det är något som inte stämmer

Martina Haag har tidigare skrivit en rad roliga relationsböcker som jag fnissat mig igenom och därför tänkte jag att även Det är något som inte stämmer skulle vara en sådan bok. Det tar dock inte många minuters lyssning förrän jag förstår att det här är något annat. Haags uppläsarröst är allvarlig och drar mig, med sin oväntade tyngd, in i berättelsen. Jag kan inte sluta lyssna. Jag bär mobilen med mig runt i lägenheten för att fortsätta lyssna medan jag sätter på kaffe, äter frukost. Jag gör aldrig så annars, lyssnar bara när jag ligger i sängen. Men, det går inte med Haags bok. Jag måste fortsätta lyssna, ta mig igenom smärtan, sveket, otroheten - allt som bokens huvudperson Petra också måste ta sig igenom. Måste ta mig igenom kvart för kvart tillsammans med Petra. Haag har aldrig varit bättre som författare. Aldrig skrivit så intensivt, nästan naket. Det går inte att värja sig för Petras smärta när allt står klart för henne, man bär den även som läsare/lyssnare.

Tack och lov är det inte nattsvart. Det här är också en bok om att försöka resa sig igen, bli hel, komma tillbaka. Det är också en bok om att vara helt själv i en stuga på fjället långt från Kungsleden, äta konservmat, plugga fåglar och om en fjällsjö man absolut inte får gå i närheten av. I de delarna av boken är tonläget lite ljusare och här finns plats för Martina Haags humor, om än i mer tillbakadragen form än i tidigare böcker. Jag är tacksam för dessa humorinslag, för de är så välkomna mitt i det svarta och ändå tar de inte på något sätt bort allvaret.

Det har sagts att boken delvis är självbiografisk och vet man bara något litet om Martina Haags skilsmässa från Erik Haag är det svårt att tro något annat än att den är just delvis självbiografisk. Men, oavsett om den är det eller inte, så är det här utan tvekan Haags bästa bok hittills och allvaret passar henne minst lika bra som de tidigare böckernas lättsamma ton. Kanske passar allvaret henne till och med bättre.