28 jan. 2017

nötskal

 (inbunden)

Jag har gett mig i kast med Lördag av Ian McEwan ett par gånger, men gett upp båda gångerna. När Nötskal dök upp i brevlådan och jag såg författarnamnet blev jag därför tveksam, men så läste jag baksidan och fick klart för mig att detta handlar om brott, närmare bestämt mord, och en mordgåta är ju alltid intressant! Så, med lite mer entusiasm tog jag mig an boken och den här gången kom jag utan problem igen McEwan text. Jag var faktiskt mycket road under hela läsningen!

Det här är en annorlunda berättelse även om historien i sig är bekant. Jag har läst en del recensenter som gör kopplingar till Hamlet, men jag tycker även det finns blinkningar till Zolas Therese Raquin. Men, litterära kopplingar av olika slag åt sidan och tillbaka till den aktuella texten, det vill säga Nötskal. Trudy skall föda sitt första barn. Mannen, John, som är far till barnet är Trudys äkta make, men de har separerat och istället lever Trudy tillsammans med Johns bror, Claude. Tillsammans planerar Trudy och Claude ett mord för att bli av med John och på det viset komma över det exklusiva som Trudy bor kvar i efter separationen. Huset är värt många miljoner och tillhör John och Claudes släkt, men för Claude är det bara pengarna vid en försäljning som räknas. Mordplaner smids och sätts i verket.

Vad är det då som är annorlunda? Jo, allt berättas ur fostrets perspektiv. Trudys foster hör allt som händer och berättar det för oss. Inne i livmodern kan fostret inte påverka mycket av händelseförloppet, men han kan rapporterar vidare och, skall det visa sig, kommenterar och analysera det som händer. Det är ett mycket intellektuellt foster vi har att göra med i McEwans text och dessutom har det en slags moralisk kompass. Naturligtvis är det helt vansinnigt och närmast fantasyartat, men jag älskar det. Jag tror författaren har varit på ett alldeles sprudlande humör när han skrivit detta för det är mycket roligt, men på ett intelligent och kritiskt sätt. Det är ingen skröna, och inte lättförtjänta humorpoänger, men ändå så otroligt roligt. Jag tyckte verkligen om att läsa den här boken!

Kopplingen till Hamlet och Therese Raquin då? Jo, Hamlet för att det är en son som avslöjar moderns och farbroderns svek och ränker. Therese Raquin för hela uppbyggnaden med passionen och mordplanerna och sedan det svåra att hålla kvar den känslan och sina planer efter att mordet är begånget. Bårhuset är en annan given vink.

(Rec.ex från Brombergs)

12 kommentarer:

  1. Ja... nu blev jag nog lite mer tveksam. Det låter lite väl skruvat för mig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är skruvad, men jag älskade det!

      Radera
  2. Nu blir jag intresserad. Skruvat kan bli väldigt bra och brott går nästan alltid hem hos mig. Jag gav upp McEwan efter Cementträdgården men kanske skulle ge honom en ny chans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Efter mina försök med Lördag hade jag också bestämt att McEwan inte är nåt för mig, men den här boken är så skönt annorlunda!

      Radera
  3. Jag och Ian McEwan...är inte kompisar. Men nu blir jag lite motvilligt intresserad. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kan du nog gilla! Intellektuell humor och annorlunda vinkel.

      Radera
  4. Författarens förtjusning i sin text lyser igenom, man kan höra hur han suttit och fnissat när han skrev :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, verkligen och det gör läsupplevelsen extra charmig. :)

      Radera
  5. Tycker mcEwan svajar lite men nu blir jag jättesugen på att läsa sen här :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har aldrig läst en hel bok av honom tidigare, men den här var i ala fall bra. :)

      Radera
  6. Jag gillade den boken :) Ser man det som du också gör, nästan som en fantasyberättelse, då kan man komma undan med att det är fostret som är berättarröst. Jag har bara läst den här och Domaren av McEwan. Domaren var ju fantastisk, men Nötskal var helt ok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har Domaren liggande här hemma i att läsa-högen. Den lockar mer nu när Nötskal var så pass bra.

      Radera