29 apr. 2018

läser just nu

Bildresultat för right now

Den helg har det nästan inte blivit något alls läst, bara lite ljudbokslyssning i morse, så jag kör en läser just nu-update istället för ett inlägg om lästa böcker.

I soffhörnet: Nej, jag är ingen soffläsare. När jag sitter i soffan tittar jag på tv och det gör jag nog alldeles för mycket. :)

Vid sängen: Jag lyssnar mest på ljudbok när jag ligger i sängen så svaret kommer nedan.

I öronen: Igår påbörjade jag De som försvann av Sheena Kamal. Den har börjat bra och det är lite extra kul att den utspelar sig i Kanada. Sällan jag läser något från Kanada.

I väskan: Jag hade en pocket där tidigare i våras, men nu är det nog bara något gammalt kvitto som läsbart.

Snart utläst (eller slattläsning): Trädet och vinrankan av Dola de Jong. Tycker mycket om den!

Läser då och då: Det goda folket av Hannah Kent. Borde nog börja om för att få bättre sammanhang faktiskt.

Ett långtidsprojekt: Att ha en att läsa-hög som innehåller max fem böcker. Tycks vara mycket svårt att komma dit trots att jag har en rätt modest hög jämfört med typ alla andra bokbloggare. :)
(I nuläget är det tretton böcker i högen).

Vad läser du just nu?

De som försvann (inbunden) Det goda folket (inbunden) Trädet och vinrankan (häftad)

26 apr. 2018

när dykaren lämnar sina kläder

När dykaren lämnar sina kläder (häftad)

En kvinna på strax över trettio reser till Marocko och Casablanca, men när hon skall checka in på hotellet blir hennes ryggsäck stulen. I ryggsäcken finns pass, plånbok, dator och allt annat som behövs för att kunna kunna klara sig på resa och för att kunna legitimera sig. Efter några kaosartade minuter väcks hennes hopp då det visar sig att hotellet har övervakningskameror. Det hela skall dock inte bli så lätt och trots att de kan se vem som tar hennes väska, skall det hela, som en följd av olika händelser, sluta med att hon får en annan kvinnas väska istället för sin egen. Hon tvekar en sekund, men tar sedan väskan och börjar använda den andra kvinnans namn. Det skall inte bli det enda andra namn hon använder. Hon blir en rad olika identiteter under sin vistelse i Marocko. Vem hon egentligen är blir att svårare att hålla isär, även för henne själv och varför hon hamnat i Marocko från första början får vi bara vet i brottstycken, men det skall visa sig vara en rätt komplicerad historia det med.

Den här boken har verkligen något eget på många sätt. Dels är den berättade i du-form, vilket i alla fall för mig känns som något väldigt ovanligt. Jag tycker det är fullständigt briljant ibland, men det finns också tillfällen då jag saknar jag-formens personliga tilltal. Berättelsen är också i sig lite annorlunda och blir alltmer surrealistisk ju närmare slutet man kommer. Fast den blir aldrig overklig. Allt är hela tiden full möjligt och det finns något sorgligt och vilset över vår huvudkaraktär som ger boken ytterligare en dimension. På något sätt tycker jag mig komma henne rätt nära, du-formen till trots.

24 apr. 2018

från a till ö - bokstaven d


Fjärde delen i Från A till Ö innebär förstås att vi nått fram till bokstaven D. 

D – Dramatik. En väldigt dramatisk bok.
Kärlekstrianglar, familjedrama, livsfarliga situationer. Dramatiken i den här boken gjorde det svårt för dig att lägga ner den.

Faktamässigt är den tveksam för att inte säga helt uppåt väggarna och den lämnar en del övrigt att önska vad gäller rent litterär kvalitet, men jag erkänner att jag slukade den! Da Vinci-koden av Dan Brown var verkligen en riktig bladvändare och jag minns hur jag hade svårt att sluta läsa eftersom varje kapitel slutade med en cliffhanger som gjorde att jag bara ville kasta mig över nästa kapitel och nästa och nästa. Ja, ni fattar. Som ren underhållningslitteratur i spänningsgenren älskade jag den!

Da Vinci-koden (pocket)

21 apr. 2018

den stora utställningen

Den stora utställningen (inbunden)

I maj 1923 invigs Jubileumsutställningen i Göteborg - en utställning med ett myller av aktiviteter och nya byggnader som i vissa fall inte revs hösten 1923 utan har blivit permanenta inslag i Göteborgs stadsbild. I Marie Hermansons bok Den stora utställningen tas vi med till utställningen och får en inblick i den via den journalisten Ellen, som är en slags rollmodell för "Den nya kvinnan" med egen karriär och huvudet på skaft, och den unga polisen Nils. Men här finns också en tonåring som med sin åsna blir en av utställningens verkliga begivenheter. Sist men inte minst finns här också en person känd över hela världen för sin relativitetsteori som var så omdebatterad att han tilldelades nobelpriset för en mindre revolutionerande teori - lagen om den fotoelektriska effekten. Naturligtvis är det Albert Einstein jag pratar om.

Om vi börjar med Einstein så tycker jag mycket om hans delar av berättelsen. Vi får möta honom både i Berlin och på hans resa till Göteborg där han skall hålla sin nobelföreläsning, nästan ett år efter att han egentligen tilldelades priset. Han blir dock försenad och inte nog med det - hans liv svävar i fara och han utsätts för mordförsök. I delarna om Einstein visar Hermanson hur den framväxande nazismen påverkade framstående vetenskapsmän till den grad att viktiga upptäckter försökte tystas ner fullkomligt. Men det här är en roman så här finns mängder av fria tolkningar, kärlekshistorier och möten med människor som på många sätt är ren fiktion. Jag har inga problem med det, tycker snarare att det är roligt att Hermanson ger lite personlighet och gjuter liv i vetenskapsmannen Einstein.

Nils och Ellen känner jag inte på samma sätt tillför berättelsen så mycket med sina personligheter då de i ärlighetens namn förblir rätt platta genom hela romanen, men deras karaktärer har andra funktioner. Polisen som den godhjärtade detektiven som nystar i alla trådar och Ellen som den orädda journalisten som på bästa sätt hjälper polisen. När det gäller Ellen finns det också en släkting vars roll i boken är att visa hur nazisterna nästlade sig in i bättre bemedlades sinnen och kretsar.

Hermansons bok är som en korsning mellan en historisk roman om Göteborg, en deckare och en roman om hur landsbygdens barn kan dra nytta av storstadens möjligheter. Det är således rätt mycket och det är också en del av bokens problem. Det blir liksom bara lite ytskrap på tämligen allvarliga ämnen och jag kan sakna allvaret ibland och faktiskt också en stramare berättarstruktur. Till exempel kan jag undra hur mycket pojken med åsnan och det som händer kring honom egentligen tillför romanen. Att säga det kunde ha strukits helt är kanske väl hårt för det har ju absolut sin charm, men jag tror ändå att boken hade vunnit på det och att andra delar och andra personer hade kunnat få utvecklats mer om de delarna hade strukits.

Hermanson är en av mina absoluta favoritförfattare och jag har verkligen uppskattat hennes böcker hittills. Den här är jag något svalare inställd till, även om den väl för all del är en helt ok roman. Kanske uppskattas Den stora utställningen lite extra av göteborgare eller personer med stark anknytning till Göteborg.

19 apr. 2018

kvartalsrapport

Bildresultat för books

Årets första kvartalsrapport är som ni märker något försenad eftersom vi ju kommit en bra bit in i april. Men hela våren är ju sen detta år så vad gör en försenad läsrapport? :)

Jag har hela tiden känslan av att jag inte läser och troligen beror det på att jag mest lyssnar, men starten på detta år har varit rörig på många sätt och det har gjort mig till en ofokuserad läsare. Som tur är börjar jag nu landa igen och det känns skönt. Trots min känsla av att inget blir läst har jag faktiskt läst fler böcker i år än de första tre månaderna förra år. Då blev det 16 böcker lästa, och detta år ligger siffran på 19 böcker. Bra ändå alltså! Av dessa 19 böcker har 5 st varit rec.ex. Tack förlagen för det!

Hur ser det då ut med fördelningen av vad jag har läst. Ja, vi kan väl börja med genre:

Roman: 10 st
Deckare/spänning: 9 st

Inga novellsamlingar, inga ungdomsböcker, inga biografier. Nej, det här året är det romaner, gärna feelgood, och deckare, som dominerat inledningsvis.

Format
Ljudbok: 12 st
Ljudbok/inbundet: 2 st
Inbundet: 3 st
Pocket: 2 st

Att det är ljudböcker som gäller framgår alldeles tydligt. Men, se! Mitt gamla favoritformat pocket har också hittat in på listan igen. Jodå, kärleken består och det kan nog bli fler pocket framöver då jag satsar på att läsa hyllvärmare just nu och det är en del pocket bland dem.

Länder där böckerna utspelar sig
Sverige: 11 st
Storbritannien: 4 st
Frankrike: 1 st
Schweiz: 1 st
USA: 1 st
Sierra Leone: 1 st

Inte någon större världsomsegling som synes, men det är ju heller inget mål i sig för mig.

Så till sist skall kvartalets bästa läsning utses och det blir följande:

Bästa roman: Den röda adressboken av Sofia Lundberg och Gröna fingrar sökes av Annika Estassy
Bästa deckare/spänning: På andra sidan väggen av Shari Lapena

Den röda adressboken (inbunden)  Gröna fingrar sökes (inbunden)  PÃ¥ andra sidan väggen (inbunden)

18 apr. 2018

swing time

Swing time (inbunden)

När Zadie Smiths Vita tänder kom läste jag den och älskade den! Sedan läste jag Om skönhet och även den boken tilltalade mig. Sedan dess har det varit en kamp. NW gillade jag till exempel inte alls. I en förhoppning om att jag åter skulle komma att älska Smith tog jag mig an hennes senast bok Swing time och tyvärr är vi tillbaka till kampläget.

Med åren har jag blivit allt mer allergisk mot tegelstenar då jag sällan tycker att böcker vinner på att vara längre än 350 sidor. Visserligen är Swing time inte något mastodontverk, men 450 sidor är tillräckligt långt för att författaren skall kunna bli ordrik och det är Smith. Kanske är det också min egen ork som gör att jag inte riktigt lyckas ta mig förbi alla orden och in i berättelsen.

Jag säger inte att jag ger upp för alltid och evigt och jag säger inte att den är dålig, men den är lite mycket just nu. Jag försöker bryta ner den i bitar och läsa några sidor då och då, men det är nog tyvärr fel taktik med den här berättelsen för de klassiska Zadie Smith-temana klass, hudfärg och kön gör sig troligen bäst som mer koncentrerad läsning. Hittills lyckas det hela dock inte engagera mig och det gör mig frustrerad. Kanske måste jag bara inse att jag just nu har en period i livet då lättsamma böcker passar mig bättre och acceptera det. Men det är svårt. Och trist.Och jag vill liksom inte erkänna det. 

För er som är nyfikna på innehållet kommer här bokens baksidestext:

Två flickor växer upp i norra London, de drömmer om att bli dansare, men bara en dem - Tracey - har talangen för det. Den andra flickan har idéer; om rytm och tid, om svarta kroppar och svart musik, om vad som utgör en stam, om vad frihet egentligen är. 

Barndomsvännerna har en nära men komplicerad relation som får ett abrupt slut när de närmar sig vuxenlivet. När den ena blir assistent till en världsberömd artist och involveras i ett välgörenhetsprojekt i Afrika tvingas hon ifrågasätta sitt liv och sina minnen. Vad blev det av hennes barndomskamrat, vad blev det av deras vänskap?

(Rec.ex från Albert Bonniers förlag)

17 apr. 2018

från a till ö - bokstaven c


Dags för alfabets tredje bokstav i utmaningen Från A till Ö.

C – Cirkus. En bok som det hände mycket i.
Saker hände hela tiden i den här boken. Du hängde knappt med.

Den här veckan får det bli en bok i genre jag försöker lära mig att undvika - skröna. Jag roas ofta inledningsvis men när det sedan blir full cirkus och det ena efter det andra händer i ett rasande tempo med lustiga undertoner blir jag alldeles trött. Typexempel på en sådan bok är Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett ikea-skåp av Romain Puértolas. I mitt inlägg om boken gav jag dock en eloge till Johan Rabaeus för utmärkt inläsning.

Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp (pocket)

15 apr. 2018

kärlekens fyra årstider

Kärlekens fyra årstider (pocket)

Sekwa ger oss ännu en fransk pärla i form av Kärlekens fyra årstider av Grégoire Delacourt - en författare jag verkligen uppskattar.

Det här en snabbläst bok som ger några få timmars varm verklighetsflykt. Vi får ta del av några olika personers liv och allt hålls på ett genomtänkt och lagom löst sätt samman av badorten Le Touquet dit alla tagit sig av olika anledningar och i olika faser av livet. Först är det femtonårige Louis som blivit kär i sin kompis Victoire, men hon är bara tretton år och inte redo för någon romans. Louis tvingas vänta och vänta. Sedan har vi Isabell som blivit lämnad av sin man och springer på sin första stora förälskelse på ortens sjukhus. Monique är på flykt undan ett äktenskap som helt dött och tänker att älskare kanske är en bra lösning på det hela. Till sist har vi Rose och Pierre som är i Le Touquet för att infria ett gammalt löfte. Till skillnad från Isabell och Monique har de femtio år av kärlek till varandra med sig till Le Touquet. 

Det är som korta inblickar i dessa personers liv, men ändå lyckas Delacourt fylla dem med både värme och ett visst mått av melankoli. Det sistnämnda är ett stort plus då det ger boken en lätt dyster underton som tilltalar mig mycket. Det är helt enkelt riktigt bra för-stunden-läsning.

14 apr. 2018

täcknamn, kallprat och skelett

Täcknamn: Hilde (inbunden)  Och bilen gÃ¥r bra? (ljudbok) Dolt i mörker (ljudbok)

Det får bli ännu ett inlägg där jag skriver om flera böcker i ett, men om jag håller mig kort så skall det väl inte bli för långt så att säga. :)

Täcknamn: Hilde av Kjell Ola Dahl är en kriminalroman som tagit hem ett och annat fint pris och visst är det välskrivet, men inte någon riktig fullträff för mig just nu. Mest tror jag att det beror på att delar av handlingen utspelar sig under andra världskriget vilket jag alltid har lite svårt för. En annan sak som jag tror bidrog till mitt näsrynkade är att det är två parallellhistorier - en 1942 och en 1967. Ja, och så finns det dessutom nutid i ramberättelsen. För mig är det ett rätt uttjatat grepp med nutid och dåtid och jag stör mig en aning på det. Så, egentligen en bra bok, med bra personregister och handlingen, men ändå att medelbetyg från mig på grund av helt personliga preferenser. (Rec.ex från Bokfabriken)

Niklas Källner har jag sett på tv i lite olika sammanhang och han framstår som en sympatisk man. Kanske är det för att han är så bra på att kallprata. Faktum är att han är så bra på att kallprata att han till och med skrivit en bok om det - Och bilen går bra? I boken blandas fakta och forskning med personliga iakttagelser och en och annan intervju och jag tycker faktiskt att det är en riktigt trivsam bok. Kanske är det inte så nytt och revolutionerande men jag fick mig ändå en tankeställare kring detta med kallprat, och hur viktigt det är för mellanmänskliga relationer. Kul att läsa något annat än deckare och feelgood också! 

Elly Griffiths nionde bok om arkeologen Ruth Galloway bär titeln Dolt i mörker och jag tycker nog att den tillhör seriens bättre. Ruth är lugnare, som om hon äntligen fått lite säkerhet över sig även på det privata planet. Jag gillar det. Även kriminalgåtan känns mer genomarbetad och ovanligt engagerande. Det börjar som det brukar med några skelettdelar. Denna gång hittas de i en tunnel under marken och det skall visa sig att dessa tunnlar under staden Norwich fortfarande tjänar sitt syfte, nu för stadens utslagna. Nionde boken känns på många sätt som en nytändning i serien om Ruth Galloway tycker jag. Skönt! 

11 apr. 2018

snart tillbaka

Bildresultat för tussilago

Lite tyst här just nu men till helgen återkommer jag med inlägg om lästa och lyssnade böcker och ett A till Ö-inlägg. Mycket annat just nu, men jag lyckas få in en del läsning trots allt. Hoppas ni andra har gått om lästid och att ni njuter av vårsolen!

3 apr. 2018

från a till ö - bokstaven b


B – Besvikelse. En bok som inte levde upp till dina förväntningar.
Du såg verkligen fram emot att läsa den här boken. Anledningen spelar ingen roll. Men det slutade som en stor besvikelse.

Den här veckan blir svaret en bok som jag trodde att jag verkligen skulle älska för i förlagets presentation lät den som en perfekt bloggbohemen-bok. Det började bra, men det är ändå mest besvikelsen på bokens andra halva som jag minns. Så här skrev jag om boken i april förra året:

"Love Warrior är Doyle Meltons självbiografi och i den får vi möta en kvinna som redan i barndomen drabbas av bulimi och sedan utvecklar ett alkohol- och sexmissbruk men ändå lyckas ta sig igenom sina universitetsstudier och får jobb som lärare. Inledningsvis tycker jag boken är oväntat bra. Jag uppskattar särskilt Doyle Meltons träffsäkra reflektioner om alla anpassningar kvinnor gör för att uppfylla kraven som finns i samhället och för att passa in i mallen, inte minst i relation till män. Så träffar hon den man som skall bli hennes make och när hon blir gravid bestämmer hon sig också för att bli nykter. Det är en kamp, men hon klarar det och föder en son. De skall senare också få två döttrar. Efter tio års äktenskap, med vissa svackor, visar det sig att maken varit otrogen upprepade gånger och Glennons tillvaro skakas i grunden.

Det är efter avslöjandet om otroheten som boken faller för mig, på samma sätt som det säkert är det som gjorde att den kvalade in på Oprahs lista. Det blir helt enkelt alldeles för mycket självhjälpsbok över det hela för min smak. Det är terapi, yoga, andningsövningar och Gud gör hela slanten och se så stärkt man blir av det och se så man kan resa sig upp och komma igen och allt sådant. Tyvärr är jag närmast allergisk mot allt sådant och tappar helt engagemanget och intresset för boken. Men, gillar du sådant kan nog boken vara väl så läsvärd. Om inte, läs första halvan och lägg sedan boken åt sidan."

Love Warrior (inbunden)

2 apr. 2018

det här med rec.ex

Hon som vandrar (inbunden) Sorgens princip (inbunden) Ondskans ansikte (inbunden) Lilla dockan (inbunden)

Det här med recensionsexemplar är svårt ibland. Jag känner liksom att jag vill ge de böckerna en verklig chans. Jag vill läsa dem ordentligt och skriva ärligt vad jag tycker om dem. Förlagen har ju ändå varit snälla och skickat böckerna till mig. Men, ibland önskar man ju rec.ex i ett visst sinnestillstånd eller när livet ser ut på ett visst sätt med tid och ork och intresse och så ändras läget och boken lockar inte alls längre. Måste man ändå läsa boken?

Jag har kommit fram till att jag just nu måste vara ego och sätta mig själv och att må bra främst och då blir svaret "nej, det måste man inte". Jag läser på min fritid, har inte bokrecenserande som yrke, och visst har jag fått boken, men det kan inte innebär att jag skall läsa sådant som dödar min läslust eller som får mig att undvika läsning för att jag känner pressen att läsa ett visst rec.ex. Den här våren har jag medvetet önskat mycket få rec.ex. Vill läsa det jag har hemma, det jag är sugen på just för stunden. Det är så mycket andra måsten i livet och jag vill inte att läsningen blir ett måste. Med mig tar jag alltså insikten om att ännu mer sparsamt önska rec.ex och inte låta mig alltför hejdlöst förföras av bokomslag och presentationer i kataloger och på hemsidor utan att tänka efter mer om jag verkligen tror att boken är något för mig. Det är nog inte så tokigt att bli ännu bättre på det tänker jag.

Med allt ovan sagt har jag därför bestämt att Hon som vandrar av Samar Yazbek tyvärr får förbli oläst. Ett par gånger har jag börjat läsa den och känner att jag orkar inte ta till mig den nu, hur angelägen och viktig en skildring av krigets Syrien än må vara.

Andra böcker som jag inte själv önskat få som rec.ex men som kommit i min brevlåda i alla fall och som går samma öde till mötes är Sorgens princip av Pernilla Wåhlin Norén (dystopiska ungdomsromaner är sällan något för mig) och Ondskans ansikte av Mats Ahlstedt (skrev att jag inte gillade den föregående boken i serien så jag förstår inte varför jag fick boken). Ingrid Elfbergs bok Lilla dockan, om en känd vloggerska som direktsänder sitt självmord, lockar mig inte heller och ställs oläst in i hyllan.

Hur tänker ni andra kring rec.ex och kravet på att läsa dem? Läser ni alla eller bara till exempel de ni själva önskat? Skriv gärna en kommentar och berätta. 

(Böckerna ovan är rec.ex från Ordfront förlag, Modernista och Bokfabriken)

1 apr. 2018

nocturner - lättläst nobelpristagare

Nocturner : fem berättelser om skymning och musik (storpocket)

Nobelpriset i litteratur år 2017 tilldelades Kazuo Ishiguro - en författare jag redan läst sedan tidigare och visste att jag gillade. I den traditionsenliga bokjulklappen från lillebror låg Nocturner av nämnda författare och jag har läste den som en novellsamling skall läsas: en novell lite då och då.

Totalt innehåller boken fem noveller som alla har musik, uppbrott och förändring gemensamt. Det är noveller som är lätta att läsa, med ett språk som är skönt befriat från krångel och tjusiga formuleringar. Samtidigt är det noveller som nog skulle ha gått att prata ganska mycket om i en bokcirkel. Det lättillgängliga gör nämligen att de riskerar att bli lästa bara på ytan. Jag hade gärna pratat om dem, bollat dem med någon annan för att verkligen tränga in i dem, göra dem betydligt mer minnesvärda.

I de fem novellerna möter vi i den första, Schlagersångaren, en gatumusikant som i Venedig möter sin gamla jazzidol och tillsammans försöker de sig på att hålla serenad för idolen hustru. I den andra novellen, Come rain or Come Shine, åker en man hem till sina gifta vänner, men äktenskapet är inte vad det en gång varit och kanske känner ingen av dem varandra så väl som man skulle kunna tro. I den tredje novellen, Malvern Hills, som också är min favorit, hamnar vi på den engelska landsbygden där en slacker från sta'n tillbringar sommaren hos sin syster. Systern driver ett café och slackern gör väl det mesta för att slippa hjälpa till och vill istället mest ta med sig sin gitarr upp bland kullarna och skriva musik. Till caféet kommer ett tyskt par, på ytan mycket lyckligt, och musiker till yrket. Jag tycker om att det finns så mycket under ytan här och att allt inte är vad det ser ut att vara.

I de två sista novellerna återvänder personer från tidigare noveller, nämligen idolens hustru och gatumusikanten. Idolens hustru dyker upp i den fjärde novellen, Nocturne, där en musiker, på uppmaning av sin manager och för att få karriären att ta ett steg framåt, låter skönhetsoperera sig. Idolens hustru har rummet intill på hotellet patienterna tillbringar tiden efter operationen. De träffas ibland, utan att något större tycke egentligen uppstår, och mest för att de har viss nytta av varandra. Den sista novellen, Cellisten, är den som lämnar mig mest oberörd trots att den kanske mest intressanta karaktären finns där - en kvinna som är övertygad om att hon är en virtuos på cello utan att någonsin lärt sig spela instrumentet.