kongospår och bläckfisken

Jag lyssnar och lyssnar men läser nästan inte alls längre. Ändå finns det massor av pappersböcker som ligger här i lägenhet och verkar så lockande. Men, nu när allt med jobb, lägenhet, högskolekurser och annat har lugnt ner sig kanske jag kan våga mig på att läsa själv igen. Hoppas orken finns! Men, innan jag ger mig i kast med läsandet kommer här först några rader om de två senaste böcker jag lyssnat på.

Kongospår är andra delen i Christian Unges serie om kirurgen Martin Roeykens. Den här gången är det smutsiga affärer i Martins egen släkt som leder honom rakt in i hetluften. En patient på sjukhuset i Stockholm känner igen Martins efternamn och det visar sig att mannen varit bekant med Martins farfar och att han har något viktigt att berätta. När Martin försöker få sin far att svara på frågor om släkten möts han av ovilja. Martin åker därför till sin farbror i Belgien och den situation som redan blivit farlig och krävt dödsoffer trappas upp alltmer. 

Jag gillar Unges böcker av någon anledning. Det är förstås närmast osannolik att en svensk kirurg skulle hamna i de situationer som Martin Roeykens gör, men jag bortser helt från det och låter mig ryckas med i tempot och handlingen. Del tre, Saharasyndromet, kommer snart att bli läst den med! 

Jimmy började som ungdomsbrottsling, men sedan femton år är han en laglydig medborgare, om än i princip helt instängd i sin mors lägenhet där han tillbringat åren med att spela diverse dataspel och äta chips. Nu har dock hans handläggare på Arbetsförmedlingen fixat en praktikplats till honom på det mycket närbelägna Sjöfartsmuseet. Han börjar som dammtorkare, men tilldelas snart uppgiften att mata bläckfisken i sumpen. Bläckfisken blir bara större och större och Jimmy vet inte riktigt vad han skall göra med den. Samtidigt börjar folk försvinna spårlöst, gangsters dyker upp och så är det flickan som får Jimmy hjärta att klappa. 

Säga vad man vill, men för att vara en person som inte gillar skrönor läser jag oväntat många ... Det här är definitivt en skröna, men jag kan stå ut för att författaren på något sätt är så mån om sin huvudkaraktär. När allt spårar ur blir jag som alltid rätt matt, men jag hejar ändå på Jimmy och vill att det skall lösa sig så allt blir bra för honom. En lite udda bok, inte lika bra som Gräspojken av samma författare, men väl avvägd i längd. Gillar du skrönor - ge Bläckfisken av Christer Lundberg en chans!