26 feb. 2014
konsten att höra hjärtslag
Det har gått några dagar sedan jag läste ut Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker och den har börjat blekna lite, men inte för att den var dålig utan snarare för att den var en sån där bok som är behaglig och fin för stunden men som inte stannar i minnet för evigt.
Jag tycker om att berättelsen utspelar sig i Burma för det är ett land jag mycket sällan befinner mig i litterärt. Det är glimtar av landsbygd och byliv, som alltid är så påfallande lika överallt i världen, och doft av burmesiska curryrätter mellan varven. Framför allt är det dock en kärlekssaga mellan den blinde unge mannen Tin Win som kan höra minsta fågels hjärtslag och den unga kvinnan med missbildade fötter som gör att hon inte kan stå. Det är en varm berättelse om kärlek som aldrig bleknar trots att mannen, på grund av omständigheter jag inte vill nämna för er, flyttar till USA och skapar ett liv där medan kvinnan blir kvar i Burma. En sådan där kärlekssaga vi alla vill ska vara sann eftersom kärleken är så fin, evig och självklar och för att den värmer alla läsares hjärtan.
Jag tycker den här bok är lite som en saga men en ramberättelse där Tin Wins dotter åker till Burma för att hitta sin far som bara försvann en dag utan att någon visste vart. Istället för sin far möter hon en äldre man på ett tehus som under några dagar berättar hela Tin Wins livshistoria, åtminstone hans liv som ung, blind och förälskad i Burma. Kanske kommer jag att ha glömt den här boken i slutet av året. Det gör ingenting. Den är fin att läsa trots allt. Det bli lite varmt om hjärtat, och att få sig en kärlekssaga utan påträngande klyschor till livs kan aldrig vara fel.
(Rec.ex från Bokförlaget Forum)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tyckte också att den här boken var fin till en början, men sedan kunde jag inte förlika mig med tanken på att vi aldrig får reda på hur han bara kunde lämna hela sin familj i USA utan att någon direkt bryr sig?
SvaraRaderaDen tanken slog mig också, men jag valde att strunta i den. I en saga kan trådar få hänga lite lösa tänkte jag. :)
RaderaHelt fascinerande historia. Tråkigt bara att dom två älskande aldrig fick uppleva livet tillsammans
SvaraRaderaHelt fascinerande historia. Tråkigt bara att dom två älskande aldrig fick uppleva livet tillsammans
SvaraRadera