från a till ö - bokstaven h

Från A till Ö rullar vidare här på bloggen och nu är det dags för bokstaven H. 

H – Humor. Den roligaste boken du någonsin läst.
Här strömmade tårarna av en helt annan anledning. Du kunde inte sluta skratta när du läste den här boken.

Här väljer jag en bok som jag tyckte mycket om och där det verkligen finns en hel del scener som jag fnissade glatt åt - Projekt Rosie av Graeme Simsion. Hela boken gjorde mig faktiskt på gott humör! Huvudkaraktären Don Tillman har Aspergers och jobbar som forskare i genetik på universitetet. Han har dock tröttnat på livet som singel och utrustad med ett omfattande frågeformulär eller kanske snarare test, ger han sig ut på jakt efter en fru. Det hela blir en mycket underhållande historia!

  

kvinnan i fönstret

Anna Fox lever i princip helt isolerad i sin bostad i New York. De kontakter hon har är mestadels via nätet och ett forum för andra i samma situation. Hon fördriver sina dagar med att titta på klassiska amerikanska filmer, helst i skräckgenren, dricka vin och spionera på sina grannar. Hon vet nog mer än vad hon borde om sin grannar. En dag flyttar en ny familj in i området, familjen Russell. Hon tillbringar en hel del tid med att, från sitt fönster, bekanta sig med sina nya grannar. Så en dag blir hon vittne till något hon aldrig borde ha sett och hennes redan rubbade värld kommer ytterligare i gungning.

Mer än så går inte att säga om A J Finns bok Kvinnan i fönstret utan att avslöja för mycket. Visst är det en spännande bok och visst kan jag känna och förstå Anna Fox frustration och ångest, men jag blir ändå inte helt uppslukad av den. Jag hade kanske för höga förväntningar. Boken är helt ok och levererar absolut spänning, men jag tillhörde ju dem som inte blev helt såld på Kvinnan på tåget och de här två böckerna påminner en hel del om varandra. Räkna med filmatisering alltså!

före och efter: TBR-högen ett år senare

Förra året i slutet av april tog jag ett foto av de olästa böcker jag hade hemma då och min tanke var att jag skulle ta ett foto exakt ett år senare och se vad som hänt med böckerna i högen och om traven minskat eller ökat. Det blev nu lite mer än ett år mellan fotona men jag måste säga att min medvetna satsning på att beta av sådant jag har hemma och inte köpa nytt har lönat sig! Kolla skillnaden!

22 april 2017: 33 olästa böcker

 

26 maj 2018: 7 olästa böcker + en på mobilen

Jag är så nöjd! Till skillnad från många andra bokbloggare och bokslukare som gillar att ha många, kanske hundratals, olästa böcker hemma så blir jag lite stressad när de är för många. Den här våren har jag inte köpt en enda bok och de rec.ex jag fått har varit mer välvalda än någonsin tidigare. Men, min läsning har ju bestått av många andra böcker än de i högen förstås. Det har tillkommit rec.ex under året som inte fanns i högen på första bilden (Kåda och Eldsystrar t ex), jag har lyssnat på mängder av ljudböcker och kanske att någon bok blev köpt och läst under hösten. Men, hyllvärmarna är snart borta och det är skönt och stressbefriande! 

Tiden är inte än av Elin Boardy: Påbörjade men tyckte inte om. Bortskänkt

Brajabiblioteket av Per Berg: Läst

Hetta av Jane Harper: Läst

Ljuset bakom ögonen av Tommi Kinnunen: Läst

En framtida hemmafrus bekännelser av Elin Eldestrand: Läst

Tills något annat tar vid av Agneta Vorberg: Läst

På andra sidan gatan av Anne Liljeroth: Påbörjade men tyckte inte om. Bortskänkt

Jag bekänner av Jaume Cabré: Orkar aldrig ta mig igenom tegelstenar. Bortskänkt

Missdåd av Karin Erlandsson: Läst

Onda boken av Kaj Korkea-aho: Läst

Slutet på världen som vi känner den av Erlend Loe: Läst

De små tingens gud av Arundhati Roy: Fortfarande oläst

Sommarön av Eva Frantz: Läst

Jag sprang med kenyanerna av Abharanand Finn: Läst

Riken av guld av Margaret Drabble: Bortskänkt

Gränsen av Rikka Pulkkinen: Läst

Domaren av Ian McEwan: Läst

Tannie Marias recept på kärlek och mord av Sally Andrew: Påbörjade men tyckte inte om. 

Skuggorna vänder tillbaka av Olivier Truc: Fortfarande oläst.

Drömmar, dårskap och en kär liten sak: Påbörjade men tyckte inte om. Bortskänkt

Det vi inte visste var lycka av Agnès Ledig: Läst

Vinter i drömhuset av Meave Binchy: Läst

En bön för de stulna av Jennifer Clement: Läst

Artighetsreglerna av Amor Towles: Läser just nu

Norrlands svårmod av Therese Söderlind: Bortskänkt

Simma med de drunknade av Lars Mytting: Påbörjade men tyckte inte om. Bortskänkt

Blodsbunden av Augustin Erba: Fortfarande oläst 

I död och lust av Elizabeth Haynes: Påbörjade men tyckte inte om. Bortskänkt

Nässlorna blomma av Harry Martinson: Tyvärr, Harry, jag föredrar Moa. Bortskänkt

I väntan på Doggo av Mark B. Mills: Läst

Marionetternas döttrar av Marie Ernestam. Påbörjade men tyckte inte om. Bortskänkt 

Vådan av att vara Skrake av Kjell Westö: Påbörjade den, men glömde kvar boken på ett tåg.

September av Kristoffer Leandoer: Påbörjade men tyckte inte om. Bortskänkt 

Två böcker till borde ha varit med på bilden, men de låg väl och skräpade någon annanstans i lägenhet och missades. :) 

Skuggan av ett år av Hannah Richell: Forfarande oläst

Elizabeth är försvunnen av Emma Healey: Fortfarande oläst

Vad finns i er högar med olästa böcker? Har ni många oläst böcker hemma? 

singöspionen

Solbritt, 62-årig kriminalinspektör och arbetsnarkoman, har tillsammans med sin man Rune köpt en sommarstuga på Singö i Roslagen. Äntligen skall de ha semester och bara koppla av i stugan och tänka på allt annat än jobb. Med sig till Singö har de också sitt barnbarn Isabelle, en tonåring som lite oväntat valt att tillbringa några sommarveckor med sin morföräldrar. Av en granne får de reda på att det skedde ett mord på ön för trettio år sedan, närmare bestämt på den numera nedlagda militärbasen, men allt verkar inte vara riktigt uppklarat. Solbritt kan inte låta bli att börja snoka i ärendet och snart är semester ett minne blott och hon är istället helt insyltad i det gamla mordet.

Häromveckan fick jag hem den fjärde delen i Singöserien, Änglabarnet, och den kortromanen gav mersmak så nu har jag lyssnat på första delen i serien. Jag måste erkänna att själva deckargåtan i Singöspionen av Gustafson & Kant lämnar mig helt oberörd. Faktum är att den tråkar ut mig en aning mellan varven. Troligen beror det på en kombination av att alldeles för mycket berättas alldeles för tidigt och att kalla krigets militärhistorier inte alls tilltalar mig. Det jag tycker om i boken är istället Solbritt själv och hennes familjeliv med en make som helst bara vill ha lite lugn och ro med sin fru och barnbarnet Isabelle som är som tonåringar är mest.

Skärgårdsmiljön, bokens stillsamma semestertid och avsaknaden av blodigt mord och gastkramande spänning gör det hela rätt småputtrigt, men det håller inte riktigt. Det är ganska tjatigt på något sätt. Kanske är det här en serie som gör sig bäst när man själv kommit in i semesterlunken. Eftersom det inte blir någon sådan för mig i år (två korta semesterperioder bara) så tror jag att övriga delar i denna serie får vänta till nästa sommar.

från a till ö - bokstaven g

Dags för veckans Från A till Ö-inlägg och den här veckan blir det svårt. 

G – Gråt. En bok som lämnade dig i tårar.
Tårarna slutade inte strömma när du läst den här boken.

Jag gråter inte när jag läser. Det händer liksom inte. Jag kan känna med karaktärer och leva mig in i deras liv, men jag gråter inte hur eländigt, vackert, romantiskt, svårt eller supergulligt det än blir. Det är samma med film. Jag gråter aldrig. Men, i filmens värld finns ett undantag och det är så klyschigt att jag väl egentligen inte ens ska nämna det, men ... Begravningsscenen i Fyra bröllop och en begravning när dikten läses upp. Då svämmar min ögon över och det känns lika fånigt varje gång. Så i brist på en bok att nämna i detta inlägg kommer här dikten istället - Funeral blues/Begravningsblues av W H Auden.

Funeral Blues
Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message HE IS DEAD,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my north, my south, my east and west
My working week and my Sunday rest
My noon. my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out everyone
Pack up the moon and dismantle the sun
Pour away the ocean and sweep up the world
For nothing now can ever come to any good

Begravningsblues
Stanna alla klockor, stäng av din telefon,
tysta hunden med ett ben där den gläfser i vrån,
täck över pianot och låt kistan bäras ut
till de sörjandes tårar och trummans förstämda salut.

Må flygplanens klagan betyga vår nöd
där de ristar sitt budskap i skyn: “Han är Död”,
klä duvorna i kräppkragar på städernas torg,
låt polisen bära svarta handskar av sorg.

Han var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst,
min arbetsvecka och min söndagströst,
min dag, min afton, mitt tal, min sång;
jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång.

Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en.
Montera ner molnen och ta isär solen sen,
sopa ren skogen och töm haven på deras innehåll;
ty från och med nu spelar ingenting mer någon roll.

                                                                                 (Översättning Bengt Jangfeldt)

det goda folket

Det goda folket av Hannah Kent är en sådan där bok som är precis utanför min komfortzon. Jag läser historiska romaner ibland, men inte superofta. Övernaturliga inslag brukar jag dock försöka undvika. I Kents senaste bok blir det en dos av båda. Men, här finns ju också sådant som jag går igång på litterärt, som elände och umbäranden och kvinnors kamp i det hårda livet "förr i tiden".

Det är tidigt 1800-tal på Irland och Nóra Leahy har på kort tid förlorat både sin make och sin dotter. Nu tvingas hon ta hand om sitt barnbarn Micheál, som lider av någon form av handikapp som påverkat benen så att han kan inte gå trots att han är fyra år. Han talar inte heller, men det sägs att han talade fram tills att hans mor dog. Nóra är tyngd av sorg och försöker gömma Micheál för de andra byborna. Snart vet dock alla att hon har ett barn som inte är som det ska i hemmet. För att få hjälp med barnet anställer hon en ung flicka som skall hjälpa henne, Mary. Mary får snart höra både det ena och det andra ryktet från de andra kvinnorna när hon hämtar vatten i byns brunn. Nóra och Mary ser snart ingen annan råd än att vända sig till Nance Roche, en kvinna som har förmågor långt bortom det prästen i byn tycker är kristligt. Bland annat skall hon ha kontakt med Det goda folket och kanske är det de som förstört så mycket i Nóras liv.

Inledningsvis tycker jag mycket om att läsa den här boken, men jag tappar lite intresse mot slutet. Jag tycker om miljön och dras in i boken, men allt eftersom sidorna passerar tycker jag den blir lite tungläst och det faktum att den är lite utanför det jag tycker om att läsa gör också att jag har svårt att tycka om den hela vägen. Jag tror att det här är den typ av berättelsen som jag egentligen uppskattar mer i form av tv-serie, så kommer det en sådan kommer jag definitivt att se den, för det finns ändå något spännande och intressant med denna berättelse.

Måste till slut passa på att tips om Hannah Kents förra bok En mörderska bland oss (Burial rites). Den är nästan galet bra! 

(Rec.ex från Modernista)

bara du

Jag tillhör dem som verkligen älskat Ninni Shulmans Hagforsserie, så när Bara du kom var jag lite tveksam. Skulle jag gilla den även om den inte vara en Hagforsdeckare? Svaret är: Ja! Visst gillade jag den! Schulman levererar en thriller som hela tiden byggs upp och i slutändan blir riktigt spännande. Det är mycket skickligt eftersom de grova dragen i händelseförloppet är rätt givna och ändå lyckas hon gör det hela så intressant och så där skönt omöjligt att slita sig från.

Berättelsen kretsar kring Pål och Iris. Pål jobbar som spärrvakt i tunnelbanan och Iris är frilansande formgivare. Båda har tröttnat på singeltillvaron och när de träffar varandra kastar de sig in i relationen. Eller kanske är det mest Iris som kastar sig och faller handlöst för den uppmärksamhet hon får av Pål. Hans kärleksfullhet är nästan för bra för att vara sann och när Iris blir allt svagare av någon slags mystisk åkomma, finns han ständigt där vid hennes sida. Som ni förstår skall det visa sig att det är lite för mycket av det goda, men mer än så säger jag inte. Läs och se själva vad som händer, för det här är en mycket läsvärd svensk thriller!

från a till ö - bokstaven f

Jag vandrar vidare i alfabetet och har nu kommit fram till F i Från A till Ö. 

F – Fattig. En bok med en fattig huvudkaraktär.
Den här stackars huvudkaraktären har det inte lätt i livet. Kanske det blir bättre senare?

Här får det bli en ljudbok som verkligen öppnade mina ögon för hur tufft livet kan vara för den som lever på socialbidrag och hur lätt det är att hamna där om man till exempel blir sjukskriven. Att ha varit egen företagare som bokens huvudperson är verkligen ett riktigt gissel när man tvingas ge sig in i det stelbenta system som vårt välfärdssystem är. Boken jag pratar om är Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk och det är omöjligt att inte ifrågasätta en hel del i "systemet" efter att ha läst den boken.

  

härifrån till kim

Det är sällan jag läser ungdomsböcker, men omslaget på Härifrån till Kim av Bernt Danielsson var så fint att jag blev sugen på lyssna på den. Jag har ju noll koll på den här delen av bokutgivningen och namnet Bernt Danielsson sa mig ingenting, så jag trodde jag skulle få lyssna på en samtida ungdomsroman. Först trodde jag att det var det också, men att den var förlagd till 80-talet. Efter en stund började jag dock ana att den kanske var betydligt äldre än vad jag trodde och en snabb googling visade att boken gavs ut 1988 första gången. För mig känns det lite konstigt att så gamla ungdomsböcker ges nytt liv. Inte för att de per automatik är dåliga, men en del saker i boken måste ändå framstå som märkliga på gränsen till obegripliga för den som är säg fjorton år idag. Som det här med bara hemtelefon till exempel.

Hur eller hur, boken var bara någon timme lång så jag lyssnade klart på den. Den handlar om kille på sexton-sjutton år som hoppar av gymnasiet hemma i det lilla samhället där han är uppvuxen. Hans mor och far är helt emot det och för att locka honom att gå kvar i skolan men ändå få se något annat av världen fixar de en plats på ett musikgymnasium i Stockholm till honom. Smolket i bägaren är att han måste bo hos sin moster Agnes, men det är ju ändå Stockholm. Hans stora dröm är att möta en Kvinna, typ 25 år gammal som vill ha honom som ung älskare. Han är inledningsvis väldigt besatt av den tanken. Ju längre in i boken vi kommer desto mer kommer det att handla om skolan, kompisen och att kryssa sig fram i tonårsvardagen där tankarna titt som tätt handlar om sex. Så till slut dyker Kim upp och hans fokus i livet flyttas och handlar nästan helt om Kim och hur han skall komma nära Kim.

Inte direkt en bok för mig, men kanske var den superbra när den kom där i slutet på 80-talet. För några är det säkert en nostalgitripp att lyssna på den igen.

från a till ö - bokstaven e

Jag kom av mig några veckor men här kommer nästa bokstav i Från A till Ö. 

E – Eftertänksamhet. En bok som fick dig att tänka.
Vare sig boken var en deckare eller bara fick dig att tänka mer på något speciellt i allmänhet. Den här boken gav din hjärna en work-out.

Det finns säkert böcker som fått mig att tänka mycket mer, men jag tar den första jag kommer på och det blir Hausfrau av Jill Alexander Essbaum. Hennes bok fick mig att tänka mycket på den livsleda så många känner bakom de perfekta fasaderna och hur så många finner sig plötsligt i ett liv de kanske aldrig riktigt valt men som ändå blivit deras. En bok precis i min smak som ni förstår!

änglabarnet

Av någon anledning har jag aldrig läst något i Singöserien av Gustafson & Kant så jag blev riktigt glad när Änglabarnet, en kortroman i serien, låg i brevlådan häromdagen. Jag tyckte om både kriminalinspektör Solbritt och hennes kollegor, men framför allt gillade jag miljön, så nu kommer jag nog att läsa fler böcker i den här serien. 

Änglabarnet börjar med att en lokal murare hittar ett skelett i en skorsten som han skall renovera. Skelettet visar sig vara ett barn, men ingen vet hur länge det varit inmurat i murstocken. Berättelsen har kopplingar bakåt i tiden, men den är härligt befriad från upplägget "en berättelse i nutiden och en parallellhistoria i dåtid" som jag är så trött på. Det hela vävs ihop ändå. Jag gillade att detta var en deckare i kortform som ändå blev så innehållsrik och även bokens lilla format (16 x 12 cm) får tummen upp av mig. Lätt att hålla i handen!

(Rec.ex från Bokfabriken)

trädet och vinrankan

Det är slutet av 1930-talet och den unga kvinnan Bea vill hyra en lägenheten på Prinsengracht i Amsterdam, men har inte råd att göra det på egen hand. På en fest möter hon Erika och trots att de är så olika finner de varandra och bestämmer sig för att hyra en lägenhet tillsammans. Erika är spontan och vild och låter livet föra henne dit det vill, vilket inte sällan är i till någon tillfällig kärlekshistoria med någon kvinna. Bea är mer jordnära och arbetsam, men hon är dragen till Erika, kan inte slita sig loss från henne men inte heller bejaka sina känslor helt för henne och ge sig hän i kärlek.

Tiden talar förstås emot dem och att leva som öppet lesbiskt i ett samboförhållande var givetvis knappt görbart i 1930-talets Europa. Det faktum att Erika är halvjudinna komplicerar saker ytterligare ju mer påtaglig nazisernas närvaro blir. Bea förstår faran, men Erika förmår inte se den. Deras två personligheter skall påverka även denna del i deras liv och de val de gör.

När Dola de Jongs bok Trädet och vinrankan publicerades 1954 var den givetvis kontroversiell, något som vi kan läsa mer om i bokens efterord. För mig som läser den här boken 2018 är inte den homosexuella kärleken det viktiga i boken, utan det som berör mig är hur de två kvinnorna porträtteras. De verkligen lever på sidorna. Den ena ett liv som mest liknar en virvelvind och den andra i stillsam strävan, men hela tiden binds de samman av en laddning, en kraft, dem emellan. Det är verkligen inget liv i symbios, men ett liv där de ändå på olika sätt behöver varandra och ständigt söker upp varandra. Det här komplexa och hela människor och det är en fröjd att läsa de Jongs bok dels för kvinnoporträtten, men också för språket som så korthugget och samtidigt så lätt dra mig in i berättelsen. Trädet och vinrankan var ren njutning att läsa!

(Rec.ex från Nilsson förlag)

i egna händer

I solskenet (som jag ju egentligen inte är superförtjust i och i illa dold hemlighet längtar jag till höstens klara och krispiga luft) blev det deckarläsning för det hör ju den varm årstiden till. :)



I egna händer är den andra boken i serien om kommissarie Sara Vallén och den första boken jag läser av Cecila Sahlström. Historien kretsar kring mordet på en socialsekreterare som först beskrivs som något av en helyllekille, men det skall visa sig finnas rätt sjaskiga delar som varit dolda för de flesta i hans umgängeskrets. Även flickvännen har han undanhållit omgivningen, men där handlar det till stor del om att skydda dem båda då hon kommer från en familj där hederskulturen gör att hennes relation med en svensk man inte ses med blida ögon.

Jag tycker det här var en helt ok och rätt typisk svensk deckare som underhåller för stunden. Utredningsarbete blandat med poliserna privatliv och framväxande relationer - ja, det är ett standardrecept som funkar för det mesta och så även i detta fall. Jag kan sakna den där extra spänningen mot slutet, men den uteblir så ofta numera att jag nästa slutat förvänta mig nerven i upplösningen. (Är det fler än jag som tycker att deckarna fått alltmer slätstrukna avslutningar eller är det bara jag som läst så många deckare att jag blivit immun?)

(Rec.ex från Bokfabriken)

och fågeln flög fritt för att uppsöka sin bur: brev och bilder

Lars Lerin och Carl Larsson i samma bok, med brev från olika tider med resa eller kanske snarare hemlängtan som tema, kan det vara något? Lars Lerin är själv tveksam till upplägget i inledningen av Och fågeln flög fritt för att uppsöka sin bur: brev och bilder och jag kan bara hålla med. Det här var nog ingen bra idé.

Boken, som jag valde att lyssna på som ljudbok, består av utkastade brev från olika tider i de båda männens liv, men det blir inget större sammanhang. Carl Larsson skriver till sin hustru, som han tycks ha mycken kärlek till, och mest handlar det om att han önskar att han vore hemma med henne och barnen, men lite blir det också en liten insyn i hans umgängeskrets och hans arbete som hela tiden tar honom bort från hemmet. Lars Lerins brev är också från olika tider i hans liv och han dricker sprit i Marocko, blir kär eller åtminstone intresserad av män både när och fjärran, känner hemlängtan lite överallt och blir utbränd av reseguidernas intensiva tempo. Men, han köper också kläder på Dressmann i ett försök att inte känna sig så grå och medelålders och det är den passage i hela boken som jag tycker är mest berörande, mest innerlig.

För mig blev den här boken, där Jan Malmsjö på ett ovanligt mumligt sätt för honom läser Larssons brev, lite som ett radioprogram som står på i bakgrunden och bara stundtals får mig att lyssna extra uppmärksamt. Nej, det här var verkligen inte Lerins bästa verk.