30 jan. 2013
fyra korta noveller
Jag fortsätter mitt novelläsande och idag har jag hunnit läsa fyra korta noveller ur Människosaker.
Jag började med den mocambikiske författaren Mia Coutos novell Baobabträdet som drömde fåglar. Den handlar om en svart fågelhandlare som varje dag går igenom de vitas kvarter. De vita tycker inte om hans bara fötter, hans vackra fåglar, hans samtal med barnen. Osäkerhet och rädsla flyttar in i deras sinnen, men inte i pojken Tiagos. Snart utartar situationen och som det brukar går det hela alltför långt. En intressant berättelse värd att fundera vidare kring.
Från Moçambique till tunnelbanan i Brasilien där en helt vanlig man, en helt vanlig dag, hör en röst inuti sitt huvud. Han skulle ha kunnat berätta om det för någon och det skulle ha kunnat få alla möjliga konsekvenser, men mannen håller tyst om rösten och fortsätter göra så i resten av sitt liv. Novellen En vanlig mans liv är skriven av Bernardo Carvalho och jag missar nog lite av novellens poäng för den lämnar mig oberörd.
Jag stannade kvar i Brasilien även i nästa novell, Lunch i bergen på karnevalssöndagen av Rubem Fonseca, och möter där Zeca som är på väg till sin flickväns hem för att äta lunch. På vägen låter han bli att ge en transvestit lift, gråter, drabbas av ångest när han skall svänga av till flickvännens hem. Det är många gäster, för många, och han kan inte njuta av de vackra omgivningarna och vattnet i poolen och det finns goda anledningar till det. Det är en novell med starka känslor och jag tror att det krävs flera genomläsningar för att riktigt förstå allt trots att den är så kort.
Sist ut bland dagens novellförfattare blev Jamaica Kincaid, en amerikansk författarinna med rötterna i Antigua och Barbuda i Karibien. I hennes novell Flicka försöker en mamma skola sin dotter till att bli en fin flicka, men det är en hårfin skillnad mellan att uppföra sig korrekt i alla sammanhang och att bli en sådan flicka som inte får känna på brödet hos bagaren. En novell på knappt ett A4 som lämpar sig utmärkt som inledning till en diskussion om vad som förväntas av män och kvinnor i vårt eget och andra samhällen.
(Människosaker - dikter och noveller på liv och död från Afrika, Asien och Latinamerika gavs ut av Karavan 2008 och som en del av novellvågen i bokbloggarhavet har jag som ambition att läsa samtliga noveller ur denna samling.)
jag biter i apelsiner
Genom hela den nerviga debutromanen Jag biter i apelsiner av Annakarin Thorburn löper moderns svek i den unga kvinnans barndom som en röd tråd och påverkar allt hon gör. Sveket har skapat en sorg och ett närhetsbehov som snuddar i trakten av desperat. Svek finns också i Los bakgrund och båda är trasiga unga individer som inte riktigt klarar av livet.
Jag tycker det här är en stark debut. Även om jag läser boken snabbt, språket driver på läsningen, tappar jag aldrig berättelsen och jag känner med alla karaktärerna hela tiden, jag förstår dem. Det gör ont när det gör ont men samtidigt är det en vacker berättelse. Thorburn pendlar mellan dessa båda ytterlägen på ett skickligt sätt som gör att jag vill läsa mer av henne. Jag vill få ryckas med i hennes språk än en gång och jag vill läsa hennes person och miljöskildringar igen. Ser redan fram emot nästa bok av Thorburn!
Att omslaget är så snyggt formgivet och dessutom härligt apelsinorange gör mig extra glad!
(Rec.ex från Gilla böcker)
28 jan. 2013
huset vid havets slut
Ja, idag ska man ju skriva om Gardell och del 2 av Torka aldrig tårar utan handskar, men ... Jag har faktiskt inte läst den än. Den ligger här hemma och väntar på att bli läst, men jag vill sträckläsa och känna hela berättelsen i ett svep och det har inte riktigt funnits möjlighet till det än och eftersom jag inte fått den som rec.ex kan jag ju ta det lite lugnt med läsandet. :)
Istället har jag läst en annan favorit i helgen: Elly Griffiths. Den tredje boken i serien om Ruth Galloway heter Huset vid havets slut och jag tycker absolut att det är den bästa av de jag hittills läst. Personerna börjar ta form på riktigt och börjar alltmer bli som gamla bekanta. Ruth är fortfarande favoriten och jag kan inte låta bli att än en gång förvånas över hur verklig jag upplever henne. Hon är en så god blandning av styrka och osäkerhet att det är nästintill omöjligt att inte se henne som en riktig person. Jag misstänker att även Griffiths själv är rätt förtjust i sin huvudkaraktär för det finns så mycket värme och humor i hennes sätt att beskriva Ruth och alla hennes handlingar. Även kommissarie Nelson växer i denna bok och vi får se en mjukare sida hos honom och hans kärlek till deras gemensamma barn går inte att ta miste på. Samtidigt måste det ju förbli en hemlighet eftersom han fortfarande är gift med sin älskade fru Michelle och jag kan inte tycka illa om honom för det.
Själva deckarhistorien i boken kretsar kring ett antal skelett som hittas i en skreva på en ogästvänlig strand. Skeletten visar sig vara från 1940-talet och efterforskningar bland de få bybor som fortfarande är i livet och kan minnas något från tiden inleds. När två av de män som tycks veta mest dör fattar Nelson misstankar. Som vanligt är jag inte lika intresserad av deckarhistorien som av människorna i Grifftiths böcker, men visst blir det rätt spännande mellan varven.
Istället har jag läst en annan favorit i helgen: Elly Griffiths. Den tredje boken i serien om Ruth Galloway heter Huset vid havets slut och jag tycker absolut att det är den bästa av de jag hittills läst. Personerna börjar ta form på riktigt och börjar alltmer bli som gamla bekanta. Ruth är fortfarande favoriten och jag kan inte låta bli att än en gång förvånas över hur verklig jag upplever henne. Hon är en så god blandning av styrka och osäkerhet att det är nästintill omöjligt att inte se henne som en riktig person. Jag misstänker att även Griffiths själv är rätt förtjust i sin huvudkaraktär för det finns så mycket värme och humor i hennes sätt att beskriva Ruth och alla hennes handlingar. Även kommissarie Nelson växer i denna bok och vi får se en mjukare sida hos honom och hans kärlek till deras gemensamma barn går inte att ta miste på. Samtidigt måste det ju förbli en hemlighet eftersom han fortfarande är gift med sin älskade fru Michelle och jag kan inte tycka illa om honom för det.
Själva deckarhistorien i boken kretsar kring ett antal skelett som hittas i en skreva på en ogästvänlig strand. Skeletten visar sig vara från 1940-talet och efterforskningar bland de få bybor som fortfarande är i livet och kan minnas något från tiden inleds. När två av de män som tycks veta mest dör fattar Nelson misstankar. Som vanligt är jag inte lika intresserad av deckarhistorien som av människorna i Grifftiths böcker, men visst blir det rätt spännande mellan varven.
27 jan. 2013
helgläsning
Tillbringar helgen i Norfolk tillsammans med Ruth Galloway och som vanligt är det ett riktigt trivsamt sällskap.
26 jan. 2013
bokbloggsjerka 25 - 28 januari
Är du 100% ärlig i dina recensioner/omdömen?
Ja, jag skriver alltid vad jag tycker om boken och det spelar inte roll om jag köpt boken, fått den som recensionsexemplar eller lånat den på biblioteket. Däremot är jag ju inte så tydlig i mina omdömen att jag alltid skriver om boken är bra eller dålig för oftast finns det ju både bra och dåliga saker i en och samma bok. Ibland påverkas mitt omdöme om en bok av saker som händer i mitt liv och en bok som till exempel får ett rätt svalt omdöme i blogginlägget kanske stannar kvar oväntat länge i minnet och där framstår som rätt bra. Så, ja jag är alltid ärlig, men som med allt annat i livet finns det gråskalor.
24 jan. 2013
mrs ganapathys blygsamma triumf
Mrs Ganapathy sitter på sin veranda och oroar sig för sin yngsta dotter som lever ett allt annat än traditionellt liv för en ung indisk kvinna. Yngsta dottern, som alltid varit lite knubbig och dessutom bär glasögon vilket förevigt gjort det omöjligt att kalla henne söt, har valt att studera och i Bombay istället för hemma i Madras och det värsta av allt är att hon vägrar gifta sig. Till råga på eländet arbetar hon dessutom som konstnär. Mrs Ganapathy är djupt besviken.
Livet kompliceras ytterligare för Mrs Ganapathy när en gammal vän med två giftasvuxna söner dyker upp i staden. Alla vill presentera sina döttrar för de båda sönerna, bland dem även Mrs Ganapathys svägerska med den vackra och passande dotter Gauri. Alla unga kvinnorna köper nya saris och fixar till sig för den tillställning där de skall få möjlighet att träffa de giftasvuxna sönerna, men Mrs Ganapathys yngsta dotter finner det inte värt mödan.
Det här är nog den novell ur Människosaker som jag tyckt allra bäst om hittills för den skildrar så skickligt och på så få sidor hur det traditionella Indien krockar med det moderna och ger samtidigt också en inblick i den indiska "äktenskapsmarknaden" där saker som vi inte fäster så stor vikt vid i Sverige har en oväntat stor betydelse. (Som ren kuriosa kan jag också tillägga att det är mycket intressant att studera indiska äktenskapsannonser. Det står inte mycket om skogspromenader och trevligt resesällskap där utan mer om kast, hudfärg, yrke, astrologi och lite annat.)
Mrs Ganapathys blygsamma triumf är skriven av Manjula Padmanabhan, en indisk författarinna som skrivit allt från barnböcker till pjäser och tecknade serier. Jag tänker att hon skulle göra sig utmärkt som romanförfattare för det finns en sådan värme och äkthet i hennes språk och personskildring.
(Människosaker - dikter och noveller på liv och död från Afrika, Asien och Latinamerika gavs ut av Karavan 2008 och som en del av novellvågen i bokbloggarhavet har jag som ambition att läsa samtliga noveller ur denna samling.)
Livet kompliceras ytterligare för Mrs Ganapathy när en gammal vän med två giftasvuxna söner dyker upp i staden. Alla vill presentera sina döttrar för de båda sönerna, bland dem även Mrs Ganapathys svägerska med den vackra och passande dotter Gauri. Alla unga kvinnorna köper nya saris och fixar till sig för den tillställning där de skall få möjlighet att träffa de giftasvuxna sönerna, men Mrs Ganapathys yngsta dotter finner det inte värt mödan.
Det här är nog den novell ur Människosaker som jag tyckt allra bäst om hittills för den skildrar så skickligt och på så få sidor hur det traditionella Indien krockar med det moderna och ger samtidigt också en inblick i den indiska "äktenskapsmarknaden" där saker som vi inte fäster så stor vikt vid i Sverige har en oväntat stor betydelse. (Som ren kuriosa kan jag också tillägga att det är mycket intressant att studera indiska äktenskapsannonser. Det står inte mycket om skogspromenader och trevligt resesällskap där utan mer om kast, hudfärg, yrke, astrologi och lite annat.)
Mrs Ganapathys blygsamma triumf är skriven av Manjula Padmanabhan, en indisk författarinna som skrivit allt från barnböcker till pjäser och tecknade serier. Jag tänker att hon skulle göra sig utmärkt som romanförfattare för det finns en sådan värme och äkthet i hennes språk och personskildring.
(Människosaker - dikter och noveller på liv och död från Afrika, Asien och Latinamerika gavs ut av Karavan 2008 och som en del av novellvågen i bokbloggarhavet har jag som ambition att läsa samtliga noveller ur denna samling.)
23 jan. 2013
död i skugga
Anne Holt har i Död i skugga valt att behandla ett samhällsproblem, våld mot barn i hemmet, och deckare är ju en tacksam genre att ta upp detta och liknande problem. Engagemanget för frågan lyser dock inte igenom och boken är alltför mycket baserat på klichéer. Eller går folk fortfarande runt och tror att våld i hemmet inte förekommer hos de välbemedlade? Har folk någonsin trott det?
Greppet med att förlägga brottet i skuggan av terrordådet är välvalt. Det är intressant att följa hur polisen helt och fullt fokuserar på terrordådet och hur en pojkes död nästan kan förbises i en sådan situation. Det får mig att tänk på hur vi under mina psykologistudier läste om att i krigssituationer och liknande tenderar människors moral att falla och många fler begår brott som de aldrig skulle ha kunnat tänka sig att begå annars. Nu är det inte terrordådet i sig som orsakar familjetragedin, men det hade varit en intressant twist.
Jag lyssnade på Anne Holts bok 1222 över havet tidigare i höstas och var inte särskilt imponerad av hennes personporträtt när det gällde huvudpersonen Hanne Wilhelmsen. Samma problem uppstår för mig i den här boken. Visserligen är det del 5 i serien om Inger Johanne Vik och den första jag läser, men även i en serie måste karaktärerna introduceras. Inger Johanne slängs in direkt i handlingen och det tar ett bra tag innan jag ens förstår vem hon är. Ingen annan av personerna i berättelsen känns heller riktigt levande och det gör att boken blir platt och jag har svårt att riktigt engagera mig i berättelsen trots det angelägna temat.
Det blir ännu ett blekt betyg från mig till Anne Holt och jag måste säga att jag är lite förundrad över att hon har så många läsare när det finns så många deckarförfattare i Norden som skriver betydligt bättre deckare.
(Rec.ex från Piratförlaget)
(Rec.ex från Piratförlaget)
22 jan. 2013
varde ljus!
Jag har fått en läslampa! Eller ja, köpt har jag faktiskt gjort. Nu kan jag äntligen krypa upp i soffhörnet och läsa även under mörka vinterkvällar. En ny soffa kommer nog förresten också att inhandlas ... Ni förstår, läskomforten ökar successivt och kommer snart att leda till total läskoma! :)
20 jan. 2013
mitt liv som bok
Biblioteket kan verkligen vara en räddare i nöden! Den här månaden hade jag ingen aning om vilken bok jag skulle läsa i Böcker om böcker och jag började faktiskt misströsta lite och överväga ett reprisinlägg till. En sväng in på biblioteket bara för att kolla runt lite utan något speciellt i åtanke löste dock problemet för där stod den; fint uppställd och med framsidan vinkandes till mig: Mitt liv som bok av Paul Desalmand. Kan det bli mer passande!
Boken, vars titeln och författare vi inte vet, kommer till världen i tryckeriet en sommardag 1983. 230 g tung och 165 mm hög. 800 exemplar trycks boken i och vi följer detta enda exemplar på vägen från kartongen på lagret till det bittra slutet. Boken tillbringar sina dagar på bokhandlar och hos många olika typer av läsare. Den läses av såväl intellektuell elit som av uteliggare. Den köps och säljs och skänks och slängs. Den åker till till Iran och Grekland men tillbringar den mesta tiden i Frankrike. På nätterna samtalar den med andra böcker i hyllorna och med böckernas författare. Hela tiden är den medveten om att slutet är oundvikligt och funderar till och från på hur slutet kommer att gestalta sig. Mest rädd är boken för makuleras och hamna i papperskvarnen.
Jag hade förväntat mig en humoristisk bok men detta är snarare en bok som befinner sig på flera olika plan av intertextualitet och jag har lite svårt att hänga med i alla anspelningar på annan litteratur och alla författarna och deras samtal med varandra, men det gör inte så mycket. Jag gillar den här boken ändå och trots allt. Bäst tycker jag om när boken beskriver de olika personer som ägt och läst den och hur lycklig den är över att ha blivit just läst. Inledningsvis funderar jag en del på vilken slags bok det kan tänkas vara, men inser rätt snart att det inte är det viktiga. Det finns så mycket annat att fokusera på i denna lilla bok som jag är glad att jag hittade där på bibliotekshyllan.
Den här boken läste jag som en del av läsutmaningen Böcker om böcker som Västmanländskan anordnar.
Boken, vars titeln och författare vi inte vet, kommer till världen i tryckeriet en sommardag 1983. 230 g tung och 165 mm hög. 800 exemplar trycks boken i och vi följer detta enda exemplar på vägen från kartongen på lagret till det bittra slutet. Boken tillbringar sina dagar på bokhandlar och hos många olika typer av läsare. Den läses av såväl intellektuell elit som av uteliggare. Den köps och säljs och skänks och slängs. Den åker till till Iran och Grekland men tillbringar den mesta tiden i Frankrike. På nätterna samtalar den med andra böcker i hyllorna och med böckernas författare. Hela tiden är den medveten om att slutet är oundvikligt och funderar till och från på hur slutet kommer att gestalta sig. Mest rädd är boken för makuleras och hamna i papperskvarnen.
Jag hade förväntat mig en humoristisk bok men detta är snarare en bok som befinner sig på flera olika plan av intertextualitet och jag har lite svårt att hänga med i alla anspelningar på annan litteratur och alla författarna och deras samtal med varandra, men det gör inte så mycket. Jag gillar den här boken ändå och trots allt. Bäst tycker jag om när boken beskriver de olika personer som ägt och läst den och hur lycklig den är över att ha blivit just läst. Inledningsvis funderar jag en del på vilken slags bok det kan tänkas vara, men inser rätt snart att det inte är det viktiga. Det finns så mycket annat att fokusera på i denna lilla bok som jag är glad att jag hittade där på bibliotekshyllan.
Den här boken läste jag som en del av läsutmaningen Böcker om böcker som Västmanländskan anordnar.
Flickan som kan
Flickan som kan av den ghananska författaren Ama Ata Aidoo är det tredje novellen jag läser ut samlingen Människosaker och det är ju kul det här med att läsa författare från lite andra delar av världen!
I Flickan som kan möter vi Adjoa, en liten flicka som inte riktigt passar in i mallen för vad som är "det rätta utseendet". Mamma och mormor oroar sig ständigt för hennes långa smala ben och de bråker en del om dem också. Hur ska hon någonsin kunna bära upp höfter lämpliga för barnafödande? är den stora frågan. Adjoa oroar sig dock inte. Hon tänker att hennes spinkiga ben säkert är bra till något annat och det visar de sig också vara. Mamma och mormor stirrar fascinerat på hennes ben efteråt.
Tänker att den här lilla novellen visar på en annan kulturs skönhetsideal och en annan uppfattning om vad en riktig kvinnokropp är och att den därför kan passa bra i sammanhang där detta skall diskuteras.
(Människosaker - dikter och noveller på liv och död från Afrika, Asien och Latinamerika gavs ut av Karavan 2008 och som en del av novellvågen i bokbloggarhavet har jag som ambition att läsa samtliga noveller ur denna samling.)
I Flickan som kan möter vi Adjoa, en liten flicka som inte riktigt passar in i mallen för vad som är "det rätta utseendet". Mamma och mormor oroar sig ständigt för hennes långa smala ben och de bråker en del om dem också. Hur ska hon någonsin kunna bära upp höfter lämpliga för barnafödande? är den stora frågan. Adjoa oroar sig dock inte. Hon tänker att hennes spinkiga ben säkert är bra till något annat och det visar de sig också vara. Mamma och mormor stirrar fascinerat på hennes ben efteråt.
Tänker att den här lilla novellen visar på en annan kulturs skönhetsideal och en annan uppfattning om vad en riktig kvinnokropp är och att den därför kan passa bra i sammanhang där detta skall diskuteras.
(Människosaker - dikter och noveller på liv och död från Afrika, Asien och Latinamerika gavs ut av Karavan 2008 och som en del av novellvågen i bokbloggarhavet har jag som ambition att läsa samtliga noveller ur denna samling.)
19 jan. 2013
bokbloggsjerkan 18 - 21 januari
Annika förgyller som vanligt helgen med en bokbloggsjerka och så här lyder veckans fråga:
Om du ser en bok av en författare som du aldrig har hört talas om tidigare, vad är det som gör att du bestämmer dig för att läsa den?
Jag tycker att jag rätt ofta läser böcker av för mig nya författarbekantskaper och jag tror att i första hand är det titeln som fångar mitt intresse. Bokomslaget spelar absolut roll om jag ska köpa boken, men är inte lika nogräknad med böcker jag lånar på biblioteket. Viktigast av allt är nog ändå baksidestexten. Det är ju den som till slut avgör om jag lockas till läsning eller inte. Första meningen på baksidestexten är nog den allra viktigaste för om det som står i den inte tilltalar mig ställer jag genast tillbaka boken i hyllan. Vad jag lockas att läsa är lite olika beroende på stämningsläge så jag listar inga ord jag med bestämdhet ratar.
Det kan ju också vara så att jag fått tips om boken från något håll, inte minst från alla bokbloggar, men även där spelar ovanstående förstås in.
18 jan. 2013
kaos är granne med boktraven
Nu är det så där igen. Ni vet. När alldeles för många böcker lockar på samma gång och man läser lite här och lite där och kan liksom aldrig slutföra läsandet av en bok för man vill läsa allt på en gång. Fokuserad läsning fungerar tydligen bara periodvis ... :) För att bringa lite ordning i oredan gör jag nu en lite lista över alla påbörjade böcker så kanske jag kan ta mig i kragen och beta av dem bok efter bok och inte alla samtidigt ...
Ximen Nao och hans sju liv av Mo Yan (mycket märklig, gör sig bäst i små doser åt gången)
Torsdagsänkorna av Claudia Pineiro (har hittills överraskat mig positivt)
Död i skugga av Anne Holt (recensionsdatum den 23 januari)
Torka aldrig tårar utan handskar del 2 Sjukdomen av Jonas Gardell (läste några sidor men insåg att jag vill sträckläsa istället)
Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs (utanför bekvämlighetszonen, men jag gillar bilderna)
Så, det var väl alla kanske. Om man inte räknar in ljudboken, Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot, men ljudbok lyssnar jag bara på innan jag somnar så det är alltid ett eget "läsprojekt".
Fast så var det ju det där novellguppandet också ...
Ja, ja läst blir det ju i all fall om än inte så sammanhängande! :)
16 jan. 2013
födelsedagstävling hos Lotten
I sista stund upptäckte jag att Lottens bokblogg firar två år och har en födelsedagstävling med ett hemligt bokpaket från Bokia i Sundsvall i potten. Klart jag vill vara med i den tävlingen! Om du också är sugen så pågår tävlingen till och med imorgon, torsdag 17 januari.
människosaker
Jag brukar inte läsa så mycket noveller. Inte för att jag direkt har något emot noveller som litterär form, utan snarare för att jag föredrar romaner. För någon vecka sedan startade och dagarna går ... sin novellvåg i bokbloggarhavet och även om det verkade roligt så var aldrig min tanke att jag skulle haka på. Men ... Nu gör jag nog det ändå om än lite i utkanten. Inte så mycket våg, mer lite novellguppande alltså. Anledningen? Jag har sedan något år en samling med noveller och dikter från Afrika, Asien och Latinamerika ståendes i bokhyllan, men det blir aldrig av att jag läser den även om den verkar intressant. Samlingen heter Människosaker och är utgiven av Karavan (som ju för övrigt också ger ut en läsvärd tidskrift som jag brukar läsa ibland på biblioteket.)
Inledde läsandet idag med två små noveller ur nämnda samling. Den första, Det var mycket soligt på andra sidan, skriven av den angolanske författaren José Eduardo Agualusa, är en charmig historia om Ruben som inte kan låta bli att svara i telefonen för samtalet kan ju vara till honom även om det inte är hans telefon som ringer. När han en natt står och väntar på en taxi i Lissabon ringer det i en telefonkiosk och han kan inte motstå att svara. Kvinnan söker någon annan, men för Ruben är kvinnans röst som solsken och kärleken omedelbar.
Den andra novellen är en mer brutal historia. Att döda en hund av Samantha Schweblin, en argentinsk författarinna, utspelar sig i Buenos Aires och huvudpersonen är en man som på grund av ekonomin måste försöka få jobb som yrkesmördare. Han stämmer träff med Mullvaden och vet att han måste genomföra det obligatoriska testet - slå ihjäl en hund. Den som inte kan slå ihjäl en hund kan inte slå ihjäl en människa. Sådan är logiken. På ett torg hämtar de en hund, skadar hunden och åker till hamnen för att slå ihjäl den. Mer säger jag inte. En novell som jag tänkt på under resten av dagen så den var nog mer intressant och tankeväckande än vad jag först trodde.
Första mötet med texterna i Människosaker är absolut positiv!
Inledde läsandet idag med två små noveller ur nämnda samling. Den första, Det var mycket soligt på andra sidan, skriven av den angolanske författaren José Eduardo Agualusa, är en charmig historia om Ruben som inte kan låta bli att svara i telefonen för samtalet kan ju vara till honom även om det inte är hans telefon som ringer. När han en natt står och väntar på en taxi i Lissabon ringer det i en telefonkiosk och han kan inte motstå att svara. Kvinnan söker någon annan, men för Ruben är kvinnans röst som solsken och kärleken omedelbar.
Den andra novellen är en mer brutal historia. Att döda en hund av Samantha Schweblin, en argentinsk författarinna, utspelar sig i Buenos Aires och huvudpersonen är en man som på grund av ekonomin måste försöka få jobb som yrkesmördare. Han stämmer träff med Mullvaden och vet att han måste genomföra det obligatoriska testet - slå ihjäl en hund. Den som inte kan slå ihjäl en hund kan inte slå ihjäl en människa. Sådan är logiken. På ett torg hämtar de en hund, skadar hunden och åker till hamnen för att slå ihjäl den. Mer säger jag inte. En novell som jag tänkt på under resten av dagen så den var nog mer intressant och tankeväckande än vad jag först trodde.
Första mötet med texterna i Människosaker är absolut positiv!
bara det nödvändigaste
En deckare, en latte i nyinköpt termomugg (älskar reafynd!) och en gammal trotjänare till dator är väl allt man egentligen behöver en ledig dag?
13 jan. 2013
färdig!
Slitit med hemtenta hela eftermiddagen och en bra bit in på kvällen, men nu är den inlämnad och därmed är förhoppningsvis denna hemska distanskurs (Magi, religion och ritual ... Det lät ju så bra på pappret!) lagd till handlingarna för all evig framtid. Imorgon väntar en rejäl jobbinsats men sen, sen är det bara nöjesläsning resten av veckan! Jippie!
12 jan. 2013
shuno
Var supertrött efter en intensiv vecka så igår kväll blev det "bara" en liten novell läst. Noveller är verkligen perfekt när man är trött och särskilt bra gillar jag Novellix-formatet. Köpte några novellixer på Bokmässan, men av någon anledning har de blivit liggande.
Jag hade ingen aning om att Dogge Doggelito skrev böcker och noveller, men efter att ha läst Shuno så kan jag tänka mig att den skulle gå rätt bra hem hos killar på högstadiet och det finns en hel del att prata om och kanske till och analysera i denna lättillgängliga novell.
Några grabbar bestämmer sig för att snatta på Obs!. För vissa är det första gången men ledaren i gänget har snattat massor av gånger och sporrar de andra. Ingen tror att de skall åka fast och när de trots allt blir påkomna, springer de för allt vad de är värda och känner sig återigen säkra. Tills vakterna dyker upp och tar dem med tillbaka till varuhuset.
Under novellen förstår vi också att dessa förortspojkar inte har det så bra hemma. Någon är rädd att få stryk hemma, någon bor i en knarkarkvart, någon har en alkoholiserad mamma. Polisen känner väl till deras område, men pojkarna själva har inte tidigare förstått hur dåligt rykte deras hemadresser har.
Jag hade ingen aning om att Dogge Doggelito skrev böcker och noveller, men efter att ha läst Shuno så kan jag tänka mig att den skulle gå rätt bra hem hos killar på högstadiet och det finns en hel del att prata om och kanske till och analysera i denna lättillgängliga novell.
Några grabbar bestämmer sig för att snatta på Obs!. För vissa är det första gången men ledaren i gänget har snattat massor av gånger och sporrar de andra. Ingen tror att de skall åka fast och när de trots allt blir påkomna, springer de för allt vad de är värda och känner sig återigen säkra. Tills vakterna dyker upp och tar dem med tillbaka till varuhuset.
Under novellen förstår vi också att dessa förortspojkar inte har det så bra hemma. Någon är rädd att få stryk hemma, någon bor i en knarkarkvart, någon har en alkoholiserad mamma. Polisen känner väl till deras område, men pojkarna själva har inte tidigare förstått hur dåligt rykte deras hemadresser har.
11 jan. 2013
helgen är räddad
En mycket bra inledning på helgen är att komma hem och hitta ett fint inslaget paket från Gilla böcker på hallmattan. Uppskattar den personliga touchen. Gillar Gilla helt enkelt!
bokbloggsjerka 11 - 14 januari
Dags för årets första bokbloggsjerka! Alltid lika kul att både besvara och se vad andra svarar på veckans fråga. Den här veckan gäller det kommande läsning och vad vi ser fram emot.
Vilken bok är du mest nyfiken på som kommer att komma ut under första halvan av det här året?
Allra mest ser jag nog fram emot att få läsa Marjaneh Bakhtiaris tredje roman Godnattsagor för barn som dricker som kommer ut i maj. Älskade hennes två första böcker, Kalla det vad fan du vill och Kan du säga schibbolet, så jag har rätt höga förväntningar.
En annan bok som jag också ser fram emot att läsa är David Levithans Jag, en som kom ut nu i dagarna och presenteras så lockande med frågan "Är det över huvud taget möjligt att älska en person vars tragiska öde består i att ständigt, och bokstavligt, förvandlas till en ny människa?"
9 jan. 2013
manuskriptet från accra
Jag läste Alkemisten av Paulo Coelho när det begav sig men var inte särskilt imponerad. Har bläddrat och läst lite i någon mer av hans böcker men inte riktigt tilltalats av hans sätt att leverera livsvisdomar. När jag läste om hans senaste bok, Manuskriptet från Accra, kände jag att han ändå var värd att få en chans till. Den verkade kunna bjuda på lite mer än klistriga lev-ditt-liv-med-dessa-tankar-i-sinnet-så-blir-det-en-bättre-värld-sanningar.
Boken utspelar sig år 1099 i Jerusalem. Korsfararna är i antågande och på ett torg i staden samlar en koptisk man alla till ett möte. På torget möts judar, kristna och muslimer men istället för ett uppviglande tal om strid talar kopten om vardagen och den visdom vi kan hämta därifrån.
Jag hade hoppats på en bok med religiös stuns, men icke. Det blir bara sida upp och sida ner med visdomar av det klyschigare slaget som att ögonen är själens spegel, det yttre spelar visst roll för det speglar det inre, vänskap är att tro på en annan människa, kärlek har inget pris och den som söker framgång hittar den nästan aldrig. Jag blir provocerad och måste erkänna att jag har mycket svårt för den här typen av självhjälpsbok förklädd till roman. En liten flört med Bibeln finns också då varje kapitel inleds med en fråga till kopten från någon av de som samlats på torget och sedan fortsätter kapitlet med "Och han svarade". Som om kopten vore en slags Jesusfigur, fast utan religiöst budskap. Det saknas märkligt nog nästan helt i boken. Om nu inte Coelho själva anser sig vara en visdomsspridare av Jesu rang ...
Manuskriptet från Accra framstår i min värld mest som ett ganska billigt sätt för Coelho att än en gång sprida samma budskap som han redan spridit så många gånger. Han utnyttjar de religiösa oroligheterna som finns i världen för att sälja sin bok och det irriterar mig. Ännu mer irriterad blir jag på mig själv för att jag gick på försäljningstricket. Så kan det gå när en bok anspelar på ens intresseområde.
Behöver jag säga att Coelho är ett avslutat kapitel för min del?
(Rec. ex från Bazar Förlag)
8 jan. 2013
mot ljusare tider
Vet ni, jag har fått världens bästa schema nu i vår! Så glad för alla lästid jag kommer att få! I ärlighetens namn har jag väl slitit för det också eftersom jag jobbade mer än mina 80% under höstterminen så jag känner mig väl värd en lugn vårtermin. Skall verkligen försöka att inte gå i slötitta-på-tv-fällan utan njuta av att jag faktiskt kommer att ha lästid istället för att bara drömma om att ha det (som ju brukar vara fallet annars). Lyllo mig, liksom!
7 jan. 2013
springa med åror
Jullovsläsningen avslutades igår kväll med ett recensionsexemplar som blivit liggandes alldeles för länge: Springa med åror av Cilla Naumann. Jag har gillat de tre andra böckerna jag läst av Naumann och sett fram emot att läsa Springa med åror. Hur var den då? Jo, den var ... bra. Varken mer eller mindre. Känner mig inte lika fångade som av de tidigare böckerna dock.
Som vanligt uppskattar jag Naumanns språk och hon utnyttjar det särskilt skickligt när hon beskriver stämningar. Hela boken är nästan en samling minnen med olika stämningar och varje minnesbild är skickligt författad, men det är något med helheten som inte engagerar mig.
Huvudpersonen Monika är bondflicka och hennes sommargästande vän, doktorsdottern Johanna, tillhör samhällets övre skikt. Det märks inte så mycket de första åren de leker, de är fortfarande barn och lär av varandra. Ju äldre de blir desto tydligare blir det dock. Johanna dras till ungdomarna i de nya, fina husen längs havet. De vars föräldrar byggt sina hus på mark som Monikas far tvingats sälja. De ses allt mindre med åren och när Monikas och Johannas egna barn kommer blir sprickan allt djupare.
Jag kan se detta bli en riktigt bra svensk film. Ni vet en sådan där som inte vinner den stor publiken men som uppskattas av den publik som kan ta sig tid att se en långsam film, där kameran stannar för att låta publiken bli helt medveten om allt som sker under ytan. Jag skulle absolut gå och se den filmen och jag hoppas faktiskt att någon tar sig an projektet.
(Rec. ex från Albert Bonniers förslag)
6 jan. 2013
finskt tips
Tack vare SVT Play fick jag chansen att se den spännande finska miniserien Stalkaren. Har ni också missat denna thriller i två delar rekommenderar jag verkligen att ni klickar här.
5 jan. 2013
det som inte växer är döende
Lagom till jul fick alla som är med i Booked en julklapp i e-boksform; Jesper Weithzs thriller Det som inte växer är döende. En julklapp är ju aldrig fel!
Bokens spänning byggs upp nästan från första sidan. Paret Henrik och Lotte skall flytta till Sao Paulo för att få hjälp med Lottes komplicerade graviditet, men Henrik måste först åka till London för ett möte. Lotte och dottern Molly ska packa ihop det sista och flyga direkt från Stockholm. Inget blir dock riktigt som det var tänkt. Henriks möte bjuder på märkligheter och ett mystiskt möte i Colombo blir en nödvändighet. Lottes flyg blir inställt, dottern kinkig och vill tillbaka till huset. Oväder och bil i snödriva. Hallucinationer. Urladdade mobiltelefoner. Kyla. Kollegor som sviker. Vapenhot.
Ja, det här borde ju kunna vara riktigt spännande alltså, men ... Jag förstår inte riktigt bokens poäng. Den spretar åt alla möjliga håll och när vi kommer till slutet känns allt rumphugget. Trodde faktiskt att vi fått en förkortade version men så var tydligen inte fallet. Mycket i boken är också outtalat och det är på det sättet Weithz bygger upp spänningen men det kunde ha gjorts betydligt skickligare. Om jag skulle ägna mig åt betygssättning skulle jag ge boken en svag tvåa och den är således ingen bok jag rekommenderar.
styckerskan från lilla burma
Årets första blev samtidigt också den sista, det vill säga den sista i Håkan Nessers serie om Gunnar Barbarotti - Styckerskan från Lilla Burma. Det känns faktiskt lite sorgligt att jag inte kommer att få följa Barbarotti och hans kollega Eva Backman mer för jag har verkligen gillat både karaktärerna och berättelserna i sig. Nesser är en klar favorit och naturligtvis valde jag att lyssna på boken istället för att läsa den. Det är alltid det bästa alternativet när det kommer till Nesser för han är en så sällsynt skicklig uppläsare. Berättelsen om styckerskan från Lilla Burma håller också hög klass och jag lyssnade med spänning varje kväll även om jag tyvärr somnade alldeles för snabbt och det därför tog oväntat lång tid att lyssna klart.
Barbarotti har i denna bok precis börjat arbeta igen efter fruns bortgång och han är svårt tyngd av sorg och han har många inre monologer med sig själv. Det är en av bokens styrkor. Jag fascineras av hans inre resonemang med sig själv och ler igenkännande när han tröttnar på sig själv och de uttryck han använder. För att få en lite mjukstart på arbetet tilldelas Barbarotti ett cold case involverande Ellen Bjarnebo som dömts för styckmordet på sin make 1989 och suttit i fängelse elva år för det brottet. Mannen i det förhållande hon inledde efter fängelsevistelsen har också försvunnit för något år sedan. Hänger historierna ihop och är Ellen över huvud taget skyldig?
Nessers språk är som vanligt en upplevelse i sig och hur ska man kunna glömma ett uttryck som luguber lunch (särskilt med tanke på att det så väl beskriver hur min lunchlåda brukar se ut ...)
3 jan. 2013
de nominerade är ...
Ni har väl inte missat att nomineringarna är klara? Av de åtta som det står emellan har jag bara läst Jonas Gardells bok (ja, jag påbörjade Eld också men gillade den inte alls lika mycket som Cirkeln så jag läste aldrig ut den.) Blir spännande att se vilken som vinner. Om jag inte läser alla böckerna så tänker jag i alla fall läsa vinnaren. Lycka till säger jag till alla författarna!
2012 i enkätform
Hittade en enkät hos Hon med h och eftersom jag just nu gör allt för att slippa skriva på hemtentan passar jag på att besvara den. :)
Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?
Lite småsaker som nya träningspass, nytt resmål i Turkiet, testade lite nya saker på jobbet etc. men inget livsomvälvande.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, men inte för första gången.
Dog någon som stod dig nära?
En släkting dog, men han stod mig inte nära.
Vilka länder besökte du?
En semestervecka i Turkiet (Alanya) och så en tripp eller två till Danmark/Köpenhamn.
Är det något du saknat år 2012 som du vill ha år 2013?
Någon mer weekendresa inom Sverige vore trevligt. Det var vi dåliga på 2012.
Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
Hmmm ... kan inte komma på något, så troligtvis inget.
Vad var din största framgång 2012?
Att jag verkligen lärt mig att jobba 80% och inte sitta och rätta varje ledig måndag. Heja mig!
Största misstaget?
Tycker inte att jag gjorde några riktigt stora misstag. Tack och lov!
Bästa köpet?
Semesterresan till Turkiet.
Vad spenderade du mest pengar på?
Förutom vanliga räkningar blir det väl samma svar som ovan. Fast nu ljuger jag nog ... Latte är nog svaret ...
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att älsklingen fick jobb.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?
Gangnam Style ... Låten går ju inte att undvika! :)
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Våren var rätt jobbig, men under hösten har jag absolut varit gladare. Skönt!
Vad önskar du att du gjort mer?
Läst. Besökt mor. Tränat.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Haft för högt ställda träningsambitioner.
Blev du kär i år?
Ja, i samma man som jag varit kär i sedan år 2000. :)
Favoritprogram på TV?
Downton Abbey, Lykke och Historieätarna.
Bästa boken du läste i år?
Stål av Silvia Avallone
Största musikaliska upptäckten?
Musik är inte något stort intresse
Något du önskade dig och fick?
Lite mer ro i själen.
Något du önskade dig och inte fick?
En hund. Inser det omöjliga, men önska kan man ju. :)
Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Är inte någon vän av födelsedagsfirande. En helt vanlig dag.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja, men det är inget jag vill skriva om här.
Vad fick dig att må bra?
Vännerna, älsklingen, min egen inställning till saker och ting.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Öhhhh ... förstår inte frågan ...
Vem saknade du?
Familj och vänner hemifrån saknar jag förstås emellanåt.
De bästa nya människorna du träffade?
Vår körledare som varje tisdag för oss i kören att skratta så gott.
Mest stolt över?
Att jag tog mig i kragen och började sjunga i kör igen.
Högsta önskan just nu?
Att alla jag känner får ett bra 2013.
Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?
Lite småsaker som nya träningspass, nytt resmål i Turkiet, testade lite nya saker på jobbet etc. men inget livsomvälvande.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, men inte för första gången.
Dog någon som stod dig nära?
En släkting dog, men han stod mig inte nära.
Vilka länder besökte du?
En semestervecka i Turkiet (Alanya) och så en tripp eller två till Danmark/Köpenhamn.
Är det något du saknat år 2012 som du vill ha år 2013?
Någon mer weekendresa inom Sverige vore trevligt. Det var vi dåliga på 2012.
Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
Hmmm ... kan inte komma på något, så troligtvis inget.
Vad var din största framgång 2012?
Att jag verkligen lärt mig att jobba 80% och inte sitta och rätta varje ledig måndag. Heja mig!
Största misstaget?
Tycker inte att jag gjorde några riktigt stora misstag. Tack och lov!
Bästa köpet?
Semesterresan till Turkiet.
Vad spenderade du mest pengar på?
Förutom vanliga räkningar blir det väl samma svar som ovan. Fast nu ljuger jag nog ... Latte är nog svaret ...
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att älsklingen fick jobb.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?
Gangnam Style ... Låten går ju inte att undvika! :)
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Våren var rätt jobbig, men under hösten har jag absolut varit gladare. Skönt!
Vad önskar du att du gjort mer?
Läst. Besökt mor. Tränat.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Haft för högt ställda träningsambitioner.
Blev du kär i år?
Ja, i samma man som jag varit kär i sedan år 2000. :)
Favoritprogram på TV?
Downton Abbey, Lykke och Historieätarna.
Bästa boken du läste i år?
Stål av Silvia Avallone
Största musikaliska upptäckten?
Musik är inte något stort intresse
Något du önskade dig och fick?
Lite mer ro i själen.
Något du önskade dig och inte fick?
En hund. Inser det omöjliga, men önska kan man ju. :)
Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Är inte någon vän av födelsedagsfirande. En helt vanlig dag.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja, men det är inget jag vill skriva om här.
Vad fick dig att må bra?
Vännerna, älsklingen, min egen inställning till saker och ting.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Öhhhh ... förstår inte frågan ...
Vem saknade du?
Familj och vänner hemifrån saknar jag förstås emellanåt.
De bästa nya människorna du träffade?
Vår körledare som varje tisdag för oss i kören att skratta så gott.
Mest stolt över?
Att jag tog mig i kragen och började sjunga i kör igen.
Högsta önskan just nu?
Att alla jag känner får ett bra 2013.
vårens böcker
Efter ett par noggranna genomgångar av Vårens böcker har jag kommit fram till att det är rätt många böcker jag vill läsa. Bästa att skapa lite ordning i markeringskaoset och gör en (önske)lista.
Brombergs
Beatrice och Virgil av Yann Martel
Undret av R. J. Palacio
Tiggaren och haren av Tuomas Kyrö
Little Bee av Chris Cleave (pocket)
Piratförlaget
Vattnet i mars av Mikael Fant
Pocketförlaget
Gräspojken av Christer Lundberg
Excess
Magikerna av Lev Grossman
Ordfront
Godnattsagor för barn som dricker av Marjaneh Bakhtiari
Andlös av Mattias Ronge
Operation Sandalwood av Zac O'Yeah
Sekwa
Sorgsna själar av Léonora Miano
Bazar Förlag
Tulpanviruset av Danielle Hermans
Dålig karma av David Safier
Krokodilernas gula ögon av Katherine Pancol (pocket)
X Publishing
Jag, en av David Levithan
Gilla böcker
Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg
Kabusa böcker
Tills döden skiljer oss åt av Ingrid Elfberg
Norstedts
Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen av Jonas Gardell
I enslighet framfödt av Anita Salomonsson
Någon av Maria Langs böcker med de nya, fina omslagen
Torsdagarna i parken av Hilary Boyd
Kärringar av Helene Uri
Ta hand om min mor av Kyung-Sook Shin (pocket)
Natur & Kultur
Ön av Lotta Lundberg (pocket)
Väldigt sällan fin av Sami Said (pocket)
Månpocket
Laglöst land av Håkan Östlundh
Lyckostigen av Anna Fredriksson
Paradisträdgården av Amy Waldman
En man som heter Ove av Fredrik Backman
Jag ska göra dig så lycklig av Anne B. Ragde
Forum Bokförlag
Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn
Printz Publishing
Kvinnan som gick till sängs i ett år av Sue Townsend
Livet efter dig av Jojo Moyes (pocket)
Damm förlag
En tesked jord och hav av Dina Nayeri
Lind & co
Bombay Baby av Sonia Faleiro
Dagarna med farmor av Frédérique Dhegelt
Oj, vilken lång lista det blev! Ja, ja ingen anledning till oro. Det betyder ju bara att det finns en massa trevlig läsning att se fram emot! Hoppas att ni också hittat en hel del att se fram emot i vårens bokutgivning!
2 jan. 2013
Pyssel för boknördar
Nästan så man blir sugen på att pyssla lite när Arla ger ett så här fint tips på sin yoghurtförpackning:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)