3 sep. 2013

en egen strand

En egen strand (inbunden)

Jag längtar efter en egen strand och ett enkelt liv på en Söderhavsö. Drömmen om flykten från verkligheten delar jag garanterat med många, men systrarna Judit och Hanna i Aino Trosells En egen strand går från tanke till handling. Trötta på jobb och familjeliv som sliter ut dem långt i förväg bryter de upp från livet i Sverige. Hanna lämnar sin make och sina nästan vuxna barn och sitt arbete på socialkontoret och Judit sitt arbete med folkbildning, men konstnärskapet tar hon med sig.

Väl på plats har systrarna endast kontakt med andra människor vid de tillfällen då de besöker handelsboden. De lever i frivillig isolering, precis som de önskat. Stranden och solen och paradiset får dem att njuta av livet igen, men snart kommer andra känslor och tankar smygande. Det finns mycket ouppklarat i livet och i relationen dem emellan. Många besvikelser som inte gick att lämna i Sverige, utan som behöver få komma upp till ytan. Det blir alltmer ett psykologiskt pressat drama där tystnad, inre monologer och hetsiga samtal blir vardag på ön utan namn.

Jag har ett blandat intryck av boken. Delarna där systrarna samtalar med varandra, hittar former för sitt liv på ön, öppnar sig för det nya i sitt söderhavsparadis tycker jag om. Trosell har också sprängt in avsnitt där Hanna och Judit ur olika perspektiv delger oss sina erfarenheter från arbetslivet och privatlivet. De är på olika sätt åsidosatt av männen och jag tycker det blir lite väl mycket offermentalitet över dessa delar. Det irriterar mig. Kvinnors ständiga underordnande. Männen som nån slags skurkar.

Slutet får däremot en spontan applåd! De är ett av det mest överraskande jag har läst! Jag anar något, men blir ändå helt paff för det är så oväntat. Möjligen skulle boken te sig helt annorlunda vid en omläsning, men så förtjust är jag inte, slutet till trots. Drömmen om min egen strand har kanske fått sig en kantstötning efter Trosells bok, men inte helt. Det enkla livet har en ständig lockelse.

(Rec.ex från Norstedts)

9 kommentarer:

  1. aha! egen strand och folkbildning. två ideologiska käpphästar hos Mind the Book : )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske att detta också är en bok i din smak? Tror det faktiskt!

      Radera
  2. igen, en bok jag inte hade lagt märke till utan din hjälp : )

    SvaraRadera
  3. Visst lever drömmen om en egen strand trots boken. Jag gillade de äventyrliga delarna bäst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stormen i början av boken är nog min favoritpassage!

      Radera
  4. Oj, nu kom jag på att jag ju avslöjar slutet vilket inte är så snällt mot blivande läsare. Så du får gärna ta bort mitt inlägg om du vill. Alternativt stryka meningen som börjar med: Det som man hade...
    /Caroline

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag störde mig inte alls på slutet, tyckte ändå att man anat något ju närmare slutet man kom men det var ändå en helt oväntad vändning. På något sätt kan jag känna att boken behövde det. Kan samtidigt förstå vad du menar. Slutet kastar verkligen omkull allt.

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.