28 nov. 2013

levande och döda i winsford

Levande och döda i Winsford (ljudbok)

Jag har en hel del tid att lyssna på ljudböcker nu och jag påbörjar fler än vad jag avslutar. Först hade jag inte tänkt lyssna klart på Håkan Nessers Levande och döda i Winsford eftersom det inte var Nesser själv som läste. Jag tyckte också att inledningen var lite seg. Men, eftersom flera personer sagt att den var så bra gav jag den en chans till och Anna Maria Käll är ju trots allt en favorituppläsare. Jag är mycket glad för att jag gav boken en chans till för den är ju så bra! Så bra att jag inte riktigt vet vad jag skall skriva om den. Det här är liksom Nesser i högform. Människor som mejslas fram genom återblickar, språket och nuet. Det långsamma berättartempot som är så nödvändigt för hela stämningen. På något sätt är jag överraskad och jag tror att det beror på att jag blev så besviken på Himmel över London och tänkte att Barbarotti-serien är kanske det enda av Nesser jag gillar. Nu vet jag att det inte är så. Jag älskar Levande och döda i Winsford.

Huvudpersonen, en kvinna som utger sig för att vara författare, med sitt kyliga och rationella förhållningssätt till tillvaron och familjen tilltalar mig. Hennes sätt att hantera de händelser som utgör bokens  kärna (och som jag inte tänker säga nog om för att inte förstöra läsupplevelsen för någon annan) blir logiska mitt i det ologiska. Huset hon hyr där på heden Exmoor, där hon skall tillbringa vintern och överleva sin hund, är så ensligt och blir som ett eget väsen i boken. Ännu mer en egen karaktär blir heden som är så där karg, mystisk och emellanåt skrämmande som man tänker sig en hed i en gammal Sherlock Holmes novell. (Vem har inte varit rädd för Baskervilles hund?) Han gör det skickligt, Nesser. Jag känner heden andas i takt med de vilda hästarna och det är nästan synd att det finns ett slut på boken. Fast ändå inte för det här är en färdig berättelse när sista minuten är färdiglyssnad. Jag har inga frågor och jag är så där nöjd som man bara blir av en riktigt bra berättelse. Nu vill jag läsa mer Håkan Nesser. När kommer nästa bok?

27 nov. 2013

kaffe med rån

Kaffe med rån (pocket)

Märtha, Snillet, Stina, Krattan och Anna-Greta tycker att tillvaron på AB Diamantens ålderdomshem är lite torftig. Det är tråkig mat, inga kakor till fikat, dåligt med personal och den ansvariga syster Barbro är mer upptagen med att få företagets manlige ägare på fall än att ta hand om de gamla. Hon låser till och med in dem. Märtha och de andra har tröttnat. Det tar sig först upp till kontorslokalerna och rensar deras kylskåp som är fyllt med läckerheter. De tar sig in i gymmet och börjar träna i smyg; allt för att orka med sin plan - att begå brott tillräckligt allvarliga för att de skall hamna i fängelse. På fängelser har de det minsann bättre än på äldreboenden!

I en av blurbarna på framsidan kallas boken för en skröna och det är det verkligen. En lite för lång sådan och jag önskar flera gånger att tempot hade varit lite högre. Jag är road så länge våra pensionärer lever lyxliv på Grand Hotel i Stockholm och med listighet lyckas ta sig in värdeskåpet och därefter följer en genial konstkupp, men sen orkar jag liksom inte riktigt mer och då är sisådär halva boken kvar. Berättelsen blir lite för lustigt och listigt för min smak och en hel del lustigheter känns gamla. För min del är Kaffe med rån av Catharina Ingelman-Sundberg ett kul koncept som inte riktigt höll hela vägen.

26 nov. 2013

två dagar med vinnare

Hem

Årets Augustprisvinnare presenterades igår och jag säger grattis till de fyra vinnarna!

Årets svenska skönlitterära bok: Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek av Lena Andersson. Jag har läst den och det är en bok som stannar i minnet. En bok att fundera vidare kring långt efter att sista sidan är utläst. 

Årets svenska facklitterära bok: Expeditionen. Min kärlekshistoria (illustrerad utgåva) av Bea Uusma. Jag har inte läst den men varje gång jag hör Uusma prata om sin bok blir jag nyfiken. Hon verkligen brinner för Andrées expedition till Nordpolen!

Årets svenska barn- och ungdomsbok: Snöret, fågeln och jag av Ellen Karlsson och Eva Lindström. Vänder sig till barn i åldern 6 - 9 år (enligt Bokus) och är "en vacker och stilsäker historia om vänskap och om att förstå sitt egenvärde". Låter som en bra bok för barn!


Forma Books har sedan några år tillbaka delat ut Forma Books Blog Award. Självklart har jag varit med och både nominerat och röstat och vinnarna blev följande tre:

Årets bokblogg: Marcusbiblioteket. Följer honom mer på twitter än i bloggformat, men nu får jag kanske börjar läsa bloggen också. (Min röst gick till Fiktiviteter vill jag bara erkänna.)

Årets nischade bokblogg: Sista timmen. Skriver korta och träffsäkra recensioner. En ny bekantskap för mig. 

Årets bokrecension: Bokungen för recensionen av Prinsen och pojken. Okänd bok för mig men välskrivet blogginlägg om en "mangainspirerad bilderbok med hbtq-tema".  

24 nov. 2013

barnmorskan

Barnmorskan (inbunden)

Barnmorskan av Katja Kettu är en välskriven bok, men den är för köttigt brutal för mig. Det är något med hur allt luktar och alla kroppsvätskor och utsöndringar som gör att jag liksom kväljs lite vid läsningen. Det blir för påtagligt, för mycket kropp. Jag känner mig en aning pjoskig det skall erkännas men jag klarar liksom inte riktigt av det. Tyvärr, vill tillägga för jag tror att det här är en läsupplevelse lite utöver det vanliga, men jag tycker inte om att titt som tätt rynka på näsan och känna en illamående känsla komma krypande när jag läser.

Någon annan som läst och kan tala om vad jag missar?

(Rec.ex från Albert Bonniers)

vindsjälar

Vindsjälar (ljudbok)

Jaja och nåja, så känner jag när jag lyssnat klart på Mons Kallentofts Vindsjälar (som alltid uppläst av Torsten Wahlund). Även "den bäste" måste ju få ha en komma-vidare-bok i sin serie och förra boken, Vattenänglar var ju riktigt bra, så ... Det här är nog den mest intetsägande boken i hela serien om Malin Fors och jag blir faktiskt besviken. Det är som att Kallentoft inte riktigt vet vad han skall göra med sina karaktärer nu. Malin är singel igen efter uppbrottet från relationen med läkaren. Ett halvhjärtat försök att hamna i säng med journalisten vi stött på genom serien visar sig mötas av visst motstånd från journalisten som inte är så intresserad av att vara Malins kk längre. Malins dotter Tove har tagit studenten från Lundsberg och bor hemma hos mamma över sommaren i väntan på något att göra till hösten. Hon jobbar på ett äldreboende och tänker att i Linköping vill hon inte bo kvar. Kollegan Zeke lever med Karin och hennes dotter, en relation som varit på gång genom hela serien men nu alltså är ett faktum. Det är som att ett vakuum har uppstått och jag undrar om Kallentoft reder ut vad han skall göra med Malin och de andra i kommande böcker.

Nu är ju detta en deckare så självklart finns det ett brott i boken. Det utspelar sig på det äldreboende där Tove jobbar och det är Konrad, som Tove kommit nära, som är den mördade. Först ser allt ut att vara ett självmord men den rättsmedicinska undersökningen visar att det är ett mord. Kan det ha något att göra med de kritiska insändare Konrad har skrivit i tidningen om ägaren Hans Morelia och den dåliga service och den dåliga vård de gamla får?

I bästa fall kan man kalla detta för Kallentofts inlägg i debatten om privata aktörer i vården, i sämsta fall kan man kalla detta en dussindeckare. Vilket jag väljer har ni redan gissat. Jag hoppas innerligt att nästa del i serien är bättre för jag vill ju fortsätta följa  Malin och de andra. Men helst utan de där kursiverade viskningarna från de döda. Ja, jag måste nämna dem varje gång. Ett ständigt irritationsmoment.

20 nov. 2013

ingens mamma

Ingens mamma : tolv kvinnor om barnfrihet (häftad)

Jag har läst om människor som fött barn på alla möjliga platser och på olika sätt, om familjeliv i alla tänkbara konstellationer, om människor som kämpar med ofrivillig barnlöshet, om adoptioner. Barn och längtan efter barn möter mig inte bara i litteraturen. Det finns en hel del som skrivs om det i olika tidningar och tidskrifter också. TV matar oss med familjer, BB-program och emellanåt även uppfostringsprogram. Det pratas mycket om barn i de flesta sammanhang. Samhället har många funktioner för människor med barn. Det är självklart helt naturligt och jag förstår grej, men ... Jag vill inte ha barn. Så är det bara. Det är provocerande för många, men jag tänker inte be om ursäkt på något sätt. Det är fantastiskt när människor som vill ha barn får barn och det är smärtsamt när de som vill ha barn inte får barn, men det ändrar inte min inställning. Jag kommer inte att bli mamma. Har aldrig känt att jag vill bli det. Ett tag spelade jag med i normen och sa saker som "när vi får barn", "mitt barn ska heta" etc. men det var aldrig något allvarligt menat med det. Jag visste tidigt att jag inte vill ha barn. Vad jag lite förvånat har kunnat konstatera är att det är svårt för många att acceptera att jag inte vill ha barn och att det på något sätt är tillåtet att säga saker som att "du kommer att ändra dig med åren", "men barn är ju meningen med livet, det kan du inte vara utan" etc. Jag är 35 år nu. Jag kommer inte att ändra mig och jag är inte ensam om den här inställningen. Det finns fler som jag därute och nu har det kommit en samling texter skrivna av kvinnor som av olika skäl valt att leva sina liv som barnfria. Eller som en person uttryckte det till mig "har valt bort den möjligheten".

Ingens mamma - tolv kvinnor om barnfrihet, utgiven av Atlas med Josefine Adolfsson som redaktör, är en viktig bok för vi barnfria behöver också få synas och finnas utan att det behöver vara bli kontroversiellt varje gång. Det här en bok i vars texter vi kan känna igen oss. De är personliga, men inga snyfthistorier. Varför skulle de vara det? Det är ju självvald barnfrihet vi talar om. Det här är kvinnor i olika åldrar och med olika bakgrunder med det gemensamt att de valt att leva barnfria och de alla har blivit ifrågasatta. Jane Magnusson, journalist och författare, beskriver samhällets press med allt från babydockor till föräldraledigheter och sammanfattar med orden "Om det är något hela Sverige har samlat sig bakom så är det att se till att jag producerar barn." Men det gör hon inte. Flera av textförfattarna behandlar barnfrihet i relation till yrkeslivet. Hur den utan barn förväntas att jobba över, jobba heltid, jobba på storhelger. Vi har ju ingen familj, för familj är detsamma som barn. Jag känner igen mig i det där. Vissa saker även på min arbetsplats styrs av när folk lämnar och hämtar sina barn t ex. Jag blir irriterad ibland för min tid är också viktig. I Sverige säger vi dock inte så mycket om detta men i Natacha López (frilansjournalist) text kan vi läsa att det är en mer infekterad stämning i USA och då handlar det inte bara om tiden utan också om andra förmåner som skattelättnader. I Anna Sol Lindqvists (disputerat i genuspsykologi) text diskuteras hur vi som valt att leva utan barn anses okvinnliga. Jag blir i det närmaste förolämpad när jag inser att det faktiskt finns människor som ser mig som mindre kvinna än de som fött barn. Nog måste vi väl ändå inse att det är skillnad på att vara kvinna och mor?

Jag hoppas att många läser den här boken, både de som har och inte har barn. För mig och säkert många andra barnfria är det igenkänning och nya infallsvinklar och för dem som valt att leva med barn kan det kanske vara ett sätt att förstå hur vi tänker.

(Rec.ex från Atlas)

18 nov. 2013

allt för din skull

Allt för din skull : roman (inbunden)

Då och då stöter man på riktigt obehagliga karaktärer i böckernas värld och nu har jag mött en sån igen: pastor Aron i Christina Stiellis bok Allt för din skull. Pastorn styr sin syster, sin systerdotter och sin församling men det är inget sunt ledarskap och hans tro och hans bibelkunnande gynnar mest honom själv.

Stiellis bok är spännande på ett sätt som få spänningsromaner är och jag följer berättelsen framåt i ett tempo och med ett intresse som jag inte haft på länge. I slutet på 90-talet umgicks jag en hel del med frireligiösa vänner och jag kan känna igen stämningen, lovsångerna och förbönerna även om de församlingar jag besökte inte styrdes av en pastor som överskred förbjudna gränser. Något som däremot stör min läsning är valet av en ålderdomlig bibelöversättning. Det finns ingen anledning till att använda den gamla översättningen och därmed få kristna människor att framstå som ännu mer ålderdomliga än vad många ute i samhället redan tror att de är. En tanke som ibland slår mig är att det skulle kännas fräscht om någon i litteraturen fick vara religiös utan att det var problematiskt. Nåja, tillbaka till Stiellis bok.

Karoline är bokens huvudperson och hon lever med en mamma som är paniskt livrädd för att på något enda sätt avvika från den väg Gud vill att hon och hennes familj skall följa. Pappan är också troende men inte lika intensivt, inte lika skuld och skamtyngd trots att han också är med i samma församling. Karoline försöker också göra allt rätt, men kroppen gör som den vill och som trettonåring för hon sin mens och brösten växer. Hon känner sig ful och syndig och ber till en Gud som inte tycks svara och mamman vänder henne ryggen. Så finns hennes morbror, pastor Aron, där och han tycker att hon är vacker, uppmärksammar henne och rör vid henne på ett sätt som hon alldeles för sent inser är felaktigt.

Under bokens gång får vi också glimtar ur Karolines mammas och pappas liv och pastor Aron har mer än Karoline på sitt samvete skall det visa sig. Alla lider under hans ledarskap, men i församlingen önskar han alla Guds frid och är en ansedd man. Jag ryser. Det är obehaglig och samtidigt en intensivt bra läsupplevelse. Stielli gör det igen kan jag säga. Hennes första bok, Jag älskar dig inte, läste jag också i det närmsta andlöst. Så, har ni inte upptäckt Stielli - låna eller köp en bok idag!

(Rec.ex från Wahlström & Widstrand)

16 nov. 2013

klick, klick

Inte för att jag behöver fler böcker men det kliande lite i fingrarna igår så några klick, klick senare var följande böcker beställda från Bokus:

Paradisträdgården (pocket)

Det här är nästan lite fånig för grejen är att jag redan har ett ex av den här boken, men jag tycks ha förlagt det. Efter att ha letat flera gånger i lägenheten beställer jag därför ett nytt. Ser fram emot att läsa boken (om jag inte hinner tappa bort den igen ...)

En tid för mirakel (pocket)

Nästa bokcirkelbok. Verkar spännande och inte vad jag läser varje dag. Så här inleds baksidestexten: "Jordens rotation har plötsligt blivit långsammare och ingen vet varför. Varje dygn blir längre och längre - dagarna och nätterna får fler minuter och timmar. Är världen på väg mot en katastrof?"

En kärlekshandling (pocket)

Eugenides bok Middelsex är bland mina absoluta favoritböcker så jag har stora förhoppningar på denna bok som är tänkt som jullovsläsning.

14 nov. 2013

doft av hämnd

Doft av hämnd (mp3-bok)

Mikael Bergstrands Doft av hämnd är den första i serien med journalisten Leyla Abdallah i huvudrollen. Som ung tjej med invandrarbakgrund får hon ofta uppdrag som är kopplade till Rosengård och det stör henne lite. Ibland kommer dock hennes uppväxt i kvarteren till nytta och när sommarens ungdomsrån övergår till våldshandlingar och i slutändan även mord på en kriminell invandrarkille är Leyla tidningens givna reporter. Eller ja, viss konkurrens från en mer erfaren manlig kollega finns det faktiskt. Boken utvecklas till en historia om spänningen mellan olika gäng och i det större perspektivet är berättelse om hur uppdelat Malmö är mellan invandrare och svenskar och hur separata stadens olika delar är. Förstås letas det också efter en mördare och både Leyla och polisen följer olika spår.

Bergstrand har lite svårt att få till tempot i boken och det finns långa partier som är rent tråkiga. Det blir ibland som en slags föreläsning i hur oerfarna gäng kan fungera och hur medlemmarna reagerar och det har säkert viss relevans men måste göras betydligt smidigare. Leyla Abdallah tycker jag om men hon kunde ha fått mer utrymme och vi kunde ha fått lära känna henne lite bättre. Det märks att det här är första delen i en serie, men jag är inte särskilt sugen på att läsa eller lyssna på del två.

För att säga något positivt så är uppläsaren välvald. I en bok som utspelar sig i Malmö passardet ju utmärkt att ha en uppläsare som pratar skånska och Mattias Linderoth gör ett bra jobb. På Storytel kan man läsa vad andra har tyckt om boken och där fanns några som stört sig på den skånska dialekten. Jag tyckte snarare att den tillförde boken något. En dimension den behövde.

13 nov. 2013

än klappar hjärtan

Än klappar hjärtan (inbunden)

Det tog sin tid, men nu har jag läst ut Helena von Zweigbergks Än klappar hjärtan. Heja, liksom! Det är absolut inte bokens fel att det tagit så lång tid att läsa den, det är min koncentration som brustit. Boken är välskriven och för läsaren framåt i berättelsen utan minsta problem och på det sättet känns Zweigbergk igen. Det som däremot skiljer den här boken från annat jag läst av henne är att den där ångestklumpen inte infinner sig. Tack och lov, säger jag. Det är dock ingen feel good-roman, absolut inte. Det är ju ändå Zweigbergk!

Boken kretsar kring de tre systrarna Astrid, Lena och Sandra och på ett hörn även mamman Kerstin. Astrid har ett tillsynes perfekt liv med sin make Henrik och deras två döttrar. Astrid har dock sedan tidigare en son med en annan man och den sonen har Henrik alltid älskat som sin egen. När så den biologiska pappan, på sonens student, åter gör entré i deras liv  kompliceras tillvaron och det är svårt att få allt att vara som vanligt igen. Sandra kämpar med ett dansskola som inte riktigt vill gå runt och en make som dricker allt mer och inte kan förlika sig med att hans egen danskarriär är över. Lena har drabbats av obotlig cancer och blir samtidigt lämnad av den gifta kvinna i New York som hon älskar så innerligt och som hon haft ett förhållande med. Mamma Kerstin går helt upp i rollens som Lenas stöd i världen vilket kanske inte alltid är så uppskattat av den självständiga Lena.

Det är ett skickligt porträtt av tre kvinnors liv och även av deras inbördes relation till varandra. De roller man får i en syskonskara och i ett äktenskap framträder på många olika sätt. Personerna blir verkliga genom att vi får träffa dem kapitelvis där en åt gången står i fokus och jag hinner med att både lida med dem och bli lite irriterad på var och en av dem. Det är dock svårt att glädjas med dem för helt ärligt finns det inte så mycket att glädjas åt i denna roman om en familj som nog har en hel del gemensamt med många verkliga familjer. Kanske att just det är bokens minus. Den blir på något sätt lite överlastad med alla enskilda och inbördes problem och i boken avhandlas allt från utomäktenskapliga barn till otroheter till ekonomiskt kris till sjukdom och så vidare. Ibland känner jag att jag nästan måste stanna och andas ut i ett stort puh! Detta till trots är det här en på många sätt läsvärd roman och det är kul att Zweigbergk ger sig på att skriva om syskonrelationer istället för par och kärnfamiljer i kris.

(Rec.ex från Norstedts)

12 nov. 2013

undret

Undret (ljudbok)

August föds med ett deformerat ansikte. Vi får egentligen aldrig reda på exakt hur han ser ut, men ansiktet är så deformerat att ingen kan undgå att se det och människor blir allt från rädda till äcklade och det viskas ständigt om August när han är ute bland folk. Hemma har alla förståsvant sig vid Augusts utseende och ser honom som den person han är,  men de påverkas ändå av det på olika sätt och särskilt hans syster hamnar ibland i situationer där det inte alltid är så lätt att ha en bror med uppseendeväckande utseende. När berättelsen börjar är August tio år och efter att ha hemundervisats av mamman skall han nu börja i en vanlig skola. Men hur skall han stå ut med allas blickar och kommentarer och hur ensam kommer han att bli?

Det här är en berättelse som har ett budskap och vänskap och respekt står i fokus. Det är en smått rörande berättelse om en pojke som har ett väldigt udda utseende men som ändå vågar stå upp för rätten att vara sig själv och även om det inte alltid är lätt så vinner han på det i längden. Jag blev kanske inte riktigt så imponerad av berättelsen som jag förstått att många andra blev. Den är enligt mig rätt förutsägbar i det stora hela, men August är en charmig person som det inte går annat än tycka om. Några lite mer oväntade vändningar hade berättelsen vunnit på, men som en slags modern sedelärande berättelse fungerar den rätt väl.

I den svenska versionen av Undret av R J Palacio är de olika personernas del av berättelsen upplästa av olika personer och det är ett genialt drag som lyfter berättelsen. Genomtänkta uppläsningar - mer sånt tack!

9 nov. 2013

nomineringstider

bokbloggarnaslitteraturpris_2012

Vi närmar oss slutet av året och det är dags att börja fundera på eller rent av skicka in sina nomineringar till Bokbloggarnas litteraturpris. Jag mejlade in mina förslag idag och för mig var det relativt enkelt att nominera i år. Det finns några böcker som sticker ut lite mer än andra och som blivit favoriter under året - så klart jag nominerade dem!

31 december är sista dag för nomineringar. Skulle det dyka upp en riktig bokpärla så här mot slutet av året får jag väl göra en liten extranominering, tänker jag. :)

8 nov. 2013

bokbloggsjerka 8 - 11 november

jerka11

Fredag och efter en veckans uppehåll hänger jag på jerkan igen:

Vad önskar du dig mest av allt just nu som är relaterat till böckernas värld?

Jag önskar att jag kunde hitta ro att läsa. Efter en svajig höst har jag nu blivit sjukskriven några veckor, så ro på alla sätt är välkommet, men läsningen saknar jag allra mest om man ser till fritiden. Vill åter kunna tillbringa ett par timmar i soffan djupt försjunken i en bok. Nu blir det alldeles för splittrat och jag har en tendens att sitta med den där smarta telefonen och spela spel istället. Får kanske börja lägga telefonen i ett annat rum och titta ut genom fönstret istället för ner på mobilskärmen när jag tappar läsfokus.

6 nov. 2013

ljudbokscirkus

Förstår att det är av stort allmänintresse att följa min jakt på ljudbok att somna till så här kommer en update om vad som hänt de senaste veckorna. :)

Volotinens första fru och annat gammalt (ljudbok)  Hitta vilse (ljudbok)
Jag gillar Arto Paasilinna men det är nog så att jag föredrar att läsa böckerna själv för när Tomas Laustiola läser Volotinens första hustru och annat gammalt finner jag inte alls berättelsen nöjsam. Jag har också försökt lyssna på Carin Hjulströms Hitta vilse och där är det Katarina Ewerlöf som är uppläsare. Ewerlöf har en lugn och stabil röst men det går lite för långsamt och inte heller berättelsen engagerar mig tillräckligt för att fortsätta lyssna. 

Levande och döda i Winsford (ljudbok)

Tänkte att jag skulle ta ett säkert kort efter dessa två - Håkan Nessers Levande och döda i Winsford. Men det är ju inte Nesser som läser! Anna Maria Käll är visserligen en favorituppläsare, men hon är ingen Nesser. Nessers språk gör sig bäst med Nessers stämma, så är det bara. Måste komma över den initiala chocken innan jag lyssnar vidare. Boken är säkert värd det. 

Doft av hämnd (mp3-bok)

Så, just nu lyssnar jag istället på Doft av hämnd av Mikael Bergstrand. Poliser, journalister och lite brott - ja, det passar bra när novembermörkret har anlänt på alla möjliga sätt. 

PS: Jag läser också. Långsamt tar jag mig framåt i Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk. Bra bok, så det är inte därför det gör långsamt, det är läsron som saknas. Och så har vi ju den här ljudbokscirkusen ... 

2 nov. 2013

lady evelyn


Älsklingen hittade lite böcker på sitt jobb (som är allt annat än bokrelaterat) så jag lånade en för läsning under lovet. En roman med spänningsinslag låter väl som perfekt lovlitteratur? Spänning i en roman från förra sekelskiftet är verkligen något helt annat än dagens spänningslitteratur kan jag säga! 

Lady Evelyn är skriven av engelsmannen Max Pemberton och den version jag läste är en svensk översättning tryckt 1911. Den unga Lady Evelyn befinner sig i London och utan faderns vetskap har hon fått jobb som skådespelerska under namnet Etta Romney. Pjäsen är kass, men Etta får lysande recensioner. Så dyker det upp en skum rumänsk greve och hipp som happ måste Evelyn resa hem till det stora godset där hon känner sig fången. Fadern tycks resa mest hela tiden och medan Evelyn är ensam på "slottet" dyker den rumänske greven upp igen. Till följd av en olycka blir han sängliggande och en långvarig gäst. Faderns förflutna med länkar till ungdomsåren i Rumänien dras fram i ljuset. 

Det är ju inte direkt spännande. Det är mer små korta stycken i texten där det darrar till, men helt illa är det ändå inte. Det är roligt att läsa en så gammal bok och inse att det som alltid finns saker som förenar människor genom tiderna. Nog är vi många som precis som Evelyn känt oss lite instängda under vår ungdom, låt vara av olika anledningar, och drömt om att testa ett annat liv och nog lockar skådespelaryrket och teatern, eller kanske snarare filmen, fortfarande? Kärlek finns med i boken, förstås, och även ett förslag till äktenskap som inte lockar särskilt. Jodå, det finns också idag även om vi inte vill att det ska vara så.

Roligt att vidga de litterära vyerna, men nu återvänder jag till samtidslitteraturen igen! 

1 nov. 2013

när gud var en kanin

När gud var en kanin (pocket)

Nu är vi där igen. En sådan där bok som skall vara lättsam och underhållande och samtidigt lite tänkvärd och jag känner bara gäsp. Varför blir det så? Tror att den här typen av bok bara tilltalar mig några få gånger om året och nu är uppenbart inte en sån period.

Det är ju inget egentligt fel på Sarah Winmans bok När gud var en kanin, men det är något med "lite speciellt barn som vi kan lära oss något av eller som lär sig om livet genom personer hen möter" som börjar kännas lite gammalt. Jag hade nog uppskattat boken mer om den varit roligare, vilket är en motsägelse till ovanstående, jag vet. Nu stör jag mig mest på en massa saker, inte minst de där människorna som dyker upp på det B&B som huvudpersonen Ellys föräldrar startar när familjen flyttar till landet. Samtidigt finns det saker med boken som är fint skildrade som t ex Ellys vänskap med den socialt utsatta Jenny Penny och familjens relation till pappans lesbiska syster. Det är en bok som kretsar kring relationer och kärlek i alla dess former och kanske att det är lite för många relationer och lite för mycket kärlek. Jag orkar liksom inte riktigt sätta mig in i det. En annan sak är att jag nog hade förväntat mig att det skulle vara mer gud i form av kanin än vad det är. Det hade liksom varit intressant och lite smågalet, men så är jag ju också en religionsnörd.

Ja, det här blev ju en något pladdrig liten reflektion. Man kan väl säga att jag kanske hade uppskattat boken mer någon annan gång och kanske läser jag de sista 120 sidorna vid ett annat tillfälle. Jag lämnar boken här hos älsklingen och ser om jag är redo för slutet under julledigheten.