25 feb. 2018
den röda adressboken
Doris, 98 år, lever ensam i sin lägenhet i Stockholm med hemtjänst som kommer några gånger om dagen. Via Skype har hon också kontakt med sin systers barnbarn Jenny som bor i USA. Livet har varit långt och händelserikt och Doris har nu börjat sammanställa sina minnen för att ge dem vidare till Jenny. Till sin hjälp har hon den adressbok som hon fick av sin far i barndomen. Genom hela livet har hon haft samma adressbok och även om nästan alla i den nu strukits och ordet död har skrivits som förklaring är den ändå utgångspunkt för Doris berättande och för romanen i sig.
Jag tycker att det här är en bok som man till stor del skall upptäcka själv och därför kommer jag inte att säga något om allt det som hänt i Doris liv, men att det är ett liv som inte är helt enligt mall kan jag väl säga. Den röda adressboken av Sofia Lundberg var faktiskt en bättre läsupplevelse än vad jag hade väntat mig, och även om den är mysig och varm går den inte över gränsen till sentimental. Doris liv är ingen sockersöt historia, men inte heller eländes elände. Det är en bra mix helt enkelt. Jag tycker också att konceptet med adressboken fungerar riktigt bra. Först tänkte jag att det skulle bli rörigt, men det blir det inte alls. Lundberg lyckas ro det hela i land och när sista sidan är utläst känner jag att jag har haft en riktigt fin läsupplevelse. Fint så!
(Rec.ex från Forum)
24 feb. 2018
allt du önskar
Allt du önskar av Kristin Emilsson är tredje delen i serien om Amanda och Erik. Jag har inte läst den två andra delarna, men tyckte att det gick bra att hoppa in i serien i alla fall. Visst, det finns en del trådar som jag inte helt greppar som varför de skilde sig eller var döttrarna befinner sig, men det här är lättsam underhållningslitteratur så det gör inte så mycket.
Amanda tycks ha lämnat skilsmässan bakom sig och har nu en ny relation med Simon. Han erbjuder henne och sonen Nils någonstans att bo medan Amanda letar nytt boende, men snart avstannar bostadsletandet och relationen till Simon blir alltmer en samborelation. Något som kanske inte är helt problemfritt. Erik däremot har det tuffare efter skilsmässan. I hans lägenhet står flyttkartongerna ouppackade och i brist på trivsam atmosfär hemma blir det kanske lite för många glas på krogen och lite för många ogenomtänkta engångsligg.
Av en slump, eller kanske snarare med ett bump, stöter han ihop med Boel, en kvinna han inledningsvis verkligen försöker undvika, men snart skall Boel, hennes normkritiska teatergrupp och hennes lurviga hund spela en allt viktigare roll i hans liv. Det som börjar som en affärsuppgörelse blir något mycket viktigare för Erik.
Lite varmhjärtad feelgood med lagom komplicerade förvecklingar var precis vad jag behövde nu och jag uppskattade därför Emilssons bok mycket. Jag tycker särskilt att karaktären Boel tillförde boken något eget och jag tyckte om hur hon liksom virvlade in i Eriks liv med andra tankebanor än de han var van vid. Ruskade om honom lite och fick honom att se andra värden i livet än jobbet. Tror att många människor skulle behöva möta en Boel!
(Rec.ex från Lind & co)
20 feb. 2018
lapena, buti och weldon
Det är lite si och så med måendet just nu, och till bloggandet finns inte mycket ork, men vad gäller läsningen så blir ändå lite läst (eller kanske mest lyssnat) så här kommer några korta minirecensioner:
Ett par blir inbjudna till sina grannar, som bor vägg-i-vägg, på middag, men grannfrun har sagt att hon helst inte vill att de tar sin dotter på sex månader med sig för hon står inte ut med barnskrik. Paret bestämmer sig för att lämna dottern hemma och titta till henne varje halvtimme. Allt verkar lugnt under kvällen, men så den sista gången kvinnan går för att titta till sitt barn har det fruktansvärda hänt - barnet är borta!
Shari Lapenas bok På andra sidan väggen är inte alls vad den verkar från början och den skall visa sig innehåll en rad med oväntade vändningar som gör att den sticker ut från mängden i en genre där att sticka ut blir allt tuffare. En bok jag verkligen uppskattade!
Det här är en riktig liten pärla! I Roland Butis roman Torkans år tas vi med till en ensligt belägen gård i det fransktalande Schweiz år 1976. Vi får ta del av allt som händer den sommaren genom den trettonårige sonens ögon vilket ger en bra blandning av tonåringens klarsyn och samtidigt oförmåga att riktigt förstå. Pappan försöker få ekonomin att gå runt med hjälp av sin kycklingfarm, något som blir allt svårare i värmen. Vardagen, så den nu kan te sig med bokens alla färgstarka och underliga karaktärer, skall komma att helt förändras då mammans väninnan flyttar in.
Boken har hela tiden en slags annalkande katastrofkänsla i botten, men här finns så mycket värme och humor insprängt, att allt ändå bara känns fint när man läser det. Alldeles särskilt tycker jag om de delar som egentligen inte handlar om människorna utan om hunden eller hästen eller duvan eller naturen runt omkring. De delarna är så fina!
(Rec.ex från Sekwa)
Praxis av Fay Weldon är en sådan där bok som jag tänkte "nä, nu ger jag upp" ett antal gånger, men ändå fortsatte jag lyssna. Den har något som ändå håller läsaren kvar. Det är en boken som jag dessutom har lite svårt att beskriva. Praxis växer upp under rätt svåra förhållanden med en tokig mamma och en syster som inte tycker om henne. Livet skall senare innehåll äktenskap, prostitution, incest och mord, men hela tiden känns det som att Praxis liksom är utanför sitt liv. Som att det inte går att komma henne nära som läsare, men samtidigt så kan hon inte riktigt heller komma nära sig själv. Jag tror detta är min första bok av Weldon och jag kan väl tyvärr inte säga att den direkt gav mersmak.
Ett par blir inbjudna till sina grannar, som bor vägg-i-vägg, på middag, men grannfrun har sagt att hon helst inte vill att de tar sin dotter på sex månader med sig för hon står inte ut med barnskrik. Paret bestämmer sig för att lämna dottern hemma och titta till henne varje halvtimme. Allt verkar lugnt under kvällen, men så den sista gången kvinnan går för att titta till sitt barn har det fruktansvärda hänt - barnet är borta!
Shari Lapenas bok På andra sidan väggen är inte alls vad den verkar från början och den skall visa sig innehåll en rad med oväntade vändningar som gör att den sticker ut från mängden i en genre där att sticka ut blir allt tuffare. En bok jag verkligen uppskattade!
Det här är en riktig liten pärla! I Roland Butis roman Torkans år tas vi med till en ensligt belägen gård i det fransktalande Schweiz år 1976. Vi får ta del av allt som händer den sommaren genom den trettonårige sonens ögon vilket ger en bra blandning av tonåringens klarsyn och samtidigt oförmåga att riktigt förstå. Pappan försöker få ekonomin att gå runt med hjälp av sin kycklingfarm, något som blir allt svårare i värmen. Vardagen, så den nu kan te sig med bokens alla färgstarka och underliga karaktärer, skall komma att helt förändras då mammans väninnan flyttar in.
Boken har hela tiden en slags annalkande katastrofkänsla i botten, men här finns så mycket värme och humor insprängt, att allt ändå bara känns fint när man läser det. Alldeles särskilt tycker jag om de delar som egentligen inte handlar om människorna utan om hunden eller hästen eller duvan eller naturen runt omkring. De delarna är så fina!
(Rec.ex från Sekwa)
Praxis av Fay Weldon är en sådan där bok som jag tänkte "nä, nu ger jag upp" ett antal gånger, men ändå fortsatte jag lyssna. Den har något som ändå håller läsaren kvar. Det är en boken som jag dessutom har lite svårt att beskriva. Praxis växer upp under rätt svåra förhållanden med en tokig mamma och en syster som inte tycker om henne. Livet skall senare innehåll äktenskap, prostitution, incest och mord, men hela tiden känns det som att Praxis liksom är utanför sitt liv. Som att det inte går att komma henne nära som läsare, men samtidigt så kan hon inte riktigt heller komma nära sig själv. Jag tror detta är min första bok av Weldon och jag kan väl tyvärr inte säga att den direkt gav mersmak.
12 feb. 2018
pastor viveka och glada änkan
Alltså, jag gillar verkligen att hänga med pastor Viveka och hennes församlingsmedlemmar i Enskede! Det är alltid en så bra blandning mellan lättsam deckarintrig, värme och lite livsfilosofi. Pastor Viveka har absolut blivit en favoritserie hos mig!
I den här tredje boken Pastor Viveka och Glada änkan har några eldsjälar startat en kvartersbiograf. Namnet Glada änkan har biografen fått från en dam som under stumfilmens tid brukade spela piano på bion. På den nystartade bion har de inte tänkt visa stumfilm, men väl lite smalare kvalitetsfilmer. Viveka gillar bion som idé, men är lite orolig för vilka känslor som filmer om människans mörkare sidor kan röra upp hos besökarna. En av församlingens äldre medlemmar tycker dock att personen som fått namnge biografen är värd att få veta mer om så hon börjar söka efter information och på köpet tycks hon få en hel del livsglädje tillbaka.
I boken figurerar också en katolsk präst som kommit till Stockholm och Enskede för att investera en del av Vatikanens kapital på olika sätt. Viveka tycker det är roligt att ha fått "en kollega", men alla församlingsbor är inte riktigt lika förtjust i denne man. En annan stor fråga som församlingen har att lösa är vad de skall göra med den miljon som Doris arv gav dem. Om vad som är bäst finns det många olika åsikter.
Men, mitt i allt detta småputter så har också två personer försvunnit och det är förstås betydligt allvarligare. Viveka blir tillsagd av polisen att inte lägga sig i utredningen, men helt utanför kommer hon förstås inte att stå.
Jag tycker den här serien blir bättre och bättre och nu när man lärt känna karaktärerna är det som att återse gamla bekanta. Det uppskattar jag extra mycket i de här böckerna för det finns så många olika människor. En del är unga, andra gamla, en del har diagnoser, en del är ensamma och Viveka hon går i terapi och försöker hitta sin ilska. En bra blandning helt enkelt och jag vill träffa dem alla igen och igen och igen!
10 feb. 2018
barnet
Jag läste Änkan av Fiona Barton och tyckte den var en riktig fullträff. Med rätt höga förväntningar tog jag mig därför an Barnet och faktiskt blev jag inte alls besviken. Även denna bok är en välskriven historia med några oväntade vändningar som ger den den nerv boken behöver. Jag är inte riktigt lika såld som jag var på Änkan, men visst blir Fiona Barton en författare att följa!
Berättelsen startat med att en byggnadsarbetare hittar ett barnskelett vid rivningen av ett hus i London. Det hela blir bara en liten notis i tidningen men för några personen skall denna notis bli en påminnelse som saker de hade hoppats att ingen någonsin skulle få kännedom om. Kate, en journalist av den klassiska skolan som inte vill skriva skvaller om kändisar på nätet, läser också notisen och tänker att här kan nog finnas en historia värd att undersöka och skriva om. Hon släpper inte berättelsen och hennes arbete skall leda henne närmare och närmare sanningen - den som de övriga personerna inte vill skall komma fram.
Jag tycker extra mycket om hur Barton låter oss möta alla tre personerna som berättelsen kretsar kring dels ur deras eget perspektiv men också ur de andras. Det gör att personerna blir lite mer komplexa och lägger den grund som behövs för att man skall förstår deras handlingar, vilket inte alltid är detsamma som att man tycker om det personerna gör. Barton har en mycket god förmåga att släppa fram lite i taget av vad som hänt och för mig som läsare blir det ett spänningsskapande element som gör att jag vill fortsätta att läsa. Det här är inte någon nervkittlande historia där en psykopatisk mördare skall letas upp, utan mer en historia om mänsklig tragik så som den kan se ut mitt i vardagen omkring oss. Att det tilltalar mig mycket tror jag inte någon är förvånad över.
6 feb. 2018
serier, serier, serier
Lässvacka deluxe var det här! Känns som att det var flera veckor sedan jag verkligen satte mig ner och läste en bok och det är nog inte bara en känsla utan tyvärr helt sant. Ljudbokslyssnandet går också sakta, sakta eftersom jag mest somnar hela tiden. Men, när lässvackan är här blir det istället en hel massa serietittande och här har ni några exempel på favoritserier:
Vad gör ni istället för att läsa när ni har lässvackor? För visst har ni väl lässvackor?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)