22 maj 2018

från a till ö - bokstaven g


Dags för veckans Från A till Ö-inlägg och den här veckan blir det svårt. 

G – Gråt. En bok som lämnade dig i tårar.
Tårarna slutade inte strömma när du läst den här boken.

Jag gråter inte när jag läser. Det händer liksom inte. Jag kan känna med karaktärer och leva mig in i deras liv, men jag gråter inte hur eländigt, vackert, romantiskt, svårt eller supergulligt det än blir. Det är samma med film. Jag gråter aldrig. Men, i filmens värld finns ett undantag och det är så klyschigt att jag väl egentligen inte ens ska nämna det, men ... Begravningsscenen i Fyra bröllop och en begravning när dikten läses upp. Då svämmar min ögon över och det känns lika fånigt varje gång. Så i brist på en bok att nämna i detta inlägg kommer här dikten istället - Funeral blues/Begravningsblues av W H Auden.



Funeral Blues
Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message HE IS DEAD,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my north, my south, my east and west
My working week and my Sunday rest
My noon. my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out everyone
Pack up the moon and dismantle the sun
Pour away the ocean and sweep up the world
For nothing now can ever come to any good

Begravningsblues
Stanna alla klockor, stäng av din telefon,
tysta hunden med ett ben där den gläfser i vrån,
täck över pianot och låt kistan bäras ut
till de sörjandes tårar och trummans förstämda salut.

Må flygplanens klagan betyga vår nöd
där de ristar sitt budskap i skyn: “Han är Död”,
klä duvorna i kräppkragar på städernas torg,
låt polisen bära svarta handskar av sorg.

Han var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst,
min arbetsvecka och min söndagströst,
min dag, min afton, mitt tal, min sång;
jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång.

Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en.
Montera ner molnen och ta isär solen sen,
sopa ren skogen och töm haven på deras innehåll;
ty från och med nu spelar ingenting mer någon roll.

                                                                                 (Översättning Bengt Jangfeldt)

2 kommentarer:

  1. Åh herregud. Hur många gånger har jag inte fulgråtit under den scenen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad skönt att inte vara ensam om att snyfta till den scenen. Känns genast bättre!

      Radera