swing

Det lät ju så bra med en bok om ett medelålders par som bestämmer sig för att gå på swingerklubb, men ... Jag hade egentligen bestämt mig för att inte läsa fler böcker av Bengt Ohlssons efter ett par besvikelser, men så dök Swing upp i Vårens böcker och med det ämnet är ju alla värda en chans till, men ... Nu är det verkligen slut mellan mig och Ohlsson. Swing är ingen hit. Det är snarare en roman om en trött man som också tycks vara skriven av en trött man.

Hanna och Åke är ett medelklasspar bosatta i en småstad och de har varit gifta runt femton år. De har en gemensam dotter och Hanna har en son sedan tidigare, en son som Åke mest verkar tycka är ett småjobbigt inslag i tillvaron. Som i de flesta äktenskap i medelåldern har de kommit in i en trivsam lunk där förutsägbarheten är självklar. (Tack och lov har Ohlsson i alla fall undvikit klyschan att kärleken har svalnat.) När Hanna får höra att en av hennes väninnor har varit på swingerklubb blir även Hanna intresserad av pröva detta. Åke går efter en tids funderande med på detta och det finns något rörande över deras tafatthet och nakenhet under första besöket på klubben. När ett par från klubben tar kontakt med Hanna och Åke för ett privat möte i deras hem måste de börja fundera över nästa steg och vad de egentligen vill med det hela.

Åke är en man som analyserar sönder det mesta i sitt liv, och det tycks även gälla sexet. Hanna har fler erfarenheter än Åke och han går ständigt runt och känner sig i underläge. Men underläget gäller inte bara det som händer i sängkammaren. Han är lite obekväm med det mesta. Inte ens i sin yrkesroll som träslöjdslärare är han säker och han tänker och funderar över minsta sak. Han är faktiskt en av de absolut tråkigaste män jag någonsin stött på i litteraturen. Att läsa om Åke är lite som att sakta dö av tristess. Jag vill bara att han skall försvinna ut ur mitt liv, och det gör han tack och lov efter 180 sidor. Hanna är inte speciellt intressant hon heller. Det finns liksom inget extra med de här två. Inget oväntat. För mig är den här boken något Ohlsson var tvungen att skriva av sig, men var fanns förläggaren? Kunde ingen ha sagt att "det här är för skrivbordslådan, Bengt. Nu är det dags att börja med nästa projekt".

(Rec.ex från Albert Bonniers förlag)