22 okt. 2017

jag kallade honom slipsen

Jag kallade honom Slipsen (häftad)

Milena Michiko Flasar, författare med japanskt-österrikiskt påbrå, har skrivit boken Jag kallade honom Slipsen som är en av höstens stillsamma pärlor väl värd att läsa. Den är på bara 245 sidor, med korta kapitel, mycket luft och finns en hel del skrivet mellan raderna utan att det på något sätt blir otydligt eller svårt. Det känns väldigt japanskt på något sätt. Ja, jag gillar denna bok!

Taguchi Hiro är en 20-årig japansk hemmasittare. Japanerna kallar dessa personer, som inte bara dragit sig undan omvärlden utan också sin egen familj och ytterst sällan lämnar sina rum, för hikikomori. En dag bestämmer sig Taguchi Hiro trots allt för att ta sig ut ur sitt rum och tar sig till en park där han placerar sig på en parkbänk. Där sitter han sedan hela dagarna och studerar det som händer runt omkring. Mittemot sätter sig en dag en salaryman, så kallas kontorsarbetande män i Japan. Han återkommer dag efter dag och till slut bryter de tystnaden och närmar sig varandra. Med tiden skall de öppna sig alltmer för varandra, men vad de säger och berättar för varandra låter jag er själva upptäcka.

Detta är ingen sötsliskig historia om en ung man som får vägledning och vishet av en äldre herre och sedan skriver ner klokskapen i en bok. Det här är två personer som brottas med skuld, sorg, saknad och som bara förmår öppna sig för en främling och där främlingskapet är förutsättning för hela berättelsen. Det finns något djupt existentiellt över hela berättelsen och den har en ton av allvar. Den tål att funderas på och det är ett bra betyg.

(Rec.ex från Nilsson förlag)

17 okt. 2017

eleanor oliphant mår alldeles utmärkt

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt (inbunden) Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt (ljudbok)

Jag kan inte låta bli att visa både omslaget till den inbundna versionen och till ljudboksversionen av Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman. När jag bläddrade igenom Höstens böcker var det omslaget till den inbundna versionen som fångade mitt intresse (den till vänster). Omslaget på ljudboksversionen har den precis motsatta effekten på mig. Jag var bara tvungen att kommentera detta då. Nu över till själva boken - för den är bättre än båda omslagen faktiskt.

Eleanor Oliphant lever ensam och klarar sig utmärkt på egen hand. Hon skall snart fylla trettio, bor kvar i den första egna lägenhet hon fick av kommunen och jobbar på samma företag som hon började på efter universitetsstudierna. Livet är minst sagt inrutat, till och med lunchen är densamma varje dag, och helgerna firas med fryspizza från Tesco och två flaskor vodka. Eleanor mår enligt utsago alldeles utmärkt och hon behöver ingen annan i sitt liv. Hon håller sig på sin kant. Så dyker en av företagets IT-killar in i hennes liv, Raymond. Det börjar med att de räddar en gammal man, Sammy, som bara faller ihop på gatan. I Raymonds sällskap tvingas Eleanor på olika sätt ut ur sitt skal, men det här med att börja leva och inte bara överleva är svårt för Eleanor. 

Det kanske låter som en lättviktig roman, men det är det egentligen inte. Eleanors bakgrund är fylld av riktigt smärtsamma och traumatiska händelser och ju mer man som läsare får inblick i det desto mer förstår man den tillknäppta Eleanor och hennes skyddsmurar. Eleanor och Raymonds vänskap är också ovanligt fint skildrad och jag tycker om att saker i denna bok får ta tid utan att det blir segt. Detta är en bok om förändring, om att släppa in andra i sitt liv och om att växa som människa och Eleanors resa är värmande att följa, men tänker man sig in i hur det måste vara att vara Eleanor är den också djupt smärtsam. Det är en roman med allvar i botten, men samtidigt är den också rolig och underhållande och jag kan inte annat än tycka väldigt mycket om både Eleanor och Raymond, men också hela boken i sig. 

15 okt. 2017

för oss är natten ljus

För oss är natten ljus (häftad)

För oss är natten ljus är ännu en underbar liten feelgoodhistoria från Christoffer Holst. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag älskar Holst böcker. Det är så mycket värme och så fina personbeskrivningar och allt blir alltid så bra. Jag borde störa mig på det, för jag tycker ju egentligen inte alls som det sockersöta, men Holsts böcker vinner mitt hjärta varje gång.

I För oss är natten ljus möter vi en familj som befinner sig i USA för en begravning. Det är Oliver, en 18-åring som helst vill sitta i sitt pojkrum i Sollentuna och äta potatisklyftor. Jenny som är några år över tjugo och snart skall gifta sig med sin Dennis. Dan, den framgångsrik företagare och pappa till Oliver och Jenny. Maggan, mamma till Oliver och Jenny som efter skilsmässan från Dan kanske har blivit lite för glad i flaskan. Och så är det Malee, den unga kvinnan som Dan lämnade Maggan för. När de skall åka hem till Sverige igen visar det sig att det pilotstrejk och de blir ofrivilligt kvar i New York i fyra dagar. Eftersom hotellrummen är så dyra tvingas Dan kontakta sin syster Tammy som han egentligen inte har någon kontakt med. De dagar familjen tillbringar i New York blir fyllda av händelser, tårar, glädje, gräl, nya möjligheter och ett och annat hångel.

Mer säger jag inte om denna bok, men har ni inte läst något av Christoffer Holst tidigare är det dags. Han får en att le och må bra i hjärtat som ingen annan.

(Rec.ex från Bokfabriken)

13 okt. 2017

kvartalsrapport


Redan mitten av oktober så här kommer en försenad kvartalsrapport för juli, augusti och september. Jag hade semester (och arbetslöshet som jag såg som semester) i nästan två månader, men med flytt och annat blev det inte så mycket läst som man kanske skulle kunna tro och i september började jag nytt jobb med allt vad det innebär (i mitt fall ingen ork till läsning). Summa summarum har jag ändå läst mer detta kvartal än de två tidigare i år och det är väl gott så, men något rekordår i antal lästa böcker kommer detta inte att bli. Totalt antal utlästa böcker under juli - september blev 24 stycken.

Landmässigt då? Några udda utflykter? Ecuador är mycket udda för min del - läser nästan aldrig något som utspelar sig i Sydamerika. I Nederländerna är jag också rätt sällan på litterära besök. Den finska sommaren märks i statistiken, men Sverige har verkligen dominerat detta kvartal.

Länder där böckerna utspelar sig:
Sverige (12 st varav 1 även utspelar sig på Bornholm och 1 även i Norge/USA)
USA (4 st)
Finland (3 st)
Norge (2 st)
England (1 st)
Nederländerna (1 st)
Ecuador (1 st)

Genre:
Roman: 19 st
Deckare/spänning: 3 st
Dagbok: 1 st
YA: 1 st

Inte ofta YA finns representerat på genrelistan, men plötsligt händer det! Och detsamma kan väl sägas om dagboken. Deckare och spänningslitteratur har inte lockat mig det gångna kvartalet.

Format:
Ljudbok: 13 st (varav 1 radioföljetong)
Inbundet: 10 st
Pocket: 1 st

E-bok: 0 st

Ja, när det blir lite för mycket runt omkring eller när orken tryter så faller jag tillbaka till ljudbokslyssnandet. Det är väldigt avkopplande för mig att lyssna på ljudböcker, men boktraven här hemma har nu växt sig så stor att jag nog måste börja läsa för egen maskin igen. :)

Till sist och som alltid:

Bästa roman: De oroliga av Linn Ullmann och Domaren av Ian McEwan
Bästa deckare/spänning: Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby

Tre månader kvar av detta år (ja, eller två och en halv snarare) - hoppas på några riktigt bra läsupplevelser!

____________________________________________________________
Lästa böcker juli - september
35 Domaren av Ian McEwan
36 Majken minröjare av Karin Brunk Holmqvist
37 Ljuset bakom ögonen av Tommi Kinnunen
38 Hjärtats mörker av Jonas Moström
39 Gränsen av Rikka Pulkkinen
40 En brasiliansk, med svans av Eva Rosengren
41 Låt det som varit vila av Marianne Cedervall
42 Slutet på världen som vi känner den av Erlend Loe
43 Berlinerpopplarna av Anne B Ragde
44 Min bästa väns fru av Peo Bengtsson
45 Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby
46 De oroliga av Linn Ullmann
47 En framtida hemmafrus bekännelser av Elin Eldestrand
48 Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead
49 De polyglotta älskarna av Lina Wolff
50 Onda boken av Kaj Korkea-aho
51 Vad heter ångest på spanska? av Michaela von Kügelgen
52 Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg
53 Honung och vinäger av Anne Tyler
54 Med askan i väska av Jelle Brandt Corstius
55 Idag ska allt bli annorlunda av Maria Semple
56 Swede Hollow av Ola Larsmo
57 Fårdagboken av Axel Lindén
58 Skäl av Emma Holm

10 okt. 2017

fiskarmännen

Fiskarmännen (inbunden)

Jag brukar ju alltid skriva om böcker så snart jag läst ut dem eller lyssnat klart på dem. Men, nu sitter jag här och det har gått en vecka sedan jag lyssnade klart på boken och tänk så mycket svårare det blir att skriva om den då. Detaljer försvinner liksom, men det stora hela minns jag i alla fall, så här kommer en liten text trots allt. :)

Fiskarmännen  av Chigozie Obioma läses i Radioföljetongens tappning upp av Hans Moseson något jag var lite skeptisk till, men han gör det riktigt bra och jag känner mig så härligt trygg när han läser. Det gillar jag! Boken i sig tilltalar mig också. Vi tas med till Nigeria under 90-talet och till en familj där fadern jobbar borta under veckorna vilket ger sönerna möjlighet att smita iväg på förbjudna uppdrag utan att modern vet om det. De fyra bröderna går till floden, där det är smutsigt och farligt, för att fiska, något de absolut inte får göra. Vid floden möter de en dag en galning vid namn Abulu som förutspår att en av dem skall dödas av någon av sina bröder. Detta blir starten på en nedåtgående spiral som drabbar hela familjen.

Det låter förstås som en tragedi, vilket det på många sätt också är, men tonen är inte tung och destruktiv. Det är snarare någon lättsamt över den, vilket stundtals går emot berättelsen i sig, men också tillför den en dimension som till stor del bidrar till att jag tycker så mycket om boken. Brödernas lojalitet till varandra är bokens centrum och parallellt med den finns vidskepelsen och de gamla trosuppfattningarna som blir en kontrast till det som närmast kan betraktas som en fond till berättelsen som helhet - världshändelser, inrikespolitik och ett modernt Nigerias framväxt. Det är snyggt gjort av författaren att balansera dessa delar utan att det blir för mycket. Men, trots allt är det ändå bröderna jag minns bäst från denna bok. De är så levande, så personliga. Jag tar dem till mig.

8 okt. 2017

anna karenina på dramaten

   
                                             
Läsningen går trögt nu. Väldigt trögt. Mycket annat som tar min kraft och jag har svårt att fokusera på läsningen. Men, jag har lyssnat på en radioföljetong som jag kommer att skriva om här på bloggen nästa vecka.

Det finns ju annan kultur än litteratur och igår var jag, lilla mor och kära syster i Stockholm och såg Anna Karenina på Dramaten. Ojojoj så bra det var! Så rent och avskalat och ändå med så mycket känsla och passion. Jag har ju svårt för de klassiska ryssarna, men detta alltså! Wow! Livia Millhagen är alltid bra, men i denna uppsättning ännu bättre än väntat. Ja, ni fattar - gå och se den bara!

Bilder: Pressbilder från Dramaten

5 okt. 2017

jag vet vem han är!

Bildresultat för ishiguro
Bild från svt.se  

Nämen, kors i taket! En nobelpristagare jag inte bara känner till namnet utan som jag faktiskt läst. Känns nästan fånigt kul för det har aldrig hänt tidigare när det kommer till litteraturpristagarna. Givetvis är det storsäljarna jag har läst, Återstoden av dagen och Never let me go. När det gäller den förstnämnda var jag möjligen för ung för att riktigt uppskatta boken, men som jag älskade filmen! Den vill jag se om! Never let me go är en mycket läsvärd bok som jag kanske skulle kunna tänka mig att läsa om (fast jag läser ju typ aldrig om böcker).

Ni som följt mig över tid vet att jag alltid får en bok av nobelpristagaren i julklapp av min lillebror. I år är jag inte bara nyfiken, i år ser jag verkligen fram emot att få läsa något mer av Kazuo Ishiguro.

28 sep. 2017

mässa på distans

Bildresultat för reading art
Reading, Louise Tiffany

Nej, i år blir det ingen Bokmässa för mig, men skall jag vara ärlig känns det faktiskt helt ok med en mässpaus. Istället för att trängas på mässgolvet tänker jag tillbringa helgen mer som kvinnan på bilden (fast iklädd mysbyxor då), men givetvis kommer jag att följa allas mässupplevelser via bloggar och instagram. 

Hoppas ni alla som skall dit får en riktigt rolig mässa och att ni andra som liksom jag hoppar över mässan i år får en riktigt skön läshelg!

25 sep. 2017

skäl

Skäl (inbunden)

Först. Galet snygg framsida. Nu till innehållet.

I Emma Holms debutroman Skäl finner vi två huvudkaraktärer - Vera och Iris. Vi får följa dem i två olika tidsperioder - dels 1997 och några år framåt när de är i början av puberteten och tillbringar somrarna tillsammans med vännen Joakim, dels 2007 när de just hittat tillbaka till varandra och ger sig ut på en roadtrip för att hämnas.

Holms styrka ligger i språket. Med träffsäkra beskrivningar och välvalda ord lyckas hon förmedla såväl stämningar som persongestaltningar med en sällsynt skärpa. Samtidigt blir det aldrig sparsmakat eller pretentiöst poetiskt. Det här är lättläst, samtidigt som det skulle vara väl värt att läsa långsamt för att verkligen ta del av språket. Handlingen i sig bjuder på barndomsskildring där mycket av de sedvanliga ingredienserna som vuxenvärldens distans, sexualiteten som ligger på lur, leken som fortfarande finns där. Det är väl skildrat, men det är mer en effekt av den språkliga hanteringen än innehållet i sig. När vi möter tjejerna 2007 är de lite vuxnare, går på filmvetarfest och försöker hitta tillbaka till varandra genom sin roadtrip med målet att hämnas på ett händelse som ligger sju år bakåt i tiden. Det går knaggligt och kanske är det inte möjligt att ta upp en vänskap som avbrutits i så unga år.

Trots en helt ok handling och ett språk jag uppskattar känner jag ändå inte särskilt mycket för boken. Jag hålls hela tiden på distans och det är något jag känner igen från andra lite yngre svenska författare som Lyra Ekström Lindbäck och Linna Johansson (ja, vi är jämngamla och ung är relativt ...). Blasé är ett ord som dyker upp i mitt huvud. Deras karaktärer är alla lite lätt blasé och i kombination med en distanserad berättare gör det att samma känsla smyger sig in i mig som läsare. Inte ens en hämnd på ett övergrepp lyckas riktigt engagera karaktärerna i Holms roman. Jag undrar varför och får nog fortsätta att göra det.

(Rec.ex från Modernista)

23 sep. 2017

fårdagboken

Fårdagboken (ljudbok)

En man flyttar ut på landet med sin familj för att sköta får. Här finns drömmen om kollektiv, strävan efter självhushållning. tveksamhet och kritik mot konventionellt köttindustri, men framför allt finns här får. Flocken som behöver sin tillsyn, som ringar in livet, ger det sin rytm. Det är lamning, klippning, slakt. Den dagliga skötsel och inledningsvis även en hel del får på rymmen. Det är en man som sakta men säkert blir allt mer bonde i tanken.

Jag tycker om Fårdagbokens enkelhet. Axel Lindén undviker att göra detta till någon pretentiös bok om det lyckliga livet på landet. Det är mest årstidernas och fårens rytm. En mans tankar och resa mot att komma in i sitt nya liv som fårbonde. En tillvaro där individen inte står i centrum - det är flocken som gäller.

22 sep. 2017

swede hollow

Swede Hollow (ljudbok)

Ibland måste man lite utanför komfortzonen vad gäller läsningen och Swede Hollow av Ola Larsmo, med sitt historiska innehåll som är inspirerat av verkligheten men samtidigt ren fiktion, får räknas som det i mitt fall.

Inledningsvis tycker jag att det är riktigt intressant att följa människorna i denna roman som i mitt tycker saknar huvudperson och därmed nog får betraktas som en kollektivroman. I bokens centrum hittar vi familjen Klar som lämnar Sverige i slutet av 1800-talet för Amerika och de löften landet omgärdas av. Till skillnad från de mer välkända litterära figurerna Karl-Oskar och Kristina, är dessa människor arbetare och hamnar därför i en stadsmiljö även i Amerika, i St Paul och närmare bestämt i Swede Hollow. Swede Hollow är en verklig plats, en dalgång i utkanten av St Paul där många svenskar (men även en del italienare och irländare) levde i fattigdom och slum. Svenskarna ansågs smutsiga och dumma och fick de sämsta jobben och löner därefter. Larsmos bok kan på många sätt sägas krocka med den lite självgoda bild som nog många av oss svenskar har där vi på något sätt odlar vår egen popularitetstanke.

Men, nu skrev jag ju inledningsvis nyss. Varför gjorde jag det? Jo, för att jag inte riktigt förmår hålla intresset uppe hela vägen. Kanske är det detta med kollektivroman som inte riktigt funkar för mig. Det är inte riktigt ett berättargrepp i min smak. Kanske är det sättet boken är skriven på - som en monoton lunk som sakta för oss framåt. Jag tappar definitivt intresset när det handlar om järnvägen och de män som arbetar där. Det fångar mig inte, även om det finns en del viktig arbetarhistoria där. Kvinnorna är de som berör mig mest. Det är som att jag alltid vaknar till när berättelsen går över till någon av dem och jag får ta del av deras vardag och liv. Att jag tappar fokus beror inte på att författaren skrivit en ojämn bok där vissa favoriseras, det är helt mitt eget intresse som styr det. Kanske spelar det inte någon större roll - jag ser detta som läsning som i första hand ger perspektiv. Som skall få oss läsare att få upp ögonen för en annan del av berättelsen om svenskarna som begav sig till Amerika och att inte glömma den delen av vår historia. Den om oss själv som ett folk på flykt undan elände och svåra levnadsförhållande och de svårigheter som fanns att bli accepterade i det nya landet.

16 sep. 2017

idag ska allt bli annorlunda

Idag ska allt bli annorlunda (häftad)

Efter att inte ha läst en enda rad på hela veckan p g a supertrött varje kväll tog jag mig idag till mitt andra vardagsrum - kaféet på bibblan - och läste ut Idag ska allt bli annorlunda av Maria Semple. Det här är en bok jag önskar att jag hade läst mer koncentrerat. Tyvärr har jag slalomläst och det har gått för länge mellan läspassen så jag tappade tråden lite för mycket, men det är ändå än rolig bok som sätter fingret på sin samtid utan att vifta med pekpinnar.

Eleanor Flood vaknar och tänker, som vi väl alla har gjort någon gång, att från och med idag skall det bli ändring på saker och ting. Hon skall ta tag i sitt liv, ta kommandot. Bli sitt allra bästa jag på alla tänkbara sätt. Hon skall träffa väninnan som hon undvikit en tid, komma sin make närmare, inte gå i yogakläder hela dagen och leka med sin son Timby. Bland det bästa Eleanor vet är sina poesilektioner och en sådan är det också idag. Men, innan hon knappt hinner påbörja sin dag och sin nya inställning bestämmer sig Timby för att ännu en gång bli låtsassjuk och Eleanor tvingas rusa iväg till skolan. När hon kontaktar maken Joes arbete kommer nästa överraskning då receptionisten säger att Joe är på semester och Eleanor förstår ingenting. Som grädde på moset dyker en gammal familjekonflikt upp från ett oväntat håll. Det där med bli sitt allra bästa jag har minst sagt blivit nedflyttat i prioriteringsordningen.

Det är smått galet mellan varven, men också väldigt roligt och igenkänningsfaktorn på samtidslivet är hög. Jag gillar boken, men hade nog som sagt tyckt ännu mer om den om jag läst den under kortare tid. Maria Semple var i alla fall en trevlig författarbekantskap som jag nog tänker läsa mer av.

"I dag ska allt bli annorlunda. I dag ska jag vara närvarande. I dag ska jag se alla jag talar med i ögonen och lyssna intensivt på vad de säger. I dag ska jag spela sällskapsspel med Timby. Jag ska ta initiativ till sex med Joe. I dag ska jag vara stolt över mitt utseende. Jag ska duscha, ta på mig ordentliga kläder och byta om till yogakläder först till yogan, som jag faktiskt ska gå på i dag. I dag ska jag inte svära. Jag ska inte prata om pengar. I dag ska det vara något naturligt över mig. Ansiktet ska vara avspänt och vila i ett leende. I dag ska jag utstråla lugn. Vänlighet och självbehärskning ska flöda över. I dag ska jag handla närproducerat. I dag ska jag vara mitt bästa jag, den människa jag har förmågan att vara. I dag ska allt bli annorlunda."(Från bokens första sida.)

(Rec.ex från ETTA)

9 sep. 2017

tyler, shakespeare och brandt corstius

Honung och ättika

Jag är ett stort fan av Anne Tylers författarskap och ett betydligt mindre fan av Shakespeares, men när nu Tylers omskrivning av Så tuktas en argbigga fanns där som ljudbok under namnet Honung och ättika kunde jag inte låt bli att ge den en chans. Först var jag tvungen att uppdatera mig på originalets handling (tack och lov för Google liksom), och sedan var det bara att börja lyssna. Jag tycker inledningsvis att det är relativt underhållande. Den ofrivilliga och rätt håglösa barnskötaren Kate Battista spelar huvudrollen och hon bor kvar i föräldrahemmet tillsammans med sin far och syster Bunny (vegan av pojkvänsskäl och det skall spela en viss roll i handlingen). Pappan är en hyfsat berömd forskare som tillbringar mycket tid i sitt labb och där finns också hans assistent, ryssen Pjotr. Pjotr behöver ett green card eftersom hans studentvisum snart går ut. Planen blir att försöka få det genom att gifta sig med Kate. Men hur skall de få henne att gå med det?

Tyvärr måste jag säga att det här inte håller för mig, men jag lyssnar klart för boken är bara drygt fem och en halv timme lång och ibland blir det lite småroligt, om än inte alltid trovärdig. Troligen hade inte originalet heller roat mig hela vägen, men Tyler är så mycket bättre än det som syns i den här boken. Nä. det här var inget för mig och jag tror att övriga böcker i Hogarth Shakespeare-projektet får förbli olästa.

Med askan i väskan

Med askan i väskan är bara drygt två timmar lång och handlar om Jelle Brandt Corstius som sörjer sin far Hugo Brandt Corstius, en berömd nederländsk essäist och lingvist, genom att ta med hans aska och cykla till medelhavet. I barndomen hade Jelle och hans far ibland gett sig iväg på korta cykelsemestrar tillsammans och det var då de var varandra som närmast. Jelle cyklar och cyklar, kämpar uppför berg och njuter av slättlandskap, sover på skabbiga hotell och trista campingplatser, och framför allt så minns han sin far och försöker förstå vem den excentriske mannen med alla märkliga idéer och uttryck var. Boken har definitivt både charm och humor och det där stråket av eftertanke som behövs för balansen. Jag kommer att glömma den snabbt, men det var fin lyssning i alla fall och ibland är det alldeles lagom med en ljudbok som klaras av i en lyssning.

6 sep. 2017

snömos

Bildresultat för dead tired

Nytt jobb. Ny yrkesroll. Nya kollegor. Ny organisation. Mycket nytt att lära in så hjärnan känns väl mest som snömos på kvällarna. Som det brukar vara vid byte av arbetsplats alltså. Läsning blir det inte mycket av denna vecka, men efter en lång sovmorgon på lördag skall jag orka läsa några sidor.

Vad läser du denna vecka?

2 sep. 2017

manglade dukar och vikta servetter

Manglade dukar och vikta servetter (ljudbok)

Efter att ha provlyssnat på ett par deckare utan att fastna för någon av dem, fick det bli lite lättsmält svensk feelgood istället i form av Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg och det var trivsam lyssning!

Felicia står plötsligt med ett helt hyreshus att ta hand om och en tom lägenhet att inreda. In i henne liv kliver antikhandlaren Jonathan som vill inreda henne lägenhet mot att han få ta bilder i säljsyfte. Felicia som är rätt barskrapad tar tacksamt emot hjälpen även om hon väl inte är helt förtjust alla gånger i möblerna som andas 1800-tal. Möblerna blir länken till bokens andra berättelse - den om Nanny som i mitten av 1800-talet börjar som piga i ett välbeställt hem i Karlskrona. Vi får följa Nanny genom livet som nog inte blev riktigt som hon trodde.

Felicias liv blir snart invaderat av människor som blir hennes vänner och hon tar sig sakta ur sitt sårade skal. Som det skall vara i en feelgood blandas det glada med det sorgliga och kärleken är inte enkel utan kräver sina förvecklingar och missförstånd. Längs vägen får också huvudkaraktären en ny idé om vad hon vill göra i livet och det är väl också helt enligt receptet. Klingbergs bok bjuder på det sättet inte på några överraskningar, men det är en ändå en mycket trevlig bok att läsa och de historiska delarna ger den något eget som tilltalar mig. Felicia känns som en levande karaktär, men kanske att Nanny gör det i ännu högre grad. Jag upplever nutidsberättelsen om Felicia som bokens huvudberättelse, men personligen tycker jag den om Nanny är mycket mer intressant och jag hade nästan hellre läst en bok bara om henne. Berättar jag för mycket om varför jag tycker bättre om den delen av boken spoilar jag för er som ännu inte läst den så jag nöjer mig med att säga att Nannys liv inte blir helt enligt konventionen vid tiden.

På Ewa Klingbergs blogg Holavedsbrudar kan man läsa om att det är en ny bok av henne på gång, Lånat silver och krossat glas, som också kommer att vara en feelgood. Jag är allt lite nyfiken på den!

31 aug. 2017

bloggbohemens finska sommar

Bildresultat för finland

I början av juli konstaterade jag att det fanns ett litet tema bland min olästa böcker, nämligen Finland. Tänkte inte på det då, men det passar ju nästan onödigt bra just i år då Finland firar 100 år som självständig stat. Grattis Finland! Men, hur gick det då med min finska lässommar?

Det här var böckerna jag hade i boktraven innan sommaren. Först ut blev Sommarön  av Eva Frantz, som jag faktiskt läste redan i slutet av maj, men jag tar med den ändå för den passar ju så bra in i temat. Här tas vi med till ett företags semesterön, men allt kommer inte att bli så lugnt och skönt som semesterfirarna hoppats. Mycket trevlig bok! Ljuset bakom ögonen av Tommi Kinnunen var jag mer kluven till, och kanske hade jag för höga förväntningar eftersom jag älskade debutromanen Där vägarna möts, men visst är det ändå en bra bok. Gränsen av Rikka Pulkkinen är en bok med osedvanligt passande titel och den gav definitivt mersmak. Karin Erlandsson är en författare för mig, och Missdåd, med sin småstadsmiljö och pusseldeckarfinurlighet, var helt i min smak (och har du inte läst Minkriket - gör det!). Onda boken av Kaj Korkea-aho hade jag svårt att skriva ett blogginlägg om för den är så många olika saker på en och samma gång, men klart läsvärd är den. Kjell Westös Vådan av att vara Skrake började jag läsa, men så glömde jag boken på ett tåg så den blev aldrig mer än påbörjad. Så kan det gå! 

En blå död (inbunden) Vad heter ångest på spanska? (häftad) Blå villan (inbunden)
När jag ändå höll på med finländskt så började jag lyssna på ljudboken En blå död av Mikko Porvali men det var tyvärr inte alls en bok för mig. Skall jag vara ärlig så tror jag faktiskt att jag hade behövt lite kunskap om Finland i mellankrigstiden för att lättare ha kommit in i boken. Bättre gick det då med Michaela von Kügelgens debut Vad heter ångest på spanska? som jag läste från pärm till pärm i en sittning. 

Det har varit riktigt roligt att läsa finskt i sommar och jag tänker att det är något jag skall försöka göra även framöver, för här tycks finnas en hel del författarskap värda att fortsätta stifta bekantskap med. Den uppmärksamma har redan noterat att Eva Frantz bok Blå villan finns bland de rec.ex jag fått på senaste tiden och självklart ser jag fram emot att läsa den. Så, för mig blir det ett fortsatt utforskande av de finländska litterära utbudet (på svenska eller i svensk översättning) och till dig som känner att Finland är smått underrepresenterat i din lässtatistik säger jag bara - ge Finland en chans! :)

30 aug. 2017

vad heter ångest på spanska?

Vad heter ångest på spanska? (häftad)

Erika har följt pappas plan och levt livet som den duktiga flickan. Klarat sina juridikstudier i Helsingfors med bravur, fått jobb på ansedd byrå direkt efter examen och jobbet finns där och väntar nu bara på att hon skall börja.  Men, så bryter hon plötsligt upp från sitt långa förhållande med Tom, kommer helt ur fas och beger sig till Ecuador för några månaders paus och perspektiv. Det blir en period av fester och nya bekantskaper, men också av insikter, kärlek och vänskap. Men, vad skall hon göra när äventyret är över och livet i Helsingfors tar över igen?

Temat i Michaela von Kügelgens debutroman Vad heter ångest på spanska? är som ni förstår välbekant. Hitta sin egen väg framåt i livet, leva efter sina egna drömmar och inte uppfylla andras. Jag brottas lite emellanåt med att huvudkaraktären Erika är 25 år då hon ibland känns mer som någon cirka fem år yngre. Men, givet att allt först varit så utstakat för henne och att hon nu hamnat i en slags livskris är det kanske inte så konstigt. Jag var väl inte supermogen när jag hade min stora trettioårskris heller, så jag köper det ändå på något sätt. Man blir omogen, nojig, obeslutsam och allmänt velig när livet står och väger. När jag inser det tycker jag dessutom att Kügelgen lyckas skildra det alldeles utmärkt och jag känner mer för karaktären Erika. Det krävs ändå ett visst mod att bege sig till Sydamerika på egen hand och ännu mer mod att våga säga "nu räcker det - låt mig leva mitt eget liv" till en förälder som trots allt bara försökt göra gott.

Jag skulle säga att detta genremässigt är en ungdomsroman, eller YA, för det är boken med högt tempo och som går att identifiera sig med mycket av såväl beteende som händelser från gymnasieåren och uppåt. Det betyder dock inte att jag inte hade behållning av boken. Snarare så fick den mig att fundera ett par vändor över mitt eget liv - val jag gjort och varför jag gjort dem. Det behövs inte alltid något djupt och svårt för att sätta igång en sådan tankeverksamhet - det funkar riktigt bara med snabbläst underhållningslitteratur också!

(Rec.ex från Förlaget)

26 aug. 2017

onda boken

Onda boken

Tänk er en bok, en samling dikter, som väcker sådana känslor att den är rent dödlig och tänk er sedan en litteraturvetenskaplig institution vid ett universitet som arena för ångestfylld och lätt thrillerartad stämning. Det är huvudingredienserna i Kaj Korkea-ahos Onda boken och det funkar riktigt bra!

Mickel Backman är lektor i litteraturvetenskap vid Åbo universitet, hans arbetsplats sedan trettio år tillbaka. Han har sett studentkull efter studentkull passera och läst otalig uppsatser. När vi kliver in är det dags för uppsats om modernismens författare. Studenterna väljer de förväntade namn Kafka, Woolf och Södergran, men så från raden längst bak levereras namnet Leander Granlund. Mickel vaknar till. Denna opublicerad modernist vill ha inte bli påmind om. Han försöker få studenten, en viss Pasi Maars, att välja någon annan, men Maars anar att här döljer sig något mer än en opublicerad bok med ett visst ondsint rykte. Han släpper inte Granlund och därmed inte heller Backman. 

Parallellt med denna berättelse får vi också möta Calle Hollender, en tämligen misslyckad ståuppkomiker och tillika student, vars flickvän överger honom när han ägnar sin vän Pasi Maars för mycket uppmärksamhet och henne alldeles för lite. Calle famlar efter detta fram i en av hjärtesorg fylld tillvaro där ekonomi dessutom går i stöpet till följd av hans usla studieresultat. Mickel Backman går även han med kärlekssorg, och inte handlar det om hustrun. Femton år tidigare hade han en affär med en student, och han har aldrig kommit över deras relation eller flickan i fråga. Det tynger honom, kanske emellanåt mer än hans ryggskada som gett honom öknamnet Iron Man.

Jag märker att jag har svårt att skriva om den här boken för den är en hel del olika saker. Dels är det en berättelse som genom främst Calle och Pasi ger en inblick i den meningslöshet som många unga människor känner. Det liksom tidsfördrivande studielivet som inte leder någonstans egentligen, och där så många mår dåligt och brottas med en känsla av hopplöshet och i bakgrunden spökar hela tiden Finlands självmordsstatistik. Dels är det en berättelse om vad som döljer sig i Mickels förflutna och varför han så desperat försöker begrava allt som har med Leander Granlund att göra. Det är dessutom en bok som, särskilt mot slutet, blir tydligt thrillerartad och allt knyts samman och blir oväntat spännande. Mitt i allt detta är det också en bok om litteratur och en lek med litteraturens kraft.

Är det för mycket? Jag kanske egentligen, men jag tycker om att läsa boken. Den är inte svårläst, men den är på något sätt långsam och jag uppskattar att inte ännu en gång rusa genom en bok och knappt hinna tänka. Den har något eget i sitt tilltal och särskilt kan jag uppskatta skildringen av manlig vänskap och kärlekssorg som något både kärvt och innerligt. Onda boken sticker ut från mängden och gör mig definitiv övertygad om att jag vill läsa mer av Kaj Korkea-aho. Är det en ny bok på gång tro?

25 aug. 2017

just nu

Fredag och en vecka kvar av min långledighet som ju givetvis ändå känns för kort för det gör ju alla ledigheter. :) Tänkte att en lite uppdatering av läsningens nuläge kunde passa bra så här nu när hösten (äntligen!) står för dörren!

Vid sängen: Jag har faktiskt helt slutat att läsa fysisk bok i sängen på kvällen så på mitt sängbord finns bara en laddare till min iphone så jag kan lyssna på ljudbok innan John Blund kommer.

På soffbordet: Gratistidningar. Det är ju läsning det med!

Vid läsfåtöljen: Onda boken av Kaj Korkea-aho. Långsam bok som ändå har min uppmärksamhet.

I öronen: En blå död av Mikko Porvali. Mycket finskt i sommar!

I iBooks-appen: En kopia av min anmälan till höstens körsång är allt som finns där just nu. Kanske dyker det upp någon e-bok där under hösten. men det är ju inte mitt favoritformat direkt.

Läser jag lite då och då: Swede Hollow av Ola Larsmo (ljudbok). Kräver lite fokusering känner jag.

På is: Idag ska allt bli annorlunda av Maria Semple (står nog näst på lästur)

Längtar jag efter att få läsa: En massa bra böcker ur förlagens höstutgivning!

Onda boken En blå död (inbunden)  Swede Hollow (inbunden) Idag ska allt bli annorlunda (häftad)

23 aug. 2017

de polyglotta älskarna - bokcirkelbok

En av de roliga sakerna med min tillbakaflytt är att jag blivit inbjuden till en bokcirkel och i går var första träffen. Gamla vänner och bekanta, god mat och så boksamtal på det. Bokcirkel är bra grejer!

De polyglotta älskarna (pocket)

Boken som valts till detta tillfälle var den Augustprisvinnande De polyglotta älskarna av Lina Wolff. Ingen av oss hade läst något av henne tidigare så det blev en ny bekantskap för oss. Boken inbjöd till spännande samtal för här finns verkligen en hel del att diskutera. Vi var alla överens om att boken är lättläst, men samtidigt känner vi att det finns en del lösa trådar, en del logiska luckor och en del vi nog inte riktigt förstod, som vad grejen med de latinamerikanska kyparna är.

I boken finns en del feminism, men enligt mig ännu mer klassperspektiv. Wolff utforskar detta på ett klart annorlunda sätt och framför allt med en rad udda personligheter. I cirkeln var vi överens om att vi egentligen inte tycker om någon av de mer framträdande personerna, men personligen föll jag ändå lite för en bifigur, nämligen Max Lamas fru Lisa som så helt gått upp i att läsa de stora filosoferna och fastna extra för Nietzsche. Henne hade jag gärna ätit middag med!

Boken har en annorlunda uppbyggnad och den andas nästan lite novellsamling med de olika delarna och deras olika uttryck och till viss del olika språk. Boken känns väldigt samtida dels vad gäller tema, men också vad gäller språk och stil. Det icke-målande, lite sparsmakade, men ändå så lättlästa. För min del hade den gärna fått bjuda lite mer språkligt motstånd för att bättre få fram berättelsens olika dimensioner.

Det här är en bok jag är glad att jag har läst, och framför allt att jag fått bokcirkla om och få höra hur andra upplevt den, men jag känner väl inte direkt "wow" efter läsningen och håller inte med blurben på framsidan som deklarerar att detta är "stor romankonst".

(Mer om handlingen kan du läsa till exempel på förlagets hemsida)

20 aug. 2017

novellmorgon

Kände för något snabblyssnat så imorse fick det bli en novellmorgon.

Domaredansen - Aino Trosell Stamtavla - Karin Ström Flugan - Katherine Mansfield

Aino Trosell tycker jag bättre och bättre om och Domaredansen blev morgonens bästa lyssning. En undersköterska som tvingas jobba delad tur får en morgon höra en berättelse av en gamling som ger henne en slags jävlar anamma tillbaka. Karin Ströms Stamtavla var också bra med syskonrivalitet som tema. Morgonens sista novell blev en klassiker, Katherine Mansfields Flugan. Tyvärr måste jag säga att den går mig lite förbi. Kanske är det en sådan novell som kräver långsam läsning, omläsning och analys för att riktigt falla på plats. I en annan tid i livet hade detta lockat mig, men inte nu längre.

16 aug. 2017

den underjordiska järnvägen

Den underjordiska järnvägen (ljudbok)

Ibland blir det här med ljudbok helt fel. Vissa uppläsare kan lyfta en text och få en medioker bok att framstå som bättre än vad den är, eller i alla fall bättre än vad jag troligen hade upplevt den om jag hade läst pappersboken. Motsatsen finns förstås också - uppläsare som får en bra bok att framstå som sämre än vad den är. Tyvärr blev det precis så med  Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead - en bok som bland annat belönats med Pulitzerpriset och som finns på The Man Booker Prizes långa lista. Hanna Schmitz uppläsning saknar helt fingertoppskänsla och blir emellanåt närmast konstlad. Jag tvingas försöka bortse från uppläsningen och försöka ta del av berättelsen bakom den. Det går att göra korta stunder, men är omöjligt att upprätthålla i tio timmar. Jag lyssnar, tappar bort mig, lyssnar om, försöker återigen se berättelsen sådan den är. Hopplöst. Kanske borde jag bara ha gett upp och faktiskt köpt pappersboken istället, men så här post-flyttrött, var ljudbok enda alternativet. Som ni förstår råder jag er verkligen till att läsa denna bok istället för att lyssna på den. Då är den säkert en betydligt större läsupplevelse.

"Sextonåriga Cora lever som slav på en bomullsplantage i Georgia. Hon är utstött och utsatt efter att modern försvunnit, och till slut flyr hon tillsammans med Caesar som känner till en underjordisk järnväg som kan hjälpa slavar till friheten i norr. Snart får den skoningslöse slavjägaren Ridgeway upp spåret efter dem. Han kommer att jaga Cora från stat till stat och drömmer om att förgöra henne och den hemliga rörelse som gjort flykten möjlig." (Text fr bokus.com)

Mycket kan sägas om handlingen i boken och mycket kommer garanterat att sägas om den under hösten. För min del finns det passager som är starkare än andra, såväl på plantagen som under flykten, och dit hör till exempel Coras kamp för sin lilla odlingslott och tiden Cora tillbringar på vinden för att undkomma de som jagar henne. Men, förutom sådana rent innehållsmässigt starka avsnitt, tycker jag också om det Whitehead gjort med själva järnvägen. I verkligheten var det ett nätverk av människor som hjälpte slavar att fly från Södern till friheten i norr. I romanens värld har detta istället blivit en riktig järnväg med stationer, perronger och tåg som rullar, om än med ojämna intervaller och tämligen oförutsägbara slutstationer. Det stör mig lite inledningsvis, men sedan ser jag storheten. Det gör romanen till en egen verklighet, inte en "sann berättelse" eller en historisk roman eller något sådant. Järnvägen blir istället som en symbol för människors kamp för friheten och den krångliga och krokiga väg som är ett oundvikligt måste för att nå dit. Det är ett skickligt romanbygge som går mig lite förbi på grund av ljudboksversionen, men jag skymtar det och ser glimtar av bokens styrkor som gör att jag tror att detta kan bli en av höstens verkligt populära böcker.

10 aug. 2017

en framtida hemmafrus bekännelser

En framtida hemmafrus bekännelser (inbunden)

Jag har haft den här boken liggande ända sedan förra bokmässan utan att vara direkt sugen på att läsa den. När jag så plockade fram den så upptäckte jag att jag och författaren Elin Eldestrand har växt upp i samma stad, Ludvika, och dessutom skall bokens Luddinge var ett något förtäckt Ludvika. Klart jag blev lässugen då! Nu utspelar sig denna bok 1960 och jag bodde där långt senare, men det är förvånansvärt lite som går att härleda till just Ludvika. Det skulle helt ärligt kunna vara lite vart som helst även om jag kanske har en viss insikt i vilket bostadsområden som åsyftas i just detta fall när det talas om Gräddhyllan. :)

Först var jag väldigt tveksam till boken. Med karaktärer som fått öknamn som Charlie Kisskjol och Häxan Lömsk tyckte jag det var rätt tramsigt. Och när Charlie, som då jobbar på konditori, tappar koppar och fat när killen som senare kallas Drömprinsen dyker upp, är jag på väg att ge upp läsningen. Men, det finns ändå något där. En underliggande humor som sipprar fram och som håller mig kvar. Det skall visa sig att det här inte är någon helt vanlig feelgoodhistoria. Charlie och hennes mor har ett alldeles speciellt sätt att handskas med problem vilket ger boken en skruvad svärta som jag måste säga att jag gillar riktigt mycket. Det gör att boken sticker ut från mängden.

Eldestrands bok blir som en berg- och dalbana av delar jag gillar och som roar mig och delar som hon inte lyckas riktigt lika bra med. Klassperspektivet är ett sådant exempel. Berättelsen i sig är tydlig nog, och Eldestrands övertydlighet i vissa dialoger blir därmed onödig. Nu är detta verkligen inget arbetarepos, utan mer underhållningslitteratur, så övertydligheten må väl vara hänt så att säga.

Sugen på en bagatell som ändå lyckas vara en udda historia som överraskar emellanåt - läs En framtida hemmafrus bekännelser av Elin Eldestrand.

9 aug. 2017

höstens böcker

Så har jag då äntligen bläddrat igenom höstens böcker och uppdaterat mig på utgivning. Som vanligt är det ingen brist på vad som lockar till läsning och typ så här ser min önskelista ut:

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt (inbunden) Tysta rop (inbunden) Skrik tyst så inte grannarna hör (inbunden) För oss är natten ljus (häftad)
Blå villan (inbunden) Flätan (häftad) Separationen (häftad)  Hon som vandrar (inbunden)
Bibliotek (inbunden) Vad heter ångest på spanska? (häftad) Jag kallade honom Slipsen (häftad) Dörren (häftad)
Samtal med vänner (inbunden) Swing time (inbunden) Koka björn (inbunden) Stanna hos mig (inbunden)
Dit kan jag gå och sakna dig (häftad) Kåda (inbunden)