gästkatten

Jag är ingen kattmänniska. Så, nu har jag sagt det. Katter är trivsamma en stund, men det är inget djur jag känner någon som helst längtan efter att ha permanent i min omgivning. Många människor är dock kattälskare och kanske är det därför det dyker upp diverse böcker om människor som kommit katter nära och hur det påverkat deras liv. Dessa böcker är ofta innerliga, och därmed blir de läsvärda även för en som mycket hellre klappar hund än katt.



Boken Gästkatten av Takashi Hiraide valde jag av flera skäl. Den var kort, den hade en framsida med gnistrande gröna kattögon och den utspelade sig i Japan. Jag är mycket sällan på litterära resor till Japan så det kändes lite extra kul.

Boken är en självbiografisk berättelse och utspelar sig i slutet av 1980-talet då Hiraide och hans fru fortfarande var tämligen unga, frivilligt barnlösa och hyrde ett litet hus i utkanten av Tokyo. Båda jobbade med litteratur, såväl skrivande som översättningar och redaktörskap, och tillbringade arbetsdagarna i hemmet. Så en dag dyker grannkatten Chibi upp och hon blir en del av deras liv rätt omgående, trots att hon inte vill bli vare sig upplyft eller klappad. Hon är en tillgiven på sitt eget sätt, samtidigt som hon tycks rätt ointresserad av människovärlden (är inte alla katter det?). För paret Hiraide är Chibi deras katt, trots att de vet att hon egentligen tillhör någon annan. När så Chibi oväntat dör, blir parets tillvaro tom och de tycks helt vilsna utan den lilla katten. Sorgen är påtaglig.

Gästkatten är en kärleksförklaring till en katt, och jag hade trott att den skulle var betydligt lättsammare och mysigare. Men, Hiraide blandar vackra beskrivningar av Chibis förehavanden med tankar från Machiavelli (ja, han skrev visst poesi och dramatik också vilket var en nyhet för mig), funderingar kring konst och om livet och människorna i grannskapet. Det blir mer poetiskt och finstämt än väntat, och kanske är det därför jag inte riktigt faller för boken. Det blir liksom lite för seriöst, men å andra sidan, varför inte? Det finns ju inget som säger att en bok om kärleken till en katt behöver var rolig och lättsam. Den kan ju också var precis så här, för ett djur kan ju förändra tillvaron och göra den till något mer än vad den var innan.