20 juni 2019

nu stormar det i dalens famn

Nu stormar det i dalens famn (inbunden)

I tredje delen i Ewa Klingbergs serie om människorna på begravningsbyrån Tranan, Nu stormar det i dalens famn, har det blivit nytt år, men det mesta rullar på som vanligt för Sandra och de andra. Allt liksom bara puttrar på,och för min smak blir det lite för mycket av puttret. Jag känner till persongalleriet och tycker om dem så det blir som att titta in i deras liv en stund, men det är egentligen rätt innehållsfattigt. I del två var ju kändisbegravningen den stor grejen, och eftersom bouppteckningen inte riktigt blev klar då finns det lite rester kvar till här boken. Annars nojar Sandra en del över Christoffer och om hans känslor verkligen är äkta. Christoffer själv har drabbats av sorg då en barndomsvän gått bort och kanske är det meningen att de ska vara den här bokens fokus, men det finns inte så mycket tyngd i den tråden. Majkens relation med ägaren till konkurrentbyrån tycks fördjupas och receptionisten Angelika är fylld av idéer som vanligt. Sandra ägnar en del tid åt att snoka i en kärleksaffär från förr också.

Jag tycker om boken, men det är en mellanbok, där det blir lite tunt på det stora hela. I nästa del hoppas jag på en något mer intressant händelse att bygga historien kring och så hoppas jag faktiskt på att Sandra ska släppa taget om Västerås. Det börjar bli lite tjatigt och nog förstår vi alla att hon kommer att bosätta sig permanent i Tranås. Min gissning är att hon och Christoffer tar över Tranan.

16 juni 2019

just innan jag dog

Just innan jag dog (ljudbok)

Kath Redway lever med sin man och dotter i nationalparken Dartmoor med sina hedar. Kath har varit med om en olycka och allt hon minns är att det var en isfläck och att hon åkte rakt ner i en damm. Hennes läkare har ställt diagnosen lätt till måttlig hjärnskada och minnesförlust, men troligen kommer hon att återfå minnet. Men, det är något mer som är fel efter olyckan. I hennes tidigare lyckliga familj är nu maken är avståndstagande och vresig och dottern, som med alla sannolikhet har aspergers även om föräldrarna inte vill sätta någon etikett på henne, är inte lika glad och pratar allt oftare om en man på heden.

Sakta men säkert får Kath reda på fler och fler pusselbitar om vad som egentligen hänt henne från olika personer i hennes närhet och minnesfragment som först är svåra att sammanfoga och få någon rätsida på återvänder sakta till henne. Berättelsen blir successivt allt mörkare och mer skrämmande för inte är det någon olycka hon varit med om.

Just innan jag dog av S K Tremayne är en snyggt uppbyggd bok där spänningen sakta stegras och det är svårt att gissa sig till allt som hänt för här finns många olika trådar och på det klassiskt brittiska sättet är det inte alla som har med upplösningen att göra. Jag gillar villospåren och tycker de binder ihop personregistret på ett effektivt sätt. Det här är också en bok som till fullo utnyttjar det karga, mytomspunna hedlandskapet på ett sätt som gör det helt omöjligt att föreställa sig att berättelsen skulle kunna utspela sig någon annanstans. Dartmoors hedar är som ett eget väsen och jag tycker miljöskildringarna tillhör bokens absoluta styrkor. Även om jag tycker att boken är både intressant och spännande, måste jag ändå säga att den är lite för lång. Det finns avsnitt i mitten där allt på något sätt står och stampar och det är alltid lite problematiskt i spänningsgenren, men jag måste ändå säga att det här var bra läsning.

11 juni 2019

en ocean av kärlek

En ocean av kärlek (ljudbok)

Det var väldigt längesedan jag läste en bok riktad till unga vuxna, men nu blev det av och valet föll på Tahereh Mafis En ocean av kärlek. Boken utspelar sig under 2002 och efter 9/11 är världen än mer skeptisk till huvudpersonen Shirin, en 16-åring som högst frivilligt bär sin hijab.

Shirins familj har än en gång flyttat och det är dags för Shirin att börja på ännu en skola. Hon har taggarna utåt men håller väl egentligen rätt låg profil. Hon vet vad de andra tänker på skolan om henne och andra från Mellanöstern. Rasismen hänger liksom i luften. Så dyker Ocean upp. En kille som inte lämnar henne i fred och som hon också gärna vill vara i närheten av. Eller hon både vill och inte vill. Att bli kär finns liksom inte riktigt på kartan. Allt skulle bara bli så komplicerat och hon vet alltför väl vilket priset skulle bli för honom.

Jag gillar bokens teman som handlar om rasism, det svåra att falla för någon som inte tillhör ens egen värld, att inte passa in. Bokens huvudpersoner är 16 år och det blir lite tjatigt med alla "jag bryr mig inte vad andra tycker" och liknande, men samtidigt passar det åldersgruppen. Det är så mycket man vill och så lite man kan förutse om livets komplexitet vid den åldern. Så mycket man måste bekräfta och få bekräftat om och om igen. (Ja, en del av det försvinner ju aldrig). Jag tycker också om både Shirin och Ocean för deras tappra försök både att vara tillsammans och inte vara tillsammans. Det är allvar i botten hela tiden, men det finns ändå humor och värme.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen - ungdomsböcker är inte min grej. Men, det här är inte alls så pjåkigt och det var några timmars tidsfördriv som ingen tog skada av.

9 juni 2019

sista färjan till ystad

Sista färjan från Ystad (inbunden)

I Karin Alfredssons senaste bok, Sista färjan från Ystad, börjar det hela med en bilfärd i ilfart genom Sverige för att hinna med just den där sista färjan från Ystad. När kvinnan och mannen i bilen lämnar Sverige lämnar de också en rad personer bakom sig. En kvinna som behöver sälja sitt älskade torp, en äldre man som återfått hoppet om kärlek, ett barn som väntar på sin födelsedagspresent och en bonde och lokalpolitiker som väntar på att höra av sin förbjudna kärlek. De har också en hel del kontakter med människor på nätet som vill hyra bostad. Vad paret håller på med blir det kommissarie Ainas uppgift att lösa.

Jag brukar älska Karin Alfredssons böcker, men den här når inte riktigt upp till hennes vanlig nivå. För mig blir det här för spretigt. Visst är jag van att läsa böcker med flera olika trådar och Alfredsson använder ofta den här berättarstilen, men det tar alldeles för lång tid innan jag får något grepp om boken, faktiskt över halva och om det inte vore för att det är snabbläst och jag är bekant med Alfredsson sedan tidigare hade jag nog gett upp. Sista halva får jag mer grepp om det hela och jag förstår att författaren sin vana trogen har ett budskap även med denna bok och ett samhällsfenomen att skildra, men avslöjar jag det är boken till stora delar spoilad (eller spojlad?) så jag säger inget om det. :) Boken tar sig och blir helt ok mot slutet, men tyvärr aldrig mer än så.

Sammanfattningsvis kan jag säga att detta är långt ifrån det bästa Alfredsson skrivit, men alla författare har en mellanbok emellanåt så jag ser ändå fram emot att läsa nästa bok från henne och hoppas lite extra på att hon återvänder till att skildra någon aktuell fråga för kvinnor i världen. Det är det hon gör allra bäst nämligen.

(Rec.ex från Bokfabriken)

7 juni 2019

aldrig glömma

Aldrig glömma

I ett av siroccovinden uppvärmt Nice hittas en kvinna död vid en lyxrestaurang uppe i bergen. Alda Luppi, stadens mest ansedda kriminalkommissarie, kallas till platsen och det konstateras att kvinnan blivit mördad. Detta blir Luppis första mordfall efter en tids sjukskrivning för en ovanlig och smärtsam nervsjukdom. Trots tryckande värme och rädsla för återfall tar hon sig an fallet tillsammans med sin kollegor. Fallet ska komma att kretsa kring familjen som driver lyxrestaurangen och där finns en hel del hemligheter att vaska fram för poliserna.

Aldrig glömma är Britt Peruzzis debutroman - hon jobbar annars som journalist på Aftonbladet. Det här en deckare som jag skulle säga är lite svårplacerad. Spänning uteblir faktiskt helt, men samtidigt är den inte småputtrig som en riktig mysdeckare. Därmed inte sagt att det är dåligt. Det är bra avkopplingslitteratur. Jag bryr mig inte så mycket om fallet, men frågan är om ens Peruzzi själv gör det. Alda Luppi intresserar mig mer. Hon kämpar liksom på där i hettan och försöker få jobbet och privatlivet att gå ihop, hålla sjukdomens symptom i schack. Hon är gift med en man som till yrket är tidningsredaktör och tillsammans har du en adoptivdotter. Hennes jobb tar tid och kraft, och det är ibland svårt för familjen att förstå. Alda Luppi är ingen vekling, men hon är inte heller någon hårdkokt supersnut. Jag skulle säga att hon, och boken i stort, uppbär många av de drag som är så typiska för svenska deckare (trots att den utspelar sig på Franska rivieran och Luppi inte alls är svensk)  och därför funkar det bra en ledig dag. Men, lite mer spänning skulle inte skada i nästa bok.

6 juni 2019

bombträdgården

Bombträdgården (ljudbok)

Varför överge ett vinnande koncept? Tänkte att jag även denna sommar skulle läsa några böcker från vårt östra grannland Finland och första ut blev Bombträdgården av Mia Franck som också är uppläst av författaren själv. En lyckad författaruppläsning!

Bokens huvudperson är Lissu, eller Liselotte som hon egentligen är döpt till. Hon växer upp i Tölö i Helsingfors och som ständigt följeslagare har hon sin "brorkusin" och bästa vän Lennis. 1942 är Helsingfors svårt drabbat av kriget och Lissu skickas till Sverige som krigsbarn. Lennis skulle också ha följt med på resan, men det värsta händer och Lissu får åka ensam tillsammans med en stor mängd andra barn över till Sverige. (Totalt skickade ungefär 70000 krigsbarn till Sverige från Finland under andra världskriget och det var förstås långt ifrån okomplicerat för alla inblandade).

I Sverige placeras Lissu, som ska komma att bli Liselotte, på Rydlunda prästgård utanför Kalmar. Där ska hon komma att bo tillsammans med tant Ruth och farbror Simon, som är präst i den lilla församlingen. På prästgården finns också Maria-Greta, dottern i huset, och hon och Liselotte blir goda vänner. Allt ska dock komma att förändras när Outi, ett andra krigsbarn, kommer till prästgården. Till skillnad från Liselotte, som är svensktalande, är Outi finsk och talar inledningsvis inte ett ord svenska. Liselotte gör allt för att vara tacksam och skötsam och vill inget hellre än att den svenska familjen ska tycka om henne. Outi är en mer komplicerad historia och hon lockar fram Maria-Gretas ondskefullaste sidor.

Liselotte, som har Lennis med sig som en slags inre kompass och vägledare, kan se människors rätta ansikten, det som döljer sig bakom fasaderna. I Finland var de alla präglade av kriget, men de svenska ansiktena är svårare att läsa inledningsvis. Ju fler år som går desto mer ser hon dock och allt är inte gott. Och stegen i korridoren på natten kan hon inte alls läsa av.

Det här är en bok med flera bottnar. Dels har vi barnet, Lissu är bara åtta år när hon lämnar Finland, och den utsatthet som finns i hela situationen. Dels har vi mamman i Finland som vill ha kontakt med sitt barn och de skriver till varandra, men det är svårt att känna riktig närhet till den som aldrig är där. Här finns också brev mellan Liselottes mamma och tant Ruth där allt är bra och fint i Sverige och med Liselotte, och det finska eländet tonas ner i mammans brev. Liselottes tillvaro i Sverige har dock inslag av våld, av osäkerhet och av lojalitetskonflikter. Till slut finns också en hemkomst, efter fem år i Sverige. En uppväxt. Det finns också en slags magisk realism i Liselottes förmåga att se människors rätta ansikten och det är en viktig del av boken. Det finns så mycket mer och jag vill skriva om allt, men samtidigt vill jag inte avslöja allt för jag vill uppmana er att läsa den här boken eller lyssna på den. Det är riktigt bra läsning, läsning som berör många gånger. Läsning att fundera kring när sista sidan är läst.

2 juni 2019

uppsamlingsheat

Det har varit lite mycket av både det ena och det andra så bloggen har varit lågprioriterad, men nu ska det väl lugna ner sig lite hoppas jag. För att samla ihop mitt läsande på sistone kommer här några korta kommentarer om böcker jag läst, eller inte läst.

Skärvor av fruktan (ljudbok)

Jag har läst några böcker tidigare av Annika Sjögren och jag uppskattar alltid hennes berättelser. Det är ofta en helt vanlig människa i centrum och så även denna gång i boken  Skärvor av fruktan. I centrum står en man vid namn Östen som har lite svårt att njuta av sitt pensionärsliv på grund av hemligheter från förr. När han väljer att berätta om sin son, en nu drygt 30-årig man som kom till i en otrohetsaffär i Östens första äktenskap, för sin fru Bodil börjar allt förändras. Bodils motvilja är påtaglig och förstås ett problem, men att ta kontakt med sonen och dras in i hans liv ska visa sig bjuda på än större problem.

Som alltid lyckas Sjögren skapa personen man kan förstå och känna med trots deras fel och brister. Det här är verkligen ett författarskap jag uppskattar för att det känns så genuint och rotat i den svenska folksjälen. Fler borde läsa Sjögren!

Ett system så magnifikt att det bländar (inbunden)

Titeln - Ett system så magnifikt att det bländar - som Amanda Svensson döpt sin senaste bok till har en enorm dragningskraft på mig för den är så fin och sticker ut från mängden. Jag vill tycka om boken lika mycket som titeln, men jag klarar faktiskt inte av att läsa den. Det är något med språket som inte alls funkar för mig. Det tar emot hela tiden och jag som benhårt hävdar att läsning ska vara lustfyllt och inte en plikt, ger därför upp den här boken. Kanske kan den få en ny chans om den dyker upp som ljudbok med rätt uppläsare.

(Rec.ex från Norstedts)

De odödliga (inbunden)

Sommaren 1969 beger sig de fyra syskonen Gold till en spågumma inte långt från där de bor. De har hört att hon kan förutspå vilket datum olika personer kommer att dö. Syskonen går in till henne en och en, men säger inget till varandra om vad de fått veta. Deras liv ska nu levas med vetskapen om när det tar slut och hur ska de hantera det? Den yngste av syskonen, Simon, drar till San Francisco och lever ett utsvävande liv i stadens gaygemenskap, medan Klara blir illusionist och ständigt vill utmana vad som är fantasi och verklighet. Det här är så långt jag orkar. Jag gillar verkligen upplägget i Chloe Benjamins bok De odödliga, och första delen om Simons liv i San Francisco gillar jag verkligen att läsa om. Klaras del funkar ok, men sedan känner jag mig liksom mätt på något sätt. Boken är lite för lång och jag lämnar den utan att ha fått möta Daniel och Varyas liv och öde. Kanske hade jag orkar till slutet om det inte varit så mycket annat runt omkring.

Vad har ni läst på sistone? Någon bok ni vill tipsa om? 

25 maj 2019

mai betyder vatten

Mai betyder vatten (inbunden)

"Adi bor i ambassadens tjänstebostad på Upanga 81 i Dar es-Salaam. Hon har två systrar, den dansande Dina och den ständigt sjuka Mai som stirrar på henne med sina mörka ögon. Hon har en pappa som är skyldig döden ett liv och en mamma med mystiska linjer på kroppen. Hon har också en smutsig hemlighet.

I hemlandet Zaire finns de andra syskonen, de döda och smärtan efter århundraden av övergrepp och våld. Överallt finns myterna och förbannelserna som lever kvar, överallt finns också gud som ser det som Adi helst vill gömma."

Ni vet hur det är med vissa böcker - man vill älska dem, men det vill sig inte riktigt. Mai betyder vatten av Kayo Mpoyi blev en sådan bok för mig. Det är något med det där naiva barnperspektivet den är berättad i som inte fungerar för mig, särskilt eftersom det här barnet bara är runt sex år gammal. Jag ska inte säga att jag generellt har svårt för böcker som är berättade ur ett barns perspektiv, men när det blir som att barnets naivitet eller okunskap eller oförmåga att förstå det som händer runt omkring används som att sätt att inte bli tydlig i berättandet har jag svårt för det.

Adi, bokens huvudperson, lever i en värld där andeväsen och någon form av arvssynd är ständigt närvarande. Gud ser allt och det är Adi inte alltid särskilt förtjust i alla gånger. Grannen och hans intresse för Adi och systern är en annan mindre trevlig del av hennes liv. Till detta ska också läggas de oroligheter som finns i landet och som förstås övergår Adis förstånd, men som ändå påverkar hela hennes liv.

Jag har kanske hoppats lite för mycket på en bok i stil med Lila hibiskus av  Chimamanda Ngozi Adichie, men det här är något helt annat. Även om jag nu inte riktigt föll för den måste jag ändå säga att det är en skickligt skriven debut och jag kan uppskatta delar av den. Tyvärr kommer jag dock aldrig tillräckligt nära Adi och hennes familj för att riktigt knyta an till berättelsen. Kanske kan nästa bok av Mpoyi falla mig mer i smaken, för en chans till är jag absolut beredd att ge henne.

(Rec.ex från Norstedts)

15 maj 2019

isbränna

Isbränna  (ljudbok)

Ibland är kort ett av de viktigaste kriterierna i val av bok och eftersom Isbränna av Aino Trosell passade in på den beskrivningen valde jag den. Att jag lyssnat på andra böcker av Trosell och uppskattat dem spelade förstås också in. En annan sak som kan vara viktig i valet av ljudbok är uppläsaren och Stina Ekblad är fantastisk i den här typen av text. Hon gestaltar verkligen texten utan att det blir teatraliskt eller tar bort fokus från texten. Jag riktigt njöt av hennes uppläsning!

Isbränna är en mörk roman. Vi möter Ritva, som kör taxi och har sett en del elände och kört ett antal personer till akuten under sitt decennium bakom ratten. Så drabbas hennes egen son av våldet. Han dödas i någon form av slagsmål, kanske med rasistiska förtecken, för hans hud är lite mörkare. Ritvas värld rasar. Hon dras längre och längre ner. Hoppas på rättegången, men gärningsmännen frias. För dåliga bevis. Inget som kan fastställa vem som delade ut den dödande slaget eller sparken. Ritva är sjukskriven, men inte sjuk. Hennes vän från barndomsstaden är dock sjuk. Cancer. Ritva försöker hålla ihop tillvaron men det mesta är mörker.

Det här är en text som känns. Det är fåordigt på något sätt men ändå så talande. Sorgen som finns där som en förlamande filt över hela tillvaron trots att chefen tror att det värsta är över och trots den skämtsamma jargongen med kollegorna. Ritvas tillvaro är som att simma i kvicksand. Hon orkar inte alltid hålla ihop. Men, hon får ljusglimtar vid besöken i barndomsstaden. Ljusglimtar som hon så väl behöver. Men, det här blir aldrig en lättsam text eller någon feelgoodhistoria. Det är som baksidestexten säger:

"Följ med Ritva ner i avgrunden. Det gör ont.

Men det är trots allt bara text. Verkligheten är värre."

14 maj 2019

cirkusflickan

Cirkusflickan (ljudbok)

Den tonåriga Noa blir gravid och utslängd hemifrån. Året är 1944 och kriget pågår för fullt i Tyskland. Hon tvingas lämna ifrån sig sitt barn och eftersom hon inte kan återvända hem tar hon jobb som städerska på en tågstation. Hon blir illa berörd av godsvagnarna som rullar förbi, för vad de innehåller vet hon. En kväll hör hon gråt från en av vagnarna som står stilla på stationen. Hon smyger fram till godsvagnen och förfärad inser hon att den är full av spädbarn. Efter en del tvekan tar hon ett av barnen och flyr platsen.

Noa och barnet, som hon kommer att kalla Theo, blir räddade av ett kringresande cirkussällskap. Noa, som inte har någon erfarenhet alls av cirkuslivet, tvingas nu att bli trapetsartist för att få stanna kvar. Astrid, som är cirkusen nuvarande trapetsstjärna, får till uppgift att lära upp Noa. Trots att Astrid inte tycker om att Noa och Theo befinner sig på cirkusen, gör hon sitt jobb och när cirkusen blir alltmer hotad av nazisterna inser både Noa och Astrid att de måste öppna sig för varandra och att hemligheter bara kan komma att skada dem.

Cirkusflickan av Pam Jenoff var en helt okänd bok för mig och jag hade därför inga förväntningar alls på den. Skönt att hitta sådana böcker! Att jag dessutom tyckte om att lyssna på den gjorde förstås det hela ännu bättre. Cirkusmiljön är intressant, människornas historier engagerar mig  och händelseutvecklingen gör att man hela tiden förs framåt i berättelsen. Här finns inga partier jag kände för att stryka eller snabblyssna på. Det är helt enkelt en gott romanbygge som förflyttar läsaren till en annan tid och en annan plats. Klart jag gillar!

9 maj 2019

begravningsbyrån tranan

Där rosor faktiskt dör (ljudbok) Blott en begravning (ljudbok)

Ewa Klingberg börjar bli en pålitlig författare i feelgoodgenren och jag läser gärna hennes böcker när jag är på feelgoodhumör. De senaste böckerna är en serie om något så udda i sammanhanget som en begravningsbyrå. Jag gillar att Klingberg vågar öppna upp för en annorlunda miljö och att hon inte gör någon nidbild av begravningsbranschen, men inte heller gör den nattsvart och sorglig. Kanske att lite mer sorgsna kunder faktiskt skulle kunna få ta plats om jag ska vara ärlig, men så är jag ju också förtjust i lite svärta. 

I den första boken, Där rosor faktiskt dör, möter vi Sandra som sparat semesterdagar i flera år och nu äntligen ska ge sig ut på en roadtrip i landet och besöka väl utvalda turistmål med historiska förtecken. Men, hon hinner inte längre än sin moster i Tranås förrän det tar stopp. Moster Majkens make går bort och det uppdagas snabbt att begravningsbyrån de båda driver är konkursmässig och Majkens egen ekonomi likaså. Det blir nu upp till Sandra att försöka hjälpa mostern, men Sandra vet inget om begravningar, kistor och sörjande anhöriga. Hon kan dock, eftersom hon är ekonom, reda ut en del bouppteckningar och ta en djupare titt i byråns ekonomi. Och hon kan anställa lite välbehövlig personal, även om mostern inte är helt förtjust i den nya ansiktena.

I den andra boken, Blott en begravning, har sommaren gått och Sandra har blivit kvar i Tranås. Hennes vanliga liv i Västerås får vänta ytterligare en tid och chefen får stå ut med en förlängning av tjänstledigheten. Byrån får en stor kändisbegravning att ta hand om och den ekonomiska situationen lugnar ner sig så pass att fokus nu kan läggas på att sälja byrån. Majken är ju ändå till åren kommen och kanske inte helt lämplig att driva begravningsbyrån vidare. Allt går dock inte så smidigt som hon hoppats då de fått konkurrens från en nyöppnad begravningsbyrå och hennes bästa begravningsentreprenör tycks ha lämnat dem. 

Det är som ni förstår inga actionfyllda historier detta, men det rullar liksom på. Karaktärerna på begravningsbyrån är lagom udda, särskilt receptionisten och kistförsäljaren på övervåningen, och alla vill begravningsbyrån Tranan väl. Sandra känner jag egentligen inte så mycket för. Hon är lite som en sådan där kollega man varken tycker om eller tycker illa om och som det går bra att käka lunch tillsammans med i personalrummet. Dosen kärlek är lagom, men dosen wienerbröd och detaljerade matreferenser för många. Det funkar helt enkelt och visst kommer jag att läsa del tre i serien också.

1 maj 2019

band: en äktenskapsroman

Band : en äktenskapsroman (pocket)

Vilken pärla! Och så klart i vad som nog ändå är min favoritgenre - äktenskapsroman. Band är den första roman jag läser av den italienska författaren Domenico Starnone, men jag kan verkligen tänka mig att läsa fler. Nu under maj ska hans bok Väsen: ett familjedrama ges ut och ja, familjedrama läser jag ju också väldigt gärna.

Inledningsmeningen i den här boken är klart briljant: "Om du råkat glömma det min bäste herre, så vill jag bara påminna dig: jag är din fru." Älskar den starten! Den som skriver är Vanda och hon skriver det i ett brev till sin man Aldo under deras äktenskaps värsta kris. Efter ett inbrott i bokens nutid hittar Aldo brevet och en rad andra och det gamla kommer till ytan.

Boken varvar nutiden och hur det är för det gamla paret att komma hem till det kaos som inbrottstjuvarna skapat, en lägenhet i spillror och en katt som är försvunnen, med dåtiden och den stora krisen. Som de lagt bakom sig och blivit ett stabilt par med åren. Eller, det är i alla fall så det verkar på ytan. Men bakom alla band som binder dem till varandra, till barnen, till äktenskapet, saknas ärlighet och trohet på många plan.

Slutet - mycket oväntat! Men, ack så intressant! Jag läser den här boken på det där sättet som inte händer så ofta - som i ett långt andetag. Det är något med stämningen, att vilja ta del av berättelsen, men inte döma utan förstå. Se alla band, se dem i sin kontext. Jag älskar det och tror att många av er andra också skulle göra det.

(Rec.ex från Bazar)

28 apr. 2019

till minne av en villkorslös kärlek

Till minne av en villkorslös kärlek (inbunden)

Jag har läst en del av Gardell tidigare och antingen gillat eller tyckt väldigt mycket om, men nu vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Till minne av en villkorslös kärlek är liksom allting och inget och för mycket och för lite och för, ja jag vet inte.

Första gången jag försökte mig på boken började jag lyssna på den, men Gardells uppläsning var så väldigt intensiv att jag gav upp. Den här gången började jag därför med att läsa den som pappersbok, men Gardells röst och sätt att skriva är så närvarande att jag strax före sidan 100 insåg att det kanske trots allt var bäst att lyssna, så det blev så resten av boken.

Berättelsen böljar fram mellan nutid och dåtid och mellan olika personer i Gardells släkt. Jag tycker om de delar då vi får möta hans släktingar från förr. Jag tycker särskilt mycket om att få möta hans mor och äktenskapet mellan hans mor och far. Det är skildrat med någon slags sårbarhet och öppenhet. Släktens avsky för svaghet och tendens att försköna sanningen - det är något rörande och störande med det. Precis som det ofta är med familjer och släkter. De är liksom alltid både och. Förutom kvinnan Ingegärd, Gardells mor, så är det som ett porträtt över så många kvinnor av sin tid. Kvinnor som ger upp sin karriär när barnen kommer, som blir förminskade, som blir lämnade, som försöker hålla ihop och gör det för att de måste, kvinnor som kunde ha blivit så mycket mer och som när seniliteten slår till ändå framhärdar i önskan om att få vara fria. På så vis är boken stark.

Det jag inte tycker om är det som väl är någon slags ramberättelse om Jonas Gardells död genom en trafikolyckan vid cirkulationsplatsen i Arboga 1998. Jag förstår inte poängen med den. Tröttnar alltid lite när den kommer på tal. Boken är också babblig. Lite som ett rörigt scenframträdande och det hade jag inte stått ut med i längden om jag läst själv. Gardells speciella sätt att i tal föra fram sin text behövs.

Ja, som ni förstår lämnar den här boken mig med ett väldigt blandat intryck. Här finns avsnitt och scener som är så rörande och hjärtskärande och så finns det delar jag helst bara hade strukit. Om jag bara fokuserar på det som är bra, det som handlar om hans mamma så är det fantastiskt, men det räcker inte för något riktigt toppbetyg, tyvärr.

26 apr. 2019

new delhi - borås

New Delhi - Borås : den osannolika berättelsen om indiern som cyklade till Sverige för kärlekens skull (pocket)

Ibland är det skönt med något lättsamt och därför valde jag New Delhi - Borås : den osannolika berättelsen om indiern som cyklade till Sverige för kärlekens skull av Per J Andersson från högen av olästa böcker. Jag måste säga att jag gillar när omslag tydligt signalerar vad det är för slags bok, och det är den här boken ett tydligt exempel på. Färgglatt och varmt med vissa stråk av svärta både på insidan och utsidan liksom.

Boken är baserade på den verkliga historien om Pikej och hans stor kärlek Lotta. Pikej föds som oberörbar (eller kastlös som man sa förr i Sverige) i Orissa i Indien. Kastsystemet på landsbygden är brutalt och Pikej får t ex inte sitta med de andra barnen i skolan och hans familj får inte beträda templet. Efter skoltiden  lämnar Pikej hemstaden för att gå på konstskola och hamnar i New Delhi. Visserligen förblir han fattig, men i storstaden är det få som bryr sig om att han är oberörbar och hans talang som tecknare röner allt mer uppmärksamhet. Han får snart träffa viktiga personer och till slut även Indira Gandhi. Men, den viktigaste personen av alla kommer han att träffa när han sitter på sin vanliga plats och tecknar turister och förbipasserande. När Pikej föddes fick han en profetia som sa att han skulle gifta sig med en musikalisk kvinna som ägde djungel och kom från ett annat land och plötsligt står hon där - Lotta från Borås.

Lotta har som så många andra på 70-talet tagit folkvagnsbuss till Indien tillsammans med vänner när hon möter Pikej och blir förälskad. Det betyder också att Lotta oundvikligen måste återvända till Borås och kärlekssagan hade kunnat stanna vid en tillfällig förbindelse i Indien. Men, när Lotta åkt och lämnat Pikej ensam i Indien trivs han inte riktigt lika bra med tillvaron längre. Utan att veta hur långt det egentligen är till Sverige börjar han cykla. Det blir en lång och händelserik cykeltur genom Asien och Europa innan han når fram till Borås. Väl på plats i Sverige är det mycket som är nytt och annorlunda, och det tar ett tag för Pikej att anpassa sig.

En fin berättelse om sann kärlek och en vilja att inte ge upp den för allt avstånd i världen. Jag tycker bäst om att läsa om Pikejs uppväxt och liv i Indien, men kanske beror det på att jag aldrig varit särskilt förtjust i detta med reseskildringar, vilket ju "cykelturen" oundvikligen får drag av. För min del hade den delen av boken kunnat kortats något så att Pikejs första del i Sverige fått mer plats. Det intresserar mig mer, men andra gillar säkert skildringen av hans färd mot Sverige. Det är i alla fall lättsmält nöjesläsning och det kommer bli en trevlig film som folk kommer gilla.