Campbell, Boardy och Dahl - jag ger upp

Hela den här våren har läsningen gått trögt och läsflytet tycks aldrig infinna sig. Det har faktiskt gått så långt att jag nästan helt slutat läsa själv. Inte alls bra eftersom läsning får mig att må bra och egentligen är min stressventil. Ljudböcker och tv-serietittande för hela slanten nu och jag gillar det inte, men kommer inte ur vanan. Saken blir inte bättre av att jag försöker tvinga mig själv att fortsätta läsa sådant som jag av olika skäl egentligen inte fastnat för. Så, nu är det dags att (än en gång) ge upp vissa böcker.

    

Egentligen är det inget större fel alls som Karen Campbells Här är jag nu, men jag lockas inte av berättelsen i bokform. Jag tänker hela tiden på vilken bra tv-serie britterna kommer att göra av den, så kanske är det lika bra att vänta på tv-serien. 

Elin Boardys bok Tiden är inte än fick jag hemskickad från förlaget, och även om jag inte önskat mig den som rec.ex så har jag känt ett viss tvång att läsa den. Men ... Jag är inget stort fan av historisk skönlitteratur och när jag dessutom inte tycker om vare sig språk eller berättarstruktur i boken blir det mest bara jobbigt. 

Utmarker av Arne Dahl kan jag nog komma att ge en chans som pappersbok, men av någon anledning orkar jag inte riktigt med den som ljudbok. Det är något med den som gör att jag känner att jag borde koncentrera mig lite mer än vad jag just nu är kapabel till. 

Så, nu när jag gett upp dessa är det dags att snegla på att-läsa-högen. Kanske finns det böcker där som jag faktiskt inte är ett dugg sugen på att läsa längre (det kan ju bli så när böcker blir liggande för länge) och kanske är det bättre att rensa ut dem och skänka bort dem än ha dem liggande där som någon slags ständigt dåligt samvete. 

Hur gör ni andra med hyllvärmarna? Skänker bort, slänger eller tvingar er att läsa?