För fjärde året i rad kör Pocketlover sin populära läsutmaning Tre på tre och jag har bestämt mig för att haka på för att få lite fart i läsningen. Jag tog med mig några hyllvärmare i flytten, men märker att de riskerar att förbli fortsatt outlästa även här, så nu blir det tema hyllvärmare i Tre på tre och de jag tänkt läsa är:
Gott och blandat på många sätt och jag hoppas att det skall visa sig var böcker väl värda att läsa! Vilken bok som blir först ut vet jag inte, så jag gör väl som vanligt och låter humöret styra. :)
31 aug. 2014
30 aug. 2014
du försvinner
En kvart här, tio minuter där, någon enstaka halvtimme - det har tagit sin tid men nu har jag läst ut höstens första bok: Du försvinner av Christian Jungersen. Det är en bok jag känner mig ganska kluven till och det gjorde jag under hela läsningen, men det är något med innehållet som ändå tvingar mig vidare genom boken.
Frederik är rektor på en av Danmarks mest ansedda privatskolor och hans fru är lärare. Boken inleds med att de är på semester på Mallorca tillsammans med sin tonårige son Niklas. De har hyrt en bil och Frederik kör som en galning på de slingriga vägarna och Mia är livrädd. De grälar och Frederik kollapsar och förs till sjukhus. Det visar sig att Frederik har en orbitofrontal hjärntumör vilket påverkat hela hans personlighet och den har växt under flera år. Mia hamnar nu i ett helt nytt livsläge. De senaste åren har varit de bästa de haft tillsammans enligt henne, men har Fredrik varit sig själv då eller är det tumören som förändrat honom? Hon får kontakt med en stödgrupp och möter andra som lever med en hjärnskadad partner och där öppnar sig en värld av tidigare okända fakta och livsvillkor för henne. För att ytterligare komplicera situationen visar det sig att Frederik har förskingrat pengar från skolan, och blir föremål för en brottsutredning där den stora frågan är om det är den riktige Frederik eller Frederik under påverkan av hjärntumören som förskingrat och hur skall man förhålla sig till det vid en eventuell dom.
Det är en bok med så mycket trovärdighet i skildringen av relationer, reaktioner och sammanhang att den emellanåt känns som en redogörelse för en verklig livshistoria och det uppskattar jag inte riktigt. Samtidigt finns det något lockande i det närmast faktamässiga skildrandet och eftersom jag läste boken i e-boksformat kunde jag ibland klicka på länkar direkt i texten för att hamna på olika sidor om t ex hjärnskador. Intressant även om jag aldrig orkade fördjupa mig i dessa internetsidor. Gissar att boken kan räknas som faktion och det är nog första gånger läser faktion så kanske behöver jag vänja mig lite för att riktigt uppskatta det. Ska jag läsa mer om hjärnskador och sjukdomar kopplande till hjärnan i litteraturen så skulle nog heller läsa en ytterligare en skönlitterär bok av Lisa Genova, än mer faktion. Jungersen dömer jag dock inte ut som författare för jag är förtjust i språket och förmågan att skildra kaos och påfrestningar utan att bli sentimental eller enkelspårig.
(Rec.ex från Norstedts)
27 aug. 2014
vill men kan inte
Kolla i högerspalten. En massa lockande rec.ex som bara väntar på att bli lästa och vad gör jag? Ja, inte läser jag i alla fall. Ljudboksmaratonet fortsätter (med ännu en deckare ...) och däremellan har jag fastnat i Netflix-träsket. Det är som om min hjärna inte orkar ta emot text på fritiden just nu. Tror jag får införa obligatorisk lästimme eller liknande på kvällarna. Ungefär som att andra planerar in träning varje kväll, vilket är smått främmande för mig som just nu nöjer mig med simning en eller två gånger i veckan. Fast, kanske är det med läsning som det är med träning när det var ett tag sedan sist - bäst att gå ut försiktigt. Läshalvtimme får det nog bli. Bättre lite än inget alls, tänker jag, för jag saknar läsningen så mycket!
Hur gör ni andra när det liksom inte riktigt går att läsa? Tips och trix mottages tacksamt!
24 aug. 2014
den mörka ängeln
Det jag minns av handlingen är att ett nytt konferenscenter i Visby ska invigas och medan Gotlands kändisar, inklusive kommissarie Knutas, minglar och dricker drinkar på övervåningen mördas festfixaren på nedervåningen. Det skall visa sig vara ett giftmord och när utredningen rullar igång står det klart att fel person mördats. Drinken med giftet var menat åt en kvinna med ett speciellt förhållande till sina vuxna barn och barnen blir också en del av utredningen. Utöver det finns det en del sidospår som jag liksom tycks ha raderat ur minnet. Konstigt hur snabbt man kan glömma handlingen i en bok!
Jag skulle inte rekommendera den här boken om man bara skall läsa någon enstaka bok i den här deckarserien. Vill man läsa hela Knutas-serien är den förstås ett måste, men hoppar man lite som jag för det mesta gör i serier kan man hoppa över Den mörka ängeln tycker jag.
20 aug. 2014
saved by the ... ljudbok!
Hav förtröstan, bloggbohemen är snart en läsande människa igen! :)
18 aug. 2014
17 aug. 2014
en liten boklista
Det här med enkäter och listor är ju svårt att motstå och när jag hittade denna hos Bokföring enligt Monika kunde jag som vanligt inte motstå att besvara den.
Första vuxenboken jag läste och verkligen gillade
Den frågan är ju nästan omöjlig att svara på eftersom jag började läsa vuxenböcker när jag var typ tretton år (hoppade över ungdomsböckerna av någon anledning), men precis som Monika minns jag att jag tidigt läste och faktiskt älskade På stranden av Nevil Shute. Annars var det säkert någon bok av Jackie Collins, Margaret Pemberton eller liknande författare som fångade mig.
Bok som förändrat mitt liv mest
Jag skulle nog vilja säga att läsningen i sig och att upptäcka hur mycket jag älskar att läsa är det som förändrat mitt liv, inte en särskilt bok. Jag har älskat att läsa ända sedan jag lärde mig läsa i ettan på lågstadiet.
Bok jag tycker är överskattad
Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson.
Författare vars böcker jag försöker gilla men inte lyckas med
Klassiker jag hävdar att jag läst men aldrig tagit mig igenom
Jag har aldrig läst ut hela Brott och straff av Dostojevskij, men å andra sidan brukar jag säga att jag tyckte den var hemskt jobbig och att jag aldrig läste de hundra sista sidorna.
Författare vars böcker är underskattade
Det där är ju mycket en fråga om personlig smak och just nu kommer jag inte på någon författare som jag tycker är generellt underskattad av den breda massan.
Jobbigaste bok jag läst
Jobbig som i omöjlig att ta sig igenom? Ja, då har vi ju Brott och straff som nämndes ovan, men också Anna Karenina av Tolstoj. Jag har helt enkelt väldigt svårt för de klassiska ryssarna. Jobbig som i obehagligt innehåll som jag önskar inte vore "en sann berättelse"? Bakom stängda dörrar av Agneta Cras. En fruktansvärd berättelse om övergrepp och incest.
Läser helst
Romaner som inte ingår i en serie.
Önskar att jag läste mer
Egentligen inget eftersom läsningen ska vara luststyrd enligt mig, men ibland gör jag försök att läsa mer världslitteratur så det får bli mitt svar.
Bästa barnboksförfattaren
Jag har faktiskt ingen koll alls på barnboksförfattare så jag passar.
Gillar jag inte längre som jag gillade förut
I sena tonåren hade jag en period då jag tyckte om att läsa historiska romaner. Det lockar mig nästan inte alls längre, och de böcker som jag läst med en handling förlagd till någon epok före sent 1800-tal de senaste åren är lätträknade.
Roligaste bok
Ja, här måste det nog bli En man som heter Ove av Fredrik Backman. Den är så rolig och samtidigt så sorglig och jag fullkomligt älskade den och älskar den fortfarande.
Bok som berört mig mestInte en aning. Det finns ju böcker som berör när man läser dem, men som man knappt minns några år senare. En av nackdelarna med att läsa många böcker under livet.
Recensera din senast lästa bok
Jag är lite lat nu och hänvisar till mitt inlägg om två av böckerna i Viveka Stens deckarserie om Sandhamn.
Första vuxenboken jag läste och verkligen gillade
Den frågan är ju nästan omöjlig att svara på eftersom jag började läsa vuxenböcker när jag var typ tretton år (hoppade över ungdomsböckerna av någon anledning), men precis som Monika minns jag att jag tidigt läste och faktiskt älskade På stranden av Nevil Shute. Annars var det säkert någon bok av Jackie Collins, Margaret Pemberton eller liknande författare som fångade mig.
Bok som förändrat mitt liv mest
Jag skulle nog vilja säga att läsningen i sig och att upptäcka hur mycket jag älskar att läsa är det som förändrat mitt liv, inte en särskilt bok. Jag har älskat att läsa ända sedan jag lärde mig läsa i ettan på lågstadiet.
Bok jag tycker är överskattad
Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson.
Författare vars böcker jag försöker gilla men inte lyckas med
Carlos Ruiz Safon. Jag har gjort ett par seriösa försök med Vindens skugga och läst några sidor i Himlens fånge. Det är verkligen inte böcker för mig.
Klassiker jag hävdar att jag läst men aldrig tagit mig igenom
Jag har aldrig läst ut hela Brott och straff av Dostojevskij, men å andra sidan brukar jag säga att jag tyckte den var hemskt jobbig och att jag aldrig läste de hundra sista sidorna.
Författare vars böcker är underskattade
Det där är ju mycket en fråga om personlig smak och just nu kommer jag inte på någon författare som jag tycker är generellt underskattad av den breda massan.
Jobbigaste bok jag läst
Jobbig som i omöjlig att ta sig igenom? Ja, då har vi ju Brott och straff som nämndes ovan, men också Anna Karenina av Tolstoj. Jag har helt enkelt väldigt svårt för de klassiska ryssarna. Jobbig som i obehagligt innehåll som jag önskar inte vore "en sann berättelse"? Bakom stängda dörrar av Agneta Cras. En fruktansvärd berättelse om övergrepp och incest.
Läser helst
Romaner som inte ingår i en serie.
Önskar att jag läste mer
Egentligen inget eftersom läsningen ska vara luststyrd enligt mig, men ibland gör jag försök att läsa mer världslitteratur så det får bli mitt svar.
Bästa barnboksförfattaren
Jag har faktiskt ingen koll alls på barnboksförfattare så jag passar.
Gillar jag inte längre som jag gillade förut
I sena tonåren hade jag en period då jag tyckte om att läsa historiska romaner. Det lockar mig nästan inte alls längre, och de böcker som jag läst med en handling förlagd till någon epok före sent 1800-tal de senaste åren är lätträknade.
Roligaste bok
Ja, här måste det nog bli En man som heter Ove av Fredrik Backman. Den är så rolig och samtidigt så sorglig och jag fullkomligt älskade den och älskar den fortfarande.
Bok som berört mig mestInte en aning. Det finns ju böcker som berör när man läser dem, men som man knappt minns några år senare. En av nackdelarna med att läsa många böcker under livet.
Recensera din senast lästa bok
Jag är lite lat nu och hänvisar till mitt inlägg om två av böckerna i Viveka Stens deckarserie om Sandhamn.
14 aug. 2014
två gånger sandhamn
Deckartemat på ljudbokslyssnandet har fortsatt under de senaste veckorna och jag har lyssnat på ytterligare två av Viveka Stens böcker som utspelar sig på Sandhamn. I båda böckerna, I natt är du död och I stundens hetta är det polisen Thomas Andreasson som utreder det aktuella mordet och hans barndomskompis Nora, med hus på Sandhamn, bistår honom på olika sätt med tips under utredningen.
I boken I natt är du död kretsar berättelsen kring kustjägare och deras utbildning under 70-talet. Först hittas en ung student död i sin lägenhet och allt tyder på självmord, men mamman vägrar tro på det och Thomas Andreasson släpper inte heller dödsfallet så lättvindigt och snart skall fler hittas döda och nutiden hänger ihop med dåtiden (igen ...). Nora återhämtar sig från skilsmässan och hjälper Thomas genom att ta reda på hemligheter om kustjägarutbildningen på grannön Korsö. Hon börjar också dejta den man som hyr hennes gamla hus på Sandhamn, själv har hon flyttat in i det större huset som hon ärvt efter en av öborna. Jag tyckte den här boken var rätt seg och allt det där med militären, värnplikt och gamla kustjägare som hänger ihop och hjälper varandra genom livet på olika sätt känns ... tråkigt. Boken hade vunnit på att vara lite kortare och jag hade gärna läst/hört lite mindre om Nora och hennes privatliv.
I stundens hetta har lite bättre tempo och inte heller är det uppbyggt på två parallellberättelser från olika tidsepoker. Skönt! Det är midsommar i Sandhamn och ön är full med turister och midsommarfirare. Inte minst är det ungdomar från Stockholm som kommit till ön för att festa och för en av dem slutar det illa (kan knappast räknas som en spoiler väl?) och Thomas och hans kollegor får lägga pussel med knapphändiga vittnesmål från ungdomar som inte vill tjalla på varandra eller skydda sig själva. Nora har inlett en relation med sin hyresgäst men när hans dotter försvinner på midsommarnatten och inte går att få tag på förändras allt.
Nu har jag läst och lyssnat på fyra av deckarna med Thomas och Nora i huvudrollerna och jag börjar känna mig riktigt trött på Nora. Hon är så beroende av uppmärksamhet, stöd och bekräftelse hela tiden. Jag blir irriterad på henne. Hela hennes roll i böckerna känns också uttjatad och jag finner det smått osannolikt att polisen så ofta skulle använda en kompis till en polisman som informationskälla i en brottsutredning. Jo, jag vet det är skillnad på böcker och verklighet, men ändå ... Thomas är en ganska blek figur som mest åker mellan polishuset, Sandhamn och sin stuga på Harö och nu har blivit pappa till en liten flicka. En litterär figurer jag inte känner något alls för egentligen. Sandhamnsdeckarna fungerar relativt väl som rent slölyssnande, men mer än en bok åt gången rekommenderas inte.
12 aug. 2014
bokligt hösttecken
Förutom att regn och sjunkande temperatur (ja, jag jublar!) är säkra hösttecken är ett lika säkert tecken på att hösten är i antågande att rec.exen börjar komma. Idag kom höstens två första rec.ex och extra roligt var att få en inbunden bok i postlådan. Men, e-bok är inte fel det heller eftersom jag faktiskt sagt till förlagen att det går lika bra med e-bok som med inbunden. Skam den som ger sig liksom - förr eller senare skall jag också lära mig att älska att läsa e-bok på mobilen! :)
Vilka böcker var det då som kom? Jo, Du försvinner av Christian Jungersen och Mrs Sinclairs resväska av Louise Walters. Ska bli skönt att läsa något annat än deckare nu.
Vilka böcker var det då som kom? Jo, Du försvinner av Christian Jungersen och Mrs Sinclairs resväska av Louise Walters. Ska bli skönt att läsa något annat än deckare nu.
9 aug. 2014
hurra, hurra för tove idag!
Idag skulle Tove Jansson ha fyllt hundra år och självklart är det många av oss bokbloggar som uppmärksammar detta. Det finns t ex ett bloggmaraton anordnat av Bokbabbel där en rad olika bokbloggare publicerar inlägg under dagen. Kul idé och jag kommer absolut att titta in hos de olika bloggarna.
Min egen relation till Tove Jansson består mest av Mumintrollen, som för de flesta andra gissar jag. På min lågstadieskola fanns ett litet bibliotek inne i musiksalen och jag minns exakt vart muminböckerna stod. Jag föll för framsidan på böckerna och läste flera av dem så snart jag var tillräckligt bra på att läsa. Kanske var det i trean? Sedan sändes den japanska tecknade versionen av Mumintrollen på tv och den såg jag också och tyckte om, men så här i efterhand kan jag tänka att den egentligen är alldeles för tillrättalagd och anpassad till barn. De svarta stråken och vemodet som är så framträdande i böckerna hade skalats bort och serien var nog lite för glättig.
När jag som ntittonåring läste litteraturvetenskap och kom fram till kursen som innehöll utvald barnlitteratur insåg jag att Mumintrollen är vuxenböcker. Pappan och havet blev ögonöppnaren och jag älskade den boken med det psykologiska djupet (hej, Jung!) och efter det läste jag också om någon mer av böckerna (minns inte vilken) och tog Mårran till mitt hjärta. Skulle nog nästan vilja säga att Mårran är min favorit bland figurerna i Mumindalen. Jag läste om Pappan och havet igen för ett par tre år sedan. Då hade jag genomgått min egen trettioårskris och Muminpappan kom mig ännu närmare. Tänker att den boken borde jag fortsätta att läsa om med jämna mellanrum under livet, för jag tror den växer och är en bok som blir bättre och läsupplevelsen lite annorlunda hela tid ju längre livet går och livserfarenheterna blir fler. Tove Janssons böcker kanske inte bara borde stå på barnavdelningen, kanske är det dags för landets bibliotek att ställa några ex på vuxenhyllan också?
7 aug. 2014
jag minns den ljuva tiden ...
... jag minns den som igår, när läslusten och friden, tätt följde mina spår ...
Semestern är över. Hjärnan är fylld av ny information, nya intryck och nya regelverk att sätta mig in i. Nya jobbet gör mig trött så här i början, men jag tror att det är ett roligt jobb och att jag kommer att trivas när jag kommit in i det lite mer. Från och med nästa vecka får jag dessutom ytterligare ett uppdrag så nu blir det tre arbetsplatser, två yrken (SYV + lärare) och en liten vilsen bloggbohem som ska jobba heltid för första gången sedan 2009. Hej å hå! :)
Jag hoppas finna lite ro i helgen för jag längtar så efter att hitta det där sköna läsflytet som hållit sig borta hela sommaren. Sneglar lite på boktraven bredvid sängen och tror mig ha rätta boken för en flera timmar lång läsflykt i helgen. Hoppas!
4 aug. 2014
kvinna 22
På baksidan låter det här som en perfekt bok för mig. Mitt-i-livet-kris, forskningsprojekt om äktenskap i vår tid och anonymt besvarade frågor som lockar fram huvudpersonen Alices behov av att vara öppen och ärlig. Hon går med i projektet hon fått nys om via mejlen och tilldelas det slumpvis utvalda numret 22. Hennes kontakt vid universitetet som genomför studien är Forskare 101. Alice känner sig tvungen att mejla Forskare 101 och förklarar ett av svaren i sitt formulär och där startar en mejlkorrespondens som leder fram till att Alice, eller Kvinna 22, finner sig attraherad av den anonyma forskaren.
Jag var inte riktigt beredd på att boken skulle vara uppbyggd till så stor del på deras mejl, på svaren Alice avger i formuläret (frågorna får vi gissa oss till för de finns inte med, men är oftast relativt uppenbara) och på facebook-inlägg med tillhörande kommenterar. För mig blir det inget flyt alls i läsningen och det fragmentariska sätt boken är uppbyggd på passar mig inte alls. Faktum är att jag bara känner "suck" och konstaterar att jag föredrar en berättelsen som är mer sammanhängande i uppbyggnaden. Kalla mig gärna konservativ, men Kvinna 22 av Melanie Gideon var verkligen inte min kopp te.
(Rec.ex från Forum)
2 aug. 2014
i grunden utan skuld
Fortsätter lyssna på deckare och valde den här gången I grunden utan skuld av Viveca Sten. Jag måste säga att det här är en bok där jag hela tiden glömmer bort att det är en kriminalroman jag lyssnar på. Anledningen är att det finns två parallellberättelser och den som utspelar under sent 1920-tal och där vi får möta pojken Thorwald är den som verkligen fångar mig och det är inte en berättelse om brott. Det är snarare en berättelse om det hårda livet i skärgården och vad som händer med en familj och en son när faderns vredesutbrott och märkliga trosuppfattning får dem att leva i skräck och det är ständigt bara en tidsfråga innan Thorwald skall bestraffas nästa gång. Fadern, Gottfrid, är en grym man som jag saknar all sympati för.
Nutidsberättelsen låter oss möta Stens kriminalinspektör Thomas Andreasson vid Nackapolisen. Han har under hösten deltagit i sökandet efter en försvunnen ung kvinna som aldrig hittades och antogs ha drunknat. Hans barndomsvän Nora, som har sommarhus på Sandhamn, har tagit med sig barnen och åkt ut till ön mitt i vintern efter att ha upptäckt att hennes man varit otrogen. Barnen hittar en kroppsdel i skogen och den visar sig tillhöra den försvunna unga kvinnan. Det som tidigare varit ett försvinnande är nu ett mord och ledtrådarna om vem som är mördaren är få.
Som ljudbok fungerade den här boken riktigt bra. Det finns dock en sak som irriterar mig en aning och det gäller inte bara den här boken. När det finns två parallellhandlingar och den ena utspelar sig i dåtid och den andra i nutid är det rätt självklart att dessa skall vävas samman. På så sätt vet man att det kommer att röra sig om gamla oförrätter och det får mig att emellanåt bara fokusera på vad som är kopplingen mellan då och nu. Lite synd för det förtar en del av bokens spänning. När det gäller just den här boken hade jag dessutom gärna läst en roman bara om Thorwald, hans liv och vad som hände med hans stora kärlek Karolina. Nu är det en helt ok deckare som Viveca Sten har skrivit, men oj, vilken bra familjeskildring och kärlekshistoria det hade kunnat bli!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)