31 dec. 2017
själarnas ö
Ja, men så där ja! Där avslutades läsåret 2017 på allra bästa sätt! Johanna Holmströms Själarnas ö utgår från verkliga människors situation och öden inom psykiatrin i början av 1900-talet, men ingenstans känns detta som någon tradig journalanteckning. Holmström har verkligen gett liv åt sina karaktärer, Kristina och Elli, och jag tar dem till mig. Vill verkligen ta del av deras liv och kan inte låta bli att fundera över detta med sinnessjukdom och hur det ibland tycks ha handlat mer om livsomständigheter än om verkliga psykiska problem. I särskilt Kristinas fall kan jag inte låta bli att också tänka på hur hennes liv där på Själö, trots att det var en institution, också på något sätt blir hennes fristad. Att hon periodvis kan ha haft det bättre där än om hon levt i det vanliga samhället. Det är en otäck tanke, och jag vill nästa slå bort den, men den finns där och ger perspektiv och något för hjärnan att jobba med.
När det gäller den unga Elli, som skrivs in på Själö i början av 1930-talet, vilket är 40 år efter att Kristina anländer till ön, är det mer hennes vård jag funderar kring, men även här är livsomständigheterna innan hon hamnar inom psykiatrin intressanta. De två kvinnorna är där av mycket olika skäl, den ena här dränkt sina barn och den andra för att kärleken minst sagt lett henne på villovägar, men platsen för dem samman och länken mellan dem blir "dårvårdarinnan" Sigrid - en sjuksköterska som lämnat Helsingfors för denna psykiatriska inrättning i den finska skärgården.
Det här är en bok ni vill läsa, jag lovar!
"År 1891 dränker Kristina Andersson sina två sovande barn. Sedan ror hon hem. Straffet blir att tillbringa större delen av sitt återstående liv på mentalsjukhuset på Själö i det yttersta finska havsbandet. Fyrtio år senare är den femtonåriga Ellinor indragen i en vansinneskarusell som övergått i kidnappning och flykt undan rättvisan. När hon fångats in placeras hon på Själö, där tiden tycks ha stått stilla. Sjuksystern Sigrid blir länken mellan den åldrande Kristina och den unga Elli, det gamla och det nya - samtidigt som krigets orosmoln svävar över Europa." (Från bokus.se)
(Rec.ex från Norstedts)
30 dec. 2017
kvartalsrapport
Årets sista dag är snart här och jag har drygt femtio sidor kvar i årets sista bok. Ett utmärkt tillfälle att skriva ihop årets sista kvartalsrapport alltså. Den stora årssammanfattningen får ni på nyårsdagen tänkte jag.
Vad har då hänt under oktober - december? Jag insåg att det nya jobbet jag började på i september verkligen inte skulle komma att funka för mig, så jag sökte mig vidare och började ännu ett nytt jobb i november. Nu trivs jag superbra, men årets alla förändringar har tagit ut sin rätt och orken tog slut i december. Jag har därför njutit alldeles väldigt mycket av mina lediga dagar nu under jul- och nyår och faktiskt också hittat tillbaka till böckerna och läsningen igen. Hoppas det håller i sig!
Läsningen under dessa tre gångna månader förvånar mig en del till antal, men en del av böckerna är också tunna, så det kan förklara att summa ändå landar på 20 st utlästa böcker. Det är mer än både första och andra kvartalet i år så heja mig trots allt. :)
Jag brukar ju ta mig en titt på hur det ser ut med bokgeografin och den här gången har jag hunnit med att besöka Europa, Nordamerika, Afrika och Asien - en bra blandning! Och Finland fortsätter att finns väl representerat i min läsning.
Länder där böckerna utspelar sig
Sverige (8 st varav 1 st också utspelar sig mycket i USA)
Finland (4 st)
England (2 st)
Nigeria (2 st)
Zambia (1 st)
USA (1 st)
Japan (1 st)
Indien/Italien/Kanada (1 st)
Genre
Roman: 12 st
Deckare/spänning: 5 st
Biografi: 2 st
Novellsamling: 1 st
Två biografier och en novellsamling - jag kan variera min läsning om jag vill. :)
Format
Ljudbok: 11 st
Inbunden: 7 st
Radioföljetong: 2 st
Japp, detta har varit lyssnandets månader!
Så till sist är det dags att utse kvartalets bästa läsupplevelser!
Bästa roman: Fiskarmännen av Chigozie Obioma och Själarnas ö av Johanna Holmström
Bästa deckare/spänning: Blå villan av Eva Frantz och Dalagatan 14 av M Nordin & K Berg Johansson
__________________________________________
Lästa böcker oktober - december
59 Fiskarmännen av Chigozie Obioma
60 För oss är natten ljus av Christoffer Holst
61 Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman
62 Jag kallade honom Slipsen av Milena Michiko Flasar
63 En droppe midnatt av Jason "Timbuktu" Diakité
64 Koka björn av Mikeal Niemi
65 Monster av Joakim Lundell
66 Skrik tyst så inte grannarna hör av Karin Alfredsson
67 Efter Emma av Anna E Wahlgren
68 Tunneln i slutet av ljuset av Martin Falkman
69 Den svavelgula himlen av Kjell Westö
70 Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò
71 Bibliotek av Ali Smith
72 Nödåret av Aki Ollikainen
73 Dalagatan 14 av Magnus Nordin och Karina Berg Johansson
74 Skumtomten av Mia Ahl
75 Blå villan av Eva Frantz
76 Flätan av Laetitia Colombani
77 Ester Karlsson med K av Olséni & Hansen
78 Själarnas ö av Johanna Holmström
ester karlsson med k
Änkan Ester Karlsson, 78 år gammal, bor i bostadsrättföreningen Lärkan tillsammans med sin kakadua Roland som mest vill äta kakor. Det mesta är vardagslunk och pensionärsliv, men så hittas vaktmästaren mördad på vinden och Ester vaknar till liv. Hon kan helt enkelt inte låta bli att själv börja utreda vad som hänt och med sina kontakter inom polisen lyckas hon få reda på konfidentiell information, men hon har ju också sina egna vägar för att ta reda på hur saker och ting ligger till. Men, det skall inte stanna vid ett dödsfall och en tant går inte automatisk fri från misstanke.
På papperet borde det här vara en bok jag älskade att läsa. Jag gillar ju när gamla tanter snokar runt och löser mord, men Olséni & Hansens bok Ester Karlsson med K faller mig inte riktigt på läppen. Till att börja med har jag svårt för att tycka om Ester. Även om hon förvisso bjuder på kaffe och kakor, så är hon inte någon särskilt trivsamma gammal dam. Hon känns på något sätt mest kylig i mitt tycke och vänlig mest för vinnings skull. Inte så charmigt. Det andra som gör att läsningen inte blir så bra som väntat är sättet boken är skriven på. Den är babblig och babbliga böcker är jag lätt allergisk mot.
Jag har en gång tidigare försökt mig på en bok av Olséni & Hansen, Badhytten: det som göms i sand kommer fram ibland, men gav upp en bit in då jag inte heller då var särskilt förtjust i karaktärerna eller sättet den var skriven på. Det är nog bara att inse att det här inte är en författarduo för mig.
(Rec.ex från Bokfabriken)
29 dec. 2017
flätan
Flätan av Laetitia Colombani visade sig vara en riktigt positiv överraskning! Jag trodde att det skulle vara en ok verklighetsflykt under några timmar, men egentligen en rätt intetsägande historia om några kvinnor. Men, redan efter typ en kvarts lyssning var jag fast i boken och ville bara fortsätta lyssna för den är verkligen mycket bra. I boken möter vi tre kvinnor, Smita, Giulia och Sarah, som lever tre mycket olika liv i helt olika delar av världen.
Smita är kastlös i Indien och tvingas städa bort andra människors avföring med bara händerna då toaletter fortfarande inte är en självklarhet i detta land och kastlösa behandlas minst sagt illa. Smitas högsta önskan är att hennes dotter skall få gå i skolan och få ett annat liv än vad hon själv fått. Redan första dagen som dottern är i skolan står det dock klart att så länge de bor kvar i byn kommer inget att förändras.
I Italien, närmare bestämt på Sicilien, möter vi Giulia, som jobbar i faderns hårateljé där de sedan generationer tillbaka tar tillvara på sicilianska kvinnors hår och gör vackra peruker av det. Giulia inleder i smyg ett passionerat förhållande med en sikh, men när fadern blir sjuk och firmans dålig ekonomi uppdagas försöker familjen tvinga fram ett äktenskap mellan Giulia och en italiensk man med god ekonomi.
Den framgångsrika advokaten Sarah bor i Kanada och karriären är allt för henne. I den världen är all form av svaghet helt otillåten och alla måste alltid prestera på topp. Då Sarah får ett tungt sjukdomsbesked säger hon därför inget om det till någon på byrån och hon vägrar minska på arbetsbördan. Hennes frånvaro och trötthet blir dock i längden svårt att dölja.
Boken lämnar mig som läsare med en insikt om att kvinnors liv kan vara hårt och orättvist på många olika sätt. Att beroende på var i världen man befinner sig och i vilken samhällsställning så kommer problemen att se olika ut, men det finns alltid någon orättvisa att bekämpa. Jag känner med alla dessa kvinnor och vet att deras fiktiva öden är andras verklighet, andras kamp. Det här må vara en enkel bok till språk och struktur, men den skulle faktiskt gå att diskutera mycket och länge, så ni som bokcirklar - välj Flätan som nästa bok!
samtal med vänner - tyvärr inget för mig
Jag kommer att se tv-serien eller filmen, för den kommer garanterat. Jag kommer till och med att älska den. Troligen se om den. Men, det är något som gör att detta bara inte funkar för mig som bok. Jag ogillar att säga att jag är för gammal, men kanske är jag faktiskt det. Det är något med språket, uppbyggnaden. Jag orkar liksom inte. Men, jag är inte för gammal för serien/filmen! Det lovar jag om inte annat mig själv! :)
Någon annan som läst Samtal med vänner av Sally Rooney? Vad tyckte ni?
"Frances är en skarp och distanserad student och praktikant hos en litterär agent i Dublin. Hennes bästa vän och före detta flickvän är den vackra och självupptagna Bobbi. Under en poesikväll träffar de fotografen Melissa och hennes skådespelande man Nick. Frances imponeras mot sin vilja av det äldre paret och det som börjar som en ironisk och oskyldig flirt med Nick leder snart till en djupare relation. Ett skådespel av skiftande lojaliteter och kärleksförbindelser byggs upp mellan de fyra och när relationerna med Nick, Frances olycklige far och Bobbi börjar skaka får Frances allt svårare att behålla sin kyliga distans.
Samtal med vänner är en roman om avundsjuka, klass, sex, politik, vänskap och kärlek i samtiden berättad med stor tonsäkerhet och värme." (Från bokus.com)
(Rec.ex från Albert Bonniers förlag)
28 dec. 2017
blå villan
Ett ungt par kör hem på natten efter en fest och längs vägen möter de en liten pojke som är ute och går i bara pyjamasen. Paret stannar och den unga kvinnan känner igen pojken - han är son till den kända livsstilsbloggaren Becca Stenlund. Det skall visa sig att någon överfallit hans mamma hemma i villan och hon är slagen medvetslös, men hon är inte död. Polisen Anna Glad blir den som får utreda brottet där hatkommentarer på bloggen blir en viktig ledtråd. Det skall också visa sig att bakom den perfekta ytan som Becca visat upp på bloggen finns ett äktenskap på upphällningen. Beccas man Peter har tröttnat på att bo i ett hem som mer är till för att fotas än att leva i och flyttat till en lägenheten i den lilla staden.
Blå villan av Eva Frantz är första boken i en tänkt serie med polisen Anna Glad som huvudkaraktär. Glad har flyttat från Helsingfors till småstadsidyllen för kärlekens skull, men hennes sambo är rätt trist figur. Sedan han blivit arbetslös har han blivit helt passiv och sitter mest hemma och spelar tv-spel hela dagarna och är tröttsamt gnällig. Det är ju visserligen lite av en poliskliché att ha en dålig relation på hemmaplan, men jag gillar Anna Glad trots allt och följer henne gärna framöver. Eva Frantz skriver enkelt och rakt och krånglar inte till det vilket jag uppskattar i den här genren. Det är mer mysdeckare än hårdkokt krimi, men ni som följt mig ett tag vet ju att jag föredrar det. När relationer varvas med deckargåtan och man får lite samhällsperspektiv på köpet, i det här fallet internettroll och den utsatthet som vissa bloggare faktiskt lever med, så är det rätt givet att jag gillar boken och hade några trivsamma timmar i läsfåtöljen.
(Rec.ex från Schildts & Söderströms)
27 dec. 2017
religionsfria skumtomtar
Julledighetens läsning, eller snarare lyssning, har hittills bestått av novellen En religionsfri jul av Fredrik Lindström och den söta feelgoodhistorien Skumtomten av Mia Ahl.
I Lindströms novell kommer dottern, snart frånskild projektledare som närmar sig 40 år, hem till sina föräldrar och upptäcker efter en stund att allt inte är som det brukar. Den älskade julbonaden saknas och anledningen visar sig vara att fadern bestämt sig för att fira en religionsfri jul. Lagom kul med några tankeställare, så där som det brukar vara när Fredrik Lindström fattar pennan.
I Mia Ahls bok är det Jessika som är huvudperson. Hon har separerat från sin make Robert som numera bor med Melanie - kvinnan han haft ett förhållande med bakom ryggen på Jessika. Robert håller sällan löften och kan inte ens ha barnen de veckor han skall. Jessika kämpar på med livet trots knapp ekonomi, en egoistisk ex-man, vänner som tycks försvinna och en minst sagt intensiv mamma. Det blir förvecklingar med alla inblandade, men mitt i allt finns förstås ljusglimtar och personer som står på Jessikas sida, som hennes chef Claes till exempel. Lättsam lyssning i juletid och alla skumtomtar till trots blir den inte för sötsliskigt. :)
Nu lämnar jag jultemat bakom mig och dyker in i någon annan slags bok. Jag har ju några på lager!
Vad har ni andra läst under julen?
25 dec. 2017
julenkät 2017
Hittade denna julenkät hos Bokföring enligt Monica och kunde förstås inte låta bli att besvara den!
Finns det någon speciell bok du önskar dig? Eller är du en sådan person som har en lång lista på böcker? Vilken står i så fall överst på listan? Och i vilket format önskar du få boken?
Jag har samma önskelista varje år - en bok av årets nobelpristagare i litteratur - och jag vet också att jag får en sådan bok av min lillebror. Exakt vilken bok förblir dock okänt för mig fram till paketöppningen. :)
Finns det något annat bok/läsrelaterat som du önskar dig?
Om jag inte får Gröna kulor blir jag faktiskt lite besviken ...
Nu är det här innan jul och man vet ju aldrig vem som läser bloggen – men finns det någon bok du kommer att ge bort i år? Eller finns det någon du skulle vilja tipsa om?
Jag svarar ju nu på juldagen så jag kan avslöja att jag gav bort två böcker till mamma - Howards End av E M Forster och Fiskarmännen av Chigozie Obioma. Två böcker jag inte tror att hon skulle köpa själv, men som hon förhoppningsvis kommer att tycka om.
Har du planerat din julläsning, eller får det bli som det kommer?
Kör bara på lustläsning och hoppas att just lusten skall infinna sig. December har hittills varit en urusel läsmånad.
Det sägs att julen inte bara innebär läsande (vem sprider sådana rykten?) – vilken jultradition är viktigast för dig? Eller är det skönast att inte följa några traditioner alls?
Vi firar jul på det sätt som funkar just det året i vår familj. Ingen fast samlingsplats och inte alls alla samlade varje år heller. Jag tycker det hela är rätt befriande. Om jag skall välja någon tradition så handlar det om mat. Det måste finnas mammas lutfisksås (helt annorlunda än den svenska) på julbordet. Utan den är det inte jul. (Själv lutfisken är det dock ingen som är intresserad av längre.)
Knäck, kola, ischoklad, mintkyssar, skumtomtar… – är det något julgodis som du inte kan motstå?
Skumtomtar! Knäck är också gott!
Har ni gran eller skippar ni det? Plast eller äkta vara?
Jag har haft gran ibland och ibland inte. Beror lite på om den får plats eller inte i lägenheten. Jag tycker om julgran, men i år är det julgransfritt hemma hos mig. Jag föredrar riktig gran. Hos min syster, där jag skall fira jul i år, kommer det garanterat att finnas en fin julgran att titta på.
Finns det något som du gärna gör under julen som du ser extra mycket fram mot?
Ledigheten. Att få sova. Ta dagen som den kommer. Inga måsten. Rensa hjärnan. Läsa, läsa, läsa. Ja, det är ju rätt trevligt att träffa familjen också. :)
22 dec. 2017
god jul
Äntligen julledigt! Aldrig har denna ledighet varit så välkommen som i år! Jag har ledigt till och med nyårsdagen så jag hoppas på vilsamma dagar och på lästid och läslust förstås. Bland nedladdad ljudböcker finns en del böcker med jultema, men också en del annat. Bland pappersböckerna finns det ännu mer att välja på. Den aldrig sinande högen, ni vet ... :)
Jag önskar er nu alla en riktigt GOD JUL och fina dagar vad ni än hittar på!
16 dec. 2017
dalagatan 14 - julkalender i min smak!
Jag brukar inte lyssna på de bokserier som kallas för Storytel Original. De lockar mig sällan och anledningen är nog mycket att jag är en aning skeptisk till att se på och producera litteratur på samma sätt som en tv-serie, vilket jag tycker det blir med Storytel Original. Den andra anledningen är att de två "serier" jag ändå försökt mig på faktiskt har varit rätt usla och efter tre respektive fyra avsnitt gav jag upp.
Men, ibland kan ju saker och ting överraska och Storytel Originals julkalender Dalagatan 14, skriven av Magnus Nordin och Karina Berg Johansson och uppläst av Mirja Turestedt, har verkligen gjort det. Jag tycker riktigt mycket om den och riktigt längtar efter att få lyssna på kvällens avsnitt. Trettio minuter om dag och en deckargåta som involverar en hel massa människor och som utspelar sig både 2017 och 1954. Här finns mord, otrohet, nyfikenhet, kluriga trådar att nysta i, människor som är lite svåra att gå grepp om, barn som gråter i källaren men som ingen ser och en hel massa annat. Jag är mycket förtjust!
Jag är fortfarande skeptiskt till konceptet i sig, men när något är bra och funkar, så är det ju synd att inte fortsätta lyssna liksom. :)
Är det någon mer än jag som läser eller lyssnar på Dalagatan 14 (den finns som e-bok också)? Vad tycker ni?
10 dec. 2017
nödåret
Året är 1867 och efter att skörden i Finland året innan slog fel har det detta år blivit ännu värre. Våren kommer helt av sig, sommaren vill aldrig komma och snön ligger kvar in i juni och så är det då vinter igen. En svår vinter. Nöden och svälten är oundviklig.
Marja tvingas lämna sin döende make och ta med sig sina två små barn ut på en vandring vars mål sägs vara St Petersburg, för där kan hon inte tänka sig att svälten är närvarande. Men resans egentliga mål är mat. Maken lämnas för att svälten tagit honom och Marja måste försöka undkomma svältdöden för sig och sina barn. Hon inser tidigt under sin vandring att det bara är en fråga om tur om hon och barnen skall möta vänlighet eller avvisande vid dörren de knackar på.
Marjas flykt undan svälten är bokens huvudberättelse, men författaren Aki Ollikainen, låter oss också ta del av hur de högre upp i samhällshierarkin tänker och resonerar kring den nöd som landet drabbats av. Deras situation är en helt annan och här finns tankegångar om att det inte är bra att ge de nödställda alltför mycket hjälp då det skulle göra dem mindre benägna att jobba och kämpa.
Det här är verkligen ingen måbra-historia. Man kommer personernas lidande och av hunger skrikande magar mycket nära. Jag, som tycker att skildringar av det här slaget kan ge vidgade perspektiv på såväl historien som nutiden, är mycket förtjust i denna bok. Den har ett språk som tilltalar mig och ett sätt att beskriva människorna, platserna och situationen i sig på ett sätt som gör att jag känner mig involverad i historien. Jag är där i kylan med Marja och barnen. Det är sparsmakat och kärvt berättat och ändå så engagerande. Ja, Nödåret av Aki Ollikainen är helt enkelt en riktigt läsvärd roman i den genre som en del i min omgivning kallar för historiska eländesskildringar (och som jag är nästan onödigt förtjust i).
6 dec. 2017
grattis finland!
Hipp, hipp, hurra för Finland idag! Hundra år av självständighet är självklart värt att fira.
Jag har under detta år läst ovanligt många finska böcker, inte minst under det som blev temat "bloggbohemens finska sommar" och det har definitivt gett mersmak. Just idag, på självständighetsdagen, har jag tänkt lyssna på de av Birgitta Ulfsson valda delar av nationaleposet Kalevala som finns som radioföljetong. Jag har faktiskt aldrig tidigare stiftat bekantskap med Kalevala, så allt jag vet är att det finns en person vid namn Väinämöinen som figurerar i verket.
Det finns året till ära flera böcker av finländska författare att lyssna till som radioföljetong och jag tänker nog även lyssna på åtminstone en av dem - Nödåret av Aki Ollikainen - en bok som jag länge haft på min att-läsa-lista.
Men, det räcker inte med finskt i form av uppläste böcker. Jag håller också på att läsa Blå villan av Eva Frantz och under jullovet har jag tänkt läsa Själarnas ö av Johanna Holmström.
Så, om ni har planer på att läsutmana er under nästa år - satsa på Finland blir mitt tips!
3 dec. 2017
helgens läsning - schjetlein och smith
Äntligen har det blivit lite läst! November var en bedrövligt dålig läsmånad och bara fyra böcker blev lästa, alla under första halvan av månaden. I fredags läste jag ut Stanna hos mig och igår började jag med Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein och avslutade dagen med Bibliotek av Ali Smith. Två mycket olika böcker.
Döden ingen ser föll mig inte alls i smaken. Jag började med att lyssna på den och gick sedan över till att läsa pappersboken. Jag kom halvvägs innan jag gav upp. Jag brukar inte ha något emot tidshopp, men här var det bara för många. Berättelsen, som väl kan sägas börjar när sjuksköterskan Lotta blir överkörd av tåget (var det verkligen självmord?) upplevde jag mest som hackig. Personerna var för anonyma och jag kände egentligen ingenting för någon av dem. Det hade säkert blivit spännande mot slutet, men jag tycker inte om att lägga tid på böcker jag inte tycker om. Jag tror jag kommer att hoppa över Schjetlein framöver. (Rec.ex från Bokfabriken)
Bibliotek av Ali Smith är en novellsamling som tar avstamp i det faktum att så många bibliotek läggs ner runt om i Storbritannien. Antingen försvinner de helt eller så förväntas någon frivilligorganisation sköta dem.Smith är uppenbart inte nöjd med utvecklingen och hon har samlat in röster från andra mer eller mindre kända britter där de får berätta om vad bibliotek betyder eller har betytt för dem. Det är dessa delar av boken jag tycker bäst om. Varvat med dessa röster finns noveller som inte har bibliotek att göra. En del av dem tycker jag om, en del av dem lämnar inga större avtryck. Bäst tycker jag om novellen där en kvinna får en utväxt på sin kropp som skall bli till en hel liten blommande buske. Men här finns också texter om en okända kreditkortsdragningar, om ord, om minnen och dialekter som försvunnit. Det är en blandning som tilltalar, samtidigt som den spretar och inte alltid är helt greppbar. Det är ändå väl värt att läsa och det känns på något sätt personligt, något som tilltalar mig. (Rec.ex från Bokförlaget Atlas)
Nu skall jag välja en ny bok i högen och fortsätta läsa. Bäst att passa på nu när jag kommit igång!
Vad läser ni just nu?
2 dec. 2017
stanna hos mig
Åh, vad jag älskar att läsa den här typen av roman! Där karaktärerna är hela och har djup och där historien inte är helt förutsägbar utan innehåller några intressanta vändningar. Upplevelsen hade nog blivit ännu bättre om jag hade läst den lite tajtare, men även i lite utdraget lästempo är Stanna hos mig av Ayòbámi Adébayò en härlig läsupplevelse.
I Stanna hos mig tas vi med till en stad i Nigeria där bokens huvudperson Yejide bor med sin make Akin. De träffades under studietiden och har vid bokens start varit gifta i några år. Det hela tycks vara ett välfungerande äktenskap, men de har ännu inte fått något barn. Yejide gör allt för att bli gravid och vänder sig till såväl västerländsk medicin som inhemska undergörare och detta skall till sist få ett utfall som ändå inte är vad någon önskar. Släkten, särskilt Akins mor, har svårt att acceptera en tillvaro där Akin inte får en arvinge. De anser att Akin borde ta sig en andra hustru, något han en tid motsätter sig, men sedan ger han vika. Till slut blir det ändå barn, men sorgerna är inte över för det.
I Stanna hos mig finns kärlek och svartsjuka, men också drömmar, sorg, längtan och lögner. Alla de stora existentiella känslorna och livsöden som drabbar oss människor. Det är en hel del som inte är vad det först verkar och som jag inte vill säga så mycket mer om utan låta er själva ta del av när ni läser boken. För läsa den tycker jag ni skall göra för det här en en riktigt välskriven roman. Jag är helt säker på att Adébayò blir en av de unga nigerianska författarna som kommer att få en stor läsekrets världen över.
(Rec.ex från Piratförlaget)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)