de föräldralösa

Jag säger det på en gång: den här boken gillade jag verkligen! Det är en sådan där bok som man kan försvinna in i och bli en del av bokens universum för en stund. Man flyger fram över sidorna tack vare det lättsamma språket och samtidigt är det så mycket som får plats i berättelsen, allt från sorg till glädje, misär till trygghet. Det är absolut feelgood och samtidigt får jag mig en liten historielektion om situationen för en del av USA:s föräldralösa barn på 1920-30-talet. Jag tänker att de barntågen som beskrivs i Christina Baker Klines bok De föräldralösa har vissa likheter med de svenska barnauktionerna och i båda fallen är det barnen som hamnar i kläm och det är ju tur att världen förändrats till det bättre (om än inte överallt, tyvärr).

Vivian, som är nio år, har kommit från Irland med sin familj för att få ett bättre liv i USA. De hamnar i New York och 1929 omkommer Vivians familj i en brand. Den föräldralösa Vivian sätts, tillsammans med många andra föräldralösa barn, på ett tåg mot mellanvästern. Vivian är i äldsta laget för att familjerna skall vara intresserade av henne och hennes röda hår är inte heller populärt. Hon hamnar till slut hos ett par som snarare än adoptera henne vill ha henne som arbetskraft, närmare bestämt som sömmerska. Hon får det inte lätt och när depressionen drabbar USA skickas hon iväg och det skall inte bli sista gången som hon skickas iväg.

Sjuttonåriga Molly träffar vi i Maine 2011. Hennes mor har inte förmått ta hand om henne på många år och hon har bott i en rad fosterfamiljer. När vi möter henne har hon hamnar hos Ralph och Dina och Dina tycker inte om henne. Droppen är när Molly snor en bok på biblioteket och måste göra samhällstjänst. Dina vill verkligen bli av med Molly, men Molly går med på att göra samhällstjänst och hamnar hos den nu 91-åriga Vivian och tanken är att de skall röja bland alla kartonger på hennes vind. Det blir kanske inte så mycket röjt, men både Molly och vi läsare får ta del av en intressant livshistoria och det skall visa sig att Molly och Vivian har mycket gemensamt och en fin vänskap växer fram.

Vivian och Mollys berättelser kompletterar varandra så fint och binder samman dåtid med nutid på ett sätt som stärker berättelsen och gör den till en ännu bättre bok än vad det hade varit om vi bara hade fått ta del av Vivians berättelse. Ni förstår, jag som i vanliga fall är allt annat förtjust i två parallella berättelser som utspelar sig i olika tider, tycker att det är fördel i denna bok. Så bra är den!

(Rec.ex från Massolit)