31 maj 2016

där ingen vind blåser

Där ingen vind blåser (ljudbok)

Sandra säljer kakor till klassresan men försvinner spårlöst. I småstaden Härnösand skakas livet om för de som på olika sätt berörs av Sandras försvinnande. Fasaden säger en sak om personernas liv och bakom den pågår något annat. Det är människor som på olika sätt kämpar med demoner från förr och utsatthet i nutid. Där ingen vind blåser av Annika Sjögren är en kriminalroman med ett brott, men fokus ligger på det psykologiska och individer än på poliser och brottsutredningar.

Sjögren har skrivit fyra psykologiska kriminalromaner och jag har läst dem i helt fel ordning. Detta är den första, men den sista jag läser. Eftersom detta inte är en serie på det sätt som t ex Jungstedts serie om Knutas, spelar det ingen roll i vilken ordning böckerna läses. Den röda tråden är inte en viss poliskommissarie (även om det nu råkar vara samma i alla böckerna) utan snarare individer som lever lite utanför samhället även om de på många sätt tycks vara en väletablerad del av det. Jag har verkligen tyckt om Sjögrens böcker och funnit människorna som befolkar dem intressanta på många olika sätt. Därför tycker jag att det är synd att jag inte har några fler kvar att lyssna på, men jag kan kanske hoppas på att det kommer någon mer bok framöver.

29 maj 2016

sommarens utmaning

Tiden second hand : slutet för den röda människan (inbunden)

Förra sommaren deltog jag i bokbingon, men den hoppar jag över i år. Istället skall jag ge mig i kast med en tegelsten som legat här hemma och väntat på att bli läst sedan i december. Jag får varje år en bok av årets nobelpristagare i julklapp av lillebror. 2015 tilldelades Svetlana Aleksijevitj Nobelpriset i litteratur och i julklappspaketet låg Tiden second hand: slutet för den röda människan.

Jag är verkligen ingen älskare av tegelstenar och Tiden second hand är på 656 sidor. Jag föreställer mig att det dessutom är 656 sidor tung och rätt jobbig litteratur. Det kan var jag som har fördomar, men det här är inte min genre, så därför blir detta en utmaning som kräver en läsplan och den ser ut så här:

Startdatum: 1 juni
Läsning per dag: 20 sidor/dag
Slutdatum: 16 juli

Den som kan räkna inser att det där är fler dagar än vad det skulle ta om jag verkligen läser 20 sidor per dag, men jag skall flytta i mitten/slutet av juni och då blir det kanske inte så mycket läst just de dagarna. 17 juli åker jag på årets semesterresa och tills dess skall boken vara utläst.

Vi får se hur det går! Tycker jag inte alls om boken, så kommer jag inte att tvinga mig att läsa ut den, men det minsta jag får läsa är 150 sidor.

27 maj 2016

bokbloggsjerka 27 - 30 maj

jerka11

Fredag igen och innan jag drar iväg för att hänga med mina vänner över helgen, slänger jag ihop ett svar på veckan jerka:

Temat för veckans fråga är med andra ord musik i kombination med böcker. Har en av dina favoritartister utkommit med en bok som du tycker att vi ska läsa? (För mitt vidkommande är jag ruskigt nyfiken på boken om Paul Stanley från Kiss). Kan du ge exempel på en bok som har en stark koppling till din favoritgenre? Envisas en av dina favoritförfattare med att ”spela” musik i böckerna som du absolut inte gillar? Eller….?

Jag är ju inte så där väldans intresserad av musik och strölyssnar mest på diverse färdiga spellistor på Spotify där jag sällan kollar vilka artisterna är. Det närmast en favoritartist jag kommer är Peter LeMarc som jag lyssnat på till och från under livet. Periodvis i mängder, särskilt när jag var runt 20-25 år, på senare år lite mindre.

LeMarc utkom 2009 med boken 100 sånger & sanningen bakom dem, som skall vara någon slags självbiografi där låtarna utgör basen. Enligt wikipedia finns det till låttexterna "detaljerad text kring dess uppkomst och betydelse, boken är också berikad med LeMarcs egna liv utanför sångtexterna samt en rad bilder från hans liv, från tidiga barnsben till idag." Jag har inte läst boken och känner heller inget behov av att göra det. Jag har min favoritlåtar som jag gärna lyssnar på om och om igen, men jag behöver inte läsa om bakgrunden till dem och känner inte heller att jag behöver veta så mycket om LeMarcs liv. Jag har en bit kvar till idoldyrkan som ni förstår. :)

100 sånger & sanningen bakom dem (inbunden)

25 maj 2016

åsneprinsen

Åsneprinsen (inbunden)

Jim är Hagsätrapojken som inte har någon direkt plats i klassen och bland kompisarna men som under ett julspel ger hals i ett åsneskri som skall förändra allt. Efter åsneskriet är han för evigt Åsnan och uppmanas titt som tätt att upprepa sitt skri. Det ger honom en roll, men samtidigt är det inget annat som är speciellt med honom. Av hans kompisar drömmer den ena om att bli journalist och förändra världen (ja, detta är sent 70-tal) och den andra om att bli musiker och rockstjärna. Men, vad skall det bli av Jim?

Jims liv styrs till stor del av slump och någon form av passivitet. Han studerar på universitetet och blir lärare mest för att. Han har en kärleksrelation med en tjej men de bryter till sist upp från varandra. Det blir ingen mer relation. Det blir en etta i Hagsätra ett antal år senare och besök hos föräldrar som han har en relation till, men särskilt djup är den inte.

Jag vill tycka så mycket mer om Åsneprinsen av Caroline Hainer än vad jag egentligen gör. Det är något med den lite sorgsna tonen i språket som gör att jag vill älska den, säga att det är en av de bästa uppväxtskildringar jag läst, men … Nej, den är inte det. Boken är faktiskt rätt ordinär och kanske spänner den också lite över för lång tid. Förutom barndom och vuxenblivande är det också medelålder och där blir det lite för mycket. Jag hade så gärna sett en snävare berättelse där ”se hur barndomen påverkar den medelålders mannen”-spåret hade kunnat utebli eller i alla fall kortats väsentligt. Jag får erkänna att jag ibland är en sådan där läsare som vill ta fram rödpennan och göra markeringar och tips om ändringar i marginalen och när jag läste den här boken väcktes den lusten till liv. Men, det är ändå inte en dålig bok. Den har sina poänger och jag är svag för arbetarklasskildringar, så till viss del gillar jag den. Den har bara inte det där lilla extra som jag hoppades på.

23 maj 2016

det tredje tornet: en resa i italien 1936

Det tredje tornet : en resa i Italien 1936 (häftad)

Tidigare i våras kom det ett rec.ex neddimpandes i brevlådan. Jag hade inte beställt det själv och när jag såg titeln och läste baksidan tänkte jag "men gud en så urtråkig bok" och så lade jag undan den. Nu, när det varit lite mycket ett tag och det inte blivit mycket läst alls, tänkte jag att jag får väl ändå ta och beta av något rec.ex och valde då Det tredje tornet: en resa i Italien 1936 av Antal Szerb bara för att den var tunnast. Och vad hände? Jo, bakom den torra titeln och det brungrå omslaget dolde sig en riktig pärla!

Szerb beger sig 1936 med tåg från Ungern till Italien och Venedig. Till Italien som han älskar och där han skall resa runt i allt det fantastiska som är Italien. Men, det här är ingen romantisk idylliserad italienbild. Szerb är snarare tvungen att omvärdera sin inställning till landet och att han inte tycker om de politiska strömningar som finns i Europa vid den här tiden skymtar fram mellan raderna vid några tillfällen.

Det som gör att jag verkligen tycker om boken är Szerbs lätt ironiska ton när han beskriver de olika italienska städerna och deras sevärdheter. Jag fnissar vid flera tillfällen och blir lika överraskad varje gång. Det är stuns i reseskildringen helt enkelt! Han ser på sitt älskade Italien med distans och kan därför beskriva det utifrån flera olika synvinklar och det gör han med en kortfattat och närmast dagboksaktig stil. Jag gillar verkligen! Man anar att det till slut blir lite för många kyrkor att beskåda, men vid det tredje tornet i San Marino finner han en slags lycka och just det stycket är bokens vackraste och vemodigaste.

Missa inte den här boken om ni är sugen på en europeisk klassiker som är allt annat än mossig!

(Rec.ex från Nilsson förlag)

22 maj 2016

bokbloggsjerka 20 - 23 maj

jerka11

Äntligen är alla uppgifter i mina distanskurser inlämnade och jag kan lägga denna termins studier bakom mig. I höst tänker jag definitivt inte läsa någon högskolekurs, för även om åtminstone den ena av vårens kurser har varit riktigt bra, så är jag så trött på studier nu. Med en bra bit över 400 högskolepoäng är det kanske inte heller helt nödvändigt att läsa mer. :)

Så vad gör man för att fira då? Fokuserar på skönlitteratur och svara på veckans jerka så klart!

Pest eller kolera: Att bara få läsa en bok per år eller att få läsa så mycket du vill men aldrig avsluta böckerna?

Det är ju nästan helt omöjligt att svara på för inget alternativ är det allra minsta lockande. En bok per år låter verkligen helt förfärligt, men å andra sidan finns de ju de som inte läser en enda bok på tio år eller mer så det går ju uppenbarligen att leva utan att läsa böcker (hur är dock ett fullständigt mysterium!). Vissa böcker vet man ju slutet på innan man börjar läsa dem (ja, de kommer att få varandra och bli ett lyckligt par), men det är inte riktigt min favoritgenre. Jag vill ju veta hur böcker jag läser slutar, särskilt deckare.

Vad väljer jag då? En bok per år får det bli. Det är trots allt det minst dåliga alternativt.

18 maj 2016

just nu ...

Bildresultat för right now

... är det maj och fullt upp på jobbet. Just nu är det en slutexamination som skall skrivas i min kommunikationskurs. Just nu borde jag också börja flyttpacka lite smått. Just nu är min energinivå efter jobbet låg (vissa dagar även på jobbet ...). Just nu är min läs-ork rätt obefintlig, men min läslust finns egentligen där, så vi kör väl ett klassiskt just nu-inlägg om läsläget trots allt!

Vid sängen: Mest damm på nattduksbordet om jag skall vara ärlig ... Men, en påbörjad, ännu ej avslutad pocketbok ligger också där - Stjärnklart av Lars Wilderäng. Jag började läsa den i december ...

På soffbordet: Förutom ljuslyktor och säkert en gammal kaffekopp som inte hittat vägen till diskhon så ligger där mest kursrelaterat material.

Vid läsfåtöljen: Diverse recensionsexemplar som jag vill sätta tänderna i. Kanske borde jag börja med den tunnaste istället för den som legat där längst?

I öronen: Åsneprinsen av Caroline Hainer - hittills en rätt ordinär uppväxtskildring, men den kanske tar sig.

I iPhonen (e-bok): Hustrun av Meg Wolitzer som jag påbörjade igår. Tror att detta kan vara en bok för mig!

Läser jag lite då och då: Bokbloggar, kurslitteratur, nyheter och lite sådant.

På is: Fortfarande Tiden second hand av Svetlana Aleksijevitj. Planen på 25 sidor om dagen i sommar kvarstår. Kanske dags att sätta ett startdatum?

Längtar jag efter att få läsa: I lugn och ro och med flyt. Ack, ja! :)

Vad läser ni andra just nu?

15 maj 2016

bokbloggsjerka 13 - 16 maj

jerka11

Efter kursdag i fredags (sista. tack och lov) och besök hos goda vänner efter det är jag hemma igen och svarar då förstås på veckans jerka:
Av böckerna i din bokhyllan, vilken titel beskriver dig bäst?

Det är givetvis svårt att bara välja en eftersom en titel inte säger allt, men jag håller mig till spelreglerna och väljer bara en: 

Mig äger ingen (av Åsa Linderborg)

Mig äger ingen (pocket)

12 maj 2016

mercurium

Mercurium

Den sanna historien om Metta Fock, den enda kvinnan som suttit fängslad på Carlstens fästning, är grunden för Ann Rosmans roman Mercurium. Eller roman, det är väl kanske en deckare? Eller en historisk roman med nutida parallellberättelser och inslag av mordgåta? Det här med genrebenämning är inte helt lätt alla gånger! :)

Tillbaka till Metta Fock, född Ridderbielke. Vi möter henne alldeles i början av 1800-talet då hon är gift med sergeant Fock, av alla kallad Focken. Han är inte den skarpaste kniven i lådan, faktiskt är det så illa att en förmyndare utses, men giftermål vid den här tiden är för livet och Metta föder honom flera barn och leder, med äldste sonen som hjälp, arbetet på gården. 1802 skall hon komma att anklagas för att ha giftmördat Focken och två av sina barn och allt vad som hänt i hushållet och på gården och vilken relation Metta Fock egentligen haft till grannen som hjälpt till så mycket på gården lyfts fram vid den långadragna rättsprocessen.

Mercurium är fjärde del i Rosmans serie om Marstrand och kriminalinspektören Karin Adler, så givetvis finns här en historia som utspelar sig i nutid också. I den hålls en maskerad på Carlstens fästning och alla som räknas och tillhör det fina folket är där. Festens guldkant försvinner dock när två personer hittas döda. Karin Adler och hennes kollegor får påbörja utredningen och försöka hitta mördaren och lägga det sedvanliga deckarpusslet.

Jag tycker om berättelsen om Metta Fock, och tycker nästan att det är synd att den inte fått en hel bok för sig själv för där finns verkligen material för en egen roman. I efterordet framgår också vilket gediget jobb Rosman lagt ner på research om Metta Fock och hennes liv, och jag tror säkert att författaren därför hade kunnat ge Metta en egen bok. Nu skall istället släkter förr och nu blandas samman, fakta med fiktion och på det en kriminalinspektör och en mordutredning. Jag tycker det blir lite mycket. Men, det är ändå läsvärt så där som svenska deckare brukar kunna vara och det verkligen historiska fallet i botten gör att boken ändå har något eget som skiljer den från mängden. Kanske blir det fler Rosman-deckare för mig framöver.

6 maj 2016

sophie - en mycket läsvärd biografi



Bokmässan i september hamnade jag av en ren slump (trött i fötterna och det fanns lediga stolar) på ett monterprogram där Mikaela Strömberg pratade om sin bok Sophie. Jag brukar verkligen inte lockas av biografier men det var något med Strömbergs sätt att prata om boken, om engagemanget kring huvudpersonen Sophie von Behse som fångade mig och gjorde att jag köpte boken. Sedan blev den liggande, men nu kändes det som rätt läge att läsa den.

Mikaela Strömberg har ett lite speciellt språk. Det är korta meningar, inblickar i livets händelser och trots att detta är en biografi upplevs den inte alls så stel och uppstyltad som dessa brukar göra. Strömberg har ett torrt humoristisk drag i sin berättarstil som ger berättelsen stuns. Det känns mer som en roman än en historisk biografi och det tilltalar mig verkligen.

Sophie von Behse, som själv aldrig skulle använda sig av det von som familjen tilldelats i Ryssland, växer upp i en tysk prästfamilj i St Petersburg under 1800-talet. Familjen tillhör stadens finare kretsar och Sophie får i tidiga tonår en plats vid tsarens hov. Som det brukar blir Sophie förälskad och katastrofen är nära. Men, när katastrofen är ur världen och för att inte en ny skall dyka upp sammanförs hon med en holländsk köpman och gifter sig med honom. Deras liv skall till största delen komma att levas i Finland och Lappträsk. Sophie är en kvinna med eget huvud som uppfostrar sina döttrar och tar hand om hushållet när maken inte förmår göra det. Hennes liv, som från början varit så bekymmerslöst och lätt, blir arbetsamt och tungt, men Sophie är en stolt kvinna och till slut är gränsen nådd för vad hon står ut med. Hon gör sina val i livet och de är mer än en gång okonventionella.

Jag tycker om Sophie och hennes kraft. Jag tycker också om det sätt på vilket Mikaela Strömberg har skildrat henne. Sophie och de andra i boken blir mer än bara historiska personer. De blir, tack vare Strömberg, levande människor fulla av alla de känslor och beteende som människor är kapabla till. Det här är en bok jag hoppas skall hitta till många svenska läsare, även om det är finska Schildts & Söderström som gett ut den och att den fått mycket lite uppmärksamhet i Sverige.

bokbloggsjerka 6 - 9 maj

Jag njuter till fullo av den soliga ledigheten så här vid Kristi Himmelsfärd och ännu bättre skall den bli för idag vankas en välförtjänt och välbehövlig helkroppsmassage. Men, först, och för en gångs skull svarar jag redan på fredagen - bokbloggsjerkan

Kan du berätta om en bok som har ett riktigt fint/fult omslag? Eller varför inte en av varje? 

Jag tillhör dem som tycker att omslag är mycket viktiga och jag tror inte för en sekund på att man inte skulle påverkas av omslagen. Med det sagt så är det många böcker som får omslag som är helt ok, men som inte sticker ut på något sätt. Lite småtrista helt enkelt. Men, så finns det de där omslagen som är riktigt ful och riktigt fina och vad man uppfattar som fint och fult är förstås beroende av tidsålder och trender och dessutom personligt. 

Brobyggarna (pocket)

Ett omslag som är outsägligt fult är det som pryder Jan Guillous Brobyggarna. Det påminner om framsidor på lokala hembygdsblad som någon pensionerad gubbe sitter och pysslar ihop på sin gamla dator. Inget ont i det, men en bok utgiven på ett stort förlag av en minst sagt väletablerad författare kan väl få en bättre framsida? (Jag har inte läst boken och kommer inte heller att göra det).

Riktigt fina omslag finns det tack och lov också och jag kan fall för allt från färgglatt till grafiskt, men sällan för de riktigt pastelliga eftersom det ofta finns på böcker som är lite för glättiga för min smak. Bonniers klassiker tillhör de böcker som i princip alltid får fina omslag och omgången med arbetarlitteratur var inget undantag. Älskar dem! Nässlorna blomma ligger här hemma i boktraven och väntar på att bli läst. 

Nu skall det bli kul att kolla in vad ni andra tycker är fina och fula omslag på böcker! 

5 maj 2016

rösta fram årets bok

åretsbok-logga140-4

Bonniers bokklubbar låter svenska folket vara med och rösta fram Årets bästa bok 2016 och vinnaren presenteras på Bokmässan i Göteborg. Redaktörerna har valt ut tolv titlar och du har till 28 augusti på dig att rösta på din favorit. Självklart kommer jag att vara med och rösta! Men, jag lägger inte min röst precis just nu utan avvaktar lite för det kan ju hända att jag hinner läsa någon mer av de nominerade.

Vilka är då de nominerade. Jo, så här ser den härliga nomineringsboktraven ut!


Jag har läst Det är något som inte stämmer av Martina Haag och Min fantastiska väninna av Elena Ferrante. Jag började lyssna på Snövit ska dö av Nele Neuhaus men gillade den inte och så började jag lyssna på Simma med de drunknade av Lars Mytting med gav upp på grund av den sega uppläsaren. Boken i sig verkade dock bra, så den blir nog läst under sommaren. Vilket bok som i slutänden får min röst återstår att se!

1 maj 2016

kongospår och bläckfisken

Jag lyssnar och lyssnar men läser nästan inte alls längre. Ändå finns det massor av pappersböcker som ligger här i lägenhet och verkar så lockande. Men, nu när allt med jobb, lägenhet, högskolekurser och annat har lugnt ner sig kanske jag kan våga mig på att läsa själv igen. Hoppas orken finns! Men, innan jag ger mig i kast med läsandet kommer här först några rader om de två senaste böcker jag lyssnat på.

Kongospår (mp3-bok)

Kongospår är andra delen i Christian Unges serie om kirurgen Martin Roeykens. Den här gången är det smutsiga affärer i Martins egen släkt som leder honom rakt in i hetluften. En patient på sjukhuset i Stockholm känner igen Martins efternamn och det visar sig att mannen varit bekant med Martins farfar och att han har något viktigt att berätta. När Martin försöker få sin far att svara på frågor om släkten möts han av ovilja. Martin åker därför till sin farbror i Belgien och den situation som redan blivit farlig och krävt dödsoffer trappas upp alltmer. 

Jag gillar Unges böcker av någon anledning. Det är förstås närmast osannolik att en svensk kirurg skulle hamna i de situationer som Martin Roeykens gör, men jag bortser helt från det och låter mig ryckas med i tempot och handlingen. Del tre, Saharasyndromet, kommer snart att bli läst den med! 

Bläckfisken - en vidunderlig kärlekshistoria (mp3-bok)

Jimmy började som ungdomsbrottsling, men sedan femton år är han en laglydig medborgare, om än i princip helt instängd i sin mors lägenhet där han tillbringat åren med att spela diverse dataspel och äta chips. Nu har dock hans handläggare på Arbetsförmedlingen fixat en praktikplats till honom på det mycket närbelägna Sjöfartsmuseet. Han börjar som dammtorkare, men tilldelas snart uppgiften att mata bläckfisken i sumpen. Bläckfisken blir bara större och större och Jimmy vet inte riktigt vad han skall göra med den. Samtidigt börjar folk försvinna spårlöst, gangsters dyker upp och så är det flickan som får Jimmy hjärta att klappa. 

Säga vad man vill, men för att vara en person som inte gillar skrönor läser jag oväntat många ... Det här är definitivt en skröna, men jag kan stå ut för att författaren på något sätt är så mån om sin huvudkaraktär. När allt spårar ur blir jag som alltid rätt matt, men jag hejar ändå på Jimmy och vill att det skall lösa sig så allt blir bra för honom. En lite udda bok, inte lika bra som Gräspojken av samma författare, men väl avvägd i längd. Gillar du skrönor - ge Bläckfisken av Christer Lundberg en chans!