Gott Nytt År!

GOTT NYTT ÅR!

Nyårslöften ger jag inga men min förhoppning är som alltid att jag skall få en hel del läsupplevelser som stannar kvar i minnet och lika många som bara underhåller för stunden. Jag kommer säkert att läsa ungefär samma genrer som 2014 för det är det jag tycker bäst om att läsa, men kanske blir det lite mer världslitteratur. Kanske kommer jag till och med att utmana mig lite emellanåt! 

Vad vi än läser och vad vi än tar oss för under året så hoppas jag att vi alla får ett fint 2015!  

var man

Årets sista bok blev ingen deckare som det var tänkt utan istället en drygt tvåhundrasidig litterär pärla av Torbjörn Flygt - Var man.

Boken är som en kombination av ett kammarspel och en boxningsmatch. Kim är ledig och skall ta dagen i besittning när Thomas plötsligt står i lägenheten. Kim har ingen som helst lust att möta Thomas, som är hans sambos ex. De två männen strider med varandra, går runt i vardagsrummets boxningsring. Vässar sina dräpande kommentarer mot varandra. Strider om vad en far är, vad en man är, vem som kan ge barnet och kvinnan det de behöver.

Det är fullkomligt briljant hela vägen. Som att se två hannar på savannen kämpa, såras, resa sig igen, kämpa vidare. Språket bär kampen på ett sällsamt välavvägt sätt och bidrar till att man följer dramat med ett stigande intresse. Som om man stod där i lägenheten och betraktade de två männen strida om något som på sätt och vis inte tillhör någon av dem, men som ändå blir deras allt under striden,

Missa inte den här boken!

kvartalsrapport

Årets sista kvartal är i princip till ända och innan jag sammanställer hela året kommer här en kvartalsrapport. Jag tycker att läsningen har bjudit på en del godbitar och jag har dessutom lyssnat igenom hela Stad-serien. Det tog sina timmar! Netflix tar också sina timmar ... :)

Hur ser då läsningen ut i siffror?

Romaner/deckare: 12 st
Ungdom/YA: 1 st
Ljudböcker: 11 st
Noveller: 1 st

För att vara mig är det här ett riktigt starkt läskvartal! Jag har passat på att lyssna på ljudbok en stund efter jobbet nästan varje dag och det märks på antalet lyssnade ljudböcker. Uppenbarligen har jag också hunnit med att läsa en del och det känns kul. Läsflytet finns nog där utan att jag riktigt märker det och då är ju allt som det ska för en bokmal. Som vanligt är det Sverige som dominerar, men jag har även varit i Finland, Irak, USA, England, Frankrike, Nigeria och på några mer obestämbara platser i Afrika med Le Clézio som reseledare. Tror jag får damma av mitt gamla världslitteraturlöfte till nästa år!

Bästa roman/deckare/ungdom: Minkriket av Karin Erlandsson, Granne med döden av Alex Marwood och Precis som att börja om av Ninni Holmqvist (Ja, jag kan inte begränsa mig till färre än så.)

Bästa ljudbok: Hägring 38 av Kjell Westö.

Bästa novell: Ja, jag har bara läst en, Alla vill bara gå hem av Daniel Sjölin, men den var så otroligt bra att den måste få ett omnämnande.


Ser man till hela året ser bästa-listan ut så här:

Bästa roman/deckare:
Ingen fara av Selma Mahlknecht                        (Tyskland)
Höglandet av Steinar Bragi                                 (Island)
Författaren i familjen av Grégoire Delacourt     (Frankrike)
En yxa åt Alice av Inger Frimansson                  (Sverige)
Minkriket av Karin Erlandsson                           (Finland)
Granne med döden av Alex Marwood                (England)
Precis som att börja om av Ninni Holmqvist    (Sverige)

Bästa ungdom/YA:
Ljus ljus ljus av Vilja-Tuulia Houtarinen           (Finland)
Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt       (USA)

Bästa ljudbok:
Kranvridarna av Karin Brunk Holmqvist         (Sverige)
Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson      (Sverige)
Fyren mellan havet av M L Stedman                 (Australien)
Medan mörkret faller av Anna Lihammer        (Sverige)
Hägring 38 av Kjell Westö                                 (Finland)

Bästa novell:
Brinnande livet av Alice Munro                         (Kanada)
Alla vill bara gå hem av Daniel Sjölin              (Sverige)

den farliga leken

Som väntat blev det inte så mycket läst under julen, men på tåget hem blev det i alla fall ljudbokslyssnat. Planen var att läsa, men en högljudd medpassagerare fick mig att gladeligen trycka in hörlurarna i öronen istället. Så istället för isländsk deckare av Yrsa Sigurdardottir som resesällskap blev det svenska deckare av Mari Jungstedt. Same, same but very different! :)



Den farliga leken är en deckare som inte bjuder på några större överraskningar. Handlingen kretsar kring en modellagentur vid namn Fashion for life. De har upptäckt Jenny, en ung tjej från Gotland, och hennes karriär går från klarhet till klarhet. Samtidigt sitter Agnes, som jobbat för samma modellagentur, på en anorexiklinik i Stockholm och försöker överleva sjukdomen. Hon har också sorg efter sin mamma och sin bror som gått bort i en bilolycka. Kvar är hennes pappa som träffat en ny kvinna som Agnes inte tål. Jenny å sin sida hade ett förhållande med en modefotograf som i bokens början blir svårt misshandlad under ett fotouppdrag på Furillen och han svävar mellan liv och död. Polisen är som alltid i Jungstedts böcker kommissarie Knutas, men jag tycker att han har en rätt undanskymd roll i den här boken.

Det här är verkligen en dussindeckare med rätt tafflig handling och för många förutsägbara och klyschiga detaljer både i personbeskrivningar och berättelsen i sig. Den funkar att lyssna på medan man tittar ut genom ett tågfönster på ett vackert vintersverige men mycket mer än så är det inte, om jag skall vara ärlig.

årets julklappsbok

Årets platta paket blev traditionsenligt en bok av årets nobelpristagare. Ser fram emot att läsa den. Tack lillebror! 

Fick ni någon bok eller annat bokrelaterat i julklapp? 

God Jul!

GOD JUL 

TILL ER ALLA!

Njut av maten, sällskapet och julledigheten!

chocken efter fallet

Väskan är packad, klapparna är inslagna (ja, de är bara två, men ändå), disken diskad och soppåsen utburen. Jag är med andra ord redo för avfärd imorgon bitti och ännu mer redo för mammas julmat. Perfekt att komma fram lagom till maten imorgon! Eftersom uppesittarkväll inte riktigt är min grej knåpar jag istället ihop några rader om boken jag läste ut i morse,  Chocken efter fallet av Nathan Filer.



Matthew, som är nitton år, sitter på en psykiatrisk klinik i Bristol. Han har en sjukdom som, med hans egna ord, är som en orm. Han är nog inte den förste i släkten som drabbas, men här är han nu. Schizofren. Högst medveten om det också och smått ovillig att botas eftersom det skulle betyda att han helt skulle tappa kontakten med sin döde storebror, Simon. Simon, med sitt månansikte och stora leende, som dog när Matthew bara var nio år. Även om omständigheterna kring Simons död är oklara för Matthew lider han av dåligt samvete ända sedan dagen då Simon dog. Han försöker bringa någon slags klarhet i vad som hände med Simon den där dagen genom att knacka ner sina minnen på en gammal skrivmaskin som han fått av sin mormor.

Det här är en väldigt rolig bok - ämnet till trots! Den har en humor som tilltalar mig och Matthew driver både med sig själv och personalen på psykiatrin och jag kan nästan se dem framför mig med alla sin välvilja och professionalitet. Han har på något sätt full koll, trots alls. Vet när han beter sig underligt, vet när andra beter sig underligt. Han skildrar sin familj, uppväxten, sin flytt hemifrån och den stökiga lägenheten på ett sätt som verkligen fångar mig utan att jag kan sätta fingret på varför (det är tack och lov inte på grund av igenkänningsfaktorn!). Samtidigt finns ju det där stråket av allvar som jag nästan alltid vill ha. Matthew mår inte bra, han tar inte sin medicin, han lider av sitt dåliga samvete och sin saknad. Jag blir väldigt förtjust i boken och i sättet den är berättad, även om slutet blir något av en tillrättalagd besvikelse. Kanske är mitt sinne för svart för sådana slut. :)

(Rec.ex från Etta)

vårens önskelista

Så här års har många skrivit önskelistor, men jag väljer att hoppa över julens önskelista och blickar istället fram emot vårens bokutgivning. Där finns det mycket i läsväg att önska sig!

      
Massolit                          Brombergs                  Brombergs               Brombergs

      
Weyler                                Piratförlaget                 Sekwa                      Albert Bonniers

      
Forum                                Forum                         Etta                           Etta

      
Ordfront                            Lind & co                  Lavender Lit              Lavender Lit

      
Norstedts                             Norstedts                  Norstedts                  Norstedts

projekt stad slutfört

Jag är i mål. I hundra år har jag stretat, hungrat, älskat, syndat och drömt, mest på Söder, men även på Östermalm och i förorterna. Ja, det har varit en resa genom hundra år av Stockholms historia, men också genom några familjers historia. Per Anders Fogelströms Stad-serie är ett romanbygge värt den klassikerstatus det har fått och även om det tagit många timmar att lyssna sig igenom den har det varit mödan värt. Ibland har jag känt mig trött på all politik i böckerna, men Helge Skoogs skickliga uppläsning har ändå fått mig att fortsätta framåt. Det är jag glad för.

Serien inleds med Mina drömmars stad (som också filmatiserats) och jag måste nog säga att det är den bok som jag tyckte allra mest om. Här möter vi Henning som kommer till staden och hoppas på ett bättre liv. Han träffar Lotten och de startar ett liv och en familj tillsammans. De delar hus med Hennings bäste vän Tummen och hans fru Matilda. Dessa två familjer utgör grundstommen genom hela serien och det är barnen till dessa två par vi följer framåt genom historien. Det tillkommer också några familjer, och bland dessa är familjen Bodin den viktigaste eftersom paret Bodin adopterar en av Henning och Lottens söner.

  
Livet för Stockholms fattiga i mitten av 1800-talet är slitigt. Mina drömmars stad, tillsammans med den andra boken i serien, Barn av sin stad, präglas av det hårda arbetet. Kroppen slits ner, blir ett arbetsredskap i sig, blir slagen, blir sjuk. Kroppen är också närvarande i lusten. som en lockelse. Kroppen är ständigt hungrig. Barnen sliter precis som föräldrarna, vissa får känna något av föräldrarnas kärlek, andra far illa, några dör sorgligt nog. Under dessa två inledande böcker börjar också arbetarnas kamp för att få högre löner, reglerad arbetstid och fackföreningarna börjar sakta formas. De välbärgade, som familjen Bodin, tycks lida av brist på lycka och ständig tristess. Ett slit på ett annat sätt.



Minns du den stad är den tredje boken i serien och nu tar politiken allt mer plats. Kommunism och socialism är de fattigas val och de organiserar sig allt mer och männen i boken pratar ofta, ofta om politikens möjligheter. Det blir strejker, arbetslöshet och sänkta löner. De kämpandes mål synes långt bort. Det är också nu, under perioden 1900 - 1925, som samhällsförändringarna börjar märkas på många sätt. Spårvagnar, bilar, nybyggen och första världskriget. Världen och Stockholm ändras, människor försöker anpassa sig. Lättare för somliga av våra romankaraktärer, svårare för andra.

'

Perioden 1925 - 1945 beskrivs i seriens fjärde del, I en förvandlad stad. Det är här jag tröttnar fullständigt på männens ständiga politikprat. Jag suckar mig genom dessa passager. Jag längtar efter att bara få möta kvinnorna, och undrar lite över hur Fogelström helt kunde hoppa över kampen för kvinnlig rösträtt och kvinnornas första val i förra boken. Emelie, den enda av alla personer som är med i samtliga av seriens böcker, börjar också irritera mig lite med sin präktighet, men samtidigt kan jag inte annat än känna med henne när hon efter ett helt liv av ständigt arbete har lite svårt för det här nya med semester. Det här är ju också de bruna åren och nazisterna figurerar i utkanten. Fogelström låter dock inte kriget ta särskilt stort plats. Fokus ligger fortsatt på familjernas och enskilda individers liv. Det går bra för somliga, men illa för andra.

'

Så, till slut, femte och sista boken, Stad i världen, och perioden 1945 - 1968. Jag är lite trött nu. Känner inte lika mycket för de som nu utgör personregistret. Stockholm har förändrats. Folket har fått det bättre. Åker bil och har sommarstugor. Spårvagnarna är utbytta mot den smidiga tunnelbanan. Förorterna byggs och Vällingby centrum invigs. I slutet av boken märks ungdomarna som nu är raggare, dricker mellanöl, förekommer i gäng och narkotika är en del av staden. Tidigare har människorna i serien mest varit barn eller vuxna och de har arbetat med det jobb de råkade få. Nu vill ungdomarna välja jobb, vill inte jobba med sådant de finner tråkigt. I denna sista bok är kärleken också närvarande, precis som i alla de andra böckerna. Det är lustar som inte går att motstå, kärlek utanför äktenskapet, skilsmässor. Det har vi mött tidigare, men nu är skammen borta. Det är moderna tider. Henning och Lottens Stockholm på 1800-talet är långt borta, men det är kanske också min kärlek till serien. I alla fall har den svalnat en aning. Den är ett fantastiskt koncept, ett intressant projekt, en historia om vår historia och därför väl värd att läsa, men den värme jag kände för, och fortfarande känner för, Henning och Lotten lyckas ingen av de andra romanfigurerna få mig att känna. Något får mig att ana att även författaren kan ha känt likadant.

en julig läsenkät

Johannas deckarhörna bjuder in till en enkät om julens läsning och här kommer mina svar!

1. Julen närmar sig med stormsteg. Vilka/vilken bok önskar du dig i julklapp i år?
Jag hoppas och tror att jag får någon av Patrick Modianos böcker.

2. Har du något bra tips på en riktigt bra bok att ge bort i julklapp? Det går bra med flera tips fördelat på genre om du har många idéer.
För den som vill ha lite spänning rekommenderar jag någon av Alex Marwoods böcker. Vill man ge bort en svensk spänningsroman tycker jag Stallo av Stefan Spjut är ett perfekt val. För en riktigt bra roman om kärlek, livsval och rätt och fel blir tipset Fyren mellan haven av M L Stedman. Till sist vill jag också slå ett slag för Majgull Axelssons fantastiskt roman Jag heter inte Miriam som jag fortfarande inte förstår hur de kunde förbise vid Augustprisnomineringarna.

3. Många ser till att ordna julläsningen på egen hand för att se till att vara på säkra sidan och få läsa det man vill och inte bara det som den nyckfulle tomten kommer med. Har du planerat din julläsning? Kanske sparat någon godbit eller köpt hem enbart för att förgylla din jul- och nyårshelg? 
Jag har inte några exakta läsplaner (än i alla fall). Åker till mamma några dagar och då blir det inte så mycket läst. Ett par böcker tar jag ändå med mig, främst för att läsa på tåget. Egentligen skulle jag kunna ta med en, men jag vill alltid gardera mig. Jag har dessutom tagit ett par semesterdagar så jag får ledig ända till 7 januari och hinner nog läsa en del när jag kommer hem från mamma. Vad det blir beror på vad jag har lust att läsa då.

4. Julen är ju en social högtid med släkt och familj i centrum. Hur gör man då för att hitta lästiden? Har du någon bra ursäkt för att slippa ifrån sällskapsspel och grönkål och få läsa en stund i lugn och ro?
Jag träffar inte min mamma och mina syskon så ofta, så jag sätter dem i centrum och spelar gärna sällskapsspel (vilket i vårt fall betyder TP eller Carcasonne). Läser några sidor på kvällen innan jag somnar och det räcker gott under de dagarna. Behöver jag lugn och ro tar jag lite frisk luft genom att gå och köpa lite mjölk eller nåt på Konsum.:)

5. Många läser höstens pristagare, typ Nobel- eller Augustpris, under julen. Brukar du göra det?
Jag brukar få en bok skriven av årets nobelpristagare i litteratur, men det är sällan jag har läst pristagaren under julledigheten.

6. Brukar du läsa någon särskild bok eller bokgenre för att komma i julstämning?
Nej. Jag väljer aldrig litteratur efter koppling till högtid.

7. Finns det någonting du absolut inte vill ha i julklapp?
Jag vill absolut inte ha någon form av smycken. Fast det vet alla som känner mig, så jag slipper den julklappen! :)

8. Vad är det godaste tilltugget till en bok under julen?
Juleskum och kaffe. Eller knäck. Eller pepparkakor. Eller mandariner. Nå, låt oss säga att jag är flexibel. :)

9. Har du något speciellt minne av en fantastisk läsupplevelse från någon tidigare jul?
Tänker ... tänker ... men kommer inte på någon sån där läsupplevelse runt jul som sticker ut. Jag tänker mest på hur skönt det varit under tiden som lärare att få jullovet, lästiden och ledigheten. Nu har jag lämnat läraryrket, men ändå lyckats få en långledighet över jul och nyår och det känns hur skönt som helst!

10. Finns det något speciellt du har som tradition att läsa varje jul?
Nej, det har jag inte, men jag ser på Kalle Ankas jul och Karl-Bertil Jonssons julafton varje år! :)

Johanna lämnar det fritt för oss som svarar att tagga andra bokbloggare, så jag säger att det är fritt fram för alla som vill att hänga på enkäten och svara på frågorna.

hundra år av stockholm

Jag har inte slutat läsa, även om det kanske verkar så på bloggen just nu. Det är det här projektet med att lyssna på hela Fogelströms Stad-serie som tar all min lästid. Jag får väl erkänna att jag har både ris och ros att dela ut, men innan jag skriver något mer om serien ska jag lyssna på den sista boken, Stad i världen.  11 timmar och 29 minuter till målgång! 

bokbloggare mot hiv

Sofies bokblogg har tagit initiativet och startat en insamlingsbössa där vi bokbloggare kan skänka en slant till Musikhjälpen, som i år handlar om att stoppa spridningen av HIV i världen. Jag har skänkt en slant. Kanske du också vill göra det?

en glimt av vår

Dricker kaffe och planerar vårens läsning (och förtränger aktivit att jag sökt en utbildning och kanske måste läsa kurslitteratur istället ...). Finns massor av lockande läsning så det här är en riktigt trivsam lördag. Hoppas ni också har en bra dag! 

minkriket

Minkriket av Karin Erlandsson - vilken grymt positiv överraskning! Jag köpte den lite på chans i Finlands hörna på Bokmässan eftersom jag upptäckt att jag är lite förtjust i finlandssvensk litteratur. Framsidan är i sig mycket annorlunda och lockande (och väldigt passande skall det visa sig!) och jag har då aldrig tidigare läst en roman om minkfarmare - klart man slår till och köper boken då!

Den som nu förväntar sig att detta är en bok som tar ställning för eller mot pälsindustrin får söka sig till annan litteratur. Detta är först och främst en roman om Lars-Mikael, en österbottnisk minkfarmare som lever och andas sitt arbete, och om hans fru och hans dotter. Det är en bok om minkfarmarens vardag. Om Lars-Mikael som växer upp med minkarna och tar över gården när fadern dör och modern blir dement. Han lever verkligen med sina minkar. Livet som minkfarmare är ett evigt kretslopp av säsongsrelaterad arbetsuppgifter och få lediga dagar. När han träffar den kvinna som skall bli hans fru, Kristina, tar han tidigt med henne till minkarna. Hon får aldrig samma känsla för djuren, men lever gott på de pengar som skinnen drar in under de goda åren. En dotter får de tillsammans, Tanja, men ett missfall ett par år senare förändrar allt. Det blir en annan stämning i hemmet och medan Lars-Mikael är nöjd och tillfreds med ett barn och tusentals minkar äter sorgen sig in i frun. Mitt i all vardag finns också det yttre hotet från djurrättsaktivisterna, Rävflickorna.

Det här en alldeles strålande debut och jag hoppas att Karin Erlandssons bok får många läsare både i Finland och Sverige. Det är både en skildring av minkfarmarens vardag under några decennier och en relationsroman med djup och hjärta. En mycket lyckad kombination, Det är stillsamt, ibland sorgligt, och på det stor hela väldigt, väldigt läsvärt. Köp den, låna den, läs den.

allt går sönder

Sista dagen på årets Tre på tre-utmaning och jag lyckades läsa ut den sista av mina utmaningsböcker så här alldeles i sista stund. Kände liksom pressen! Därför har jag ägnat dagen åt en modern klassiker, Allt går sönder av Chinua Achebe.



Det här är en bok som handlar om krocken mellan igbosamhället och de kristna missionärerna i slutet av 1800-talet, men det är lika mycket en bok som beskriver ett fungerande samhälle som slås sönder av de vita. Precis som titeln säger - allt går sönder.

Inledningsvis är det dock en bok som handlar om mannen Okonkwo, hans familj och de andra byborna i den lilla igbobyn i Nigeria.Vi får ta del av deras berättelser, deras kollektiva samhällssystem, deras religiösa system och deras rättstänk. Jag sympatiserar inte alltid med deras sätt att leva och skipa rättvisa, men det är ett strukturerat samhälle med tydliga lagar och sociala koder, något kolonialmakterna vägrade inse. Okonkwo är en ansedd man i byn. men förlorar sin ställning när han bryter mot samhällets regler. Han tvingas flytta till sin moders by under sju år och när han återvänder till sin egen by har missionärerna kommit och värvat medlemmar till sin kyrka. Allt har förändrats, gått sönder.

Jag trodde att det här skulle vara en tung bok att läsa, men det är det inte alls. Den är snarast lättläst. Personligen är jag mer förtjust i själva temat och inblicken i den förkoloniala samhället i Nigeria än av skildringen av Okonkwo och hans liv. Så klart att de är beroende av varandra, men det är samhälls- och religionsbeskrivningar som engagerar mig mest. Det är lätt att säga att jag lika gärna hade kunnat läsa mig till detta i en faktabok, men det är inte sant. Jag läser i princip aldrig facklitteratur frivilligt. Skönlitteraturen är dessutom den litterära form som ger fakta liv och jag är därför tacksam för att man kan lära sig så mycket genom att läsa romaner. Den passage i boken som jag tyckte allra bäst om är när Akunna, en bybo, talar om Gud med Mr Brown, den första missionären, och det blir tydligt hur lika olika gudsuppfattningar kan vara trots att de på ytan verkar vara en milsvid skillnad. Kanske är det den gamla religionsläraren i mig som gör att det är just detta som jag fastnar allra mest för. :)

bokbloggsjerka 28 nov - 1 dec

I veckans jerka är det dags för finlitteraturen!

Vilka nobelpristagare kan man hitta i din bokhylla alt vilka nobelpristagare har du läst?

Jag tänker fokusera på har läst eftersom min bokhylla står i Småland och jag befinner mig i Bohuslän. :) Jag gör det dessutom på enklast möjliga sätt. En lista med lästa nobelpristagare och vilket år de fick priset kommer här:

Rudyard Kipling (1907)
Selma Lagerlöf (1909)

Verner von Heidenstam (1916) - enstaka dikter

William Butler Yeats (1923) - enstaka dikter
Thomas Mann (1929) - herregud, så tråkigt jag hade när jag läste Mann!

Erik Axel Karlfeldt (1931) - enstaka dikter

Hermann Hesse (1946)

Pär Lagerkvist (1951)
Ernest Hemingway (1954)-  Den gamle och havet är olidligt trist, läs hellre hans noveller.
Albert Camus (1957) Främlingen - en favorit!

John Steinbeck (1962)
Samuel Beckett (1969)

Eyvind Johnson (1974)
Harry Martinson (1974)

William Golding (1983)

Kenzaburo Oe (1994)
Wislawa Szymborska (1996) - enstaka dikter

Imre Kertesz (2002) - Mannen utan öde är en fantastisk bok!
J M Coetzee (2003)
Elfriede Jelinek (2004)
Jean-Marie Gustave Le Clézio (2008)

Mario Vargas Llosa (2010)
Tomas Tranströmer (2011)
Mo Yan (2012) - fullständigt obegriplig.
Alice Munro (2013)

madonnan i notre dame

Ett mord på en madonnalik ung kvinna i Notre-Dame. En inkompetent poliskommissarie. En sjukdomstyngd präst som bedriver egna undersökningar. Undertryckt sexualitet. Visst låter det lovande?

Madonnan i Notre-Dame av Alexis Ragougneau är en deckardebut som lider lite av nybörjarmissar och särskilt stör det mig att personerna förblir så platta, vilket beror på att vi får veta så lite om de deras liv och tankar utanför den just för denna bok givna rollen. Berättelsen i sig lovar dock mer och jag uppskattar Ragougneaus sätt att beskriva Notre-Dame, som nästan blir levande, och de lite mer udda "stammisarna" som tillbringar större delen av sina vakna liv i kyrkan. Det är definitivt detta som är bokens styrka. Jag har aldrig varit i Notre-Dame, men får ändå en känsla för kyrkorummet. Det är gott betyg.

På det stora hela upplever jag dock det här som en rätt slätstruken deckardebut. Trots det kan jag absolut tänka mig att läsa ännu en bok av Ragougneau, för det finns något som pekar på ett författarskap som kan utvecklas och jag tror att nästa deckarhistoria av honom kan bli en mer komplex läsupplevelse. Förhoppningsvis med samma lättlästa språk dock (och förhoppningsvis utan översättarens särskrivningar!) för det är skönt att läsa en deckare som bara flyter på och underhåller för några timmar. För min del är det nog också bra att emellanåt läsa något annat än svenskt, för när det kommer till deckare är det nästan bara svenskt som gäller för mig. Vidga vyerna är ju alltid bra!

(Rec.ex från Sekwa)

20 snabba i höstmörkret

Enligt O vet vad vi bokbloggare behöver så här i mörkret - en enkät!

(Fetade svar är mitt val.)

1. Augustpriset eller Nobelpriset? Det har liksom en annan tyngd och dessutom är det lite flärd över det hela. 

2. Malala Yousafzai eller Patrick Modiano? Bara för att jag är nyfiken på att läsa något av honom, Malalas kamp är egentligen klart viktigare.

3. Hungerspelen eller Hobbit? Pest eller kolera ...

4. Horace Engdahl eller Peter Englund? Han är så torr och samtidigt så rolig. Gillar Horace!

5. Snö eller regn? Det är så fint när stora snöflingor faller sakta. 

6. Lussekatter eller pepparkakor? Gott till kaffet, men alldeles för lätt att äta lite för många. :)

7. Dystopi eller feelgood? Tror jag i alla fall. Dystopier kan vara så dystra, men feelgood kan samtidigt vara för glättigt. Svårt val.

8. Lars Kepler eller Camilla Läckberg? Har bara läst en Kepler, men det gav inte mersmak så motvilligt väljer jag Läckberg. 

9. Amaryllis eller hyacint? Den är doftfri. Uppskattas. Dessutom fanns det ett radioprogram med det roliga namnet Opp, Amaryllis. Ingen aning om vad det var för program, men kul programnamn är det! 

10. Pappersbok eller e-bok? Pappersboken i mitt hjärta, så är det bara. 

11. Biografi eller memoar? Läser egentligen ingen av genrerna, men biografi lockar lite mer.

12. Mia Skäringer eller Lena Dunham? Jag skäms nästan för att säga detta, men jag har liksom noll koll på vem den där Dunham som alla pratar om egentligen är. 

13. Glögg eller julmust? Julmust, det är gott det! 

14. Fredrik Backman eller Lena Andersson? Har läst tre böcker av Andersson och gillat dem alla (har dock inte läst den senaste), men när det gäller Backman är det bara Ove som jag har tyckt om. 

15. Tegelstenar eller tunnisar? Har ju i det närmsta tegelstensfobi, så det var ett enkelt val!

16. Film eller tv-serie? Jag ser väldigt lite film. Serieformatet passar mig bättre.

17. Netflix eller HBO? Har i och för sig inte testat HBO.

18. En i taget eller slalomläsning? Ok, i verkligheten slalomläser jag alltför ofta, men en i taget är mitt ständiga mål. 

19. Skratt eller gråt? Roliga böcker blir lätt för flåshurtiga, så därför läser jag hellre en snyftare. 

20. Julafton eller nyårsafton? Definitivt julafton. Nyårsafton har jag aldrig begripit mig på. 

helkväll med figaro

 

Jag är svag för opera, så för att förgylla denna grå november köpte jag mig en biljett och har ikväll haft en helafton på Göteborgsoperan och avnjutit  Figaros bröllop. En komisk opera som fick oss i publiken att småfnissa glatt över alla förvecklingar och dråpliga kommentarer. Alldeles särskilt vill jag passa på att ge beröm för den geniala scenografin med öppna rum som gjorde att saker kunde utspela sig "i kulisserna" och gav en extra dimension till föreställning. Nöjd och glad kryper jag nu till kojs, och ja, uttrycket är välvalt för jag bor på en båt! :) 

bokbloggsjerka 21 - 24 november

Helg och dags att jerka igen!

Vad säger du? Varför läser du egentligen böcker?

Ja, varför? Det är på något sätt omöjligt att svara på. Jag har läst sedan jag var sex-sju år gammal. Började med Kalle Anka, fortsatte med bilderböcker, hästböcker, slukaråldern-böcker, hoppade i stort sett över ungdomsböcker och sedan tolv-trettonårsåldern har jag läst romaner i de flesta genrer och på senare år även en lyssnat på en hel del ljudböcker. Som ett ständigt flöde av berättelser.

Jag vet helt enkelt inte hur man lever utan att att ha böcker i sin vardag. Det finns perioder då jag läser lite, men jag kan bara påminna mig en period i livet då jag inte läste en enda skönlitterär bok och det var året efter min litteraturstudier, å andra sidan läste jag då facklitteratur kopplat till religionsstudier. Jag hade alltså någon form  av läskris eller i alla fall läsmotstånd och jag tror att det berodde på att allt analyserande hade tagit bort det som kanske ändå är den röda tråden i min läsning: Glädjen. Jag vill lustläsa. Det betyder inte att jag vill läsa lättsamma berättelser, Jag vill läsa om allt möjligt. Om det som är nära och det som är långt bort. Om det jag kan förstå och sympatisera med och om det som är svårt att förstå och som jag känner avsky inför. Jag vill läsa om dåtid och nutid och kanske någon gång emellanåt om framtid. Jag vill läsa helt enkelt. Svårare än så är det inte.

smått desperat eller helt normalt?

Äntligen lite sol! Smått desperat sitter jag på balkongen med täckjacka på och e-boksläser samtidigt som jag försöker tanka d-vitamin till sista solstrimman. Helt normalt svenskt beteende! 

hallelujah moment

Som ni alla vet älskar jag pappersböcker, men kämpar på med några e-böcker mellan varven och skyller på att Iphonens skärm är för liten för stora läsupplevelser. I takt med att fler och fler förlag bara vill erbjuda e-böcker som alternativ när det gäller rec.ex (vilket jag har en del tankar om men jag spar dem till ett annat inlägg) har dock antalet läste e-böcker även för min del ökat. Hittills har jag laddat ner alla böcker till Bluefire Reader och det har väl fungerat bra på alla sätt, med undantag av att den lilla appen av någon anledning inte längre vill gå med på att ladda ner bibliotekslån. Småsurt, men ingen katastrof.

Men, nu har jag sett e-bokljuset och allt tack vare att jag valde att testa en bortglömd app på min telefon: iBooks. Först läste jag Daniel Sjölins novell Alla vill bara gå hem och tyckte genast bättre om iBooks än om Bluefire Reader, men fann den svarta bakgrunden med vit text lite dyster och emellanåt kändes som att texten blev otydlig (trötta ögon troligen)

 Så, häromkvällen kom mitt riktiga "hallelujah moment" - jag hittade bakgrunden sepia och jag hittade funktionen som gör att man kan ändra typsnitt! Sepia och gamla klassika Times New Roman - a match made in heaven! Nu kan jag också läsa e-böcker utan problem! Tro dock inte annat än att pappersboken och mer specifikt pocketboken fortfarande är favoriten. :)

granne med döden

Jag är härmed ett fan av Alex Marwood! Har läst två böcker av henne, Onda flickor förra året och nu Granne med döden. Två riktiga fullträffar och dessutom två helt olika böcker vilket jag applåderar alldeles extra mycket. Det här är en författare jag kommer att följa med stort intresse och kasta mig över nästa bok som ges ut av henne på svenska kommer jag definitivt att göra!

Berättelsen kretsar kring ett hyreshus i södra London med minst sagt eftersatt underhåll. Hyresvärden är en äcklig typ som mest intresserar sig för att få in hyran och spionera på sina hyresgäster, men reparationer och klagomål finner han fullkomligt odrägligt. I hans hus bor en samling människor med olika bakgrund och ingen har det egentligen särskilt bra. Cher och Collette är på flykt men av helt olika anledningar. Vesta har bott i källarlägenheten hela sitt liv på grund av ett fördelaktigt hyreskontrakt men egentligen drömmer hon om ett liv vid kusten. Thomas  är trevlig man som försöker var social, men lyckas inte bli vän med någon. Hossein är flykting från Irak och den hjälpsamme grannen. Dessutom finns en skild musiklärare som träffar sina barn enstaka helger men däremellan sitter han på sitt rum och lyssnar på klassisk musik.

Vestas avlopp krånglar och stinker i värmen. Hyresvärden häller i propplösare men problemet kvarstår. Blir värre. Det är det krånglande avloppet som gör att alla till slut dras in i samma härva. Dessutom pågår en annan ljusskygg verksamhet i huset och vem som håller på med det får vi veta mitt i boken, men allt fortsätter ändå att vara spännande. Kanske extra spännande till och med.

Boken är en annorlunda spänningsroman. Det är inga poliskommissarie som skall lösa ett mord, inte heller är det någon civil person som jagar desperat genom London på jakt efter en mördare. Det här är en bok om människor. De är trasiga, de vill hjälpa, de hamnar i hemska situationer, de är ensamma. Det är också en bok där dofter, konsistenser, exkrementer - allt som är äckligt och obehagligt - beskrivs på ett sätt som får mig att nästan må lite illa mellan varven. Låt er dock inte avskräckas. Ställ bara undan godispåsen och tekoppen, för det här är bra. Riktigt bra. Hela tiden. Läs Marwood är min enda rekommendation!

(Rec.ex från Modernista)

återvänder till staden

Jag har påbörjat ett ljudboksprojekt som kommer ta lite tid att bli klar med. Efter några ljudboksbesvikelser* tänkte jag att "nu får jag ta något som jag vet är bra". Valet föll på Stad-serien av Per Anders Fogelström. Jag har läst Mina drömmars stad minst en gång tidigare (och sett filmen säkert tre-fyra gånger). Älskar både boken och filmen! Jag har också läst Barn av sin stad och Minns du den stad för ett antal år sedan, och jag läser gärna om dem. De två sista delarna i serien, I en förvandlad stad och Stad i världen har jag  dock aldrig läst.

Jag har nu tänkt lyssna igenom alla delarna under de närmsta månaderna. Det är Helge Skoog som är uppläsare av alla böckerna och hittills har jag tyckt om hans uppläsning av Mina drömmars stad. Hoppas det håller i sig för det blir många timmar med Skoogs röst innan serien är färdiglyssnad!

*Garnethill av Denise Mina (ogillde hennes berättarstil och tappade helt tråden) och Britt-Marie var här av Fredrik Backman (gav Britt-Marie fyra-fem timmar men sedan orkade jag inte med den otrevliga kvinnan längre).

afrikanen

Det är vilsamt att lyssna på en vacker text. Om den dessutom har en skicklig uppläsare, i detta fall Krister Henriksson, blir det ännu mer njutbart. När jag lyssnar på Afrikanen:porträtt av en far av Jean-Marie Gustave Le Clézio känns det som att jag vilar. Jag följer med i den mjuka, liksom böljande texten och möter såväl Le Clézio själv som hans far och en del av en kontinent.

 Jag lyssnar medan jag pendlar till jobbet i grannkommunen. Hör hur Le Clézio som barn attackerar termitstackar och hur han upplever det första mötet med sin far. En far som valt Afrika. Tillbringar sitt liv där. Hjälper människor över landytor så stora att de motsvarar hela länder. En far som han träffar för första gången när han är åtta år.

Det är en berättelse befriad från uppgörelse och fadershat. Det är ett porträtt, precis som tillägget i den svenska titeln säger. Inte sentimentalt, inte hatiskt. Mer konstaterande. Le Clézio som präglas av sina barndomsår i Afrika, fadern som blir mer afrikan än fransman. Inte för att han är fransman från början, han var mauritier, men det är till Frankrike han flyttar när läkartiden är över. Ett liv. Som det kan vara och te sig. En kort roman, men ett stort innehåll. Jag har läst en nobelpristagare och det är jag glad för. 

fast i belgien

Här var det meningen att det skulle stå några ord om Jean-Marie Gustave Le Clézios bok Afrikanen - porträtt av en far. Skulle ju vara ett passande inlägg så här på Fars dag. Men något kom emellan. En tv-serie. Ja, visst är det banalt? Men, jag snubblade över den belgiska serien Salamander på svt play och nu är jag helt fast. Måste se hur detta utvecklas och hur det slutar. Vet inte om serien räknas som politisk thriller, drama eller kriminalserie, men spännande är det!

bokbloggsjerka 7- 10 november

Annika påminner oss om att julen närmar sig och därför är veckans fråga helt enkelt:

Hur ser din önskelista ut just nu?

Min bokliga önskelista är mycket kort. Jag önskar bara att lillebror traditionsenligt (sedan några år tillbaka i alla fall) ger mig en bok av årets nobelpristagare i litteratur. Jag har ingen aning om vilken bok av Modiano han kommer att välja, men julklappar ska ju innehålla ett visst mått av överraskning så det är alltid lika roligt att se vilken bok han väljer.

I övrigt har jag faktiskt ingen önskelista. Jag vill bara träffa familjen och ha några dagars lugn och ro och chans till vila innan jobbet åter drar igång i januari.