31 juli 2013

djävulen hjälpte mig

Djävulen hjälpte mig (ljudbok)

Minns ni TV-filmen Yngsjömordet från 1980-talet? Jag minns den vagt, men tror att det kan ha varit en repris eftersom jag var lite för liten för att se något så otäckt när det sändes första gången 1987.  Caroline Eriksson har nu skrivit en skönlitterär bok med mordet som utgångspunkt och jag har precis lyssnat klart på ljudboksversionen.

Det är en ruskig historia som utspelar sig i slutet på 1800-talet och jag hade lite svårt att lyssna på den kvällstid med lampan släckt. Anna Maria Käll har läst in boken och hon gör det med lugn och allvar och även om jag tycker att boken blir lite segdragen ibland lyssnar jag gärna vidare tack vare den skickliga uppläsningen. Det sorgligaste med denna historia är att den är sann. Ni vet, ibland när man läser en deckare så kan man trösta sig med att det i alla fall inte är på riktigt och förtränga att verkligheten många gånger till och med är värre än deckarens värld. När det gäller Yngsjömordet har det faktiskt skett och det finns rättegångsprotokoll och andra källor som Caroline Eriksson använt sig av i sin research inför skrivandet av boken Djävulen hjälpte mig. Nästan alla personer har funnits på riktigt, men visst är en del utbroderat en aning eftersom det är en skönlitterär bok, men grunden är faktabaserad.

Per Nilssons far dör när Per är i början av tonåren och kvar på gården i Yngsjö blir Per och hans mor Anna Månsdotter. Modern och sonen har en mycket nära relation och när åren går börjar det skvallras på bygden om att det inte står rätt till på gården. Även Anna Månsdotters bror anar hur det ligger till. Det bestäms att det är dags för Per att ta sig en hustru, men ingen av bonddöttrarna i bygden vill befatta sig med Per och hans mor. Därför kommer det som en överraskning när Hanna, häradsdomarens dotter, väljer att gifta sig med Per. Hanna är övertygad om att Per är den rätta för henne, men knappt har hon kommit till gården förrän livet blir svårt. Anna Månsdotter är svartsjuk och ondsint, vill inte ha Hanna på gården och vägrar tilltala henne med namn. Vad Hanna inte vet är att Anna har avkrävt sin son ett löfte, ett löfte han känner att han inte kan bryta och Hanna är den sista av alla att förstå hur allt ligger till.

Anna Månsdotter är en märklig person, svår att förstå sig på. Manipulativ som få, men med ett socialt arv som gör henne något begriplig. Ändå går det inte att tycka om henne och inte på något sätt försvara hur hon behandlar sin son och sin sonhustru. Å andra sidan blir jag också mer än lovligt trött på Per och hans handfallenhet mellan varven. Han kan inte stå upp för sig själv och än mindre för sin hustru. Hanna kan jag känna med men samtidigt är hon väldigt naiv. Tur att hon har sin rättrådiga väninna från handelsboden som kan tala allvar med henne mellan varven!

Boken är den första i en tänkt serie om svenska mord och jag kan absolut tänka mig att läsa fler böcker i serien.

30 juli 2013

en föraning om höst


I klädbutikerna trängs rean ihop på allt färre ställningar, i bokhandeln börjar skolrelaterade produkter titta fram, i brevlådan ligger recensionsexemplar, jobbångesten kommer smygande. Hösten är i antågande. För mig som jobbar i skolans värld är hösten på något sätt en nystart, mycket mer än nyår faktiskt. Nytt schema både på jobbet och på gymmet. Nya rutiner att fylla dagar och kvällar med. Körsången som drar igång igen. Hösten har sin egen charm helt enkelt och det finns en del att se fram emot och en del att leva med. Som det brukar. 

Jag längtar lite efter den friska höstluften. Efter stickade tröjor. Efter att mörkret kommer smygande. Efter helregniga söndagar som gjorda för maratonläsning i soffan eller sängen. Ser med nyfikenhet fram emot bokhösten för den verkar så fylld av lovande litteratur. Bokmässan - kanske, kanske inte. Som vanligt kommer jag att bestämma mig sent, men förhoppningsvis blir det en dag eller två på mässan. 

Hur är det med er - skall ni på Bokmässan? Har ni någon särskild bok ni ser extra mycket fram emot i höstens utgivning?

28 juli 2013

vattenänglar

Vattenänglar (pocket)

Slut på årstider så Mons Kallentoft tar sig an de fyra elementen istället och den första boken i nya serien utkom förra året och heter Vattenänglar. Fortfarande är kriminalinspektör Malin Fors huvudperson och vi möter också Zeke och de andra på Linköpingspolisen. Malins dotter har börjat på Lundsberg och det har skapat ett avstånd mellan dem, inte bara geografiskt. Dotterns sätt att ta efter de rika barnens attityd retar Malin. Som vanligt kämpar Malin mot sitt alkoholmissbruk och jag fortsätter heja på henne och vill skrika NEJ!!! när hon längtar efter tequilan. Relationen som Malin har med en av stadens läkare blir alltmer beroende av att de kan få ett gemensamt barn, men är det ens möjligt för Malin med alla sin skador på livmodern?

Barn är också vad boken till stor del handlar om. Ett par hittas mördade i sin jacuzzi, men deras adopterade dotter är spårlöst försvunnen. Polisen söker efter flickan i vattnet, funderar på om hon kan ha rymt. Utredningen gör att adoptioner dyker upp som ett spår och det väcker frågor om hur långt man är beredd att gå för att få ett barn. Vad är man beredd att blunda för? Vilka oegentligheter finns det kopplade till adoptioner? Fallet kommer nära utredningsgruppen, blir svårt att förhålla sig till emellanåt. Malin känner starkt att hon inte får svika den försvunna flickan.

Håller Kallentofts koncept, Kallentofts sätt att bygga karaktärer och spänning för en ny serie? Ja, absolut! Vattenänglar är till och med snäppet bättre än de två avslutande böckerna i årstidsserien. Det är nytt driv i personporträtten och jag känner mer än på länge att det verkligen är en handfull riktiga personer jag möter i Malin och hennes kollegor. Jag vill möta dem i fler böcker, men snälla, ingen tv-serie! Brottet då? Tillräckligt spännande? Visst! Efter den kompakta ondskan vi mötte i Den femte årstiden tycker jag att det är skönt att det inte är fullt så bestialiskt i Vattenänglar. Om jag skulle vilja stryka något i böckerna är det de kursiva delarna. Ja, jag vet att jag skrivit det förr, men jag tycker att de är så sjukt onödiga. Hoppade helt över dem denna gång också och det gick ju alldeles utmärkt att läsa boken ändå.

26 juli 2013

bokbloggsjerkan 26 - 29 juli

jerka11

I veckans bokbloggsjerka handlar det om karaktärer:

Ge exempel på en författare som verkligen vet hur man skapar intressanta karaktärer.

Den här gången tänker jag välja en av våra stora svenska författare: Hjalmar Söderberg.

En riktigt stark karaktär finner vi i pastor Gregorius, en av huvudkaraktärerna i boken Doktor Glas. Pastor Gregorius kan man tänka så mycket olika saker om och oavsett hur man reagerar, psykologiserar, försvarar eller föraktar så är det en intressant karaktär. I sammanhanget vill jag också lyfta fram Doktor Glas själv som är en mycket trovärdig och lite svårmodig karaktär.

Söderberg har skapat flera karaktärer som på ett allmänmänskligt sätt kan fånga intresserat hos läsarna så här ungefär hundra år senare. För något år sedan såg jag Den allvarsamma leken på Stockholms stadsteater och visst fångas fortfarande åskådarna av den allt annat än okomplicerade kärleken mellan Lydia och Arvid.

24 juli 2013

värd en chans till?

En tesked jord och hav (inbunden)

Nu har jag börjat och i och för sig gillat och känt att det nog kanske är en bok för mig men ändå aldrig riktigt kommit in i den. Är En tesked jord och hav av Dina Nayeri värd att ge ännu en chans, kanske i höst när inte semesterhjärnan kräver lättsammare läsning? Ni som har läst vad tycker ni?

21 juli 2013

i niqab på stureplan

I niqab på Stureplan (pocket)

Det är ju  nästan lite vanvördigt det huvudpersonen Mia gör i Josefin Ahlströms roman I niqab på Stureplan. Jag menar, helt oproblematiskt är det ju inte att en välbeställd vit kvinna sätter på sig en niqab för att ta redan på vad den äkta maken egentligen håller på med. Men, det roar mig!

Mia är gift med den framgångsrike Christoffer som jobbar mest hela tiden och Mia har de senaste tio åren varit hemmafru och tagit hand om lägenheten i stan, sommarhuset i skärgården och dottern Isabelle. På sistone är det dock som om tristessen sakta har börjat äta upp henne inifrån och hon blir magrare och klängigare. En sommarkväll när Mia och dottern är ute i skärgården och Christoffer är kvar inne i stan plockar han upp en prostituerad. Något som sedan sätter igång ett händelseförlopp där lögnerna avlöser varandra och Mia blir alltmer fundersam på varför hennes make beter sig så underligt och varför inget han säger verka stämma. Inte ens en resa till Dubai för att fira tioårig bröllopsdag förbättrar situationen, snarare blir den allt sämre. Under en shoppingtur i det stekheta Dubai köper Mia, mer eller mindre av en slump, en niqab och den skall ju senare visa sig användbar.

Det kryper i hela kroppen på mig när Mia så självuppoffrande ger upp sin karriär inom konstvärlden för att låta Christoffer få allt som han vill ha det. Jag tar illa vid mig när Mia ljuger för sina väninnor och säger att allt är bra för att väninnorna egentligen inte är några som står henne nära. Det är så sorgligt för hon blir en så ensam kvinna, men samtidigt kan jag inte riktigt känna med henne. Det är hennes liv, hennes ansvar. Dags att ta det! Män som köper sex, ja det har jag inte särskilt mycket till övers för, men hans lögner och hemlighetsmakerier tar sig nästan löjeväckande proportioner. Trots detta slukar jag boken på en dag. Det är medryckande och lättläst och om man inte analyserar det hela alltför mycket så är boken alldeles utmärkt sommarläsning. I ärlighetens namn levde boken precis upp till mina förväntningar och jag köpte den högst medvetet som ren och skär lustläsning i sommarsolen.

20 juli 2013

i de lugnaste vatten

I de lugnaste vatten (pocket)

Varför har jag inte läst något av Viveca Sten förut?!?! Jag har liksom bara fått för mig att hennes deckare inte skulle vara något för mig, men så fel jag hade! Tur att jag hittade det där presentkortet och att jag fick tips från en vän om att hennes deckare är mycket läsvärda!

I de lugnaste vatten är första delen i Stens deckare som utspelar sig på Sandhamn i Stockholms skärgård. Jag gillar i princip allt med den här deckare. Persongalleriet, intrigen, språket. Perfekt semesterlitteratur helt enkelt! Det enda som stör mig lite, lite är att alla nya personer presenteras tämligen ingående med utseende och första intryck, men eftersom det här är debutromanen har jag överseende med det och tänker att det nog blir bättre i de andra delarna, som jag absolut kommer att läsa. En annan sak jag irriterar mig på, men som nog tyvärr är hämtat från en hel del kvinnors verklighet är mannen som försöker hindra sin fru att ta nästa steg i karriären genom att inte ens vilja prata om möjligheten att lämnas Stockholm och flytta till Malmö. Ibland vill jag bara skälla ut honom och kalla honom för fula saker!

Handlingen i boken kretsar kring mordet på två kusiner. Först hittas en manskropp intrasslad i ett nät på öns västra strand. Det hela ser ut som en olycka eller ett självmord, men när hans kvinnliga kusin hittas mördad på Sandhamn en vecka senare blir det allt mer sannolikt att även mannen blivit mördad. Men varför och vad är egentligen deras koppling till Sandhamn?

ett litet inköp

Ni minns det där presentkortet jag hittade? De här böckerna köpte jag och jag hoppas att det visar sig vara en riktigt bra semesterläsningskombo! 


19 juli 2013

bokbloggsjerka 19 - 22 juli

Dags för jerka igen!

Två frågor till er som älskar bokomslag: Vilka bokomslag tycker du matchar bokens innehåll bäst/sämst? Vilket/vilka bokomslag tycker du bäst/sämst om och varför?

Jag gillar omslag, men tycker ändå att veckans bokbloggsjerka är svår. Eftersom min sambo är butikskommunikatör har jag självklart snappat upp en massa om hur vi konsumenter "luras" till inköp och jag har sedan många år gett upp det där med att jag inte skulle påverkas av hur saker ser ut. Det gör jag, det gör vi alla på något sätt. Bokomslag fungerar ju väldigt ofta vägledande. Deckare ser ut på ett visst sätt, chick-lit ser ut på ett annat sätt och så vidare. Utseendet skiftar dessutom över tid. En titt i bokhyllan får en att snabbt inse att ett omslag som var lockande för tio år sedan kan känns hopplöst daterat idag. Jag har därför full förståelse för att nyutgåvor oftast får ett nytt omslag. Det är på något sätt logiskt.

Oj, det där blev en lång inledning. Nu till frågan och jag fokuserar på den andra frågan. Eftersom jag idag legat på soffan och läst en deckare (inlägg om den kommer imorgon) funderade jag på om det finns några deckare jag tycker har ett riktigt bra omslag. Kom fram till att jag är väldigt förtjust i omslagen på Mons Kallentoft serie om Malin Fors. Tänker nu på årstidsserien. Visst, det är kroppsdelar och blod, men det är inte svart och mörkt utan snarare färgsprakande. Det blir lite paradoxalt, men färgerna har koppling till den aktuella årstiden och tejpremsan är ett konsekvent inslag. Jag gillar det helt enkelt.

Vårlik (pocket)   Höstoffer (pocket)

Ett omslag jag däremot tycker är rent obegripligt fult är det svenska omslaget till Mark Haddons bok Den besynnerliga händelsen med hunden om natten. En så underfundig och läsvärd bok borde verkligen vara värd ett bättre omslag. Det engelska omslaget är absolut att föredra här. Det visar åtminstone det något annorlunda "mordvapnet". :)

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten (pocket) The Curious Incident of the Dog in the Night-time (häftad)

17 juli 2013

titta vad jag har!

Meningen var att jag skulle läsa hyllvärmare i sommar, men ingen av dem lockar. Har påbörjat de flesta och inte fastnat för någon så nu lämnar jag dem till bokbytarhyllan. Precis när jag bestämde mig för det kom jag på att jag ju har det här liggandes i plånboken: 

 
Ja, jag vet, hur kan man glömma?!?! Bokia nästa! Dags att sätta sprätt på de 300 kronorna och självklart siktar jag in mig på pocket! 

16 juli 2013

livet efter dig

Livet efter dig (pocket)

Ibland blir jag lite skeptisk till böcker som alla pratar om och alla älskar, men ibland finns det verkligen ingen anledning till oro. Jojo Moyes bok Livet efter dig är verkligen en alldeles förtjusande liten kärlekshistoriekaramell! Jag älskar den från början till slut! Och det trots att det redan från början är rätt givet hur det skall sluta och de tårar många säger sig ha fällt kan jag förstå, även om jag i sedvanlig ordning har långt till tårar. Däremot ler jag många gånger under läsningen och hoppas, fast samtidigt förstår jag och så hoppas jag och förstår jag alla samtidigt och får en riktigt härlig läsupplevelse.

Det är en så fin skildring av en kärlek som växer fram trots alla hinder och det går liksom inte att värja sig. Samtidigt är det skickligt av Moyes att ta upp ett så stort och svårt ämne som läkarassisterat självmord i en bok som närmast går att beskriva som feelgood. Det finns så många anledningar till att läsa denna bok att jag bara tänker säga att om du inte redan läst det så gör det typ nu, på en gång.

Handlingen kan ni läsa om här. Jag vill inte säga så mycket om just handlingen, för boken blir nog bäst om man bara låter sig förföras av berättelsen. Det här är sommarens bästa bok (hittills och den blir svårslagen)!

14 juli 2013

en lockande bokhöst



Nu har jag gått igenom Höstens böcker ett par tre gånger och det är ju så många böcker jag vill läsa! Alldeles för många! Känns som att det är en stark bokhöst och det känns riktigt inspirerande att bläddra i katalogen. De stora förlagen som t ex Norstedts, Forum, Albert Bonniers och Wahlström & Widstrand  har som vanligt en hel del böcker i sin utgivning som lockar mig, men det finns också många av de små förlagen som ger ut böcker som gör mig nyfiken. Litet förlag, Gilla böcker, Hoi och 2244  ger ut intressanta titlar som jag hoppas hinna läsa under hösten. Ordfront lockar med tre böcker som jag ser riktigt mycket fram emot.

I höstens utgivning finns gamla favoritförfattare jag ser fram emot att läsa igen som Anne Tyler, Marjaneh Bakhtiari och Chimamanda Ngozi Adichie, men också många nya bekantskaper och bland dem finns säkert framtida favoriter. Jag gör ingen lista här på bloggen över alla böcker jag vill läsa, men jag kan väl säga att det är mellan 30 - 40 stycken. En diger önskelista! :)

13 juli 2013

se till mig som liten är

Se till mig som liten är (pocket)

Inte ofta jag befinner mig i Finland, men tack vare Kaj Korkea-ahso debutroman Se till mig som liten är fick jag besöka Österbotten i sommar och det var det många år sedan jag gjorde. Har faktiskt varit i Österbotten själv ett par gånger för att hälsa på släktingar så att det är just där boken utspelar sig är lite extra roligt.

Nu är det här inte någon speciellt trivsam historia. Det är en berättelse om skuld, otillräcklighet och minnen från förr som smyger sig på, som inte går att undkomma. Det är också en berättelse om religion och hur den kan bli rena galenskapen. Kasper är berättelsens tjugotreåriga huvudperson. Han kör truck på en korvfabrik tillsammans med sin nära vän Porno. Kasper har hittat kärleken i den något yngre Lina som fortfarande går på gymnasiet och bor hemma hos sina föräldrar. Lina vill ta med honom till församlingen dit hon och hennes mor går, men Kasper är inte mycket för det där med religion. Kasper kommer bra överens med sin svärfar, men Linas mamma tycker inte om Kasper. Hon är djupt religiös och samtidigt blir hon allt mer psykiskt sjuk, något ingen i familjen pratar om. Kasper själv brottas också med konstiga föraningar och ett rött stirrande öga som inte lämnar hans nattsömn ifred.

Det är en mycket stark debutroman som utkom 2008. Jag hoppas att Kaj Korkea-aho har skrivit fler böcker för jag skulle gärna läsa mer av denna unge författare. I Se till mig som liten är blandas det psykologiska med det vardagliga på ett sätt som gör berättelsen mycket driven och trots att detta inte är någon spänningsroman är det en bladvändare på samma sätt och den är svår att lägga ifrån sig.

11 juli 2013

En tur till biblioteket

 
Ok, jag är lite skeptisk till Rosenbergs bok, men de andra två kommer jag säkert att läsa. 

madame bovary i lurarna

Boktrave. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio.

Lyssnar ni på Radioföljetongen? Jag har aldrig följt en hel radioföljetong tidigare, men nu i sommar läser Philip Zandén klassikern Madame Bovary av Gustave Flaubert och han gör det riktigt bra. Har lyssnat på alla delar hittills och jag gillar det verkligen! Boken läste jag för för typ 15 år sedan och tyckte mycket om så det är ett kärt återhörande!

10 juli 2013

lycka är ...

... att upptäcka att om man flyttar runt alla böcker en del och förflyttar älsklingens böcker till ett av de nyinköpta förvaringsskåpen så blir det två helt tomma hyllplan i Billyn! Fantastiskt! Då finns det ju plats för fler böcker! 


8 juli 2013

dagarna med farmor

Dagarna med farmor (inbunden)

Nu har det hänt igen. Jag har läst en fransk bok där det blir tydligt att läsning enbart är för en viss samhällsklass. Jag vet att läsning skiljer mellan samhällsklasser även i Sverige, men det känns inte som att det är riktigt samma tabu om någon i arbetarklassen skulle få för sig att ta upp en bok. (Jag borde väl veta förresten ...) Är det verkligen så vattentäta skott mellan klasserna i Frankrike att det är helt otänkbart att en ur de "lägre samhällsklasserna", särskilt en kvinna, skulle kunna skaffa sig lite litterär bildning? Jag hoppas att ni lite mer frankofilt orienterade kommer att svara att det har varit så, men att det inte är så längre. I Igelkottens elegans av Muriel Barbary är det portvakterskan som smyger med sin läsning och bildning och i nyss lästa Dagarna med farmor av Frédérique Deghelt är det en "enkel kvinna från bergen" som läst i smyg större delen av livet. Inte ens den avlidne maken anade något.

Bokens huvudpersoner är Jade, en nybliven singelkvinna runt trettio som arbetar som journalist men har författarambitioner, och den åttioåriga farmodern som kallas Mamoune. Mamounes döttrar har bestämt att deras mor inte längre kan bo kvar i sitt hus och måste flytta till ett äldreboende. Jades pappa bor sedan många år utomlands och har inget att säga till om. Jade bestämmer sig, så snart hon får reda på vad som är på gång, för att hämta sin farmor och för att de skall bo tillsammans i Jades lilla lägenhet i Paris. Jade blir den första i familjen som får veta något om farmoderns stora kärlek till böcker och litteratur och i gengäld får farmodern läsa och komma med kommentarer och goda råd angående Jades refuserade bokmanus.

Inledningsvis tycker jag att det här är en alldeles förtjusande bok om två generationer kvinnor som försöker förstå den andras livsvillkor och därigenom komma varandra nära. Det är också nästan rörande när det går upp för Jade att farmodern också är en kvinna som är så mycket mer än enbart någons mamma och farmor. I mitten tycker jag dock att boken tappar tempot och det börjar alltmer bli en "hitta kärleken-roman". Inte riktigt vad jag hoppades på. Mamounes tillbakablickar på sitt liv håller sig dock det bokrelaterade spåret  och även hennes försök att bekanta sig med datorn och internet behåller den litterära anknytningen. Det gör att jag tappar intresset för Jade, men behåller mitt intresse för farmodern och boken blir lite ... skev. Fast trivsam. Ja, trivsam är nog ordet. Om nu en bok kan vara det. :)

(Rec.ex från Lind & co)

7 juli 2013

färgglad dag i parken


i havet finns så många stora fiskar

I havet finns så många stora fiskar (pocket)

Jag har läst en helt förfärlig bok som samtidigt är det bästa jag läst på länge. En bok som trots sitt otäcka innehåll nästan inte gick att lägga ifrån sig. Jag mådde illa ibland, men något med bokens upplägg gjorde att jag bara fortsatte att läsa. Sara Lövestam är en skicklig författare och efter att ha läst I havet finns så många stora fiskar ångrar jag nästan att jag gav bort Tillbaka till henne innan jag läste den, men ni vet min inställning till tjocka böcker. Debutboken Udda läste jag dock och den är också riktigt bra. 

Malte har en mamma som sover mycket och har flaskor stående på köksbänken. Dem får man inte prata om för då kan soctanterna komma. Hemma finns också Ove som bråkar en hel del, både med mamma och Malte. Det får man inte heller prata om. Det är svårt för Malte att hålla koll på allt man inte får säga och när vuxna frågar honom något tänker han efter en extra gång innan han svarar. Försöker lista ut vad som är rätt svar, vad som inte blir problem. 

På dagis hittar Malte en alldeles lysgrön kotte. Han blir nästan förtrollad av den fina färgen och märker knappt Roger som plötsligt står på andra sidan staketet och pratar vänligt till Malte. Någon som däremot märker Roger är Iakttagaren som står bakom gardinen och tittar på dagisbarnen. Iakttagaren tillbringar sin tid inne i lägenheten och tillverkar korsord, men på senaste tiden har minnen från högstadietiden börjat tränga sig på. Hemligheter som utväxlades mellan Iakttagaren och Cecilia och det tragiska som hände. 

På dagiset finns också alla fröknar som känner lite oro för Malte eftersom ingen kom på hans senaste utvecklingssamtal och mamman verkar glömma en hel del. Så kommer Nozat som skall göra prao på dagiset. Malte gillar honom och tyr sig en aning till honom. Nozat har av en händelse, en kanske inte helt laglig händelse, kommit över en hemlig mejllista där pedofiler delar berättelser med varandra. 

Roger dyker upp igen. Blir kompis med Maltes mamma och snart kommer han och hämtar Malte allt oftare på dagiset. Roger är snäll, bryr sig om vad Malte säger, men samtidigt blir Malte alltmer obekväm i hans sällskap. Han är lite konstig och hemma hos Roger blir det ännu fler hemligheter att hålla reda på. 

Det är en stark berättelse om hur det kan gå när barn inte blir riktigt sedda. När både hemmet och förskolan missar signaler och det skyddsnät barn borde ha runt sig inte finns där. När man väljer att tro på förklaringar som ger en enkel lösning, som gör att man slipper se obehagligheter i sin omgivning. Det är också en berättelse om att försonas med det förgångna och med sig själv och den man är. Jag är imponerad av hur Lövestam väver ihop berättelsen olika trådar och hur hon i samma kapitel hoppar mellan olika berättarperspektiv och hur dåtid blandas med nutid utan att det någon endaste gång blir rörigt eller svårt att hänga med. Har ni inte läst den här boken så rekommenderar jag den verkligen även om den är en allt annat än småmysig semesterberättelse.

5 juli 2013

bokbloggsjerka 5 - 8 juli

jerka11

Semestern är i full gång, men bokbloggsjerkan fortsätter som vanligt och det är vi alla glada för! :)

Brukar du läsa noveller och/eller andra "short stories"? Vilken/vilka är din favorit/dina favoriter i så fall?

Jag är ingen storläsare av noveller eftersom romanen alltid varit min favorit, men under våren har jag tack vare novellvågen som svept fram över bokbloggarhavet läst ovanligt många noveller. Jag föredrar i allmänhet riktigt korta noveller, de som bara är ett par sidor eller så och därför passar novellantologier mig ganska väl. En svenska novellist som jag annars uppskattar är Jonas Karlsson. Har bara läst en av hans novellsamlingar i och för sig, Den perfekte vännen, men novellen om mannen som under arbetstid smiter in i ett rum bredvid toaletterna har stannat i mitt minne.

Om jag tvingas välja en all time favoritnovell så blir det utan tvekan Strindbergs Ett halvt ark papper. Ett riktigt litet mästerverk!

4 juli 2013

och bergen svarade

Och bergen svarade (inbunden)

Ni vet Khaled Hosseini - han med Flyga drake? Han som alla älskar. Jag skall nu bekänna en sak.

Jag läste aldrig Flyga drake. Jag började men gav upp. Såg filmen och den tyckte jag mycket om och blev berörd, illa berörd av vissa scener. Så kom Tusen strålande solar. Skam den som ger sig tänkte jag och läste och älskade. Boken gick rakt in i hjärtat på mig (och senare även på min mamma som fortfarande har den som en slags referenspunkt över läsvärda böcker). Jag såg därför verkligen fram emot hans nya bok Och bergen svarade, men ... Nu är vi där igen. Jag klarar inte av att läsa den här boken. Jag har kämpat och försökt att älska den. Det är ju ett intressant geografiskt område och jag vill gärna veta mer om kulturen och landet, men varken berättelsens upplägg eller personerna griper tag i mig. "Hjärtslitande familjesaga" lät ju så lockande! Tre gånger har jag nu gjort seriösa försök att komma in i denna bok som är så fylld av personer och livsöden och historia, men nu ger jag upp. Jag brukar ge en bok 50 sidor, men den här har jag gett 147 sidor och ändå känner jag bara motstånd inför läsningen. Sommaren är inte tiden för tvångsläsning så jag väljer nu en annan bok i högen och inser att Hosseini inte kommer att ta plats bland min favoritförfattare. Tyvärr.

(Rec.ex Wahlström & Widstrand)

3 juli 2013

solviken

Solviken (inbunden)

Solviken av Annika Estassy - precis vad jag behövde just nu! Kärlek, relation, trassel, lustiga grannar och ett vackert hus i arv. En mycket passande semesterbok!

Jag medger att jag ställde mig skeptisk inledningsvis när det på första sidan skrivs om en kvinna som skall laga "en syndigt god" Biff Rydberg till en man hon inte träffat på länge och dessutom springer hon ut på lunchen och köper en röd klänning enkom för detta tillfälle. Inte riktigt vad jag brukar uppskatta att läsa om ... Men, det tar sig och personerna blir till slut tillräckligt komplexa och levande för att jag skall trivas riktigt bra i deras sällskap. Ja, fast när det gäller en av dem, Ylva, trivs jag riktigt illa, men det gör nog hon själv också tror jag med all sin bitterhet och sjukliga paranoia. Det är en berättelse som nog kan placeras i feelgood-facket, men jag tycker att den är lite mer komplex än så, eller i alla fall gör ett gott försök. Det är mer en relationsroman med en hel del förvecklingar och missförstånd, men det är ju sådant som för berättelsen framåt, så även om jag ibland vill ge karaktärerna en spark där bak för att de skall förstå sitt eget bästa gillar jag verkligen den här boken. Det enda som känns en aning krystat är det försök till spänningsskapande som den mystiske grannen Ulf får stå för. Eftersom det spåret egentligen inte leder någonstans har jag svårt att förstå poängen med spänningsflörten och tycker att han lika gärna bara kunnat porträtteras som den vanliga tölp han är.

I berättelsen centrum står Marie som just fått ärva ett sommarhus på Aspö utanför Norrtälje. Ett hus jag för övrigt känner att jag gärna skulle flytta in i själv! Marie har en relation med den gifte Philip, som självklart lovat att lämna sin fru. Maries bullbakande kompis Susanne försöker få Marie att ta sitt förnuft till fånga. I boken träffar vi också Niklas vars liv, trots att det är flera år sedan de gjorde slut, fortfarande till stor del styrs av hans ex Ylva som också är mamman till hans dottern. Han lättar sitt hjärta för sin kompis Gabriel över ett par öl, men det visar sig att även Gabriel har problem i sin relation. Allas väger korsas på ett eller flera sätt och det blir en helhet som jag finner klart läsvärd och skönt avkopplande. Semesterläsningen är nu på allvar igång känner jag!

(Rec.ex från Frank förlag)

1 juli 2013

kvartalsrapport



Dags för årets andra kvartalsrapport och det har väl i ärlighetens namn inte blivit så mycket läst de tre senaste månaderna, men läsning är ju för all del ingen tävling. :) Förhoppningsvis får jag både mer lästid och mer läslust nu under sommarens lediga veckor.

Så här har läsningen fördelat sig april - juni:

Romaner: 11 st
Ungdom/YA: 3 st
Ljudböcker: 3 st
Noveller: 2 st + 1 novellsamling
Övrigt: 0 st

Klart färre romaner och ungdom/YA än förra gången och nästan inga noveller alls. Noveller i all ära, men romaner är det jag längtar allra mest efter att läsa under sommaren och jag har en trave lockande läsning här hemma att sätta igång med. Tur det! Annars finns ju alltid biblioteket - denna guldgruva!

Någon jorden runt-resa kan jag inte påstå att jag varit ute på för det har varit mycket nordiskt detta kvartal, men två svenska författare har tagit mig med till både Indien och Bangladesh och jag har dessutom läst böcker av författare från Uganda och Sydkorea och så några böcker från den anglosaxiska världen. Helt ok med tanke på antal lästa böcker och noveller.

Vilka böcker har då varit bäst?

Bästa ljudbok: Kvinnan i rummet av Jussi Adler-Olsen
Bästa roman: Innan floden tar oss av Helena Thorfinn och I enslighet framfödt av Anita Salomonsson
Bästa ungdom/YA: Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg
Bästa novell: Tropiska fiskar av Doreen Baingana (novellsamling)