22 sep. 2018
den oändliga familjen
In i en möblerad lägenhet på nittonde våningen i ett hyreshus på Östermalm flyttar en amerikansk familj som lämnat Kalifornien bakom sig för ett liv i Sverige. Möblerna är slitna, vädret är kallt och gatorna isiga. Den svenska servicen är obefintlig. Familjen som består av pappa Ray, mamma Mary och barnen Isabel och Bea är en familj i kris och boken väjer inte för temat. Den tar läsaren med in i krisen och låter oss dras in i familjens trasiga tillstånd och det går inte att värja sig.
Cilla Naumann är en av mina favoritförfattare och visst har hon levererat ännu en stark läsupplevelse. Vi får ta del av den berättelsen först ur Isabels perspektiv. Som det barn hon är har hon inte helt förstått varför de befinner sig i Sverige. Hon fyller i och lappar ihop efter eget huvud men är oförmögen att trösta sin far och blir mest irriterad på sin syster. Simtränaren försöker närma sig henne, få henne att öppna sig, men Isabel förmår inte att göra det. Hon saknar sitt gamla liv, sitt språk och hela tillvaron egentligen.
I bokens andra del får vi Annas perspektiv. Hon bodde i huset bredvid och innan katastrofen tänkte hon inte något särskilt om familjen egentligen. Men under de decennier som gått sedan det hemska hände har de kommit att spela en stor roll i hennes liv och tankevärld. Det här är den del av boken som jag egentligen kan tycka känns lite ogenomtänkt. Annas egna sorger och minnen flätas samman med den amerikanska familjens men det blir lite lösa trådar och jag kan känna att det blir en smula "jaha, ok?" efter den delen. Kanske hade den gjort sig bättre som en egen roman eller varför inte en novell?
Men, i bokens tredje del, då vi får mamma Marys perspektiv växer berättelsen igen. Här får vi som läsare ta del av hela sammanhanget. Förstå vad som hänt familjen och vad som drivit dem till Sverige. Jag tycker det är ett uppfriskande annorlunda skäl, men samtidigt helt i samklang med romanens karaktärer. Det blir högst trovärdigt och allt annat än oproblematiskt. Det här är inte en bok som handlar om att tycka om eller inte tycka om olika karaktärer. Det är händelseförloppet i sig, det som hänt som är i fokus och jag funderar kring mycket kring det och hur det påverkar alla. Hur det liksom slår sönder alla band och lämnar alla att försöka klara sig själv i spillrorna av det som en gång varit en sammansvetsad familj.
Isabels och Marys delar är bokens storheter och båda ger en viktig inblick i händelseförloppet. Samtidigt är också Naumann sätt att skriva något av huvudnumret, som så ofta. Det är så mycket som sägs bara genom hur karaktärer står, pratar, är tysta och hur de betraktar tillvaron. De subtila delarna av berättelsen ger den dimensioner som man inte så ofta stöter på. Det kräver ett skickligt författarskap och det kräver att författaren litar på läsarens förmåga att ta det till sig. Det ger lite mer tuggmotstånd, men efter allt lättläst och lättsmält var det en ljuvlig upplevelse att ta del av Cilla Naumanns Den oändliga familjen. Jag kan tydligen fortfarande uppskatta en allvarlig roman där jag inte får allt serverat. Tack och lov!
18 sep. 2018
som daggen stilla kysst
Då har man tagit en tripp till Gotland igen då! Marianne Cedervalls karaktärer Anki och Tryggve börjar bli riktigt välbekanta för mig nu, och jag känner att jag verkligen gillar dem. Kanske gillar jag personerna och miljön bättre än själva brotten i den här serien, men det spelar inte så stor roll. Läsa mer i den här serien vill jag i alla fall!
I Som daggen stilla kysst kretsar handlingen kring ett bröllop. Det är Amanda, bonddotter från Mullvads, och fastlänningen Fredrik som skall knyta hymnens band och det genom ett riktigt traditionellt gotlandsbröllop. Amandas föräldrar är inte helt nöjda med dotters val, men ett rejält och påkostat bröllop skall hon få i alla fall. Det är kul att läsa om de lokala traditionerna och jag är säker på att Cedervall gjort rejält med research eller så är hon van vid dessa tillställningar. Romanens brott kommer relativt sent i handlingen och det är ingen mindre än brudgummen själv som försvinner spårlöst. Naturligtvis kan inte Anki och Tryggve hålla sig borta utan börjar rota i fallet.
Det här är inte den bästa boken i serien, och Amandas föräldrar känns ibland lite väl mycket från 1800-talet, men Anki och Tryggve växer i den här boken tycker jag och börjar de inte närma sig varandra lite mer? Kan det vara kärlek på gång? Inte mig emot!
16 sep. 2018
en helt vanlig familj
I Mattias Edvardssons En helt vanlig familj möter vi en medelklassfamilj som verkar vara just helt vanliga. Pappa Adam är präst, mamma Ulrika är jurist och dottern Stella är på väg att lämna hemmet och bli sin egen vuxna person. I väntan på det där riktiga vuxenblivandet jobbar hon extra på H&M för att spara pengar till en Asienresa.
Den första lilla sprickan i perfektheten kommer i bokens inledning då familjen samlas för att fira Stellas födelsedag och istället för de önskade pengarna till resan får Stella en vespa. Hon blir inte riktigt så glad som pappa Adam hoppats, men mamma Ulrika försöker bortförklara det hela. Strax skall dock familjens värld skakas om betydligt mer. Stella häktas och anklagas för mord och om hon är skyldig eller inte låter författaren oss fundera på ända fram till slutet.
Boken är indelad i tre akter kan man säga. Först får vi pappa Adams perspektiv, sedan Stellas och sist mamma Ulrikas. Det är ett upplägg som fungerar bra och låter mig som läsare få olika delar av berättelsen presenterad för mig genom de olika personerna. Som så ofta är familj inte detsamma som att alla vet allt om alla. Särskilt välvalt i det sammanhanget är Stellas ålder. Hon är inte längre ett barn, men har inte heller flyttat hemifrån. Föräldrarna brottas med att deras dotter blivit stor och med insikten om att de inte längre ha full insyn i hennes värld och Stella själv begår misstag och kastar sig in i situationer som blir destruktiva. Så där som man bara kan göra i en viss ålder.
Jag tycker det här var en klart läsvärd bok och jag tycker Edvardsson lyckas särskilt bra med att ge de tre personerna sin egen röst. Berättargreppet i sig är inte nytt, men författare lyckas olika bra med att ger personerna eget språk och karaktär. Här är det särskilt att ge huvudpersonerna egen karaktär som författaren lyckats med. Visst finns en del skeenden i boken som känns berättade-förut, men det betyder inte att de är mindre läsvärd. De är snarare skildringar av hur verkligheten kan se ut och den är faktiskt, om man skall vara ärlig, rätt förutsägbar ibland. Att frågan om skyldighet till mordet förblir obesvarad ända fram till slutet ger boken en underliggande spänning, men för mig är det, som så ofta, relationerna och personskildringarna som intresserar mig mest och här finns en hel del att tänka och fundera kring.
11 sep. 2018
ingen mässa för mig
Sorlet. Alla människor. Trängsel. Monteraktiviteterna. Oväntade stopp vid oväntat intressanta monterprogram. Möten. Bokbloggare. Färgerna från alla böcker, böcker, böcker.
Jo, jag kommer att sakna det, men i år blir det ingen Bokmässa för mig. Det finns inte riktigt vare sig ork, tid eller pengar och då är det bättre att ladda ett år till och förhoppningsvis blir det Bokmässa 2019 för mig. Då har jag haft två år utan mässa så då är jag nog grymt sugen!
Ska ni på Bokmässan? Något särskilt ni ser extra mycket fram emot på årets mässa?
8 sep. 2018
systrar, småbarnsliv och wrestling
Mycket tankar som snurrar i huvudet just nu och ofrivilligt jobbsökande som måste påbörjas då min nuvarande arbetsplats inte kommer att finnas kvar efter nyår, så det går lite trögt med läsningen för tillfället. Men, berättelser finns ju även i form av tv-serier så här kommer ett inlägg med några tips på sådana. Alla är från Netflix eftersom jag inte har tv (frivilligt val) och egentligen bara tittar på Netflix och SVT Play i min dator eller mobil.
Julias pappa berättar för hela världen på sin dödsbädd att han, en framstående fertilitetsexpert, har använt sin egen sperma för att göra kvinnor gravida och Julia har plötsligt hundratals bröder och systrar. Naturligtvis är detta allt annat än okomplicerat. Riktigt bra australiensisk serie med allvar och humor i god blandning.
Jag är ju inte mamma, men The Let Down är, trots att jag inte varit igenom någon småbarnstid, riktigt rolig! Audrey är en smått förvirrad nybliven mamma som inser att livet med en bäbis inte är någon dans på rosor. Hon är trött, sliten och går till en mammagrupp för att få lite stöd från andra i samma situation. I gruppen finns några andra udda figurer och som det brukar bli med sådan i en serie är det både underhållande, varmt och stundtals rätt dråpligt. Jag gillade verkligen denna serie som också är australiensisk.
Det är 1980-tal och i USA är wrestling för kvinnor något nytt. I serien möter vi ett antal kvinnor i behov av pengar och en karriär som tar de första stegen in i, det som i alla fall borde vara den glamourösa, wrestlingvärlden. Det blir en hel del kast och matcher, men också liv, relationer och kvinnokamp. Överraskande bra om ni frågar mig (som är totalt ointresserad av wrestling)!
Har ni några tips på bra serier att titta på i höst?
Julias pappa berättar för hela världen på sin dödsbädd att han, en framstående fertilitetsexpert, har använt sin egen sperma för att göra kvinnor gravida och Julia har plötsligt hundratals bröder och systrar. Naturligtvis är detta allt annat än okomplicerat. Riktigt bra australiensisk serie med allvar och humor i god blandning.
Jag är ju inte mamma, men The Let Down är, trots att jag inte varit igenom någon småbarnstid, riktigt rolig! Audrey är en smått förvirrad nybliven mamma som inser att livet med en bäbis inte är någon dans på rosor. Hon är trött, sliten och går till en mammagrupp för att få lite stöd från andra i samma situation. I gruppen finns några andra udda figurer och som det brukar bli med sådan i en serie är det både underhållande, varmt och stundtals rätt dråpligt. Jag gillade verkligen denna serie som också är australiensisk.
Det är 1980-tal och i USA är wrestling för kvinnor något nytt. I serien möter vi ett antal kvinnor i behov av pengar och en karriär som tar de första stegen in i, det som i alla fall borde vara den glamourösa, wrestlingvärlden. Det blir en hel del kast och matcher, men också liv, relationer och kvinnokamp. Överraskande bra om ni frågar mig (som är totalt ointresserad av wrestling)!
Har ni några tips på bra serier att titta på i höst?
2 sep. 2018
söta, röda sommardrömmar
Cilla Storm jobbar som skvallerjournalist, men jobbet börjar väl gå lite på tomgång. Det finns en gräns för hur många kändisars kärleksrelationer man kan skildra enligt samma mall innan det börja kännas gjort. Dessutom har hon blivit dumpad av sin pojkvän och deras gemensamma dröm om en stuga i skärgården försvann med honom. Cillas egna besparingar räcker inte på långa vägar till en skärgårdsidyll, men så tipsar en vän om att hon kanske kan köpa en kolonilott istället. En Blocketsökning senare är Cilla ägare till en kolonilott med en stuga på tjugo kvadratmeter och drar till Bullholmen för att tillbringa sommaren där.
Öns lugn blir dock kortvarigt. På midsommardagens morgon hittas en ung kvinna mördad och Cilla är den sista som sett kvinnan vid liv. Cillas granne i koloniområdet är en nyfiken dam och tillsammans med hennes son, polisen Adam, bedriver de tre på olika sätt utredning i fallet. Och, ja. Med den titeln och det omslaget skickar såklart även Amor iväg sina pilar.
Jag har läst nästan allt Christoffer Holst skrivit och verkligen gillat det. Han hoppar mellan genrer men har en speciell stil där hans humoristiska språkvändningar är en stor del av behållningen, tycker jag. Jag har också skrivit flera gånger att jag tycker om att han alltid skildrar sina karaktärer med sådan värme. I Söta, röda sommardrömmar tycker jag dock inte riktigt att han kommer till sin rätt. Språket är lite mer ordinärt och jag saknar den lite underfundiga humor. Visst, finns det humor och roliga episoder, men de är mer som många andra i feelgoodgenren skriver. Boken som helhet blir också lite för sockersöt för min smak, trots mord och delar som har tydlig drag av spänningsroman. Men här finns också stycken som nästan känns Harlequin och det är jag klart mindre förtjust i. Jag gillar ju mysdeckare, men den här föll mig inte riktigt i smaken.
Som jag har förstått det är det tänkt att detta skall bli en serie med Cilla Storm i huvudrollen, och den kommer säkert att sälja bra. Personligen hoppas jag dock att Holst kommer att skriva även andra böcker framöver för dem ser jag fram emot att läsa. I Holst fall är jag också lite nyfiken på vilken genre han skall ge sig på härnäst.
(Rec.ex från Forum/Lovereads)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)