kvinnan han älskade

Det är så skönt att läsa enkla böcker ibland. Ni vet sådana där böcker som blir ren avkoppling. Som inte innehåller några pretentiösa försök till att vara samhällsskildrande eller ta upp djupa frågor. Just precis en sådan bok behövde jag nu och det hittade jag i Dorothy Koomsons Kvinnan han älskade. Efter en lite småseg läsperiod har jag längtat lite efter att komma hem och koppla av med Koomsons bok och det är alltid en skön känsla.

Huvudpersonen Libby träffar Jack och blir efter en tid passionerat förälskad i honom och de inleder en relation som snart leder till förlovning och äktenskap. Jack har varit gift tidigare och hans förra fru Eve är som en ständig skugga över dem. Libby och Jack är med om en bilolycka och i samband med det börjar en misstanke sprida sig i Libby. Kan Jack ha arrangerat bilolyckan för att hon skulle dö? Eve dog i en mystisk fallolycka och Libby får reda på att Jack varit misstänkt i utredningen.

Libby tillbringar efter olyckan nästa all tid hemma i huset och av en slump hittar hon Eves gömda dagböcker. I dagböckerna framträder en annan Eve, med ett allt annat än anständigt förflutet och stämningen i boken blir mer laddad.

Boken är som en kombination av vanlig, lättsam roman och spänningsroman. Det är inte fråga om spänning som får blodet att isa, men ändå en väl fungerande krydda i berättelsen. Utan spänningsmomentet hade det i ärlighetens namn blivit en rätt banal historia. Av karaktärerna är det den döda Eve jag tycker bäst om. I hennes dagböcker blir hon mänsklig med alla sina fel och brister och allt hon tvingas göra på grund av omständigheterna och hon är också den enda av karaktärerna som egentligen utvecklas. Frågan är om man inte egentligen skall se henne som huvudperson just därför. Libby, Jack och alla bipersoner förblir mest desamma boken igenom.

Koomson är en författare jag skulle kunna tänka mig att läsa mer av, men bara de stunder då jag behöver något som  är trivsam underhållningsläsning och inget annat (vilket väl i ärlighetens namn är oftare än vad jag kanske vill erkänna …)

(Rec.ex från Norstedts)