16 juni 2019

just innan jag dog

Just innan jag dog (ljudbok)

Kath Redway lever med sin man och dotter i nationalparken Dartmoor med sina hedar. Kath har varit med om en olycka och allt hon minns är att det var en isfläck och att hon åkte rakt ner i en damm. Hennes läkare har ställt diagnosen lätt till måttlig hjärnskada och minnesförlust, men troligen kommer hon att återfå minnet. Men, det är något mer som är fel efter olyckan. I hennes tidigare lyckliga familj är nu maken är avståndstagande och vresig och dottern, som med alla sannolikhet har aspergers även om föräldrarna inte vill sätta någon etikett på henne, är inte lika glad och pratar allt oftare om en man på heden.

Sakta men säkert får Kath reda på fler och fler pusselbitar om vad som egentligen hänt henne från olika personer i hennes närhet och minnesfragment som först är svåra att sammanfoga och få någon rätsida på återvänder sakta till henne. Berättelsen blir successivt allt mörkare och mer skrämmande för inte är det någon olycka hon varit med om.

Just innan jag dog av S K Tremayne är en snyggt uppbyggd bok där spänningen sakta stegras och det är svårt att gissa sig till allt som hänt för här finns många olika trådar och på det klassiskt brittiska sättet är det inte alla som har med upplösningen att göra. Jag gillar villospåren och tycker de binder ihop personregistret på ett effektivt sätt. Det här är också en bok som till fullo utnyttjar det karga, mytomspunna hedlandskapet på ett sätt som gör det helt omöjligt att föreställa sig att berättelsen skulle kunna utspela sig någon annanstans. Dartmoors hedar är som ett eget väsen och jag tycker miljöskildringarna tillhör bokens absoluta styrkor. Även om jag tycker att boken är både intressant och spännande, måste jag ändå säga att den är lite för lång. Det finns avsnitt i mitten där allt på något sätt står och stampar och det är alltid lite problematiskt i spänningsgenren, men jag måste ändå säga att det här var bra läsning.

2 kommentarer:

  1. Tack för tips! Det där låter som en bra sommarläsning, tycker jag.

    SvaraRadera