än skyddar natten

Året är 1935 och medan nazisterna växer sig allt starkare i Tyskland skickas en grupp ur SS till Sverige för att studera och kopiera hällristningar och runstenar i tron om att de genom dessa skall hitta ett slags ariskt ursprung. Vid en av hällristningarna hittas en dag en tysk journalist mördad och kommissarie Hell blir ansvarig för fallet. Till sin hjälp har han än en gång polissyster Maria Gustavsson - ett val som starkt ifrågasätts av såväl hans chef som hans övriga poliskollegor. En kvinna skall inte syssla med mordutredningar!

Jag är nog okoncentrerad just nu eftersom jag har lite mycket att tänka på med jobb och privatliv, och det är nog anledningen till att själva brottshistorien i Än skyddar natten går mig förbi. En annan anledning kan vara den överdos av andra världskriget som media och andra gett mig med anledning av att det var sjuttio år sedan kriget slutade. Istället för mordet och de förvecklingar det bidrar till, blir jag mer intresserad av personerna, särskilt polissyster Gustavsson. Hon kämpar med så mycket. Hennes fattiga bakgrund som hon gör så mycket för att dölja, sin förbjudna kärlek, manliga kollegor och fördomar om vad kvinnor kan och inte kan göra. Hon är stark, men inte på det där sättet att hon blir omänsklig, snarare är hon stark för att hon också blir rädd och sårbar ibland, men ändå fortsätter enträget med polisarbetet som ingen skall få ta ifrån henne. Jag gillar Gustavsson!

Faktum är att jag gillar kommissarie Carl Hell också. Han är klassmässigt Maria Gustavssons motsats, men han har ett bagage som gör honom ödmjuk och även om hans underställda upplever honom som en typisk överklassmänniska döljer sig mycket mer under hans tystlåtna yta. Jag tycker Anna Lihammer har skapat en riktigt intressant kommissarie här och han kommer att kunna utvecklas och fördjupas under seriens gång. Ett bra sätta att hålla liv i en deckarserie tycker jag.