det tredje tornet: en resa i italien 1936

Tidigare i våras kom det ett rec.ex neddimpandes i brevlådan. Jag hade inte beställt det själv och när jag såg titeln och läste baksidan tänkte jag "men gud en så urtråkig bok" och så lade jag undan den. Nu, när det varit lite mycket ett tag och det inte blivit mycket läst alls, tänkte jag att jag får väl ändå ta och beta av något rec.ex och valde då Det tredje tornet: en resa i Italien 1936 av Antal Szerb bara för att den var tunnast. Och vad hände? Jo, bakom den torra titeln och det brungrå omslaget dolde sig en riktig pärla!

Szerb beger sig 1936 med tåg från Ungern till Italien och Venedig. Till Italien som han älskar och där han skall resa runt i allt det fantastiska som är Italien. Men, det här är ingen romantisk idylliserad italienbild. Szerb är snarare tvungen att omvärdera sin inställning till landet och att han inte tycker om de politiska strömningar som finns i Europa vid den här tiden skymtar fram mellan raderna vid några tillfällen.

Det som gör att jag verkligen tycker om boken är Szerbs lätt ironiska ton när han beskriver de olika italienska städerna och deras sevärdheter. Jag fnissar vid flera tillfällen och blir lika överraskad varje gång. Det är stuns i reseskildringen helt enkelt! Han ser på sitt älskade Italien med distans och kan därför beskriva det utifrån flera olika synvinklar och det gör han med en kortfattat och närmast dagboksaktig stil. Jag gillar verkligen! Man anar att det till slut blir lite för många kyrkor att beskåda, men vid det tredje tornet i San Marino finner han en slags lycka och just det stycket är bokens vackraste och vemodigaste.

Missa inte den här boken om ni är sugen på en europeisk klassiker som är allt annat än mossig!

(Rec.ex från Nilsson förlag)