Ibland stöter man på en bok som lite oväntat visar sig vara en pärla! Jag hade inte så stora förhoppningar på Tom Rachmans bok De imperfekta, men så fel jag hade! Jag gillar i princip allt med boken från språk till karaktärer och upplägg. Förhåller mig som alltid lite skeptisk mot kursiverade delar och även om jag inser att de har en sammanbindande effekt kan jag inte låta bli att skumma lite.
I boken De imperfekta får vi möta ett antal individer som alla har kopplingar till den engelskspråkiga tidningen med säte i Rom. Tidningen har inget namn i boken och jag finner det befriande. Ett namn, vilket det än hade varit, hade gett en förutbestämd bild av tidningen men nu är det mer öppet. Alltihop startade med en amerikansk miljonär och hans dröm, men nu har femtio år gått och tidningen har allt färre läsare och ägarna vägrar ge ut den digitalt. Istället för en bok om redaktioner och journalister blir det här en bok om människor. Alla får varsitt kapitel och vi träffar journalister, korrekturläsare, rubriksättare, läsare och ekonomiansvariga, men det är inte deras arbete som är i centrum utan deras privatliv. Det är en samling kantstötta människor, men just därför så fängslande intressant att läsa om och så trovärdiga. Jag tycker om dem alla på något sätt och ibland vill man hjälpa och stötta dem, ibland be dem tänka efter, ibland skratta med eller åt dem. Vissa blir lite smått favoriter och hjärtat klappar allra mest för den kvinnliga läsaren som i sin iver att läsa allt som står i tidningen ligger så många år efter att det i hennes värld fortfarande är 1994 och folkmordet i Rwanda har precis kommit till världens kännedom.
Vi ska prata om boken i vår lilla bokcirkel och jag är säker på att det kommer att bli ett intressant samtal och jag blir förvånad om inte alla tyckt om boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.