eld och djupa vatten

Först försvinner ett fosterhemsplacerat syskon, ett par veckor senare försvinner det andra. Ledtrådarna är få och utredningen står och stampar. Så dyker foton på barnen och en okänd kvinna upp. Miljön på fotona förvirrar utredningsteamet för allt från köksluckor, till soda streamer och en framskymtande walkman andas 80-tal. Kvinnan på bilden hittas dessutom död strax efter. Fallet känns allt mer obegripligt.

Parallellt med fallet med de två försvunna fosterbarnen får vi följa en liten pojke som av misstag sätter eld på huset han bor i och båda föräldrarna och lillasystern omkommer i branden. Han placeras, djupt fylld av skuld och ånger,  i fosterhem och blir på flera sätt ett utsatt barn.

Eld och djupa vatten är femte delen i systrarna Grebe/Träffs serie om psykologen Siri Bergman, som tidigare hade egen praktik tillsammans med några kollegor, men nu tillhör polisens gärningsmannaprofilgrupp. Jag gillar Siri och jag tycker om Grebe/Träffs lättsamma berättarstil som de kombinerar med att snyggt väva ihop olika trådar i utredningsarbetet. De återkommande karaktärernas privatliv får ta plats utan att ta över berättelsen, det finns drag av samhällsskildring, man kan gissa lite vem gärningsmannen är utan att vara helt säker på att man har rätt och allt liksom bara flyter på i läsning. Det här är med andra ord en bra svensk deckare med precis lagom dos av allt och även om utsatta barn är ett rätt uttjatat tema i deckare, så är det tyvärr alltid aktuellt och många gånger är verkligheten för de utsatta barnen betydligt värre än det som beskrivs i deckarna.  

(Rec.ex från Massolit)