novellhelg

Den här helgen har det mest blivit kurslitteratur läst, men ett par noveller har jag läst också. Måste ju lätt upp läsningen emellanåt. :)

  
I Agatha Christies novell Mysteriet i Cornwall får Poirot påhälsning av en kvinna som är övertygad om att hennes man håller på att förgifta sig för att kunna börja om på nytt med sin unga assistent. Poirot är lite tveksam till historien, men när han väl anländer till hennes hem är det redan försent. Han och Hastings är nu mitt i en mordutredning. Perfekt att starta lördagen med en pusseldeckare i novellformat.

Karin Boyes Snäckorna hade ett oväntat lätt, nästan luftigt, och samtidigt finstämt språk som jag tyckte om. I novellen möter vi en tioårig pojke som förlorade sin mamma några år tidigare. Hans far ska nu gifta om sig, men pojken tänker minsann inte välkomna den nya kvinnan. Han minns ju fortfarande känslan av när modern var i rummet. Men, det är svårt att vara ståndaktig i sitt beslut när man bara är tio år.  En fin berättelse som känns tidlös.

semesterläsning

Jag hade ju nu bara två veckors semester och tillbringade större delen av första veckan hos min mamma och större delen av andra veckan i Hamburg så det har verkligen inte blivit mycket läst denna semester, men här kommer i alla fall ett inlägg om det lilla som ändå blev läst.

Den första bok jag lyssnade klart på var Hyresgästerna av Sarah Waters som jag redan skrivit om här.


Den andra boken blev en mysdeckare i Marianne Cedervalls serie om Anki Karlsson - Dit solen aldrig når. Den börjar med att Ankis vän, den pensionerade polisen Tryggve, skall resa utomlands på semester, men kan inte låta bli att ägna ett gammalt olöst fall några extra tankar. Anki ger sig ut på långritt till Smissarve prästgård där hon träffar på en journalist, Ninni, som skall skriva en artikelserie om det gamla "Fruntimmershuset" som församlingen drev till en bit in på 1970-talet. Det står snart klart att det inte är populärt att " Fruntimmershuset" hamnar i rampljuset och när Ninni dessutom försvinner är det självklart att Anki blir insyltad i fallet. Tryggve kan förstås inte heller hålla sig undan.

Jag gillar serien om Anki Karlsson. Det är Gotland, småputtrigt och mänskligt. Anki mockar i stallet, tar hand om sitt barnbarn (som i denna bok tillfälligt flyttar till ön), löser mordgåtor och är mitt i allt ändå en trovärdig pensionärskaraktär. Jag kommer absolut att fortsätta läsa denna serie!


Tredje boken blev Tango i tabernaklet av Karin Brunk Holmqvist, som jag ju också lottade ut till en lycklig vinnare. Allt är som vanligt i Brunk Holmqvist värld där hon tar oss med till Österlen och låter oss möta några äldre människor som råkar ut för både det ena och det andra  - allt i en varm och humoristisk anda. Det här är inte böcker man läser för den litterära kvaliteten utan för att bli lite underhållen en stund. I den här boken möter vi Kerttu som städar på gästgivargården på halvtid, startar tangokurser och drömmer om att bli kyrkovaktmästare. Men, hur skall det gå när kyrkorådets ordförande ständigt kommer på henne i den ena märkliga situationen efter den andra. Småcharmigt och trivsamt som alltid alltså. (Rec.ex från Bokfabriken)

 
Ett par noveller av Anton Landgren i ljudboksformat hann jag också med. I Rolfs sista önskan blir Christer via ett arv plötsligt och ofrivilligt ägare till en kolonilott. Men, det utlovade guldet i marken skall visa sig vara något annat än vad Christer tänkt sig och han tvingas desperat leta upp en japan alltmedan kolonigrannarna blir alltmer ilskna. I Historien om Axel är det en 53-årig man som ligger i riskzonen för ännu en hjärtinfarkt som står i centrum. Han vinner ett träningsupplägg med en känd f d maratonlöperska, men han är väl inte särskilt motiverad och de träningsfrälsta är precis så där överenergiska och nedlåtande som de i värsta fall är (been there ...). Småskojiga men inte särskilt bra noveller, om jag skall vara ärlig. Framför allt kändes sluten på novellerna inte särskilt genomarbetade.

Ja, som ni förstår är det lättsam läsning som gällt under semester, och tydligen har det varit något av ett pensionärstema också. :) Nu får vi se om hösten kan bjuda på lite mer läsning med tuggmotstånd!

ann-sofi munter gånger tre

Lyssnade i morse på tre noveller om Ann-Sofi Munter. Novellserien är skriven av Håkan Lindgren och i den möter vi Ann-Sofi, en kvinna runt 55 år, som behöver lite mer spänning i livet. I första novellen, Femton minuter för Ann-Sofi Munter, ramlar en bankrånare in i hennes bil och Ann-Sofi  lever snarare upp än blir rädd. I andra novellen, Ann-Sofi Munters trista balkongliv, röker hon cigarett efter cigarett på sin systers balkong och får inte gå någon annanstans. Det hindrar henne ändå inte från att få en del att hända i tillvaro. I den tredje och sista novellen, Ann-Sofi Munters franska band, tar hon sig ut i skärgården där en fransyska med en mystisk make ger lite liv i tillvaron.

Det är inte några djupsinniga noveller Håkan Lindgren skrivit, men en trött lördag förmiddag som denna var jag mest ute efter underhållning och lite humor och det var precis vad jag fick. Gott så!

novellmorgon

Kände för något snabblyssnat så imorse fick det bli en novellmorgon.

  

Aino Trosell tycker jag bättre och bättre om och Domaredansen blev morgonens bästa lyssning. En undersköterska som tvingas jobba delad tur får en morgon höra en berättelse av en gamling som ger henne en slags jävlar anamma tillbaka. Karin Ströms Stamtavla var också bra med syskonrivalitet som tema. Morgonens sista novell blev en klassiker, Katherine Mansfields Flugan. Tyvärr måste jag säga att den går mig lite förbi. Kanske är det en sådan novell som kräver långsam läsning, omläsning och analys för att riktigt falla på plats. I en annan tid i livet hade detta lockat mig, men inte nu längre.

skogsnävan

Ibland är det inte så dumt att sticka emellan med en novell och väljer man en berättelse av Karin Brunk Holmqvist så vet man vad man får - Skogsnävan är inget undantag. Ett äldre par gör sig redo för traditionsenligt midsommarfirandet med jordgubbstårta, midsommarstång och blomsterplockande, men i år är de lite extra nervösa. Sonen skall komma på besök, och inte ensam som vanligt utan med sin flickvän från Stockholm. Inte nog med att hon är från Stockholm, hon är dessutom psykolog och något hjärnskrynklade vill de inte veta av.

Det är tafatt och varmt och harmlöst och med ett lyckligt slut. Precis som alltid hos Brunk Holmqvist och det var en fin ljudbokshalvtimme. Räcker långt ibland.

sol och fjäderbrev

  

Nej, nu vet jag inte riktigt vad som hände. Brukar ju tycka så mycket om Moa Martinson, men Fjäderbrevet tycker jag är oväntat svårläst, tråkig och jag begriper faktiskt inte alls varför man valt att ge ut just den. Men, omslaget är i alla fall urtjusigt!

Sol av D. H. Lawrence däremot - helt i min smak! Fint språk, intressant stämning, udda huvudkaraktär och förändring som pågår. Den kan jag varmt rekommenderar.

Ja, det får bli ett väldigt kort och koncist inlägg idag. Men bättre några rader än inga alls tänker jag! :)

söderberg i novellformat

Här är det slalomläsning som gäller för tillfället och ni vet ju hur det brukar sluta - inget blir utläst. För att ändå få något utläst (vilket ju är rätt skönt att få om jag skall vara ärlig) och samtidigt få läsa något välskrivet har jag idag, mellan damernas 10 km och herrarnas 15 km i klassisk stil, läst två novellixer med Hjalmar Söderberg som gemensam nämnare.

     

Jag är mycket svag för Söderbergs sätt att skriva och använda språket och de här novellerna var därför riktigt njutbar läsning. Vem älskar inte en inledningsmening som denna från novellen Spleen: "Mitt liv har drömmens skumma och sällsamt förvirrade färg"? I "Tuschritningen" undrar flickan vad teckningen egentligen betyder och mannen är svarslös. "En kopp te" visar hur fel det kan bli när man inte följer oskrivna regler och i "Duggregnet" har den gode guden tröttnat på människornas dålighet.

"Aprilviolerna" är lite längre än de andra och där spelar professor Grendel, en violbukett och en tur till Kreta istället för till Köpenhamn stora roller. 

Söderberg ger oss oväntade vändningar, lär oss något om samhället vid den tiden, om människor i stort och inte minst ger han oss berättelser med en språklig kvalitet utöver det vanliga, där såväl det torra som det humoristiska får utrymme, Söderberg är verkligen en favorit från förr!

fem gånger estassy

   

 

  

Idag har det varit en regnig och ganska mörk dag och jag tycker det har varit riktigt skönt! Jag älskar hösten och efter en vecka av hög luftfuktighet och temperaturer över 25 grader har det varit helt underbart med höstkänslan som regnet förde med sig.

Sådan här dagar brukar också ge läslusten en knuff i rätt riktning, men av någon anledning lockade ingen av böckerna jag påbörjat så jag har istället lyssnat på de fem novellerna av Annika Estassy som finns på Storytel. Fyra av dem är riktigt korta, bara drygt en kvart långa i ljudboksformatet, medan den femte, En höst att minnas är på strax över en timme. 

I Dagens fynd ger sig en dam på 60+ ut i nätdejtingsdjungeln, i Familjebrunch har en kvinna efter lång tid och många försök lyckats bli gravid, i Pärlugglan blir en hundpromenad öppningen till något nytt och i I lust och nöd träffar vi två tvillingsystrar med en graviditetsplan, En höst att minnas är betydligt längre än de fyra andra och här träffar vi en kvinna som kastar ut sin man när han en gång för mycket förolämpar deras dotter. På jobbet får hon en ny chef som behandlar henne illa, men hon kämpar på med såväl privatliv som arbetsliv och snart upptäcker hon att något inte står rätt till med nya chefen och inte heller med den utsparkade maken. 

Novellerna handlar alla om kvinnor och relationer med fokus på sökandet efter kärlek. I två av novellerna kombineras detta med längtan efter barn. Det är trivsam lyssning för stunden, men det är inga noveller med djup eller berättarteknik som kräver att du läser-mellan-raderna. Det är nog snarare små korta berättelser än noveller om man skall vara petig. Jag vet att jag snart har glömt dem alla, men det gör inte så mycket eftersom lite lättsam söndagslyssning var precis vad jag vill ha och precis vad jag fick.

hjärtats färd

Aino Trosells novell Hjärtats färd handlar om polisen Börje, som egentligen gått i pension men som jobbar någon dag då och då, och den 70-åriga kvinnan Malin. Malin anmäler sin hund försvunnen och Börje är den som tar emot anmälan. Börje tycker synd om kvinnan som får ta emot beskedet att hennes hund blivit överkörd och han hjälper henne med begravningen av hunden. Börje är lyckligt gift, har barn och barnbarn och ett stort umgänge. Malin förlorade sitt hjärta till en engelsk lord i ungdomen och eftersom det tog slut innan det knappt börjat har hon levt ensam hela livet. Börje vill nu hjälpa Malin att hitta tillbaka till sin ungdomskärlek och tar henne med till England. På båten över kommer dock Malin med ett oväntat förslag.

En fin liten berättelse om livet och kärleken så här på Alla hjärtans dag och en bra start på söndagen. Hoppas att ni får en fin Alla hjärtans dag!

billgren, hannah och karlsson

Den här helgen har det inte blivit några långa läspass, men ibland är det ju annat som lockar, t ex shopping och slötittande på play-kanaler. :) Två noveller i ljudboksformat har jag i alla fall tagit mig tid till och dessutom har jag läst ut en bok som jag hållit på med en evighet. Måste verkligen lära mig att begränsa mitt slalomläsande så jag slipper ha sådan där bokslattar som liksom aldrig tycks bli lästa eftersom boken känns mer eller mindre utläst trots att det är femtio eller sjuttio sidor kvar.

    

                           Bilder från Bokus

Monogrammorden är en nyskriven (utkom 2014) bok om Agatha Christies välkända detektiv Hercule Poirot. Jag tycker författaren Sophie Hannah har lyckats väl med att behålla Poirots speciella personlighet och det småputtriga i berättelsen. Det är en pusseldeckare, förstås, och jag borde verkligen ha läst den mer sammanhållet. Nu gick det så långt mellan gångerna att jag hade svårt att hålla reda på alla personer som på olika sätt är indragna i morden som begåtts på det fashionabla Bloxham Hotel. Kommer det fler böcker om Poirot skrivna av Hannah kommer jag absolut att läsa dem, men en aning mer koncentrerat. 

Novellen Man kan vinka till varandra från balkongerna är Elsa Billgrens första skönlitterära text och jag tycker den är en fin liten historia om två tonåringars vänskap och om ungdomlig förälskelse. Platsen är Sorrento i Italien och lite sol och värme, om än bara i litterär form var välkommet (även om jag nu gillar minusgrader).

Jonas Karlsson är en av få novellister som jag verkligen uppskattar att läsa för hans noveller lyckas alltid fånga mig på något sätt. Allra helst lyssnar jag i och för sig, för när Karlsson läser Karlsson är det lika bra som när Nesser läser Nesser. Spår i snön är en berättelse om att komma till ett litet samhälle, om utanförskap, om hämnd och det svåra att låta gamla oförrätter vila. Helgens bästa läsning!

paradisträdet

Dan för dopparedan unnade jag mig att börja dagen med att ligga kvar i sängen och lyssna på en julnovell med en gammal favorit - Ruth Galloway. I Elly Griffiths Paradisträdet träffar vi Ruth mitt i julstöket. Hon är en ovan julfirare men nu när hennes dotter Kate finns vill hon ändå göra ett försök med julen. Hon köper julgran för första gången, köper hem julmat och julstädar sitt hus vid saltängarna i Norfolk. Hennes pojkvän Max skall komma på julafton, men innan dess skall hon hinna gå på fest hos bästa väninnan som väntar barn med Ruths chef. Det blir väl inte riktigt så perfekt som hon tänkt sig med julförberedelserna, men som läsare tycker jag allt är trivsamt och mysigt och jag gillade verkligen att träffa Ruth en timme så här i juletid.

novell-helg

Jag har massor av böcker som ligger här hemma och väntar på att bli lästa och det är dessutom en hel massa böcker som jag vill läsa nu, precis nu, och då händer det som alltid händer för mig i liknande situationer: det blir ingenting läst. Jag läser lite här och lite där, men fortsätter aldrig framåt. Eftersom jag ändå snuttläser tänkte jag att det är lika bra att satsa på korta berättelser istället för hel roman, så i helgen har jag läst de novellixer som låg här hemma i att-läsa-högen. Det blev en blandning av klassiker, fakta och mysdeckare.

   

Guy de Maupassant är novellisternas novellist och Pauls flicka är en berättelse om kärlek, både heterosexuell och lesbisk sådan. Jag erkänner att jag höjde något på ögonbrynen över novellens tema och att den kändes så modern mitt i allt tidstypisk.

Diomedes hästar en Agatha Christie-novell om Hercule Poirot som den här gången får ett narkotikafall att lösa. Den var ok, men ingen favorit. I helgens andra Christie-novell, Ett vattentätt alibi, får jag stifta bekantskap med deckarduon Tommy och Tuppence för första gången. Jag gillar dem! Vill absolut läsa mer om Tommy och Tuppence och lära känna dem mer. Fallet de skall lösa var lite lagom klurigt. Det gick att gissa hur det hängde ihop, men underhållningsvärdet var ändå högt. Helgens bästa novell!

Till sist läste jag en novell ur fakta-fyran; Jiroekonomi av Nina Åkestam. Utgångspunkten är en man i Tokyo, Jiro Ono, som sedan många år driver en högt ansedd sushibar med ytterst få sittplatser. Enligt alla ekonomiska teorier är hans sätt att bedriva verksamheten helt fel. Vad innebär det för individen och samhället att bli mer som Jiro, att vara en Jiromänniska? Jag är ingen ekonom, men det är ju alltid kul att få en inblick i något, även om just det här ämnet mest flimrar förbi min hjärna rätt snabbt. Rekommenderar däremot att se de dokumentärer som gjorts om Jiro Ono. Han är en intressant man!  

christie i december

  

Jag längtar så efter jul och ledighet! Tolv dagars ledigt får jag och det skall bli så skönt, så skönt, så skönt! Just nu känner jag mig både jobbtrött och lästrött och allmäntrött. Det blir en del ljudbokslyssnande, men läsa tjocka böcker själv blir det inte mycket av. Ett par noveller har jag dock tagit mig igenom och när Agatha Christie är författaren är det förstås mysläsning vi pratar om. Varken Den blå pelargonen eller Döden i floden är på något sätt djupsinnigt eller nydanande (inte ens för sin tid tror jag), men det är småputtrigt brittiska på den där oemotståndliga sättet som gör att man bara mår bra. Så klart jag gillade dem! Tur att jag har två Christie-novellixer kvar att läsa i decembermörket.

lindgren & naderehvandi

Det är ju alltid trevligt att sticka emellan med ett par novellixer och i helgen blev Märit av Astrid Lindgren och Förhöret av Khashayar Naderehvandi lästa. Det är två mycket olika noveller men med en sak gemensamt - de lämnar inget bestående intryck, men de var ändå fina att läsa precis just där i stunden.

  

 Märit är inte Lindgrens bästa text men det lindgrenska draget att kunna berätta om livet, döden och annat svårt på ett sätt som gör att både barn och vuxna kan ta det till sig finns där och det skall hon som alltid ha en eloge för.

När det gäller Naderehvandis text Förhöret är det mitt första möte med hans författarskap och jag faller mer för språket än för berättelsen i sig. Den har dock novellens alla typiska drag, plus absurditet, och det gör den alldeles utmärkt för övningar i att lära sig att läsa mellan raderna och fundera kring vad allt egentligen betyder. Tips till alla gymnasielärare i svenska med andra ord. :)

enkelrum

Läs- och bloggsvacka har det visst blivit så här i väntan på att den riktiga hösten, gula löven och kylan skall komma. Jag är märkligt känslig för när årstider inte beter sig som det skall, särskilt höst och vinter. Då blir det lite upp och ner i humöret och det brukar påverkar läsningen. Jag läser och lyssnar, men det går sakta och det är alldeles för splittrat. Idag fick det därför bli en mellanspel med en novell. Börjar allt mer inse att det är ett utmärkt format för den trötta hjärnan, men novellsamlingar är jag fortsatt tveksam till.



Jag lyssnade på ett framträdande av Hans Gunnarsson på Bokmässan och kände mig väldigt lockad att läsa mer av honom för han beskrev sin relation till sina litterära karaktärer på ett så intressant sätt. Han pratade om hur han tog dem på hundra procent allvar och hur den humor som återfinns i hans böcker inte är medveten utan att människan till viss del blir komisk när man beskriver någon med fullt allvar. Jag kan bara hålla med och börjar ni tänka på alla människor i er närhet så tror jag ni också kan nicka instämmande. Det finns något absurt över alls vårt sätt att förhålla oss till livet, vardagen, oss själva, våra relationer.

I novellen Enkelrum möter vi en som efter en rad småorter - Flen, Nässjö, Mjölby - nu befinner sig i Finspång. Han bor på hotell, försöker ägna sig åt research, konstaterar att man lika gärna kan ta livet av sig som att skriva en deckare, strosar runt i stadens park och hamnar i korvkioskens bollhav. Men, det som ger handlingen skruv och obehag är samtalet från hans ex:

"Hallå, svarade han kort, försökte låta som om han inte sett att det var hon som ringde. Men han var inte i närheten av hennes kyla. Vad vill du? sa hon tvärt, krävande, som om det var han som hade ringt henne. Hej, sa han. Är det du? Det räcker nu, sa hon. Det räcker nu. Va? sa han. Det brusade och plingade och skramlade i bakgrunden, som om hon ringde från ett tivoli. Jag vill att du lägger av, sa hon. Jag är i Finspång, sa han."

Jag fastnade för stämningen i den här novellen. För den tomma baren, det folktomma samhället och för beskrivningen av orten i sig. Ännu en liten novellpärla från Novellix!

noveller för trött hjärna

Just när jag har hur många lockande böcker som helst som ligger och väntar på att bli lästa har orken tagit slut. Det har varit två intensiva veckor på jobbet och eftersom jag är ny tar det lite extra på krafterna. Den här helgen har jag långledigt, men igår blev det inte mycket gjort och jag hamnade i Glee-träsket i flera timmar. Idag har jag hunnit med en vända i second hand-butiker och ett besök på Matfestivalen, men nu är jag tillbaka i Glee-träsket ... Hjärnan har gått i strejk! Jag håller tummarna för att den är på läshumör imorgon!

  

Två noveller har jag i alla fall lyssnat på de senaste dagarna; Herr Kadar av Håkan Nesser och Till havet av Stefan Lindberg. Alldeles lagom med en novellix som tar en halvtimme att lyssna igenom när huvudet är trött. I Herr Kadar hamnar vi på en paradisö i Indiska Oceanen tillsammans med några semesterfirare. Först lunkar semestern på i stillsam harmoni, men så förändrar ett nattdyk i juletid semesterfriden och på slutet kommer en oväntad knorr. Jag gillade den här novellen.

 I Till havet möter vi fyra systrar i övre medelåldern; Berit med alla storasystersyndrom, Maria med reumatism och prylgalen make och så Stina och Kerstin med varsin bubbla dit ingen har tillträde. I bubblan kan man spela på lotto utan att någon vet och plötsligt kan man vinna flera miljoner och då blir alla relationer utmanade. Jag föll inte riktigt för den här novellen, men Maria och hennes katalogberoende prylgalning till make skulle jag gärna läsa mer om. Kan de få en egen novell eller kortroman kanske? Hoppas!

en novell i vårsolen

Det är ju nästan omöjligt att lämna tillbaka böcker på biblioteket utan att samtidigt låna hem något nytt och i helgen hade bibliotekspersonalen skyltat med den vårgröna novellixen Hägring av Oline Stig och den fick självklart följa med hem!

Via sin kompis Bo och genom några intressanta kommentarer på Facebook får Lars-Olof kontakt med den tjugofyraåriga konsthistoriestudenten Catrine som lider av en ovanlig ögonsjukdom. De chattar nästan varje kväll tills hon plötsligt försvinner. Lars-Olof blir orolig och det blir även andra som haft kontakt med Catrine via Facebook eller via telefon. De bestämmer sig för att träffas för att prata om Catrine. Vem är hon egentligen och vart har hon tagit vägen?

Läsvärt och tänkvärt, precis som en novell skall vara! 

fästmön

Varit krasslig i två dagar så läsningen stannade av lite, men nu ikväll, tack vare diverse medikament och huskurer som kickat igång mig igen, fick jag i alla fall en novell läst. Det är ju alltid lika behändigt med en novellix och jag blev därför extra glad när jag såg att de fanns att låna på biblioteket. De gamla ryssarna gör sig bäst i lagom doser om ni frågar mig, och en novell är just en sådan lagom dos, till skillnad från de där avskräckande tegelstenarna de annars tenderar att ha skrivit. 

Anton Tjechov är kanske mest känd som dramatiker, men han skrev också ett stort antal noveller och Fästmön är Tjechovs sista novell - han skrev den strax innan sin död, 1904. Novellix ger ut den i nyöversättning av Alan Asaid - den första nyöversättningen på 90 år. På tiden, med andra ord!

Novellen är en fin och läsvärd berättelse om frihet och om Nadja som lever ett societetsliv där alla gör så lite som möjligt. Nadja finner sig i sin tillvaro, men det är någon slags ledsamhet som gnager i henne och förlovningen med Andrej kanske inte är ett så lyckat beslut. Så kommer Sasja, en vän till familjen, och hälsar på. Han öppnar Nadjas ögon, får henne att drömma om en värld större än hennes nuvarande. Sasjas viktigaste och envetnaste budskap är: studera, studera! För Nadja blir tanken oemotståndlig och att fortsätta sitt nuvarande liv blir en omöjlighet för henne.

ravioli

Vissa titlar har jag lite svårt för eftersom jag förknippar dem med saker som jag inte gillar - som ravioli. På burk. Usch! Men nu visade sig Klas Östergrens novell Ravioli var klart mycket bättre än titeln. Förresten känns titeln precis så slumpartad som han påstår att den är i novellen.

Det är en språkligt tilltalande novell om en författare som tar ett extraknäck som snickare under några veckor. Erbjudandet kommer från en gammal bekant, byggaren Johnny och som extra arbetskraft har han också anställt sin bror Gugge som är lite utvecklingsstörd. De skall göra en utbyggnad i en av Stockholms mer välbeställda förorter, men snart inser både författaren och Gugge att Johnny är intresserad av frun i huset, Louise. Hur långt skall Johnny gå? Hur mycket påverkas bygget? Vem sviker egentligen vem i denna novell som liksom bara är. Det är inget storslaget. Det är ingen övertydlig sensmoral. Det är vad det är, varken mer eller mindre, och jag gillar den lässtund som novellen gav mig.

ojura

Så där ja! Nu gillar jag noveller igen! I alla fall så gillar jag Stina Stoors novell Ojura med sitt finstämda språk och vackra bilder av Sandras lekar och relation till de övriga i familjen. Storasyster med finnar på ryggen. Pappan som låter Sandra vara den hon är.

Det är en berättelse om oskyldiga barndomslekar och om en barndom nära naturen. Det är också en berättelse om hur hård och oförstående vuxenvärlden kan vara och hur skillnaden mellan stad och land kan ta sig uttryck.

Jag tycker om Sandra och jag tycker om stämningen i novellen och jag tycker det här är en novell som är klart bättre än de två andra novellerna som jag läst i nuvarande fyra utgiven av  Novellix. Har en kvar - hoppas den är lika bra som Ojura.