30 nov. 2015

ur jord är de komna

Ur jord är de komna - en miljöthriller (mp3-bok)

Ur jord är de komna av Lotta Modin är den första bok jag läser som bär genrebeteckningen miljöthriller och jag misstänker att detta blir en växande genre med tanke på det globala läget när det gäller vår miljö. Modins bok är förutom en miljöthriller också en kortroman vilket innebär att den bara är drygt en timme lång i ljudboksformat. Hinner det bli spännande på så kort tid? Om inte spännande så i alla fall mycket obehagligt och jag vill verkligen inte att den här berättelsen skall vara en framtidsförutsägelse.

Kortromanen handlar om Lisa och David, två miljömedvetna unga människor som flyttar ut på landet för att ge sina båda söner en grönare uppväxt. Det blir dock inte alls det paradis de hoppats på och kampen mot ett oväntat hot skall göra Lisa, som är hemma hela dagarna, helt besatt av problemet medan David har svårt att tro henne och misstänker att hon håller på att bli galen. Mer än så säger jag inte för det skulle bli för mycket spoiler. Jag låter er upptäcka hotet på egen hand, genom läsning eller lyssning.

29 nov. 2015

offshore

Offshore - Aino Trosell

Ibland snubblar man över riktiga ljudbokspärlor och Offshore av Aino Trosell är verkligen en sådan! Boken beskrivs som "ett modernt äktenskapsdrama som ställer frågan om de äkta hälfterna någonsin ska få varandra" och det är en mycket passande beskrivning. Isak, som är djuphavsdykare, tillbringar långa tider borta från familjen och även när han är hemma är hans tankar allt som oftast på jobbet med all den spänning och utmaningar som det erbjuder. Hustrun Ingrid sköter livet hemma, har ett lågbetalt jobb och försöker få allt att fungera med barnen och livet. Visst klarar hon det och visst utmanar hon sig själv i vardagen, men på något sätt är det ensamt. Isak har sina dykarkollegor, tillfälliga förbindelser och kickarna i havsdjupen. Men på något sätt har detta också blivit ensamt. Visserligen är Isak och Ingrid gifta sedan många år, men frågan är ändå hur dessa två parallelliv skall kunna förenas. Går det?

Det här är en tät berättelse som stundtals nästan blir thrillerartad trots att det definitivt inte är någon thriller. Det är omväxlande Isak och Ingrid som berättar vilket man löst genom att låta boken få två uppläsare - Marie Richardsson och Jakob Eklund. De gör båda två mästerliga insatser och jag verkligen älskade den här boken! Som läsare får man borra sig in i Ingrid och Isaks tankevärld och olika vardagsliv. Man kommer nära, förstår deras val och deras frustrationer och märker deras längtan. Det är mycket välskrivet av Trosell!

Min rekommendation är enkel: har ni fem timmar över, lyssna på Offshore!

25 nov. 2015

eld och djupa vatten

Eld och djupa vatten (e-bok)

Först försvinner ett fosterhemsplacerat syskon, ett par veckor senare försvinner det andra. Ledtrådarna är få och utredningen står och stampar. Så dyker foton på barnen och en okänd kvinna upp. Miljön på fotona förvirrar utredningsteamet för allt från köksluckor, till soda streamer och en framskymtande walkman andas 80-tal. Kvinnan på bilden hittas dessutom död strax efter. Fallet känns allt mer obegripligt.

Parallellt med fallet med de två försvunna fosterbarnen får vi följa en liten pojke som av misstag sätter eld på huset han bor i och båda föräldrarna och lillasystern omkommer i branden. Han placeras, djupt fylld av skuld och ånger,  i fosterhem och blir på flera sätt ett utsatt barn.

Eld och djupa vatten är femte delen i systrarna Grebe/Träffs serie om psykologen Siri Bergman, som tidigare hade egen praktik tillsammans med några kollegor, men nu tillhör polisens gärningsmannaprofilgrupp. Jag gillar Siri och jag tycker om Grebe/Träffs lättsamma berättarstil som de kombinerar med att snyggt väva ihop olika trådar i utredningsarbetet. De återkommande karaktärernas privatliv får ta plats utan att ta över berättelsen, det finns drag av samhällsskildring, man kan gissa lite vem gärningsmannen är utan att vara helt säker på att man har rätt och allt liksom bara flyter på i läsning. Det här är med andra ord en bra svensk deckare med precis lagom dos av allt och även om utsatta barn är ett rätt uttjatat tema i deckare, så är det tyvärr alltid aktuellt och många gånger är verkligheten för de utsatta barnen betydligt värre än det som beskrivs i deckarna.  

(Rec.ex från Massolit)

21 nov. 2015

den första flickan skogen möter

Tidigare i veckan var det dags att välja ny ljudbok och alla som låg i appens ljudbokhylla kändes så långa med sina tio till tretton timmar. Jag valde därför att leta rätt på en kort bok och valde till slut en bok för en åldersgrupp jag aldrig läser: 9 - 12 år. Man skall ju vidga de litterära vyerna emellanåt! I somras, bara på grund av bokbingon, läste jag Nyckelbarnen av Sara Kadefors som också riktar sig till den åldersgruppen. Innan dess har jag inte läst böcker för mellanstadieåldern sedan jag själv var i den åldern och det var många, många år sedan. Efter att nu har läst/lyssnat på två böcker för 9-12-åringar på mindre än ett halvår kan jag med fog säga att det inte är något jag kommer att fortsätta med. Jag vet att många bokbloggare älskar att läsa böcker riktade till barn och unga i alla möjliga ålderskategorier, men jag är inte så road av det. Jag är vuxen och gillar vuxenböcker, inte mer med det. Jag har dessutom ingen koppling till barn, varken privat eller yrkesmässigt så jag känner inte att det finns något måste att läsa dessa böcker. Var och en läser det den helst vill tänker jag och lämnar nu barnböckerna bakom mig.

Den första flickan skogen möter (e-bok)

Vilken bok var det då jag lyssnade på? jo, det var Den första flickan skogen möter av Moa Eriksson Sandberg. Den handlar om att var i gränslandet mellan barn och tonåring, att fortfarande vilja leka utklädningslekar samtidigt som man drömmer om att hångla med en pojkvän. Om vänskap, om kroppen som ändras och om förälskelse. Den handlar också om svåra saker som föräldrar som kanske skall skiljas, om en flicka som blivit våldtagen och ryktena som säger att det är hennes eget fel och om pojkar som håller fast en och tafsar fast man inte vill. Det är mycket på en och samma gång, men bokens huvudperson Hanna är skarpsynt och vältalig och för mig något av bokens behållning.

20 nov. 2015

tshick - en tysk roadtrip

Tschick (häftad)

Jag har varit hemma två dagar från jobbet med någon slags novembersjuka. Tröttare än trött och sover mest, men jag har i alla fall lyckats läsa ut en bok som påbörjades för ett par veckor sedan. Alltid något!

Tschick av Wolfgang Herrndorf är något av modern kultroman som utkom 2010 i Tyskland. Herrndorf, som debuterade 2002 med In Plüschgewitter, fick samma år som Tschick utkom beskedet att han drabbats av gliabastom som är detsamma som att ha en elakartad och obotlig hjärntumör. Han började då skriva med en ny intensitet och startade bland annat bloggen Arbeit und Struktur som efter hans död gavs ut i bokform (utkommer på svenska på Nilsson förlag 2016). Innan sjukdomen gjorde Herrndorf så sjuk att han inte kunde skriva längre tog han sitt liv vid en av Berlins kanaler.

Tschick är en roadtripp med två killar på fjorton år i huvudrollerna. Maik har föräldrar med gott om pengar, men ingen tid för honom. Modern är alkoholiserad bakom den fina villafasaden och fadern är ständigt upptagen av sitt konkursade företag. I skolan är Maik allt annat än populär och hans klasskamrater retar honom och bjuder honom aldrig på fester. Så dyker Tschick upp i klassen. Han är från höghusområdet, smutsig och illa ansedd. Att han har ryskt påbrå och en familj som inte riktigt kan kallas laglydiga gör inte saken bättre. Maik och Tschick bestämmer sig för att åka på terminens sista fest, dit de givetvis inte är bjudna, eftersom Maik jobbat så länge på presenten till Tatjana - hans stora tonårskärlek. De stjäl en Lada som alltid står olåst på en gata i grannskapet, beger sig till festen och lika snabbt därifrån. Därefter bär det iväg ut på den tyska landsbygden, målet är lite otydligt och kanske är det inte så viktigt egentligen. Det blir ett äventyr på många sätt och en insikt om att människor i allmänhet kanske faktiskt är snälla, vad än Maiks pappa har sagt.

Jag tycker riktigt mycket om den här boken bitvis och kanske egentligen allra mest innan själva roadtrippen drar igång, men det är bara för att jag har lite svårt får roadtrippar både i böcker och film. Maik och Tschick är två härliga grabbar som på något sätt hamnar snett och hamnar rätt samtidigt och det gillar jag. Boken fungerar troligen lika bra att läsa när man är fjorton-femton år som när man, som jag, passerat trettiofem med ett par år. Jag tänker ibland att den kanske är i grabbigaste laget för mig, men ändå är den långt ifrån machograbbig. Det här är snarare två anti-hjältar med goda hjärtan och när de till exempel möter den trasiga flickan Isa på soptippen har de inte minst tanke på att utnyttja henne. Föredömligt! Det är något fortfarande oskyldigt över Maik och Tschick även om de är tonårspojkar som bara kör på, i alla meningar.

Tschick är en smått udda bok, i alla fall för mig, men klart läsvärd och den har gjort mig nyfiken på andra böcker i Nilssons utgivning. Kanske finns det riktiga bokskatter att hitta hos det förlaget!

(Rec.ex från Nilsson förlag)

17 nov. 2015

finns inte på kartan

Finns inte på kartan (mp3-bok)

Frida Fors, 23 år, går på journalisthögskolan i Göteborg och det drar ihop sig till praktiktermin. Äntligen skall hon få komma ut i verkligheten och skriva riktiga artiklar för någon stor tidning, Aftonbladet och Expressen hägrar. Så blir det inte. Hon får inte ens den informatörspraktik hon önskade på femte och sista plats. Hon skickas till det lilla samhället Bruseryd, ett par mil från Eksjö i Småland. Allt känns bara så fel som något kan göra.

Men, det här är feelgood och det hemska, hemska börjar efter ett tag ljusna något. Hon får nys om att Bruseryd skall försvinna från kartan eftersom samhället är så litet och har nedåtgående befolkningstrend. Dessutom stör samhällets placering kartföretagets nya grafiska profil. Det är inledningen på en berättelse som är lättsam och fylld av värme och samtidigt handlar det en smula om att våga hitta sig själv och sin egen röst. Finns inte på kartan av Carin Hjulström är ingen bok som kräver någon djupare analys eller långt blogginlägg. Det är bara några timmars trivsamt tidsfördriv i novembermörkret och det är inte fel det heller. 

15 nov. 2015

det är något som inte stämmer

Det är något som inte stämmer (inbunden)

Martina Haag har tidigare skrivit en rad roliga relationsböcker som jag fnissat mig igenom och därför tänkte jag att även Det är något som inte stämmer skulle vara en sådan bok. Det tar dock inte många minuters lyssning förrän jag förstår att det här är något annat. Haags uppläsarröst är allvarlig och drar mig, med sin oväntade tyngd, in i berättelsen. Jag kan inte sluta lyssna. Jag bär mobilen med mig runt i lägenheten för att fortsätta lyssna medan jag sätter på kaffe, äter frukost. Jag gör aldrig så annars, lyssnar bara när jag ligger i sängen. Men, det går inte med Haags bok. Jag måste fortsätta lyssna, ta mig igenom smärtan, sveket, otroheten - allt som bokens huvudperson Petra också måste ta sig igenom. Måste ta mig igenom kvart för kvart tillsammans med Petra. Haag har aldrig varit bättre som författare. Aldrig skrivit så intensivt, nästan naket. Det går inte att värja sig för Petras smärta när allt står klart för henne, man bär den även som läsare/lyssnare.

Tack och lov är det inte nattsvart. Det här är också en bok om att försöka resa sig igen, bli hel, komma tillbaka. Det är också en bok om att vara helt själv i en stuga på fjället långt från Kungsleden, äta konservmat, plugga fåglar och om en fjällsjö man absolut inte får gå i närheten av. I de delarna av boken är tonläget lite ljusare och här finns plats för Martina Haags humor, om än i mer tillbakadragen form än i tidigare böcker. Jag är tacksam för dessa humorinslag, för de är så välkomna mitt i det svarta och ändå tar de inte på något sätt bort allvaret.

Det har sagts att boken delvis är självbiografisk och vet man bara något litet om Martina Haags skilsmässa från Erik Haag är det svårt att tro något annat än att den är just delvis självbiografisk. Men, oavsett om den är det eller inte, så är det här utan tvekan Haags bästa bok hittills och allvaret passar henne minst lika bra som de tidigare böckernas lättsamma ton. Kanske passar allvaret henne till och med bättre.

14 nov. 2015

det här med film och bokomslag ...

Jag gillar bokomslag och erkänner villigt att jag definitivt låter mig påverkas av dem. Om jag går i en bokhandel och inte har någon specifik inköpslista finns det egentligen bara tre saker som gör att jag plockar upp en bok och läser baksidan:

1. Bokomslaget. Är boken frontad så är ju omslaget med dess bildspråk och färger det som fångar mitt öga. Är jag sugen på en deckare lockas jag kanske av det svarta omslaget, är jag mer sugen på något lättsamt är det troligen boken med det färgglada omslaget som väcker min nyfikenhet.

2. Titeln. Det finns vissa titlar som lockar mer än andra, så är det bara. Olika titlar lockar olika personer och för mig är det nog också en fråga om humör och dagsform vilken typ av titel som lockar. Jag har inte gjort någon djupanalys av vilken slags titlar jag faller för, men jag är helt övertygad om att det finns ett mönster.

3. Författaren. Vissa författare gillar man ju sedan gammalt och då lockar deras böcker. I andra fall kan det ju vara författare som man hört talas om och vill kolla in lite närmare.

Oavsett så är det baksidan som får fälla avgörande när det kommer till inköp. Gillar jag inte det som står på baksidan kommer jag troligen inte att gilla boken, tänker jag. ”Poetisk språk”, ”CIA” och ”romance” är exempel på ord som får mig att snabbt ställa tillbaka boken i hyllan.

Men, tillbaka till omslagen. Det finns en typ av omslag som jag inte uppskattar. Filmomslagen. Så snart en bok filmatiserats dyker det upp - en utgåva med bild från filmen på omslaget. Gärna på huvudpersonen som spelats av någon mer eller mindre känd skådespelare. En bok har aldrig någonsin blivit vackrare av dessa eländiga filmomslag. Visst förstår jag att det är marknadsföring, igenkännig och förlagen vill förstås sälja så många böcker som möjligt och det måste ju vara så att böcker med filmomslag säljer bra, eller rent av bättre, eftersom det är en koncept som används så ofta. Personligen kommer jag dock aldrig att lära mig uppskatta dem, för även om det finns fula omslag även annars så är filmomslagen i en kategori för sig.

Vad tycker ni? Uppskattar ni bokomslag med bilder från filmatiseringen?

En man som heter Ove (storpocket)   Glada hälsningar från Missångerträsk (e-bok)

En man som heter Ove (filmutgåva) (storpocket) Tillsammans är man mindre ensam (pocket)     Glada hälsningar från Missångerträsk (filmomslag) (pocket)

9 nov. 2015

dödergök

Dödergök (mp3-bok)

Maria och Tobias letar efter hus utanför Stockholm, men allt är för dyrt och budgivningscirkusen har tröttat ut dem. Så dyker ett radhus till överkomligt pris upp och drömmen om en egen gräsmatta där dottern kan leka blir verklighet. När alla papper är påskrivna och flyttlasset har anlänt går sanningen om husets förra ägare upp för paret och det är en synnerligen obehaglig historia, Maria, som är arbetslös journalist, kan inte släppa det som hänt i deras hus och börjar, närmast besatt, att gräva i historien som handlar om mångårig hustrumisshandel och en polis som kommer undan med det alldeles för länge.

Parallellt med Marias grävande och vilja att ta reda på mer om vad som egentligen hände i huset som hon nu skall försöka kalla sitt hem, följer vi åklagare Madeleine Edwards som utreder ett självmord som kanske är ett hedersmord. Det är en utredning där fördomar ställs mot fakta och det gäller att förhålla sig till många olika aspekter,

Katarina Wennstams bok Dödergök kan sägas handla om brott, både i juridisk och etisk mening. Det finns brott man kan dömas för i domstol och så finns det etiska överträdelser som inte omfattas av lagtexten. Hur skall man förhålla sig till detta? Vad är rätt och fel? Det är inte alltid så givet och självklart och särskilt Maria ställs inför detta val i slutändan. På det sättet är det här en intressant spänningsroman, dock är den för lång om och ibland tycker jag att Wennstam blir lite för mycket lärare och föreläsare i tonen vilket jag alltid tar som ett dumförklarande av läsaren. Mycket irriterande! Marias besatthet och hur det påverkar relationen till maken Tobias blir också långrandig. Jag irriterar mig på dessa delar av berättelsen för de blir tjatiga och är inte tillräckligt varierade. Men, på det stora hela är det en sådan där bok som bara matar på och uppläsaren, Angela Kovacs, gör en stabil insats så det är lätt att lyssna vidare. Ett medelbetyg får den och jag kommer snart att ha glömt den, men så är det ju med många böcker man läser eller lyssnar på under ett år.

7 nov. 2015

de föräldralösa

De föräldralösa (inbunden)

Jag säger det på en gång: den här boken gillade jag verkligen! Det är en sådan där bok som man kan försvinna in i och bli en del av bokens universum för en stund. Man flyger fram över sidorna tack vare det lättsamma språket och samtidigt är det så mycket som får plats i berättelsen, allt från sorg till glädje, misär till trygghet. Det är absolut feelgood och samtidigt får jag mig en liten historielektion om situationen för en del av USA:s föräldralösa barn på 1920-30-talet. Jag tänker att de barntågen som beskrivs i Christina Baker Klines bok De föräldralösa har vissa likheter med de svenska barnauktionerna och i båda fallen är det barnen som hamnar i kläm och det är ju tur att världen förändrats till det bättre (om än inte överallt, tyvärr).

Vivian, som är nio år, har kommit från Irland med sin familj för att få ett bättre liv i USA. De hamnar i New York och 1929 omkommer Vivians familj i en brand. Den föräldralösa Vivian sätts, tillsammans med många andra föräldralösa barn, på ett tåg mot mellanvästern. Vivian är i äldsta laget för att familjerna skall vara intresserade av henne och hennes röda hår är inte heller populärt. Hon hamnar till slut hos ett par som snarare än adoptera henne vill ha henne som arbetskraft, närmare bestämt som sömmerska. Hon får det inte lätt och när depressionen drabbar USA skickas hon iväg och det skall inte bli sista gången som hon skickas iväg.

Sjuttonåriga Molly träffar vi i Maine 2011. Hennes mor har inte förmått ta hand om henne på många år och hon har bott i en rad fosterfamiljer. När vi möter henne har hon hamnar hos Ralph och Dina och Dina tycker inte om henne. Droppen är när Molly snor en bok på biblioteket och måste göra samhällstjänst. Dina vill verkligen bli av med Molly, men Molly går med på att göra samhällstjänst och hamnar hos den nu 91-åriga Vivian och tanken är att de skall röja bland alla kartonger på hennes vind. Det blir kanske inte så mycket röjt, men både Molly och vi läsare får ta del av en intressant livshistoria och det skall visa sig att Molly och Vivian har mycket gemensamt och en fin vänskap växer fram.

Vivian och Mollys berättelser kompletterar varandra så fint och binder samman dåtid med nutid på ett sätt som stärker berättelsen och gör den till en ännu bättre bok än vad det hade varit om vi bara hade fått ta del av Vivians berättelse. Ni förstår, jag som i vanliga fall är allt annat förtjust i två parallella berättelser som utspelar sig i olika tider, tycker att det är fördel i denna bok. Så bra är den!

(Rec.ex från Massolit)

1 nov. 2015

eldjägarna

Eldjägarna (mp3-bok)

En död pojke i en container, en bränd kvinna i skogen, byggjobbare från Nepal, arenabyggare i Doha, Qatar. Mons Kallentofts nionde bok i serien om Malin Fors, Eldjägarna, tar ett brett grepp och bollar mellan den lilla världen i Linköping och den globala världens baksidor vad gäller arbetskraft. Jag har inget i sig emot att Kallentoft tar sin deckarintrig ut i världen, men jag tycker inte riktigt att han ror det i land. Mellan de olika spåren, de viskande rösterna från alla möjliga håll, Malins relation med Daniel och utredningens framåtskridande blir det för rörigt. Meningen är nog att den här boken, men sitt fokus på världens ojämlikhet, skall engagerar läsaren, men jag finner mig snarare ofokuserad och rätt uttråkad. Jag tycker det här är den klart sämsta boken i serien om Malin Fors, och efter min hyllning av del åtta i serien, Jordstorm, blev detta förstås en stor besvikelse.

Det här var den sista boken i serien som utgår från elementen. Efter årstider och element kommer Kallentoft nu att ge sig i kast med sinnena. Trots att Eldjägarna var en besvikelse ser jag fram emot att läsa de kommande delarna och tänker att sinnena nog kan bli ett bra tema. Jag har bara en liten oro och det är att framtida böcker skall vara skrivna alltför mycket med filmatisering i åtanke nu när det verkar som att Malin Fors-böckerna skall bli film. Det finns få saker som stör mig så mycket som när romaner, särskilt i spänningsgenren, känns mer som filmmanus är just romaner. Låt oss hoppas att min oro kommer på skam!