10 maj 2017

hetta

Hetta (inbunden)

Jane Harpers debutroman Hetta är en av vårens mer hajpade romaner och den har rönt en hel del upplevelser lite här och var i världen. Det är en roman där en extrem torrperiod drabbat den lilla australiensiska staden Kiewarra och hettan och torkan påverkar människor, får dem att tappa greppet. Jag är rätt förtjust i när författare använder väderfenomen som bakgrund i sina böcker, och därför tycker jag att den pressande australiensiska hettan hade kunnat fått framträda ännu tydligare i berättelsen, men utan att bli alldeles kallentoftskt kanske. 

Kiewarra är en avfolkningsbygd och när romanen tar sin början återvänder en av de som lämnat det lilla samhället för storstaden - Falk. Falk är där för begravningen av hans barndomsvän Luke. Allt pekar på att Luke tagit sitt liv efter att först ha skjutit sin fru och barn. Händelsen är förstås förfärlig och har skakat om det av vattenbrist redan plågade samhället. Men, det här är inte första gången Kiewarra är med om en tragisk händelse. Det skall visa sig att Falk och Luke tillsammans delade en hemlighet om ett annat dödsfall, något som Falk försökt lämna bakom sig. 

Det är meningen att Falk skall lämna Kiewarra dagen efter begravningen. Så blir det inte. Till yrket är Falk polis och det är något som får honom att ana att allt inte är som det verkar i fallet med Luke och hans familj. Han börjar tillsammans med den lokala polisen nysta i fallet, något som också resulterar i att det förflutna kommer upp till ytan. 

Jag är rätt splittrad i min inställning till den här boken. Det jag framför allt tycker om är det som väl måste kallas för bokens miljöskildringar. Samhället, landsbygden, husen mitt ute i intet, hetta, den uttorkade flodbädden - allt det lyckas Jane Harper förmedla ovanligt väl och miljön blir närmast ett eget väsen. Däremot fångas jag inte lika mycket av vare sig nutidshistorien eller (den kursiverade ...) dåtidsberättelsen och inte heller av persongalleriet. Det finns passager då jag tycker det är riktigt intressant och däremellan långa stycken då berättelsen närmast segar sig framåt. Berättelsen är faktiskt oväntat långsam och kanske är det för att jag hade förväntat mig något annat som boken inte riktigt lever upp till förväntningarna. Men, en god miljöskildrare skall inte underskattas så jag kan nog tänka mig att ge Harper en chans till, men inte om Falk är huvudperson för honom föll jag inte riktigt för. 

(Rec.ex från Forum)

4 kommentarer:

  1. Jag har ju nog tänkt läsa denna, så det är skönt att du tar ner mina förväntningar lite :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycks vara den enda som inte tokhyllar den, så kanske är det mitt omdöme som är fel. :)

      Radera
  2. Jag var en som tokhyllade :-) Men smaken är ju delad som tur är!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske borde jag läsa om den och försöka se storheten. :)

      Radera