1222 över havet

Ibland är det svårt med ljudböcker. Jag lyssnar alltid en stund innan jag somnar men vissa perioder är jag egentligen för trött så jag hinner bara höra några få minuter innan jag somnar. Det gör att det tar alldeles för lång tid att lyssna igenom en bok och berättelsen blir liksom fragmentarisk i mitt huvud.



Det har tagit mig ungefär en månad att ta mig igenom Anne Holts 1222 över havet och får väl säga att själva deckarintrigen därmed egentligen gått mig helt förbi, men trots det så har jag uppskattat boken som avkoppling. Jag gillade inledningen med tåget som spårar ut på grund av ovädret. Jag gillar hur tågresenärerna tvingas samlas på högfjällshotellet i närheten och hur den där intima stämningen som man hittar hos t ex Agatha Christie därmed skapas. Tycker också att Holt har fått fram en bra skildring av samspelet mellan de som tvingats tillbringa några dagar på Finse högfjällshotell. Det blir lite irriterat mellan varven, konstigt vore det väl annars när stormen bara fortsätter och fortsätter.

Måste dock säga att jag inte känner mig lika positivt inställd till Hanne Wilhelmsen, den före detta kommissarien som numera är rullstolsbunden. Hon är en ganska trist och platt figur, tycker jag. Eftersom detta är min första bok av Anne Holt funderar jag på om Hanne kanske var mer intressant innan hon hamnade i rullstol och att jag borde läsa någon mer av böckerna i serien för att skapa mig en bättre bild av henne.