nötskal

Jag har gett mig i kast med Lördag av Ian McEwan ett par gånger, men gett upp båda gångerna. När Nötskal dök upp i brevlådan och jag såg författarnamnet blev jag därför tveksam, men så läste jag baksidan och fick klart för mig att detta handlar om brott, närmare bestämt mord, och en mordgåta är ju alltid intressant! Så, med lite mer entusiasm tog jag mig an boken och den här gången kom jag utan problem igen McEwan text. Jag var faktiskt mycket road under hela läsningen!

Det här är en annorlunda berättelse även om historien i sig är bekant. Jag har läst en del recensenter som gör kopplingar till Hamlet, men jag tycker även det finns blinkningar till Zolas Therese Raquin. Men, litterära kopplingar av olika slag åt sidan och tillbaka till den aktuella texten, det vill säga Nötskal. Trudy skall föda sitt första barn. Mannen, John, som är far till barnet är Trudys äkta make, men de har separerat och istället lever Trudy tillsammans med Johns bror, Claude. Tillsammans planerar Trudy och Claude ett mord för att bli av med John och på det viset komma över det exklusiva som Trudy bor kvar i efter separationen. Huset är värt många miljoner och tillhör John och Claudes släkt, men för Claude är det bara pengarna vid en försäljning som räknas. Mordplaner smids och sätts i verket.

Vad är det då som är annorlunda? Jo, allt berättas ur fostrets perspektiv. Trudys foster hör allt som händer och berättar det för oss. Inne i livmodern kan fostret inte påverka mycket av händelseförloppet, men han kan rapporterar vidare och, skall det visa sig, kommenterar och analysera det som händer. Det är ett mycket intellektuellt foster vi har att göra med i McEwans text och dessutom har det en slags moralisk kompass. Naturligtvis är det helt vansinnigt och närmast fantasyartat, men jag älskar det. Jag tror författaren har varit på ett alldeles sprudlande humör när han skrivit detta för det är mycket roligt, men på ett intelligent och kritiskt sätt. Det är ingen skröna, och inte lättförtjänta humorpoänger, men ändå så otroligt roligt. Jag tyckte verkligen om att läsa den här boken!

Kopplingen till Hamlet och Therese Raquin då? Jo, Hamlet för att det är en son som avslöjar moderns och farbroderns svek och ränker. Therese Raquin för hela uppbyggnaden med passionen och mordplanerna och sedan det svåra att hålla kvar den känslan och sina planer efter att mordet är begånget. Bårhuset är en annan given vink.

(Rec.ex från Brombergs)