30 juni 2013
i enslighet framfödt
Först har jag lite svårt att komma in i Anita Salomonssons bok I enslighet framfödt. Det är något med språket som gör att min första reaktion blir "nej, men det här orkar jag inte med just nu". Tur att jag inte gav upp! Ibland är min 50-sidorsregel verkligen till nytta! När jag väl blir vän med bokens språk visar det här sig vara en mycket läsvärd berättelse som tar sin utgångspunkt i ett riktigt fall från 1880-talet Norrland där kvinnors situation, omgivnings förväntningar och inre styrka är bärande delar. Precis min kopp te!
I den relativt bemedlade länsmansgården växer Klara Sofia upp. Hemmadottern som är så älskad och så duktig. Henne ska det nog gå att finna ett gott parti åt, när det nu inte blev så för brodern. Den unga Klara Sofia faller dock för den äldre soldaten Lars Larsson Seger - en relation föräldrar starkt motsätter sig. En hastig omfamning gör Klara Sofia gravid och hon föder ett barn. Dödfött. Kärleken till Lars Larsson Seger består dock och med hjälp av gömställen och pigan Adele upprätthåller de kontakten med varandra i lönndom. Som det brukar i livet och särskilt för de som inte riktigt kan styra över sin egen tillvaro kommer en olycka kommer sällan ensam, hur mycket modern än tycker sig bevaka flickan, och snart är Klara Sofia åter gravid. Allt skulle kunna rasa, men jag vet inte om jag tycker att det gör det trots den händelseutveckling som sker. Jag beundrar Klara Sofias beslutsamhet, hennes övertygelse och kamp för att få välja sin kärlek och sitt liv. Samtidigt lider jag med henne och alla andra kvinnor som genom historien i enslighet tvingats föda barn, dölja sina graviditeter, sett sig nödgade att lämna bort sina barn eller till och med lägga ut dem för att dö. Kvinnohistoria är värt att skriva om och värt att läsa om.
Ska nog kolla upp om Anita Salomonsson har skrivit fler romaner med fall ur den svenska kvinnohistorien som grund, för jag skulle gärna läsa flera böcker som denna.
(Rec.ex från Norstedts)
29 juni 2013
österrikiska nationalbiblioteket
Sista inlägget från Wien, jag lovar! Tänkte dock att ni nog ville se lite bilder från det Österrikiska nationalbibliotekets Prunksaal. Klart imponerande och så mycket böcker! Två våningar fyllda med böcker från 1500-talet till 1900-talet (allt ska nu digitaliseras - vilket jobb!) och mellan hyllorna lite prakt i form av statyer, stora jordglober, trappor gömda i pelare och annat lämpligt. Just nu finns också någon slags utställning om ... ja, jag vet inte riktigt, men det var inte så intressant i alla fall. Jag tittade mest på bokhyllorna och byggnaden i sig och det var, som ni, fullt tillräckligt!
sameland
Leif och Roy bor i Kirkenes i Nordnorge. Inte mycket händer i deras liv och i ärlighetens namn var det väl rätt längesedan något stort hände. De jobbar på posten, äter skräpmat, låter livet passera. Tills de en dag får en lysande idé - varför inte öppna en nöjespark baserat på samisk kultur? Sameland helt enkelt! Det är bara det att varken Leif eller Roy har någon som helst koll på detta med samiskt liv och här börjar en smått dråplig historia med stulna kåtor från en finne, renar de inte vet vad de ska göra med, billig vodka som förhoppningsvis skall göra turister så dimmiga på ögonen att de tror att det är en kvalitetsupplevelse de får. Jag gillar Roy och Leif. De är handlingskraftiga och taffliga på samma gång. Inte bara när det gäller sina affärsidéer, det är inte mycket bättre på kärleksfronten, men Torhild får åtminstone den enes hjärta att klappa så hårt att han får tunghäfta.
Nu är det inte bara Leif och Roy vi möter i Magne Hovdens Sameland. Här finns också en smått misslyckad rånare, en samehatare som sågar ner flaggstänger och en manlig nåjd som föredrar att gå klädd i klänning. Det är nästan bara män vi möter i boken och de är alla "sådan som blev kvar", men jag tycker om dem och boken är varken mer eller mindre än en skön stunds avkoppling och det har jag absolut inget emot!
28 juni 2013
Wien i bilder
Sevärdheter
Oberes Belvedere Fontän - Belvedere
Freuds väntrum Kunsthistorisches Museum
Operan tackar för sig
Den ständigt närvarande religionen
Krucifix i Stephansdom Kardinalens krönika Ingen deckare här inte!
Rysk-ortodox kyrka Välj helgon efter behov
Demels specialité (halvtrist) Smakade 88:an!
Oberes Belvedere Fontän - Belvedere
Freuds väntrum Kunsthistorisches Museum
Operan tackar för sig
Den ständigt närvarande religionen
Krucifix i Stephansdom Kardinalens krönika Ingen deckare här inte!
Rysk-ortodox kyrka Välj helgon efter behov
Den bruna maten
En "liten" schnitzel Kyckling Cordon Bleu Lax i stora lass
Schweinsbraten Gulasch - mums! Pasta av nå't slag
Fikapaus
Lämplig semesterpåse skymtar Café Museum Esterhazytorte
Marokkanertorte Biedermeiertorte
Kakbuffé på Café Central
Himbeer und Joghurt-torte
bokbloggsjerka 28 juni - 1 juli
En bokbloggsjerka ska jag väl hinna med nu när jag är ledig!
Vilken "bad guy/girl" tycker du bäst om och varför?
Jag läser inte så ofta bokserier och därför är det sällan jag stöter på en bad guy eller girl mer än en gång, men den första som dök upp i mitt huvud är professor Moriarty som är Sherlock Holmes ärkefiende. Jag har inte läst så mycket om Sherlock Holmes men älskar den gamla serien med Jeremy Brett i rollen som Sherlock Holmes. Den visas ibland sent på lördagskvällar på Kanal 9. De avsnitt där professor Moriarty finns med i bakgrunden är de mest spännande. Holmes behöver på något sätt en ärkefiende som är (nästan) lika intelligent och kan utmana honom med sina illvilliga planer.
fasanjägarna
Ljudbokslyssning är utmärkt på semestern. Trivsamt på planet och skönt att somna till på kvällen medan man smälter alla intryck.
Jag har lyssnat ganska länge på Fasanjägarna av Jussi Adler-Olsen och måste nog säga att jag tycker att den var ganska seg och samtidigt lite för brutal med otäcka människor som inte drar sig för att plåga och döda såväl djur som människor. Det blir en del upprepningar, jag tappar berättelsen lite för att mitt engagemang inte alls är det samma som när jag lyssnade på Kvinnan i rummet, och i slutändan är det mest huvudpersonen Carl Mörck, kriminalinspektör med ansvar för cold case-enheten Avdelning Q, och hans assistent Assad som intresserar mig. Jag tänker dock inte ge upp när det gäller Avdelning Q för jag har läst att fler än jag upplever Fasanjägarna som en mellanbok och att kommande böcker blir bättre. Tar dock en paus och återkommer till de danska morden i höst istället. Kanske provar jag då att läsa den i pappersformat trots att jag är tämligen förtjust i Stefan Sauks uppläsning. Det är bara lite svårt att hänga med i deckarintrigen när det tar flera veckor att lyssna igenom en bok ... :)
Mer om handlingen kan ni läsa här.
27 juni 2013
Main stream, eller?
Enligt O har kollat in Bokustoppen Pocket och ställer nu frågan till sig själv och oss andra bokbloggare - hur main stream är vi egentligen? Hur många av böckerna på tjugo i topp har vi läst?
Jag har läst och älskat Ove och tycker att han är väl förtjänt av förstaplatsen. Den store Gatsby har jag också läst för många, många år sedan. Minns inte särskilt mycket av den. Lite längre ner på listan hittar vi Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper som jag inte alls gillade. Ja, det var allt. Tre böcker kan väl knappast räknas som main stream?
Förklaringen är förstås att det är många deckare på topplistan och även om jag läser en deckare då och då är det sällan de allra senaste och jag undviker författare som Guillou och Jungstedt för de gillar jag inte alls. Livet efter dig av Jojo Moyes ligger i boktraven och blir nog läst i sommar och förr eller senare kommer jag nog att läsa Sara Kadefors Kast med liten kniv också, så innan sommaren är slut kanske jag har läst någon mer av böckerna på topplistan.
Jag har läst och älskat Ove och tycker att han är väl förtjänt av förstaplatsen. Den store Gatsby har jag också läst för många, många år sedan. Minns inte särskilt mycket av den. Lite längre ner på listan hittar vi Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper som jag inte alls gillade. Ja, det var allt. Tre böcker kan väl knappast räknas som main stream?
Förklaringen är förstås att det är många deckare på topplistan och även om jag läser en deckare då och då är det sällan de allra senaste och jag undviker författare som Guillou och Jungstedt för de gillar jag inte alls. Livet efter dig av Jojo Moyes ligger i boktraven och blir nog läst i sommar och förr eller senare kommer jag nog att läsa Sara Kadefors Kast med liten kniv också, så innan sommaren är slut kanske jag har läst någon mer av böckerna på topplistan.
en vecka i wien - andra halvan
Söndag
Det mesta är stängt, även matvarubutikerna. Vi tog tunnelbanan (rekommenderar annars spårvagn i Wien) till Schönbrunn. Ännu mera prakt! Slottet är vackert, särskilt på håll och parken är stor och varierande. Vi höll oss utanför, men det är säkert en alldeles fantastisk upplevelse att ta en tur inne på slottet. Behöver jag säga att det var varmt? Tog oss upp till Gloriette - en slags utsiktsbyggnad högt upp i parken med utsikt över hela staden. En kaffe så klart - Melange och Einspänner hela veckan! Kaffet i Wien är, precis som det står i guideböckerna, mycket gott och värt de extra kronorna. På väg in mot centrum igen hoppade vi av vid Kettenbrückengasse och tittade på fasaden till Majolikahaus. Skönt med lite jugend! Fortsatte med U-bahn och gick den inte alltför romantiska strandpromenaden längs Donaukanal ... På fel sida - alla restauranger låg på andra sidan ... Framme vid Schwedenplats tog vi fikapaus. Lite senare avslutade vi kvällen med en klassisk Wienerschnitzel - stor som hela tallriken! Älsklingen tog Chicken Cordon Bleu och fick två stor kycklingfiléer på tallriken! Portionerna i Wien är väl tilltagna! I ärlighetens namn måste jag säga att potatissalladen var godare än själva schnitzeln, men så har ju schnitzel aldrig varit min favoritmat heller. På hemvägen gick vi in en sväng i Stephansdom och där pågick en katolsk mässa. Av nyfikenhet stannade vi en stund men lämnade kyrkan när gudstjänstbesökarna skulle ta emot nattvarden. De flesta andra turistbesökarna gjorde detsamma. Vissa saker blir på något sätt för intimt religiöst för att det skall vara ok att bara titta.
Måndag
... och så kom regnet. Mycket regn. Tack och lov för svalare luft! Min fot, som krånglade redan innan semestern, har svällt upp och ser ut som ett rödflammigt missfoster. Alvedon och Ipren är mina följeslagare, allt enligt doktorns order. Tog mig på egen hand till Freudmuseet medan älsklingen kollade in butiksutbudet lite närmare. Olika intressen! Museet - vilken besvikelse! Tomma rum och uppklistrade bilder. Trist! Det enda rum värt att se var väntrummet med autentiska möbler från Freuds tid. Skulle därefter besöka Nationalbiblioteket men det var stängt så det fick bli ett återbesök i Stephansdom. Gotisk och mörk även i dagsljus och ett utmärkt skydd från den intensiva regnet. Turister och människor försjunkna i bön i en salig blandning. Jag känner en viss beundran för den vördnad många katoliker visar så öppet och innerligt. Det ser man inte ofta i en svensk kyrka. Mötte älsklingen och åt lunch på en beisel (enklare servering med österrikisk mat). Testade Schweinbraten med knödel och sauerkraut. Det sistnämnda hade jag gärna varit utan, men fläsksteken var mycket god! Agerade därefter smakråd åt älsklingen som shoppade i sin favvobutik Peek & Cloppenburg och sedan gick vi till Demel. Omskrivet och hyllat. Vi säger: hoppa över det och gå till Café Museum istället. Trevligare service och godare tårta.
Tisdag
Sista heldagen i Wien. Vi bestämde oss tidigare i veckan för att avsluta storstilat så vi slog till på biljetter till operan Romeo et Juliette på Staatsoper. Finkulturellt så det förslår men så är vi båda lite svaga för opera och självklart nyfikna på byggnaden. Vi inledde dagen på passsande sätt: fika/lunch på Café Central. Vill säga "så fint!" en gång till men det är för att det är så hela tiden i Wien. I början på veckan kändes det här med bordsservering på caféerna en aning krångligt och onödigt, men så här i slutet av vistelsen uppskattar jag det. Nationalbiblioteket blev nästa stopp för mig, men det kommer ett eget inlägg om det. Låt mig bara säga att det tysta ordet Prunksaal är mycket passande. Lite mer shopping, enkel mat på hotellet (gillar möjligheten att slänga ihop lite mat själv på lägenhetshotell) och sedan Staatsoper. En upplevelse! Magnifik entré, pampig salong, fullsatt och så en klart sevärd opera där Sonya Yoncheva i rollen som Juliette är värd en extra applåd. Sista halvtimmen var magisk! Ett mycket värdigt slut på vår semester i Wien.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)