Då har man tagit en tripp till Gotland igen då! Marianne Cedervalls karaktärer Anki och Tryggve börjar bli riktigt välbekanta för mig nu, och jag känner att jag verkligen gillar dem. Kanske gillar jag personerna och miljön bättre än själva brotten i den här serien, men det spelar inte så stor roll. Läsa mer i den här serien vill jag i alla fall!
I Som daggen stilla kysst kretsar handlingen kring ett bröllop. Det är Amanda, bonddotter från Mullvads, och fastlänningen Fredrik som skall knyta hymnens band och det genom ett riktigt traditionellt gotlandsbröllop. Amandas föräldrar är inte helt nöjda med dotters val, men ett rejält och påkostat bröllop skall hon få i alla fall. Det är kul att läsa om de lokala traditionerna och jag är säker på att Cedervall gjort rejält med research eller så är hon van vid dessa tillställningar. Romanens brott kommer relativt sent i handlingen och det är ingen mindre än brudgummen själv som försvinner spårlöst. Naturligtvis kan inte Anki och Tryggve hålla sig borta utan börjar rota i fallet.
Det här är inte den bästa boken i serien, och Amandas föräldrar känns ibland lite väl mycket från 1800-talet, men Anki och Tryggve växer i den här boken tycker jag och börjar de inte närma sig varandra lite mer? Kan det vara kärlek på gång? Inte mig emot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.