28 nov. 2012
om det var krig i norden
Janne Tellers bok Om det var krig i Norden är passande nog formgiven så att den påminner om ett pass. Den är inte heller mycket tjockare än ett pass och bokens syfte är att vända på perspektivet. Istället för att att flyktingar kommer till Sverige och vi ska tänka oss in i hur de har det, är det istället krig i Norden och vi tvingas fly, hamna i flyktingläger, inte förstå språket.
Boken är inte så utförlig, men jag misstänker att det är meningen och att den skall fungera som ett diskussionsunderlag i grundskolan. Som det är den å andra sidan mycket bra och jag hoppas och tror att många grundskoleelever runt om i Norden får ta del av Tellers bok. För visst är det nyttigt att vända på perspektiven!
25 nov. 2012
Rekordvinnaren
För ett tag sedan blev jag kontaktad av Pronto Communications som undrade om jag var intresserad av att läsa en bok där jag fick möjlighet att själv vara huvudperson. Ja, det verkade ju lockande så jag tackade ja. Så kom boken och istället för det vanliga omslaget (som jag måste säga är katastrofalt designat) var det ett omslag med ett brev riktat till mig personligen. Blev nyfiken och bläddrade genast lite i boken. Till min stora besvikelse insåg att jag mitt namn bara figurerar på framsidan och att det i övrigt var fråga om en helt vanlig bok, närmare bestämt Rekordvinnaren av Pieter Tham. Boken hamnade väl inte direkt överst i läshögen och jag glömde lite grand bort den.
Förra veckan kom ett tiggeribrev från en organisation som kallade sig Vita Stjärnan och de hänvisade till någon vinst jag skulle ha varit lycklig nog att vinna. Eftersom jag inte direkt hade ovan nämnda bok i huvudet (kom ju trots allt precis hem från jobbet) tyckte jag det hela var en aning märkligt och det tog ett tag (och en googlesökning) innan jag kopplade att det naturligtvis handlade om boken. Bläddrade lite i den igen och upptäckte namnet Vita Stjärnan på en av sidorna. Inte för att det direkt gjorde mig mer positiv.
Ska jag vara ärlig har jag funnit hela kampanjen en aning märklig. För mig räcker det inte att mitt namn står på ett omslag för att jag skall få känna på hur det är att vara huvudperson i en berättelse. Ett tiggeribrev som uppföljning finner jag rent osmakligt. Boken i sig började jag läsa igår och jag har läst drygt 60 sidor. Jag kommer inte läsa fler. Boken är dåligt skriven. Karaktärerna känns ointressanta och schablonmässiga. Mitt redan dålig intryck från kampanjen smittar kanske av sig vid läsandet, men jag förstår om Rekordvinnaren inte blir en storsäljare.
För er som ändå är intresserade så ser bok ut så här i handeln:
(Rec.ex från Pronto Communications och förlaget Bladh & Bladh)
Förra veckan kom ett tiggeribrev från en organisation som kallade sig Vita Stjärnan och de hänvisade till någon vinst jag skulle ha varit lycklig nog att vinna. Eftersom jag inte direkt hade ovan nämnda bok i huvudet (kom ju trots allt precis hem från jobbet) tyckte jag det hela var en aning märkligt och det tog ett tag (och en googlesökning) innan jag kopplade att det naturligtvis handlade om boken. Bläddrade lite i den igen och upptäckte namnet Vita Stjärnan på en av sidorna. Inte för att det direkt gjorde mig mer positiv.
Ska jag vara ärlig har jag funnit hela kampanjen en aning märklig. För mig räcker det inte att mitt namn står på ett omslag för att jag skall få känna på hur det är att vara huvudperson i en berättelse. Ett tiggeribrev som uppföljning finner jag rent osmakligt. Boken i sig började jag läsa igår och jag har läst drygt 60 sidor. Jag kommer inte läsa fler. Boken är dåligt skriven. Karaktärerna känns ointressanta och schablonmässiga. Mitt redan dålig intryck från kampanjen smittar kanske av sig vid läsandet, men jag förstår om Rekordvinnaren inte blir en storsäljare.
För er som ändå är intresserade så ser bok ut så här i handeln:
(Rec.ex från Pronto Communications och förlaget Bladh & Bladh)
24 nov. 2012
tåg till trieste
Boken, då? Jo, en positiv överraskning måste jag säga. Rumänien är ett rätt okänt land för mig, men jag känner förstås till kommunistregimen och minns tydligt bilderna från Ceausescus avrättning 1989. Radulescus bok utspelar sig till stor del under kommunisttiden med fokus på 70-80-talet och vi får följa Mona som är en ung kvinna på väg att bli vuxen. Hon bor i Bukarest med sin familj, men åker till Karpaterna under somrarna och förälskar sig där som 17-åring i Mihai. De är en passionerad kärlekssaga som är så tydligt ungdomlig och intensiv.
I diktaturens Rumänien kan dock ingen lita på någon och efter en del indikationer blir Mona alltmer osäker på Mihai. Kan hon verkligen lita på honom? Samtidigt håller Monas pappas på med "antikommunistiska" aktiviteter som kan utsätta både honom och familjen för fara. Situation blir allt mer ohållbar och via tåg till Jugoslavien och den italienska staden Trieste smugglas Mona ut ur landet och hamnar till slut i USA där hon under tjugo år bygger upp ett liv med barn och man, men tankarna på Rumänien, Karpaterna och inte minst Mihai finns hela tiden där tillsammans med en längtan efter att få veta Mihai egentligen var.
Boken är delade i två delar och det är i den första delen, som utspelar sig i Rumänien, som Radulescu är allra bäst. Jag känner osäkerheten, det kusliga i att ständigt ha en man från hemliga polisen, Securitate, som följer ens varje steg. Just stegen i mörkret, som stannar varje gång Mona själv stannar, är nog det som kommer att stanna kvar hos mig långt efter läsningen. Den ständiga jakten på mat som eventuellt dyker upp i affären är en vardagsdetalj som författaren använder för att visa hur folket hade det. Bukarest i sig gör mig också nyfiken. Det framstår som en så vacker stad. Lite fördomsfullt tänker jag - kan det verkligen vara så? Jag blir sugen på att besöka staden nu när den otrygga och klaustrofobiska stämningen som diktaturen skapade har försvunnit.
Den andra delen som utspelar sig i USA är inte lika välskriven. Den hoppar snabbare i tid vilket allt som oftast betyder att djupet i berättelsen försvinner och så även här. Lite synd efter den starka första delen, men boken är ändå som helhet klart läsvärd och något av ett måste inför nästa års Bokmässa då just Rumänien är fokusland. Att läsa något som utspelar sig efter kommunisttiden hoppas jag också hitta att läsa innan vi når fram till september 2013.
(Rec.ex från 2244)
23 nov. 2012
bokbloggsjerka 23 - 26 november
Fredagsnöjet nummer ett - bokbloggsjerkan!
Lista tio författare som du håller som favoriter just nu. Naturligtvis gör det inget om du även nämner den bok du värdesätter högst av var och en.
Jag har ju egentligen inte direkt några favoritförfattare, men här är tio författare som jag av olika skäl gillar att läsa.
Håkan Östlundh - tycker mycket om hans serie om polisen Fredrik Broman på Gotland. Har inte läst senaster delen i serien men ser fram emot att gör det.
Martina Haag - passar ju extra bra så här i På spåret-tider, men jag tycker att hennes böcker är avkopplande och underhållande och jag ler när jag läser Haags böcker.
Håkan Nesser - Barbarottiserien har nu avslutats med Styckerskan från Lilla Burma och den skall jag snarast ladda ner som ljudbok.
Marie Hermanson - alltid lite annorlunda böcker med en twist (som min älskling skulle ha uttryckt det)
Zadie Smith - Vita tänder och Om kärlek föll mig verkligen i smaken och nu har hon äntligen kommit ut med en ny bok, NW, som jag hoppas kommer i svensk översättning under 2013.
Jonas Gardell - gillar enkelheten i hans språk och förmågan att ändå formulera så mycket känsla.
Haruki Murakami - en författare som aldrig gjort mig besviken och jag har läst långt ifrån alla av hans böcker så det finns mycket bra kvar att upptäcka.
Cilla Naumann - angelägna ämnen och ett språk som tilltalar mig. Favoritbok hittills är Dem oss skyldiga äro, men Springa med åror ligger i att-läsa-högen.
Linn Ullmann - Inga kommentarar. Har redan hyllat henne massor av gånger på bloggen.
Karin Alfredsson - viktiga kvinnofrågor från världens alla hörn tas upp på ett spänningskryddat i de olika böckerna om läkaren Ellen Elg och jag tycker hon lyckas väl med att föra fram sitt budskap.
21 nov. 2012
författarbesök på bibblan
Bild från Hoi förlag
Igår var det författarbesök på stadsbiblioteket så jag passade på att gå dit och lyssna på Niclas Christoffer (Olsson) som skrivit den uppmärksammade boken Som Zlatan fast bättre om en ung fotbollskille som drabbas av ätstörningar.
Med en stort portion humor mitt i allvaret talar Niclas Christoffer om ätstörningar i allmänhet och vad det gör med kroppen och personen. Han har själv varit drabbad av ätstörningar och ger exempel från sin egen tid som sjuk, men det är förvånansvärt lite som handlar om honom själv. Under föredraget visas också ett par filmklipp som fyller en god funktion. I vanliga fall föreläser han mycket för gymnasieungdomar och då är den här typen av filmklipp mycket bra för att illustrera det han vill få fram.
Jag fick mig en del tankeställare under föredraget och jag hoppas att Niclas Christoffer får komma ut till många skolor och tala om detta ämne med ungdomar, men även med lärare. En kollega till mig var till exempel helt ovetande om att det förekom ätstörningar inom manlig idrott. Vi behöver alla bli mer upplysta. Nu återstår bara att läsa boken, vilket jag (så klart!) ser fram emot.
20 nov. 2012
stallo
Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av Stefan Spjuts Stallo, men jag ska helt ärligt säga att jag inte förväntat mig att finna en trollsaga för vuxna så trovärdig och så spännande.
En naturfotograf fångar en märklig figur på bild i mitten av 80-talet. Hans barnbarn Susso har i mitten av 00-talet en hemsida om mystiska väsen som hon i brist på annat kallar troll och hon och resten av familjen är övertygad om att det är just ett troll som fångades på bilden. När en pojke försvinner misstänker hon att det inte är människor som rövat bort honom och hon kan inte låta bli att inleda egna efterforskningar. Något som visar sig bli ett farligt äventyr som tar henne på en resa genom hela Sverige.
Parallellt följer vi ett antal människor som bor på en ensligt belägen gård. Där försiggår en hel del skumma saker och i uthusen bor märkliga varelser. Ju mer jag som läser får veta, desto otryggare känns stämningen på gården. Överallt springer små djur omkring, men det är uppenbart inte helt vanliga djur. Spjut har ett skickligt sätt att ge läsaren en liten bit i taget så spänningen finns kvar långt in i boken.
Titeln Stallo syftar på en slags trollväsen från den samiska folktron, men i boken befinner de sig närmare människorna än vad de gamla myterna säger och uppenbart är att de har behov av människobarn med jämna mellanrum. Jag tycker det är mycket intressant att på det här sättet få lära mig lite om samisk folktro och boken passar oväntat bra ihop med min distanskurs där vi läser en del om den här typen av skrämmande figurer.
På det stora hela tycker jag det här är en klart läsvärd bok som sticker ut från mängden. Möjligen är personerna lite platta, men det gör inte så mycket för fokus i berättelsen ligger inte där utan snarare i att flytta våra gränser för vad som är verklighet. I inbunden version är den här boken över 580 sidor och den håller nästan hela vägen. Det är en liten svacka i mitten, och jag tycker hemskt illa om att Sven Jerring och John Bauer dyker upp för det känns som oväsentliga sidospår, särskilt Sven Jerring. Boken är klart starkast de första 300 sidorna där också det norrländska framträder på ett sätt som ger berättelsen en extra dimension.
18 nov. 2012
repris i böcker om böcker
I utmaningen Böcker om böcker är det (tack och lov!) tillåtet att reprisera ett tidigare blogginlägg om en bok som passar in i temat. Så får det bli nu i november eftersom ingen av de böcker jag rimligen hinner läsa innan månaden är slut passar in i temat för utmaningen. Den här boken läste jag i maj 2007, så inlägget publicerades på min tidigare blogg.
Kvinnorna man får följa är en på ytan ganska blandad skara, men ju längre jag kommer i boken, desto mer uppfylls jag av en känsla av att allt i deras liv styrs av deras män. Antingen för att de älskar dem så mycket att de inte vill vara med någon annan, eller för att de funderar på att lämna dem. En kvinna har en man som är notoriskt otrogen men hon stannar ändå (åtminstone de 300 första sidorna... att komma på mannen in action på hotellrummet blir dock för mycket.), en annan har en man som älskar henne men hon drömmer om ungdomskärleken och skaffar sig ett vänsterprassel. De har alla barn, utom en. Män och barn, snälla nå'n, nog har väl kvinnor annat som styr deras liv nuförtiden??? Boken känns en aning föråldrad trots att den kom ut för bara två år sedan. Eller är det bara jag som inte kan relatera till hela barn- och mantemat?
Bokcirkelns bekännelser av Elizabeth Noble.
På baksidan uppgavs att man skulle få följa några kvinnor som startar en bokcirkel och dessutom skulle man få boktips eftersom varje del av boken inleds med en kort presentation av den bok som bokcirkeln just läst. Visst finns det boktips, tolv stycken närmare bestämt, eftersom kvinnorna ses en gång i månaden. Dock känns det som om författaren hade en god tanke med bokcirkeln, men den fyller liksom ingen funktion, av bokens femhundra sidor är det nog bara tio som ägnas åt böcker. De hade lika gärna kunnat vara en promenadklubb, eller en syjunta eller vad som.
Kvinnorna man får följa är en på ytan ganska blandad skara, men ju längre jag kommer i boken, desto mer uppfylls jag av en känsla av att allt i deras liv styrs av deras män. Antingen för att de älskar dem så mycket att de inte vill vara med någon annan, eller för att de funderar på att lämna dem. En kvinna har en man som är notoriskt otrogen men hon stannar ändå (åtminstone de 300 första sidorna... att komma på mannen in action på hotellrummet blir dock för mycket.), en annan har en man som älskar henne men hon drömmer om ungdomskärleken och skaffar sig ett vänsterprassel. De har alla barn, utom en. Män och barn, snälla nå'n, nog har väl kvinnor annat som styr deras liv nuförtiden??? Boken känns en aning föråldrad trots att den kom ut för bara två år sedan. Eller är det bara jag som inte kan relatera till hela barn- och mantemat?
1222 över havet
Ibland är det svårt med ljudböcker. Jag lyssnar alltid en stund innan jag somnar men vissa perioder är jag egentligen för trött så jag hinner bara höra några få minuter innan jag somnar. Det gör att det tar alldeles för lång tid att lyssna igenom en bok och berättelsen blir liksom fragmentarisk i mitt huvud.
Det har tagit mig ungefär en månad att ta mig igenom Anne Holts 1222 över havet och får väl säga att själva deckarintrigen därmed egentligen gått mig helt förbi, men trots det så har jag uppskattat boken som avkoppling. Jag gillade inledningen med tåget som spårar ut på grund av ovädret. Jag gillar hur tågresenärerna tvingas samlas på högfjällshotellet i närheten och hur den där intima stämningen som man hittar hos t ex Agatha Christie därmed skapas. Tycker också att Holt har fått fram en bra skildring av samspelet mellan de som tvingats tillbringa några dagar på Finse högfjällshotell. Det blir lite irriterat mellan varven, konstigt vore det väl annars när stormen bara fortsätter och fortsätter.
Måste dock säga att jag inte känner mig lika positivt inställd till Hanne Wilhelmsen, den före detta kommissarien som numera är rullstolsbunden. Hon är en ganska trist och platt figur, tycker jag. Eftersom detta är min första bok av Anne Holt funderar jag på om Hanne kanske var mer intressant innan hon hamnade i rullstol och att jag borde läsa någon mer av böckerna i serien för att skapa mig en bättre bild av henne.
Det har tagit mig ungefär en månad att ta mig igenom Anne Holts 1222 över havet och får väl säga att själva deckarintrigen därmed egentligen gått mig helt förbi, men trots det så har jag uppskattat boken som avkoppling. Jag gillade inledningen med tåget som spårar ut på grund av ovädret. Jag gillar hur tågresenärerna tvingas samlas på högfjällshotellet i närheten och hur den där intima stämningen som man hittar hos t ex Agatha Christie därmed skapas. Tycker också att Holt har fått fram en bra skildring av samspelet mellan de som tvingats tillbringa några dagar på Finse högfjällshotell. Det blir lite irriterat mellan varven, konstigt vore det väl annars när stormen bara fortsätter och fortsätter.
Måste dock säga att jag inte känner mig lika positivt inställd till Hanne Wilhelmsen, den före detta kommissarien som numera är rullstolsbunden. Hon är en ganska trist och platt figur, tycker jag. Eftersom detta är min första bok av Anne Holt funderar jag på om Hanne kanske var mer intressant innan hon hamnade i rullstol och att jag borde läsa någon mer av böckerna i serien för att skapa mig en bättre bild av henne.
17 nov. 2012
bokbloggsjerka 16 - 19 november
Glömde ju alldeles bort att svara på jerkan igår, men nu kommer mitt svar:
Nämn en titel som du "går igång på" på ett antingen positivt eller negativt sätt.
En av de vackraste boktitlarna jag vet är Gunnar Ardelius Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. Dock har jag inte läst boken eftersom jag är rädd för att bli besviken. Det är ju inte en roman utan små brottstycken av text och tänk om det inte ger mig den storartade känsla som titeln gör?
En annan mycket lockande titel är Sov du så diskar jag. För mig är det en otroligt vacker kärleksförklaring. Nu levde Stig Claessons bok inte alls upp till mina förväntning, det var faktiskt en helt annan berättelse än vad jag förväntade mig, och jag lämnade tillbaka den utan att ha läst ut den, men jag älskar fortfarande titeln.
På samma tema som ovan kan jag inte låta bli att nämna Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam. Det finns ett sorgset drag i titeln som tilltalar mig och att boken i sig är mycket läsvärd är förstås en extra bonus.
Nu blev det visst tre titlar istället för en, men ni förstår - när det kommer till titlar bor det en romantiker i mig! :)
födelsedagsfika
Egentligen är jag inte så noga med det där med födelsedag och firande, men en tårtbit och en latte på ett trevligt ställe och ett par nyinköpta tidningar unnar jag mig gärna en dag som denna. Älsklingen kommer hem imorgon och då får jag choklad från NK Stockholm. Godare blir det inte!
14 nov. 2012
en distansstudents vedermödor
Som bekant börjar min distanskurs Magi, religion och ritual denna vecka. Har verkligen sett fram emot kursen eftersom kurslitteraturen verkar ovanligt intressant. Det faktum att det mest är på svenska gör mig ännu lite gladare.
När jag bekantade mig med kurssidan blev jag inte mindre entusiastisk eftersom uppgifterna vi skall göra under kursen verkar givande och varierade. Den här veckan har jag till exempel intervjuat en vän/kollega om hennes olika rädslor och hur hon hanterar dem. Ett intressant samtal!
Allt frid och fröjd tänkte jag. Tills chatten (ja, de har valt stavningen med två t så jag håller mig till det) dök upp. Först var det knapphändig information så jag missade helt att det överhuvudtaget var ett obligatoriskt chattillfälle. Det visar sig att det kommer att vara obligatorisk chatt en gång i veckan och den ligger på tisdag förmiddag.
Det är nu jag blir lite sur. Om högskolor ger distanskurser måste de räkna med att de som söker en högskolekurs på 7.5 hp på halvfart arbetar. Då tycker inte jag att man kan lägga obligatoriska chattmoment på förmiddagstid. Sen eftermiddag, kväll och helg är de uppenbara alternativet. Vid kontakt med ansvarig lärare får jag ett svar där han undrar om jag kan ta ledig från mitt arbete en timme i veckan för att följa chatten. I hur många yrken fungerar det? Frågade då om möjligheten att sammanfatta chatten i skrift och lägga till egen reflektioner, men så var det bara tillåtet att göra en till två gånger under kursen. Efter en del pusslande har jag löst det så att jag kan vara med en halvtimme på chatten och sammanfatta resten i skrift, men på det förslaget har jag ännu inte fått något svar.
Så summa summarum är att jag nu kanske inte kan fullfölja kursen och det känns hur surt som helst. Lite deppigt faktiskt.
Hur tänker ni andra kring distanskurser? Skall man tänka utifrån heltidsstudenterna eller utifrån att distansstudenter många gånger arbetar? I detta fall är det uppenbart att de tänk utifrån studenterna för det verkar som att kursen även är en delkurs i en 30 hp-kurs. Borde det i sådana fall inte vara olika upplägg för de som läser kursen "på plats" och de som läser den som distans?
12 nov. 2012
11 nov. 2012
this or that?
Den här enkäten har valsat runt i bloggosfären ett tag och när nu Pocketlover uppmanar alla som läser hennes svar att besvara enkäten hakar jag också på. Svårt att motstå! :)
1. Ljudbok eller bok i handen?
Både och faktiskt. På dagtid föredrar jag absolut bok i handen, men på kvällen lyssnar jag gärna på en ljudbok tills jag somnar (och senare på natten vaknar jag intrasslad i sladden ...)
2. Pocket eller inbunden?
Pocket för det är ett mycket smidigare format. Eftersom jag lånar mer nu än för något år sedan och eftersom jag får en del trevliga recensionsexemplar börjar jag dock tycka lite bättre om inbundet.
3. Påhittat eller verklighetsbaserat? (Fiction/non fiction)
Påhittat, med enstaka undantag.
4. Harry Potter eller Twilight?
Har inte läst någon av dem, men om jag skall döma efter filmerna så Harry Potter alla gånger.
5. Fantasyvärld eller vår värld?
Vår värld, helt klart. Jag har lite svårt för fantasy.
6. Kindle, iPad eller annat?
Jag har ingen Kindle och ingen iPad heller. De få e-böcker jag har läst har jag läst i min iPhone och det är väl helt ärligt inget jag gillar. Skärmen är för liten. Med en riktig läsplatta skulle jag nog tycka bättre om e-böcker.
7. Låna eller köpa böcker?
Jag köper förstås en del, men tycker allt bättre om att låna på bibliotek. Chansar lite mer på biblioteket eftersom det är gratis och kan därmed vidga min läsvyer något. Någon pratade också om de miljömässiga fördelarna med att låna och de kanske man borde ta i beaktan.
8. Bokhandlar eller online?
Online och alltid Bokus. Har lite kommit över mitt dåliga samvete för att jag inte handlar i fysiska bokhandlar mer än enstaka böcker på rean. Ekonomi och utbud får helt enkelt styra.
9. Ensamstående bok eller trilogi?
Ensamstående bok tilltalar mig bäst eftersom jag har lite svårt för det där med att berättelsen eller händelseförloppet skall dras ut alltför långt. Med undantag av deckare är bokserier inget för mig.
10. Tjock bok eller kort bok?
Kort bok i de flesta fall eftersom jag inte riktigt gillar när böcker är på över 500 sidor. Många böcker blir sega när det är alltför tjocka. Å andra sidan så kan böcker på bara runt 100 sidor lämna en med alltför många frågor. Runt 350 pocketsidor brukar vara det bästa.
11. Romans eller action?
Inte för mycket av något av dem, men om jag måste välja så säger jag action.
12. Mysa under en filt eller steka i solen?
Filten, definitivt. Har inte ens något emot regniga höstdagar. Tycker de ger ro både för själen och för läsningen.
13. Varm choklad eller latte?
Latte. En om dagen. Ett beroende.
14. Läsa recensioner eller bilda egen uppfattning?
Det är både och. Jag läser en del recension på olika bloggar och i olika tidskrifter. Ibland får de mig att avstå från att läsa en bok och ibland får de mig att vilja läsa en bok, men jag går inte slaviskt efter var olika typer av recensenter tycker utan bildar mig ofta själv en uppfattning.
Kanske finns det fler som blir sugna på att besvara enkäten? Fritt fram! :) Lämna gärna en kommentar så vi kan ta del av dina svar. Alltid roligt att läsa vad andra svarar!
1. Ljudbok eller bok i handen?
Både och faktiskt. På dagtid föredrar jag absolut bok i handen, men på kvällen lyssnar jag gärna på en ljudbok tills jag somnar (och senare på natten vaknar jag intrasslad i sladden ...)
2. Pocket eller inbunden?
Pocket för det är ett mycket smidigare format. Eftersom jag lånar mer nu än för något år sedan och eftersom jag får en del trevliga recensionsexemplar börjar jag dock tycka lite bättre om inbundet.
3. Påhittat eller verklighetsbaserat? (Fiction/non fiction)
Påhittat, med enstaka undantag.
4. Harry Potter eller Twilight?
Har inte läst någon av dem, men om jag skall döma efter filmerna så Harry Potter alla gånger.
5. Fantasyvärld eller vår värld?
Vår värld, helt klart. Jag har lite svårt för fantasy.
6. Kindle, iPad eller annat?
Jag har ingen Kindle och ingen iPad heller. De få e-böcker jag har läst har jag läst i min iPhone och det är väl helt ärligt inget jag gillar. Skärmen är för liten. Med en riktig läsplatta skulle jag nog tycka bättre om e-böcker.
7. Låna eller köpa böcker?
Jag köper förstås en del, men tycker allt bättre om att låna på bibliotek. Chansar lite mer på biblioteket eftersom det är gratis och kan därmed vidga min läsvyer något. Någon pratade också om de miljömässiga fördelarna med att låna och de kanske man borde ta i beaktan.
8. Bokhandlar eller online?
Online och alltid Bokus. Har lite kommit över mitt dåliga samvete för att jag inte handlar i fysiska bokhandlar mer än enstaka böcker på rean. Ekonomi och utbud får helt enkelt styra.
9. Ensamstående bok eller trilogi?
Ensamstående bok tilltalar mig bäst eftersom jag har lite svårt för det där med att berättelsen eller händelseförloppet skall dras ut alltför långt. Med undantag av deckare är bokserier inget för mig.
10. Tjock bok eller kort bok?
Kort bok i de flesta fall eftersom jag inte riktigt gillar när böcker är på över 500 sidor. Många böcker blir sega när det är alltför tjocka. Å andra sidan så kan böcker på bara runt 100 sidor lämna en med alltför många frågor. Runt 350 pocketsidor brukar vara det bästa.
11. Romans eller action?
Inte för mycket av något av dem, men om jag måste välja så säger jag action.
12. Mysa under en filt eller steka i solen?
Filten, definitivt. Har inte ens något emot regniga höstdagar. Tycker de ger ro både för själen och för läsningen.
13. Varm choklad eller latte?
Latte. En om dagen. Ett beroende.
14. Läsa recensioner eller bilda egen uppfattning?
Det är både och. Jag läser en del recension på olika bloggar och i olika tidskrifter. Ibland får de mig att avstå från att läsa en bok och ibland får de mig att vilja läsa en bok, men jag går inte slaviskt efter var olika typer av recensenter tycker utan bildar mig ofta själv en uppfattning.
Kanske finns det fler som blir sugna på att besvara enkäten? Fritt fram! :) Lämna gärna en kommentar så vi kan ta del av dina svar. Alltid roligt att läsa vad andra svarar!
helgläsning
Helt uppslukad, eller kanske trollbunden är ett bättre ord ... Mer än så säger jag inte före recensiondatumet. :)
9 nov. 2012
bokbloggsjerka 9 - 12 november
Så här lyder veckans fråga i jerkan:
Har du en guilty pleasure eller en favorit som eventuellt kan förvåna oss läsare?
Nej, inte egentligen. Visserligen känner jag mig som en liten tant när jag läser Karin Brunk Holmquists böcker, men det är inte så att jag skäms för att jag läser dem och jag skulle inte låta bli att ställa dem i bokhyllan. Det är mysig avkopplingsläsning och jag behöver sådant mellan varven. Stereotyper kan var välkommet ibland!
Böcker jag läste när jag var i tidiga tonåren kan ju framstå som lite pinsamma idag, som Grottbjörnens folk av Auel, men det är ju kul att ha läst de böckerna som "alla" läste och fnissa lite åt dem idag. :)
8 nov. 2012
och vinnarna är ...
Dags att utse vinnarna i min utlottning. Kul att så många ville vara med i tävlingen!
Så här gjorde jag för att utse vinnarna:
Gula lotter för de som ville vinna Sjöwall/Wahlöös böcker Roseanna/Mannen som gick upp i rök.
Rosa lotter för de som ville vinna Frames böcker Doftande trädgårdar för de blinda/Ansikten i vatten.
Lottdragare var en av mina goa gymnasieelever. Han förstod just ingenting av vare sig bokbloggande eller tävlingen, men ställde glatt upp på att dra en lott och vinnarna är:
Stort grattis till er båda! Hoppas ni får trevliga lässtunder!
Mejla era adressuppgifter till mig (bloggbohemen@gmail.com) så vidarebefordrar jag dem till förlaget.
7 nov. 2012
lägesrapport
Just nu ...
... ligger det väldigt många intressanta böcker och väntar på att blir lästa.
... vill jag ha lite mer tid till att läsa alla dessa böcker.
... känns det spännande att min distanskurs om magi, religion och ritual börjar nästa vecka.
... närmar sig en mycket intensiv arbetsperiod.
... hoppas jag kunna behålla mitt lugn och min läslust.
5 nov. 2012
fortfarande chansen
4 nov. 2012
nu jävlar!
I en småstad i norska Östlandet bor ett Therese och Kevin. De är sådana som blev kvar. Therese gifte sig och skaffade barn och vill att något ska hända, men det enda som händer är att hon åter blir gravid och det var kanske inte riktigt det hon hade tänkt sig. Kevin fick avbryta en begynnande fotbollskarriär på grund av en dålig menisk och jobbar nu på en bensinmack. Jessica, hon som flyttade, återvänder till sin barndomsstad för att gifta sig, men är det med rätt man? Männen har alltid kommit till henne och hon har aldrig behövt välja. När Jessica besöker sin barndomsvän Therese framstår hennes liv som så tryggt och stabilt, men Therese själv tycks i det närmsta kvävas.
Den här boken säger mig inte så mycket. Jag tror att det är för att jag vet precis vilka de här människorna är eftersom jag kommer från en liknande småstad. Det är inga problem för mig att tänka ut en verklighetens Therese, Kevin och Jessica. Jag har träffat dem. Ibland kommer böcker så nära att de liksom faller platt. De bara beskriver verkligheten som den är. Därmed inte sagt att det är en dålig bok, för Heidi Linde är bra på att skildra dessa människor och deras tankar, men det ger mig inget. Lite mer av titelns Nu jävlar! hade inte skadat.
Det inledande kapitlet där Therese äntligen skall få en dag för sig själv, men så måste hon vänta på sotaren och sedan dyker tjejgänget upp ger mig klaustrofobiska känslor och jag vill bara skrika eftersom Therese själv är alldeles för väluppfostrad för att göra det.
(Rec.ex. från Norstedts)
2 nov. 2012
rikitikitavi
Redan femtio sidor in i boken är det omöjligt att inte leta upp en Spotifylista med Edith Piaf och låta hennes röst och hennes sånger bilda kuliss till läsningen av Rikard Wolffs självbiografi Rikitikitavi. Faktum är att jag närmast slukar boken. Kan inte fatta att den är så bra. Med nästan löjlig exakthet dånar Hymne A L'Amour ur mina högtalare samtidigt som Rikard tillbringar sin första natt med Kjell och allt blir så stort även för mig som läsare. På samma sätt vill jag ibland bara gråta och sjunga Mon Dieu tillsammans med Rikard när ännu en kärleksrelation tar slut.
Boken handlar dock om så mycket mer än Rikards kärleksrelationer (och om så mycket mer än hans karriär). Boken skildrar hans föräldrars liv tillsammans. De judiska inslagen i släkten. Rikards förlamande rädslor som barn, en rädsla som nästan tar över hans liv emellanåt. Han är rädd för allt tycks det. Det är också en skildring över ett Sverige som var och ett Sverige som är. Det är framtidslöften i nybyggda Stockholmsförorter och maxitegelvillor i Karlstad med allt som dessa symboliserar. Det låter så stort på framsidan med "en folkhemsberättelse" men det är precis vad det är till stora delar och Wolff lyckas mycket bra med att beskriva hur Sverige förändras från 1950-talet till nutid. Här ser vi också hur människor krisar bakom gardinerna. "Pappa är uppe och går igen" heter det, ibland med Cullbergs Kris och utveckling i handen. Rikard krisar på andra sätt, men visst krisar han. Det gör vi väl alla.
Här finns också inslag som vi känner igen från Jonas Gardells bok. Klubbarna för de homosexuell i Stockholm, glåpord som slängs efter de homosexuella. Rädslan för AIDS. Människor som dör. Wolff tänker sig inte alltid för, går på HIV-kontroller regelbundet. Och han blir kär, både före och efter HIV och AIDS, både för och efter bromsmedicinerna. För detta är en bok om kärlek. Om kärlek inom familjen, mellan mamman och pappan, mellan Rikard och hans föräldrar, mellan Rikard och ett antal män. Mellan Rikard och hans dotter. Ett barn som har får tillsammans med Stina Gardell och som avslutar boken. Livet ljusnar för Wolff. Jag ler.
bokbloggsjerka 2 - 5 november
En enkel fråga att besvara i veckans jerka:
Veckans fråga lyder kort och gott: vad ska du ägna dig åt för bokliga aktiviteter under Halloweenhelgen?
Har varit höstlovsledig under veckan och läst ut ett par böcker som jag inte hunnit blogga om så det kommer jag att göra under helgen. Jag tänker också läsa Janet Frames Ansikten i vattnet. Började på den igår och första intrycket är att språket är fantastiskt!
(Om du också är sugen på att läsa Frames bok så kan du vinna den i utlottningen här på bloggen. Där finns också ett par deckarklassiker.)
I övrigt är jag ingen Halloweenfirare, men helg och ledigt är alltid trevligt! :)
1 nov. 2012
min mamma
Ni vet sådana där böcker som man vill tycka om, men så är det något som liksom gnager och som stör i läsningen? Min mamma av Tahar Ben Jelloun är en sådan bok.
Boken handlar om Ben Jellouns mamma och hennes sista tid i livet. Mamman blir allt mer dement och känner inte längre igen sina barn och släktingar. Stunder av klarhet blandas med total förvirring och situationen blir smått kaotisk mellan varven. Hela tiden tar Keltoum hand om Ben Jellouns mamma eftersom hans systrar inte vill och att han som man skulle ta hand om sin mammas intima vardagsbestyr är otänkbart i Marocko. Bokens styrka är de inblickar i Marockos 1900-talshistoria och de villkor som kvinnor levt under med arrangerade äktenskap och slitigt vardagsliv. Sådant intresserar mig alltid.
Det som ligger där och gnager är det faktum att jag inte riktigt tycker om den förvirrade gamla kvinnan. Hon är påfrestande till och med i bokform. Jag blir irriterade på mig själv för att jag blir irriterad på henne. Det känns liksom inte helt OK eftersom det här en riktigt person. Det är mer tillåtet att reta sig på en fiktiv person än på någons mamma.
Jag har tidigare läst en bok av Tahar Ben Jelloun, Den ödesdigra natten, och den tyckte jag mycket bättre om så det här är en författare jag absolut kan tänka mig att läsa fler böcker av även om just Min mamma inte föll mig i smaken.
Den här boken ingår i läsutmaningen Tre på tre. Klicka på utmaningen här till vänster om du är nyfiken på vad den går ut på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)