onlinespel, som är en helt okänd värld för mig.

Förutom kön och ekonomi så spelar bostadsort och ålder roll. De yngre deltar i andra kultursammanhang än äldre, vilket väl torde vara tämligen naturligt. Finkulturen kommer med åren, kan man säga, medan fotografera, gå på bio och måla passar de yngre bättre. Bostadsortens betydelse är given. Det finns helt enkelt inte lika mycket scenkonst att ta del av om du bor på en liten ort som om du bor i storstadsområdena. När teaterbesöket blir förenat med hotellövernattning och lång resa blir det förstås bara enstaka gånger per år, om ens så ofta.

Det intressanta i rapporten ligger egentligen inte i att den konstaterar det vi redan visste. Det intressanta ligger i hur samhällets olika aktörer går vidare med informationen. Hur får man fler män och lågutbildade att lockas av den klassiska kulturen med utställningar och scenkonstföreställningar? Varför väljs dessa och andra kulturaktiviteter bort? Men, samtidigt vill jag också att man parallellt med detta skall försöka motverka uppdelningen i fin- och fulkultur. För visst finns det väl en viss snobbism här. Nog anses det lite finare att ha tillbringat lördagskvällen på Kungliga Operan än att ha varit hemma och spelat spel och lyssnat på radio via internet (de två kategorier som män toppar)? Nog låter det finare att ha varit på teatern och sett en klassiker än att ha varit på bio och sett den senaste actionrullen?

Hur ser ditt kulturdeltagande ut? Personligen deltar i allt möjligt av det som rapporten listar som kultur. Jag ser på film och tv-serier via internet, jag lyssnar på radio, läser, går på bio och teater. Enstaka gånger har jag gått på opera. Jag går på utställningar, men bara om jag är på semester, utflykt eller liknande. Som ni märker är jag främst en kulturkonsument. Mitt eget kulturutövande består av körsång i perioder av mitt liv (i vår är det dags igen!) och eftersom bloggandet räknas in så är det också en kulturutövning jag hänger mig åt. Något handarbetande eller annat skapande blir det inte och inte heller några dikter skrivna eller dagboksanteckningar förda och framför allt inga scenframträdanden (mer än som en del i någon kör då).

PS: Enligt rapporten har ca 85% av svenskarna läst någon bok under det senaste året och ca 40% har läst minst en gång i veckan. Inte så illa, även om det även här finns stora skillnader beroende på kön, ålder och utbildningsnivå.

18 jan. 2016

miniatyrmakaren

Miniatyrmakaren (inbunden)

Den unga Nella Oortman ingår under sent 1600-tal äktenskap med den rike köpmannen Johannes Brandt i Amsterdam. Hon har inte träffat honom sedan bröllopet, men när hon knackar på porten är det inte Johannes utan hans kyliga syster Marin som möter henne. När Johannes väl dyker upp ger han Nella en fantastisk bröllopspresent i form av ett kabinettskåp som är en kopia av det hus som Nella nu skall kalla sitt hem. Först är Nella lite frågande till vad hon förväntas göra med detta kabinettskåp, men så hittar hon en minityrmakare som kan tillverka allehanda ting att fylla de små rummen med. Miniatyrmakarens arbete skall dock visa sig bli mer som profetior om vad som kommer att hända Nella, Marin, Johannes och de andra i hushållet och att det inte är någon problemfri tillvaro de går till mötes.

Jag älskade den här berättelsen! Den historiska miljöerna både i hemmet, i staden och i affärsmännens förrådshus fångar mig på ett sätt som historiska romaner sällan gör. Berättelsens huvudkaraktärer tar jag till mitt hjärta, medan jag tycker rätt illa om några andra figurer i boken. Nella är en ung kvinna som hamnar i en helt annan livssituation än hon hade föreställt sig, men hon tar sig igenom och blir starkare för varje kapitel. Sådant gillar jag! Johannes är inte den man han först synes vara och Marins hårda yta döljer hjärtats hemligheter. Det mesta är förresten fyllt av hemligheter, farliga hemligheter dessutom. Miniatyrmakaren av Jessie Burton är både spännande och underhållande och dessutom har den en mystik som gör den till en alldeles underbara verklighetsflykt. Läs den!

(Rec.ex från Modernista)

17 jan. 2016

en skymt av paradiset

En skymt av paradiset

Den nyutexaminerade unge prästen Martin Luthersen får tjänst som kyrkoherde i den lilla församlingen Näversjö i Härjedalen, en församling som stiftet helst skulle vilja slå ihop med den intilliggande församlingen Grundstavik. Näversjö brottas med vikande siffror både vad gäller medlemstal och ekonomi och som inte det vore nog håller det starkt lutande kyrktornet på att rasa. Av stiftet får det inga pengar till renoveringen och nu är det upp till Martin att lösa allt detta. In på arenan kommer en återvändande och världsberömd konstnär. Kanske kan han vara en del av räddningen? Martin beger sig ut på tiggarstråt till konstnären och det är bara början på allt som kommer att hända såväl Martin som församlingen.

Hejdlöst är ordet jag tänker på för att beskriva En skymt av paradiset av Björn Lundén. Ännu en gång har jag råkat ut för en sådan där bok som jag tror skall bli rolig, men som snabbt spårar ur alldeles och det osannolika blir bara för mycket. (Att jag aldrig lär mig!) Martin Luthersen (inga kommentarer till namnet!) är dessutom en figur som jag har svårt att uppleva som trovärdig. Varenda kvinna som passerar honom får honom på fall och han är så stammande och osäker att det blir löjligt. Att författaren är överdrivet förtjust i att kommenterar hur söta och vackra alla kvinnor är blir också rätt tröttsamt. Klichéerna haglar förstås även vad gäller framställningen av kyrkvaktmästaren, äldre kvinnor i församlingen, konstnären och hans colombianska fru och i princip alla andra som dyker upp i boken. Uppläsaren, Magnus Schmitz, ägnar sig, som grädde på moset, åt att läsa med fejkade spansk brytning. Big no no!

Nej, det här var ingen bok för mig, men jag lyssnade klart bara för att jag inte orkade leta reda på någon annan ljudbok i trötthetsdimman tidigare i veckan. Nu är det snart ny vecka och nya tag och nästa ljudbok blir förhoppningsvis bättre.

16 jan. 2016

bokbloggsjerka 15 - 18 jan

jerka11

Jerkan är ju igång igen - hade alldeles glömt tills jag såg några andras inlägg. Nu kommer mitt!

Har du gjort upp några läsplaner för 2016, och hur väljer du i så fall ut vilka böcker du ska läsa och när?

Här är det dagsformen som får avgöra! Jag läser det som lockar för stunden, vilket allt som oftast leder till slalomläsning ... Men, det finns så många andra måsten att läsningen får vara en av mitt livs frizoner från planering och krav. Försöker prioritera rec.ex, men det går lite upp och ner med hur duktig jag är på att läsa dem till recensionsdatum (eller i närheten av åtminstone). 

14 jan. 2016

läser just nu



Första hela arbetsveckan på det nya året och det känns som att befinna sig i en konstant trötthetsdimma, men snart är 
det helg! 

Lite blir det läst trots trött hjärna och det går sakta framåt i alla böckerna, men bättre lite och sakta än inget alls, tänker jag. 


Jag lyssnar en stund då och då på En skymt av paradiset av Björn Lundén. En rätt tramsig historia, men lagom avkopplande.


På tåget läser jag e-boken Där vägarna möts av Tommi Kinnunen. Hittills är den mycket bra och jag ser fram emot varje lässtund, men det är inte alla morgnar jag orkar läsa. Morgontrött ... 


Även bredvid-sängen-boken är en väldigt läsvärd historia, och den tänker jag får bli helgens läsa-ut-projekt, Miniatyrmakaren av Jessie Burton. 

Vad läser och lyssnar ni på? 

9 jan. 2016

bokbloggsjerkan 8 - 11 jan

jerka11

Bokbloggsjerkan - den är tillbaka! Tror att många fler än jag har saknat den. Första frågan efter det långa upphållet och, misstänker jag, med det nya året i åtanke är: 

Har du avgett några nyårslöften när det gäller läsning, böcker, författare etc?

Jag avger inga nyårslöften av princip, men en tanke om kommande års läsning är i alla fall att det skall vara lustläsningen som kommer att vara i fokus. Jag tänker därför hålla mig borta från utmaningar och välja rec.ex med omsorg. Med tanke på att jag skall läsa ett par högskolekurser på distans under våren kommer det eventuellt att bli lite mindre lästid och då blir lustläsningen ännu viktigare för avkoppling och verklighetsflykt. 

6 jan. 2016

en världsomsegling är ingen utmaning

vaerldskarta-spanska

Jag har bestämt att 2016 skall vara ett utmaningsfritt år vad gäller läsning och så skall det också förbli, men när Johannas deckarhörna gjorde om En världsomsegling på 366 dagar till en bloggaktivitet istället för en utmaning kunde jag inte låta bli.

Tanken bakom det hela är att vi som deltar skall tipsa varandra om böcker som utspelar sig i andra länder än de som toppar de flestas i lässtatistik: Sverige, Storbritannien och USA. Min egen topplista ser också ut precis så. Johanna formulera det hela så här:

"Meningen är att vi ska upptäcka nya saker och vidga våra vyer, så därför räknar vi INTE med böcker som utspelar sig i Sverige, USA och Storbritannien eftersom det är länder som de flesta redan är välbekanta med. Det är var bokens handling utspelar sig som räknas, om det är författarens hemland eller ej spelar ingen roll i det här sammanhanget. Utspelar sig boken i flera länder kan man räkna båda, men det måste vara en påtaglig del av handlingen som är förlagd till landet, inte bara något kapitel eller några sidor. Eftersom även fiktiva världar kan bidra med läsning långt bortom vår egen vardag är det okej att räkna med sådana (t ex Narnia), men för att det fortfarande ska bli en världsomsegling ser jag helst att även ”riktiga” länder förekommer hos er. Även utdöda riken (t ex Romarriket) och udda platser som rymden och havets botten räknas."

Jag skall nu bara försöka få till en sida här på bloggen så att ni lätt hittar vilka länder jag gjort läsbesök i under året. Eftersom jag inte vill att detta skall vara en utmaning kommer jag inte att sätt upp något mål om hur många länder jag skall besöka. Det får bli som det blir helt enkelt. Jag hoppas få tips från andra bokbloggare på böcker som utspelar sig i främmande länder och kanske kan även jag tipsa någon om en bok eller två från något hörn av världen.

Är du också sugen på att bli världsomseglare? Titta in till Johanna och anmäl dig senast 15 januari.

4 jan. 2016

allt att förlora

Årets jul- och nyårsledighet är till ända och jag kommer att sakna de lata dagarna med netflixtittande, lässtunder i schäslongen och ljudbokslyssnande i sängen. Imorgon är det jobb som gäller, men på onsdag är det ju röd dag igen. En sista andningspaus innan påsk.

Allt att förlora (pocket)

De senaste dagarna har jag ägnat åt denna spänningsroman,  2016 års första bok, och jag har verkligen tyckt om att lyssna på Allt att förlora av Sabine Durrant. Jag var helt säker på att jag hade räknat ut precis hur allt hängde samman, men se det hade jag inte! Twisten på slutet överraskade mig faktiskt och vem gillar inte sånt!

Gaby Mortimer har en framgångsrik karriär som programledare på en populär morgonshow på tv. Hennes man, Philip, är också framgångsrik och går mer eller mindre helt upp i jobbet med hedgefonden. Allt är perfekt - framgång, äktenskap, en fin dotter och ett stort fint hus. Så, under en löprunda i parken, hittar Gaby ett död kvinna, Ania Dudek, och från det ögonblicket förändras allt i Gabys liv. Hon blir snabbt huvudmisstänkt vilket påverkar såväl privatliv som arbetsliv för Gaby. Hennes make är på affärsresa i Singapore och hon försöker hålla god min inför honom, men allt faller sakta sönder runt henne. Med journalister som häckar utanför hennes hem är det kanske något oväntat att den som till slut blir hennes hjälp i hela denna soppa är en frilansjournalist som hon lovar en exklusive intervju. De försöker nysta i fallet för att frikänna Gaby från alla misstankar, men det visar sig vara ett rätt komplicerat projekt.

Jag tycker om Durrants sätt att bygga upp berättelsen. Den är möjlig att lösa, även om nu jag hade fel, men ändå vill jag bara lyssna vidare. Det är intressant, inte nervkittlande, men spännande på något sätt ändå. Gabys reaktioner är mycket trovärdiga och även om jag ibland stör mig på att hon inte berättar allt som händer henne för maken, så är det fullt förståeligt, Deras äktenskap är på något sätt villkorat med framgång som villkoret. Det är på ytan ett kärleksfullt par, men mycket är på Philips villkor. Gaby slits mellan att försöka intala sig själv att allt är ok trots att polisen frågar ut henne och tycks ha henne under bevakning, att det finns logiska förklaringar till att folk stöter bort henne, och att med tilltagande ångest inse sanningen om vad som händer henne. Jag gillar inte nödvändigtvis Gaby som person, men jag älskar gestaltningen av henne. En bra start på bokåret!

1 jan. 2016

bokgeografi 2015



Källa

Jag gör en sista sammanställning av bok- och läsåret 2015 och då handlar det om bokgeografi. Jag har, som alltid, läst mest böcker som utspelar sig i Sverige och det är kanske inte så konstigt eftersom jag enbart läser på svenska och skall jag läsa världslitteratur i någon större omfattning måste det nästan vara i form av en läsutmaning. Utmaning, ja. Det blir ett utmaningsfritt 2016 för mig och lustläsning blir mitt enda fokus. Vi får väl se om det håller hela året eller om det dyker upp någon oemotståndlig läsutmaning framåt sommaren.

Årets läsning har tagit mig till olika platser i Norden, Europa, Nordamerika, Afrika och Asien, men inte en enda bok som utspelar sig i Oceanien och Sydamerika har blivit läst. Sydamerika lockar sällan om jag skall vara ärlig och så hemskt mycket litteratur från Oceanien ges väl inte ut på svenska. Eller? Kanske har jag fel. Nå, jag bekymrar mig nu inte så särdeles mycket över att alla världsdelar inte är representerade. Det kommer nya år och ny chanser! :)

I nedanstående sammanställning har jag räknat in både böcker och enstaka noveller och jag har utgått från i vilket land boken eller novellen huvudsakligen utspelar sig. Min bokgeografi 2015 såg ut så här:

Norden 
Sverige 50 st. Norge + Svalbard 4 st. Danmark 2 st. Finland 1 st. Island 1 st.

Europa
England 17 st. Frankrike 6 st. Tyskland 3 st. Ryssland 2 st. Schweiz 1 st. Spanien 1 st.

Nordamerika
USA 7 st. Kanada 1 st. Guadeloupe 1 st.

Afrika
Marocko 1 st. Egypten 1 st. Botswana 1 st. Sydafrika 1 st.

Asien
Israel 1 st. Japan 1 st. Afghanistan 1 st.

Påhittade länder: 3 st
Mumindalen: 1 st
Många olika länder i samma bok: 1 st

När jag ändå var i gång och räknade på allt möjligt bokrelaterat räknade jag för första gången hur många böcker och noveller som var skrivna av kvinnliga respektive manliga författare. Det visade sig att jag läst något mer av kvinnliga författare än av manliga. För mig är det dock inget som egentligen spelar någon roll. Jag läser de böcker jag vill läsa och varken väljer eller väljer bort på grund av kön. Men, det kan ju vara kul att se statistiken i alla fall. ;)

Böcker/noveller av kvinnliga författare: 65
Böcker/noveller av manliga författare: 46

Nu blir det inte fler sammanställningar av bokåret som gått utan nu blickar jag framåt mot 2016 och hoppas att det blir ett minst lika bra läsår som 2015.