29 jan. 2017
manolitas tre bröllop - jag ger upp
Nej, ibland blir en bok bara för lång. Jag har nu försökt komma in i Manolitas tre bröllop av Almudena Grandes en längre tid, men det vill sig inte. Dels är den, för en tegelstensfobiker som jag, avskräckande tjock med sina över sjuhundra sidor, dels måste jag erkänna för mig själv att tiden den handlar om, Francos Spanien, uppenbarligen inte intresserar mig.
Jag har inte ens kommit så långt in i boken (knappt hundra sidor) att jag kan säga om den är bra eller dålig eller egentligen någonting. Den har bara för många sidor för min smak och det drar ner min läslust. Hoppar därför över den och går vidare till nästa bok istället.
(Rec,ex från Norstedts)
28 jan. 2017
nötskal
Jag har gett mig i kast med Lördag av Ian McEwan ett par gånger, men gett upp båda gångerna. När Nötskal dök upp i brevlådan och jag såg författarnamnet blev jag därför tveksam, men så läste jag baksidan och fick klart för mig att detta handlar om brott, närmare bestämt mord, och en mordgåta är ju alltid intressant! Så, med lite mer entusiasm tog jag mig an boken och den här gången kom jag utan problem igen McEwan text. Jag var faktiskt mycket road under hela läsningen!
Det här är en annorlunda berättelse även om historien i sig är bekant. Jag har läst en del recensenter som gör kopplingar till Hamlet, men jag tycker även det finns blinkningar till Zolas Therese Raquin. Men, litterära kopplingar av olika slag åt sidan och tillbaka till den aktuella texten, det vill säga Nötskal. Trudy skall föda sitt första barn. Mannen, John, som är far till barnet är Trudys äkta make, men de har separerat och istället lever Trudy tillsammans med Johns bror, Claude. Tillsammans planerar Trudy och Claude ett mord för att bli av med John och på det viset komma över det exklusiva som Trudy bor kvar i efter separationen. Huset är värt många miljoner och tillhör John och Claudes släkt, men för Claude är det bara pengarna vid en försäljning som räknas. Mordplaner smids och sätts i verket.
Vad är det då som är annorlunda? Jo, allt berättas ur fostrets perspektiv. Trudys foster hör allt som händer och berättar det för oss. Inne i livmodern kan fostret inte påverka mycket av händelseförloppet, men han kan rapporterar vidare och, skall det visa sig, kommenterar och analysera det som händer. Det är ett mycket intellektuellt foster vi har att göra med i McEwans text och dessutom har det en slags moralisk kompass. Naturligtvis är det helt vansinnigt och närmast fantasyartat, men jag älskar det. Jag tror författaren har varit på ett alldeles sprudlande humör när han skrivit detta för det är mycket roligt, men på ett intelligent och kritiskt sätt. Det är ingen skröna, och inte lättförtjänta humorpoänger, men ändå så otroligt roligt. Jag tyckte verkligen om att läsa den här boken!
Kopplingen till Hamlet och Therese Raquin då? Jo, Hamlet för att det är en son som avslöjar moderns och farbroderns svek och ränker. Therese Raquin för hela uppbyggnaden med passionen och mordplanerna och sedan det svåra att hålla kvar den känslan och sina planer efter att mordet är begånget. Bårhuset är en annan given vink.
(Rec.ex från Brombergs)
22 jan. 2017
genom paradiset på en spikmatta
Det är inte ofta det händer att jag ger upp en bok för att jag inte kan relatera till innehållet. Alla år som bokläsare har ju den positiva effekten att man kan leva sig in i de flesta scenarion utan att ha någon som helst länk till det i verkliga livet. Men, någon enstaka gång funkar det inte och så är fallet för mig med Genom paradiset på en spikmatta av Jannice Eklöf.
Jag har inga egna barn och även om jag hört mina vänner berätta om upplevelser av mammagrupper, läst om människor som har diverse "förbjudna" tankar kring sitt moderskap, är välbekant med scenariot att småbarnsföräldrar kan tröttna på sin partner och har full förståelse för huvudpersonens behov av bloggen som ventil känner jag mig aldrig engagerad. Kanske beror det på att detta ligger alldeles för långt ifrån mig på det sätt att jag har noll intresse för småbarnsproblematik av det här slaget..
Det enda som tilltalar mig med boken är tonen. Den inte så tillrättalagda och rätt roliga tonen. Men. tyvärr är detta inte en bok för mig.
21 jan. 2017
molnfri bombnatt
Maratonlyssningen är färdig och visst har det varit väl värt att lägga alla timmar på ljudboksversionen av Vibeke Olssons Molnfri bombnatt. Boken börjar med att Hedwig, en äldre tysk kvinna som sedan många många år bor i Sverige, hör några skinheads ropa Sieg Heil vilket kastar henne bakåt till hennes ungdom. Hedwig börjar berätta om sitt liv i Mainz under 1930 -40 -talen, då nazismen växer fram och redan tidigt drabbar dess ideologi Hedwigs familj då fadern sätts i koncentrationsläger till följd av sin socialdemokratiska övertygelse.
För mig blev det här på många sätt en ny slags andra världskrigsskildring. Jag brukar generellt undvika böcker som har andra världskriget som komponent, och de gånger jag har läst så har det nästan alltid varit ett judiskt perspektiv som skildras. I Olssons bok är huvudpersonen Hedwig tysk på alla de sätt och det enda minuset hon har i nazismens ögon är hennes fars politiska övertygelse. Hdwig själv går dock med i flickornas motsvarighet till Hitlerjugend, BDM (Bund Deutscher Mädel) redan innan det blir obligatoriskt. Hon blir också medlem i partiet och ser sig på många sätt som nazist. Men hon är ovetande om de verkligt hemska sakerna som händer och kanske var det precis så det var för många av de tyskar som gick med i partiet.
Bokens stora berättelse är den om Hedwig och hennes kärlek till SS-mannen Wilhelm Schurbiegel. De faller för varandra och kärlekens spirar, men när de väl vill gifta sig stoppas detta av Schurbiegels överordnade. De bryter upp och deras liv går under ett par år vidare utan varandra. Wilhelm gifter sig med en annan kvinna och Hedwig dejtar några andra män, tills den dag då de åter möts och inser att de inte kan vara utan varandra. De inleder åter ett förhållande, en affär, men kan bara ses emellanåt då Wilhelm är posterad i Auschwitz. Vad som pågår där har Hedwig ingen aning om, men att Wilhelm vantrivs och far illa av det han ser förstår hon, men låter liksom bli att undersöka det närmare.
Här finns så mycket mer att skriva om. Det finns en svensk man med i bilden, men efter Wilhelm. Det finns ett barn. Hedwigs mor. Kopplingarna till Sverige genom hela boken. Ja, det är en tegelsten och eftersom jag inte vill skriva världens längsta inlägg slutar jag skriva om handlingen här. Det jag ändå vill säga är att den här boken är väldigt läsvärd. eller lyssningsvärd om man så vill. Den problematiserar bilden av en partimedlem i NSDP, hur det kunde gå till när man vävs in i tron på att ledaren har rätt, hur man kan vara en del av något utan att ens känna till hälften av vad den organisationen står för. Den är också obekväm på det sättet att Hedwig inte förnekar de politiska val hon gjorde i sin ungdom. Det är också något av ett mindfuck för mig som läsare som hamnar i en situation där jag ser Wilhelms alla goda sidor och tycker om honom för det, och samtidigt avskyr det jobb han utför inom SS. Hedwig är också en komplex figur som är så rak och ärlig med vissa saker och samtidigt bär de riktigt stora sakerna inom sig hela livet och inte törs tala om dem. Det gör henne på något sätt äkta, för vi människor är ju komplexa varelser.
En mycket bra bok, men inte någon särskilt lättsamma läsning, och ibland tappar den fart. Men, jag är mycket glad för att jag höll ut och lyssnade klart på hela. Rekommenderar den varmt!
15 jan. 2017
lässvackan är här
Året har alldeles tydligt inletts med en lässvacka. Hoppas den snart försvinner för det är ju aldrig roligt när lässvackan är här. Jag testläser i bok efter bok och förr eller senare brukar ju rätt bok dyka upp. Men, just nu är det inget som lockar (mer än netflixtittande i oanat många timmar i veckan).
Hur har ert läsår 2017 inletts?
11 jan. 2017
lyssning pågår
Jag brukar ju hålla mig från tegelstenar, men nu har jag gett mig i kast med en i ljudboksformat. Molnfri bombnatt är, precis som alla har sagt, mycket bra. I alla fall hittills. Jag har ju som ni ser över arton timmar kvar, men jag tror den håller och uppläsaren, Irene Lindh, är som alltid underbara att lyssna till.
Hoppas att den här långlyssningen kan göra mig lite mer sugen på att ta tag i de två tjocka, tjocka böckerna i att-läsa-högen, Jag bekänner och Manolitas tre bröllop ...
8 jan. 2017
tangodrottningen
I Tangodrottningen möter vi Suzanne som mer eller mindre lever för dansen. Hennes mor var en känd tangodansare, men hon gick bort redan när Suzanne var åtta år. Kärleken till tango gick dock i arv till Suzanne och när vi möter Suzanne är hon trettio år och försörjer sig på att ge tangolektioner på en dansskola i Paris. Hon drömmer om att bli en fullfjädrade tangodansare, någon som Tangodrottningen, men för det krävs att ge sig hän i såväl dans som kärlek och passion och det kan inte Suzanne. In på arenan kommer då Yan, en småtjuv hon möter av en slump. Kan han bli den som får henne att våga?
Tangodrottningen är den andra boken jag läser av författaren Akli Tadjer. Jag gillar tonen i hans böcker och det där typiskt franska där liksom ingenting händer egentligen, förutom kärleken och passionen som lurar bakom hörnet och får blomma ut. Ja, det är lite som en film, men på ett positivt sätt. Det slags film man bara kan göra i Frankrike, skönt befriat från specialeffekter och snabba klipp. Inte en bok som kommer lämna bestående minnen, men några fina timmar i läsfåtöljen var det.
(Rec.ex från Sekwa)
5 jan. 2017
djävulsdoften
Årets första bok blev tyvärr en riktig besvikelse. Jag har följt Mons Kallentofts serie om Malin Fors ända från första boken, Midvinterblod, och även om inte alla böcker varit superbra, och även om jag stört med på de kursiverade viskningarna, har jag alltid gillat Malin. I Djävulsdoften har Malin lämnat polisjobbet i Linköping och placerats på ambassaden i Bangkok och allt blir bara fel. Både för Malin och för mig som ljudbokslyssnare.
Malins alkoholproblem har eskalerat sedan hon kom till Bangkok. Vi möter i den här boken en alkoholist som konstant tänker på alkohol och skakar av abstinens om hon inte får påfyllning med täta mellanrum. Jag vet att Kallentoft tidigare drivit en del läsare till vansinne med sitt ihärdiga väderrapporterande, men det hade jag inga större problem med. Alkoholtjatet tröttar dock ut mig och får mig faktiskt att överväga vid ett flertal tillfällen att inte lyssna klart på boken. Jag förstår mycket väl att en alkoholist mitt i Bangkoks digra utbud av barer har öl och sprit på hjärnan mest hela tiden, men som läsare fattar jag det utan påminnelse var tredje minut. Om Malin inte nojjar över spriten så är det över den manliga prostituerade hon anlitar för att stilla sina fysiska begär. Hon inbillar sig att det är kärlek, försöker låtsas som att hon inte betalar för hans tjänster och även det blir bara så otroligt uttjatat. Jag tycker dessutom att Kallentoft lite duckar för problematiken kring prostitutionen på ett sätt han inte hade kommit undan med om Malin varit en man. För mig är det inte mindre fel, mindre problematiskt eller mindre sjaskigt när en kvinna anlitar prostituerade och Kallentoft hade kunnat göra mer av detta.
Det finns en mordhistoria i boken förstås. Malin utreder i samarbete med den thailändska polisen, där en kvinnlig polis som är Malins vän jobbar, ett mord på en svensk kvinna. Det skall visa sig att hon haft en del skumraskaffärer för sig och fler än hon faller offer för mördaren innan boken är slut. Jag vet inte om jag tycker deckargåtan är särskilt intressant, den försvinner liksom där i alkohol- och sexdimman och för första gången tycker jag inte om Malin. Känner att jag är klar med Malin. Vi får se om den känslan håller i sig när nästa bok kommer.
the tenth, eleventh and twelfth day of christmas
Så sprang dagarna iväg igen och jag slutar denna utmaning som jag började den - tre dagar i ett inlägg. Tycker det här har varit en kul och rätt klurig utmaning. Tack till Ugglan & boken som höll i trådarna!
The tenth day of christmas och temat är herremän/män och att hoppa.
Ja, men vi tar väl en Selma till eftersom hennes verk är så användbara i denna utmaning. Tipset blir givetvis Gösta Berlings saga. En bok jag försökt mig på men inte tyckte så mycket om. Då föredrar jag den gamla filmatisering med Thommy Berggren som Gösta Berling, men i ärlighetens namn är jag väl inte superförtjust i den heller.
The eleventh day of christmas och temat är flöjter eller något slags spel eller att spela (vad som helst).
Fotboll är väl en slags spel? Eller? Det heter ju i alla fall "spela fotboll" så mitt tips blir Jag är Zlatan Ibrahimovic av David Lagercrantz och Zlatan Ibrahimovic. Boken handlar förstås om Zlatan och hans uppväxt och karriär. Jag, som inte är någon större fotbollsälskare, tyckte boken var oväntat läsvärd.
The twelfth day of christmas och temat är trummor eller annat valfritt instrument.
Dags för sista tipset i den här utmaningen och idag var det svårt. Jag tittade och tittade i min bokhylla och kunde inte minnas att det förekommit instrument i en enda bok (vilket det förstås säkert gjort), men så kom jag till En geishas memoarer av Arthur Golden och i utbildningen till geisha ingår bland annat att lära sig spela på något japanskt instrument jag inte minns namnet på. En geishas memoarer får därför blir mitt tips. Vill minnas att jag tyckte mycket om att läsa den.
The tenth day of christmas och temat är herremän/män och att hoppa.
Ja, men vi tar väl en Selma till eftersom hennes verk är så användbara i denna utmaning. Tipset blir givetvis Gösta Berlings saga. En bok jag försökt mig på men inte tyckte så mycket om. Då föredrar jag den gamla filmatisering med Thommy Berggren som Gösta Berling, men i ärlighetens namn är jag väl inte superförtjust i den heller.
The eleventh day of christmas och temat är flöjter eller något slags spel eller att spela (vad som helst).
Fotboll är väl en slags spel? Eller? Det heter ju i alla fall "spela fotboll" så mitt tips blir Jag är Zlatan Ibrahimovic av David Lagercrantz och Zlatan Ibrahimovic. Boken handlar förstås om Zlatan och hans uppväxt och karriär. Jag, som inte är någon större fotbollsälskare, tyckte boken var oväntat läsvärd.
The twelfth day of christmas och temat är trummor eller annat valfritt instrument.
Dags för sista tipset i den här utmaningen och idag var det svårt. Jag tittade och tittade i min bokhylla och kunde inte minnas att det förekommit instrument i en enda bok (vilket det förstås säkert gjort), men så kom jag till En geishas memoarer av Arthur Golden och i utbildningen till geisha ingår bland annat att lära sig spela på något japanskt instrument jag inte minns namnet på. En geishas memoarer får därför blir mitt tips. Vill minnas att jag tyckte mycket om att läsa den.
2 jan. 2017
the ninth day of christmas
The ninth day of christmas och temat är damer/kvinnor eller dans.
En bok jag läste för flera år sedan och som tyvärr utgått ur nätbokhandlarnas sortiment får bli dagens tips: De dansande flickorna i Lahore av Louise Brown. Det är en mycket intressant dokumentärroman som utspelar sig i bordellkvarten i Lahore, Pakistan. Prostitution är förbjudet i landet, men ändå finns ett stort antal prostituerade som mer eller mindre föds in till det livet. Läs, förfäras och lär om villkoren för de som är längst ner på samhällsstegen.
1 jan. 2017
bokslut 2016
Så här på årets första dag avslutar jag föregående år med ett bokslut över 2016. Det känns som att året bara svischat förbi snabbare än något annat. Jag har under året bytt jobb eller snarare tjänst men blivit kvar i samma organisation, flyttat till en lägenhet jag trivs oförskämt bra i, varit i Düsseldorf och Berlin och på Bokmässan förstås, läst två högskolekurser på distans och så har jag läst skönlitteratur förstås och det är ju det som är i fokus här på bloggen.
Hur har det då gått med läsning? Ja, något rekordår är det verkligen inte tal om, snarare ett normalår med totalt 84 böcker lästa. Antal lästa noveller har jag inte riktigt koll på men fler än 10 st är det nog inte. Ljudböcker är precis som förra året det som toppar formatlistan och jag får väl bara inse att jag är en lyssnare numera. Pocket är fortfarande mitt favoritformat när det gäller pappersböcker, även om det inte ser så ut i sammanställningen. Kanske att pocketbok fått stryka på foten då jag fastnat så för ljudböckerna. Av de inbundna är 20 stycket rec.ex så det förklarar den höga siffran för det formatet trots att jag aldrig själv köper inbundna böcker.
Ljudböcker: 45
Inbundna: 25
Pocket: 9
E-bok: 4
Radioföljetong: 1
Går vi vidare i statistiken och tittar på genrer ser det ut som följer nedan. Som alltid är jag medveten om min något grovhuggna genreindelning, men sådan är också min personlighet. :) Romaner är och förblir det jag fördrar att läsa, med lite krydda av spänning emellanåt.
Romaner: 52
Deckare/spänning: 23
Kortroman: 3
Dokumentär/reportage: 2
Novellsamling: 1
Reseskildring: 1
Självbiografi: 1
Ungdom: 1
Vad har då varit minnesvärt, bäst, sämst, först, sist? Här kommer listan!
Årets första: Allt att förlora av Sabine Durrant
Årets sista: Tecken som föregår jordens undergång av Yuri Herrera
Årets deckarförfattare: Samuel Bjørk
Årets spänning: Änkan av Fiona Barton
Årets uppläsning: En mörderska bland oss av Hannah Kent uppläst av Johan Gry och Gunilla Johansson
Årets förlag: Nilsson förlag
Årets uppstickarland: Italien
Årets positiva överraskning: Det tredje tornet; en resa i Italien 1936 av Antal Szerb
Årets språkupplevelse: Avd. för grubblerier av Jenny Offill
Årets pastor: Pastor Viveka (Pastor Viveka och tanterna, Pastor Viveka och hundraårsjubileet)
Årets domstolsdrama: Störst av allt av Malin Persson Giolito
Årets finne: Tommi Kinnunen (Där vägarna möts)
Årets långt-norrut: Slaktmånad av Lars Petersson
Årets äktenskapsskildring: Hustrun av Meg Wolitzer
Årets vänskap och kärlek: Mitt hjärta går på av Christoffer Holst
Årets rymdvarelse: The Martian - Ensam på Mars av Andy Weir
Årets obehagligaste man: Jag vet var du bor av Claire Kendal
Årets integrationsprojekt: Skillnaden mellan lingon och blåbär av Annah Ovesson
Årets snyggast omslag och årets tysk: Körsbärslandet av Dörte Hansen
Årets utbrändhet: Mamma är bara lite trött av Sara Beischer
Årets tuff brud utan lyxförpackning: Miira av Eija Hetekivi Olsson
Årets klassfest: Välkommen hem av Ninni Schulman
Årets även vuxna kan läsa ungdomsromaner: Tio över ett av Ann-Helén Laestadius
Och så till sist, och utan större konkurrens i slutänden:
Årets bästa bok: Min fantastiska väninna av Elena Ferrante
Önskar mig själv och alla er andra ett riktigt gott nytt läsår 2017!
the eighth day of christmas
Nyåret har passerat och vi är framme vid the eighth day of christmas och temat är piga, ungmö, ung kvinna, fröken, hembiträde eller liknande eller något slags mjölkprodukt.
Jag väljer idag att tips om en svensk bok - Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona av Anneli Jordahl. En ung kvinna från ett lite samhälle i Dalarna reser i slutet av femtiotalet till (vad hon uppfattar som storstaden) Östersund för en anställning som hembiträde. Hon skall bo hemma hos en ung familj med ett barn, men för Mona blir tiden i Östersund inte bara en tid med vantrivsel i hembiträdesrollen utan också en introduktion till musiken och passionen. En mycket bra bok som speglar en tid som flytt och som jag rekommenderar till typ alla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)